^-^^" 


f 


mmm 


k ■ 


K 


W1 


> **: 


i^4% 


■W~-#v 


sssste 


3 


I 

: 


'^T /i 


=<rQ$&^= 


ÅRSSKRIFT 


UTGIFVEN 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-SOCIETETEN 


UPSALA. 


O _ _ f 


FÖRSTA ÅRGÅNGEN. 


=<K5S$cK>= 


ÅRSSKRIFT 


UTGIFVEN AF 


KONGL VETENSKAPS-SOCIETETEN 

I UPSALA. 


FÖRSTÅ ÅRGÅNGEN. 


LIBRARY 
NEW YORK 
iiOTANICAL 

garden. 


UPS AL A, 

C. A. LEFFLER, RONGL. AKAD. BOKTRYCKARE. 

186 0. 


Förord, 


NEW YORK 
öUTANlCAi, 


Alltsedan Kongl. Vetenskaps-Societeten år 1720 stiftades, hafva dess Handlingar 
blifvit utgifna på Latinska eller Fransyska språken. Då likväl i sednare tider 
flera värdefulla afhandlingar blifvit på Svenska språket till Kongl. Vetenskaps- 
Societeten inlemnade och inom densamma föredragna, hvilka äfven för en större 
del af Svenska allmänheten ej torde sakna intresse, men hvilka hittills dels blif- 
vit outgifna, dels på andra ställen tryckta, har Kongl. Vetenskaps-Societeten be- 

o 

slutat alt ulgifva en särskild Ars-skrift, upptagande på Svenska språket förfat- 
tade afhandlingar af mera populärt innehåll. Med detta beslut har Societeten 
äfven haft för afsigt att uppmuntra yngre skriftställare till utarbetande af 
vetenskapliga afhandlingar och har för detta ändamåls vinnande ulfästat trenne 
årliga pris för de trenne bästa afhandlingar, som till införande i Societetens 
Handlingar, såväl den på Latinska och Franska, som den på Svenska språket 
författade serien, blifva godkända. Utom dessa har H. K. H. Hertigen af 
Östergötland, Societetens Prases lllustris, behagat stifta ett dubbelt pris att 
likaledes årligen tilläggas en afhandling , som företrädesvis utmärker sig för ett 
högre vetenskapligt värde. De stadgar, som i anledning af dessa beslut blifvit af 
Kongl. Vetenskaps-Societeten antagna och af dess höge Prases lllustris stadfästade , 
är o följande.- 

A. Stadga angående utgifvande af Kongl. Vetenskaps-Societetens 

Handlingar- 

f. 4. Kongl. Vetenskaps-Societetens Handlingar komma att hädanefter i två 
särkilda afdelningar utgifvas. Den ena afdelningen utgöres af Ada Societatis 
Scientiarum Upsaliensis, hvari, efter samma plan som hittills, införas vetenskap- 
liga, på latinska eller franska språket författade afhandlingar , hvilkas utgifvande 
förnämligast åsyftar alt i utlandet bekantgöra resultater af sådana lärda forsk- 


ningar , som ligga inom området af Societetens verksamhet. Såsom andra af del- 

o 

ningen ulgifves en Årsskrift, upplagande sådana vetenskapliga afhandlingar och 
uppsatser, som höra till nämnde område, äro författade på svenska språket och 
anses kunna inom fäderneslandet befordra vetenskaplig bildning. 

f. 2. Iiedaklionen af ofvannämnda Handlingar besörjes af ett Utskott, be- 
stående af Societetens Sekreterare och tvenne andra af Societetens i Upsala bo- 
ende Ledamöter, hvilka sistnämnde utses på det sätt, att hvardera af de klasser, 
Sekreteraren icke tillhörer, väljer en af sina Ledamöter att vara Ledamot af 
redaktions-utskottet. Detta utskott må, när del pröfvar nödigt, tillkalla en eller 
flera af Societetens öfrige Ledamöter att i Utskottets öfverläggningar och beslut 
deltaga. 

f. 3. Då Societetens Skattmästare vid årssammankomst redovisar för kas- 
sans förvattning , bör han ock yttrande afgifva, till hvad belopp medel utur So- 
cietetens fonder kunna för utgifvande af ofvannämnda Handlingar under näslföl- 
jande år användas, hvarefter Societelen derom fattar beslut. 

S- 4. Af handling, som till införande i Societetens Handlingar inlemnas, 
skall remitteras till tvenne Ledamöter af den klass, till hvilken afhandlingen med 
afseende på sitt ämne hörer, och ega desse Ledamöter att efter verkställd gransk- 
ning sig utlåta, huruvida afhandlingen bör i Societetens Handlingar upplagas, 
äfvensom , då den i detta hänseende godkännes , huruvida den bör i Ada eller i 
Årsskriften införas. Stadna vid denna pröfning de båda granskarne i olika 
meningar, hänskjutes afgörandet Ull samtlige i Upsala närvarande Ledamöter af 
den ifrågavarande klassen. 

f. S. Ar afhandling , som i ofvan sagda ändamål inlemnad blifvit, förfat- 
tad på svenska språket, men beftnnes med afseende på innehållet böra i Societe- 
tens Ada införas, må antingen Författaren eller Redaktions- Utskottet besörja dess 
öfversätlning pä det främmande språk, som pröfvas med ämnets beskaffenhet 
mest förenligt; är den åter författad på främmande språk, men anses mest pas- 

o 

sande för Årsskriften, må den till Författaren ålerlemnas, för att på svenska 
språket Öfverflyttas. 

o 

f. 6. Al Författare af afhandling , som sålunda blifvit genom Societetens 
försorg Ull trycket befordrad, lemnar Societelen ett redaktions-arfvode af iO Rdr 
lim t för hcarje tryckt ark. Derjemte eger Socieleten att, utom detta redaktions- 
arfvode, åt dem, som författat de bästa Ull Societeten i ofvannämnde ändamål 
inlemnade afhandlingar, årligen utdela ett pris å 300 Rdr Hmt och trenne å löO 
Rdr Rmt, på sätt särskildt stadgadl är. 

B. Stadga för bortgiftande af Kougl. Vetenskaps-Societetens pris. 

f. i. Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergötland täflingspris å 
300 Rdr Riksmynt, hvilket Hans Kongl. Höghet täckts ut fästa alt för nedan- 
stående ändamål under sin lifslid ur sin handkassa årligen utbetalas, äfvensom 


de trenne prisbelöningar å 130 fidr Riksmynt, hvilka, ett för hvardera af Socie- 
tetens tre klasser, Societeten ur egen fond anslagit, må utöfver redaktions-arfvodet 
årligen tilldelas de bästa vetenskapliga af handlingar , som blifvit godkände till infö- 
rande i Societetens Acta eller Årsskrift. 

Kongl. Vetenskaps-Societetens Ledamöter kunna icke till erhållande af dessa 
pris ifrågakomma. 

f. 2. De af handlingar, som till erhållande af dessa pris skola komma un- 
der bedömande, böra före d. lo April hvarje år vara till Societeten inlemnade. 

f. 3. Samtlige inom nämnde tid till Societeten inlemnade afhandlingar re- 
mitteras derefter genast till de klasser, de tillhöra, och åligger klassen att, inom 
en månad derefter, inkomma med motiveradt och komparativt yttrande, hvilken 
afhandling i första rummet och hvilken i andra rummet anses förtjent att pris 
erhålla. 

,f. 4. Sedan förslagen från klasserna inkommit, sammanträder i slutet af 
Maj Societeten in pleno för att prisen bestämma. Ar förslag af klassen enhäl- 
ligt upprätladt , ege ej Societeten att derifrån afvika. Ar o meningarne inom 
klassen delade, skall Societeten dem emellan genom öppen votering skilja. 

,f. 5. Den, som sålunda erhållit första rummet, är dermed utnämnd till 
pristagare, hvaremot uppförandet i andra rummet innebär ett uttaladt omdöme, 
att den sålunda utmärkta afhandUngen anses vara bland de öfriga den förtjenst- 
fullaste. 

f. 6. Skulle till någon af Societetens klasser ingen afhandling hafva inom 
den föreskrtfna tiden inkommit, eller anses ingen af de till klassen inkomna 
förtjent af det ut fästa priset, kan det klassen tillhörande pris antingen till ett 
annat år reserveras, eller, med klassens medgifvande, öfverlåtas till annan klass , 
för att af den bortgifvas. 

f. 7. Om tvenne eller flera till en klass inkomna afhandlingar anses för- 
tjenta af pris , men medel icke finnas under löpande år att dem pris tilldela , 
kunna de ånyo nästföljande år upplagas till pröfning jemte de under året in- 
komna. 

f. 8. Sedan Societeten, på sätt ofvan sagdt är, utsett pristagare, täcktes 
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland bland dem utnämna den, han 
pröfvar förtjent att det af honom stiftade högre priset erhålla. Till Hans Ko7igl. 
Höghet insändas för detta ändamål deras prisskrifter, som blifvit till pristagare 
utsedde, så framl icke förut dessa prisskrifter blifvit i Societetens Handlingar 
offentliggjorde, äfvensom de af de särskilda klasserna öfver dessa prisskrifter 
afgifna yttranden och det vid Societetens plenarsammanträde förda protokoll, uti 
hvilket alltid uttryckeligen skall intagas, huruvida Societeten anser dessa pris- 
skrifter, vare sig samtlige eller någon särskild, ega den utmärkta förtjenst, att 
det högre priset kan för det året utdelas. Blifver det högre priset någon af dem 
tilldeladt, må, sedan underrättelse' derom kommit Societeten tillhanda, den klass, 


inom hvilken författaren af den med högre priset belönade afhandlingen förut 
varit utsedd att ettdera af Societetens pris undfå, taga utdelande af sistnämnde 
pris ånyo i öfvervägande och förf ar es dervid som i 4 .de f sagdt är. 

Skulle för något år det högre priset icke utdelas, täcktes Hans Kongl. 
Höghet, såsom honom tjenligast synes, om den derlill anslagna summans an- 
rändande för det året förordna. 


Innehåll. 


Sid. 
Bidrag till historien om Konung Gustaf II Adolfs deltagande i 

trettioåriga kriget, af Akad. Adjunkten S. F. Habimar- 

strand. (Prisbclunt af K. Vet.-Societeten) 1. 

Undersökning, om den af Professor Nilsson antagna dubbla 
klofällningen hos Riporna i verkligheten förekommer, af 
Professor E. J. Bonsdorff 121. 

Om de parasitiska Crustaceerna : Liriope och Peltogaster, 

H. Rathk e; af Professor W. Lilljeborg 137. 

Omarbetning af Duhamels bevis för "Principe des vitesses vir- 
tuelles", af Akad. Docenten H. Th. Daug. (Prisbelönt af 
K. Vet.-Societeten) 149. 

Berättelse öfver en resa i Finmarken 1857, af Akad. Docenten 

Th. M. Fries 237. 

Ornithologiska Bidrag, af Professor W. Lilljeborg 263. 

Bidrag till kännedomen om tandömsningen hos O t aria och 

II a 1 i c h o e r u s , af Professor W. Lilljeborg 297. 


j 


\nmäl mden 303. 


Bidrag 

till Historien om Konung Gustaf II Adolf* 
deltagande i trettioåriga kriget. 


Förord. 

±jet var en tid, dä den store Gustaf Adolfs minne var h varje pro- 
testant heligt, emedan man med from vördnad betraktade honom så- 
som ett af försynen utkoradt redskap till den betryckta protestantis- 
mens räddning; och denna helgongloria som omstrålade lagern kring 
den "i döden triumferande" hjeltens tinning, bländade till och med for- 
skarens blick, så att den ej varsnade de skuggor, som påtrycka allt 
menskligt en jordisk prägel och erinra om att vi alle äro stoftets barn. 
Med ett ord, man såg i den Svenske "Gideon" blott en gudasänd he- 
ros med stora och lysande egenskaper; ej en menniska med menskliga 
fel och brister: och sålunda blef Gustaf Adolfs historia, om vi så få 
uttrycka oss, förvandlad till en den protestantiska kyrkans helgonle- 
gend, som pieteten omhuldade och fridlyste. 

Men en annan tid har kommit, andra intressen och med dem an- 
dra synpunkter blifvit rådande; och så hafva äfven äldre åsigter om 
det förflutna blifvit underkastade en revision. Det är i våra dagar ej 
de religiösa tvistefrågorna, som utgöra tidens "brännande" frågor samt 
kalla furstar och folk under vapen. Religiös fördragsamhet — tyvärr 
ofta en täckmantel för religiös indifferentism — ■ utgör fast mer vår tids 
lösen, och de confessionella motsatserna, som förlorat mycket af sin 
forna skärpa, hafva öfverhufvud fått träda i bakgrunden för de natio- 
nella. Men dessa hafva deremot framträdt med en styrka, sådan de 
väl knappast någonsin egt, och stundom med en ensidighet, som sma- 
kar nog mycket af blind fanatism och förhindrar det ömsesidiga er- 
kännande af rättigheter och pligter, hvilket äfven inom detta område 
är rättvisans och humanitetens första och oeftergifliga grundsats. 


En sådan ensidig rigtning möter oss isynnerhet hos det tyska fol- 
ket, som i ruset af en nyvaknad nationalkänsla synes oförmöget till 
den lugna, oväldiga besinning, hvilken erfordras för att kunna göra 
andra full rättvisa och upphöja det i sig sjelf berättigade nationalitets- 
sträfvandet till ett på allmängiltiga grundsatser sig stödjande tänke- 
och handlingssätt. Detta förhållande visar sig så väl inom många an- 
dra områden, hvilka det här ej är platsen att vidröra, som inom den 
moderna tyska historieskrifningen , der vi ganska ofta se en missför- 
stådd patriotism missleda omdömet samt alstra en ytterst skef och en- 
sidig uppfattning af historiska personer och händelser. I sin patrioti- 
ska harm öfver "främlingars obehöriga inblandning" i det tyska rikets 
angelägenheter kan eller vill man ej göra rättvisa åt dessa främlingars 
förtjenster. Detta visar sig i synnerhet vid behandlingen af Gustaf II 
Adolfs historia. Huru oblidt bedömes icke den store hjeltekonungen 
af A. F. Gfrörer i hans på geniala hugskott och djerfva kombinatio- 
ner rika arbete: "Gustav Adolph, König von Schweden, und seine 
Zeit," och dock är hans partiskhet mild i jemtörelse med den fanati- 
ska hätskhet mot Gustaf Adolf, som möter oss i H. W. Bensens ny- 
ligen (1858) utgifna verk: "Das Verhängniss Magdeburgs." Sålunda 
synas nyare tyska historieskrifvare liksom täfla med hvarandra att 
misskänna och förklena den man, hvilken det protestantiska Tysk- 
land ovedersägligen har att tacka för sin räddning, men som i en tysk 
patriots ögon har det tyvärr oförlåtliga felet att vara en "utlänning." 

Under sådana omständigheter måste det för oss svenskar vara en 
kärkommen företeelse, då någon gång i våra dagar en tysk historie- 
skrifvare är nog oväldig och fri från nationella fördomar för att låta 
vår store Konung rättvisa vederfaras, samt nog modig och sannings- 
älskande för att härvid öppet uppträda mot sina af ett slags patrio- 
tiskt partisinne förblindade landsmän. Derföre anse vi ock för en skyl- 
dighet både mot den tyske författaren och mot den svenska allmänhe- 
ten att fästa dess uppmärksamhet på en liten skrift med titel : "Gustav 
Adolph und die Kurfursten von Sachsen und Brandenburg 1630 — 
1632,'' hvilken redan år 1854 utgafs af K. G. Helbig '), men hvilken, 
så vidt vi känna, ännu ej blifvit anmäld i någon Svensk tidning eller 
tidskrift, oaktadt den till så väsendtlig del berör vårt eget fädernes- 
lands histora. Ifrågavarande lilla arbete, hvars betydelse ej får bedömas 
efter det ringa sidantalet — det består blott af 7 å 8 ark — utgör 


1) „Oberlehrer an der Kreuzschule zu Dresden." — Helbig har eljest gjort sig för- 
delaktigt känd genom åtskilliga historiska afhandlingar i tyska tidskrifter. 


ett i flera hänseenden ganska intressant bidrag till det trettioåriga kri- 
gets historia. Det på samma gång raska och sammanträngda fram- 
ställningssättet gör boken lättläst och underhållande. Förnämligast 
grundad på förut obegagnade källor i Kongl. Sachsiska Stats-Archivet 
i Dresden, hvilka författaren flitigt rådfrågat, sprider den öfver mån- 
gen hittills dunkel och outredd punkt ett nytt och klarare ljus, och 
det är härvid forskningens fackla, ej fantasiens irrbloss, som belyser 
föremålen. Någon gång är författaren måhända litet för rask i sina 
omdömen, i synnerhet om Kejsar Ferdinand II, som i honom funnit 
en lika så sträng domare som i Fr. v. Hurter en devouerad beun- 
drare. Men deremot är han särdeles lycklig i skildringen af Gustaf 
Adolfs personlighet, och der denna i ord eller handling uppträder, får 
framställningen stundom en dramatisk åskådlighet. Vi hafva derföre 
trott oss böra taga nämnde fortjenstfulla skrift till utgångspunkt för när- 
varande af handling, hvarvid vi dock, med begagnande af de rikhaltiga 
källor, som stått oss till buds, hafva ansett oss böra behandla ämnet 
efter en mer omfattande plan. 


I. 

Gustaf Adolf i Tyskland år 1630. 

Efter den böhmiska revolutionens undertryckande, den Evangeli- 
ska Unionens snöpliga sjelfmord, aktsförklaringen mot Fredrik afPfaltz 
samt den olyckliga utgången på det krig, for hviket Kristian IV, i 
förlitande på sina bundsförvandters illa uppfyllda löften samt de tyska 
protestanternes bistånd, så modigt ställt sig i spetsen, kunde i sjelfva 
verket protestantismens krafter i Tyskland anses brutna, och kejsar 
Ferdinand stod nu mäktigare i det tyska riket än någon romersk 
kejsare sedan Karl Y:s dagar. Genom den pfalziska kurvärdighetens 
öfverflyttande på Bayern., hade det katholska partiet vunnit en af- 
gjord öfvervigt i kurfurste-kollegiet — denna det tyska rikets inflytel- 
serika senat, hvilken under Ferdinand II:s regering; nästan svntes 
hafva trädt i den tyska riksdagens ställe — ; och genom det om våren 
1629 utfärdade restitutions-ediktet hotades Tysklands protestantiske 
furstar och ständer med förlusten af alla de fördelar, som de allt se- 
dan religions- och profan-freden i Augsburg 1555 småningom lyckats 


förvärfva. Dertill kom, att de reformerte, som till följe af luthera- 
nernes bornerade ortodoxism ej hlifvit inbegripne i nämnde fred, sågo 
sig blottställda för faran att få dela den olycklige pfalziske kurfurstens 
öde, isynnerhet som de ej tycktes kunna påräkna något kraftigt un- 
derstöd från de stränge lutheranernes sida. — Holland, som tillförne 
utgjort ett verksamt stöd för den tyska protestantismen, kämpade nu 
en hård kamp for sitt eget sjelf bestånd, och hade sannolikt dukat un- 
der för öfvermakten, om ej Gustaf Adolfs uppträdande på den tyska 
krigsskådeplatsen derstädes hade qvarhållit kejsarens och ligans härar, 
af hvilka en betydlig del redan i början af år 1629 blifvit sänd till 
Holland, för att bistå spaniorerne i detta lands kufvande. Visserligen 
hade det då lyckats holländarnes patriotiska ansträngningar att be- 
svärja det hotande ovädret, men på längden skulle de dock svårli- 
gen kunnat motstå öfvermagten, om den ej blifvit diverterad genom 
Gustaf Adolfs tyska krig, hvilket sålunda väsendtligen har bidragit 
till Hollands räddning. — Stor-Brittanien, som allt mer blef en tum- 
melplats för de inre partistrider, hvilka Karl I:s nyckfulla och despo- 
tiska politik frammanat, blef i samma mån allt mer ur stånd att ut- 
öfva något väsendtligt inflytande på fastlandets angelägenheter. — 
Frankrike, hvilket blott afsåg sina egna fördelar, tycktes dessutom 
såsom katholsk magt ej vara mycket att lita på; och om än Richelieu 
af politiska skäl velat, så torde han dock af fruktan för en reaktion 
inom det af faktioner uppfyllda landet ej hafva vågat åtaga sig de 
tyska protestanternes sak, utan fastmer bemödat sig att i den katol- 
ska Ligan skapa en motvigt mot kejsarens växande magt. — Tur- 
kiet, som protestantismen till en stor del haft att tacka för sin fram- 
gång, var vid ifrågavarande tid inveckladt i ett långvarigt och blodigt 
krig med Perserne, hvilket tog alla dess krafter i anspråk; och ge- 
nom den siebenburgske fursten Bethlen Gabors död (mot slutet af år 
1629) befriades kejsaren från en farlig fiende, som mången gång gjort 
protestantismen vigtiga tjenster. — • Det protestantiska Tyskland suc- 
kade tungt under det tryckande oket af de kejserliga och ligistiska 
härarne, som utsögo dess redan förut medtagna krafter och af hvilka 
isynnerhet den förre under Wallensteins befäl både för katoliker och 
protestanter var en verklig landsplåga, hvars excesser icke ens kejsa- 
ren med bästa vilja kunde afstyra '). 

Under sådana omständigheter var det i sanning mindre underligt, 
om mången tysk furste förtviflade om protestantismens sak och, såsom 


1) Hans välmenta bemödanden härutinnan bevittnas af talrika handlingar i Wiener- 
Archivet. — Jemför Hurters „Ziir Gesch. Wallensteins." 


kurfursten af Brandenburg, sökte sin enda räddning i en krypande un- 
dergifvenhet under kejsaren, hvars af naturen milda hjerta man genom 
jemrande klagovisor sökte beveka, sedan man ej längre vågade hoppas 
att genom öppet motstånd kunna tilltrotsa sig några medgifvanden. 
Men en och annan blickade dock redan nu med hopp och tillförsigt 
upp till Gustaf Adolf, i honom anande den "Gideon," som försynen 
utsett till det betryckta Israels räddare — och snart skulle det på 
ett lysande sätt visa sig, att denna aning ej var en bedräglig dröm. 
Då Danmark efter slaget vid Lutter am Baremberge (Aug. 1626) 
hotades af en öfverhängande fara, samt de kejserliga och ligistiska 
vapnen segrande utbredde sig vid Östersjöns stränder, insåg Gustaf 
Adolf, att det äfven gällde Sveriges säkerhet och skyndade derföre att 
i början af år 1628 ingå ett förbund med Kristian IV '). Gustaf Adolfs 
fränder, de af Wallenstein fördrifna hertigarne af Mechlenburg, funno 
en tillflykt i Sverige, och genom ett i November 1627 utfärdadt patent, 
öppnade Gustaf Adolf sitt rike till fristad för alla förföljda religionsfor- 
vandter ). Imellertid lät Wallenstein (som antagit den stolta titeln: 
"General öfver det Oceaniska och Baltiska hafvet") besätta Pommern 
och Riigen samt gaf befallning om utrustandet af en flotta. Faran 
ryckte med hvarje dog allt närmare, och Gustaf Adolf lemnade den ej 
ett ögonblick ur sigte. I förening med sin bundsförvandt, Kristian IV, 
lät han undsätta Stralsund, som, hårdt belägradt af Arnim, genom 
en särskild beskickning hade anropat honom om hjelp, och hvars rädd- 
ning han betraktade såsom ett väsendtligt vilkor för Östersjöns säker- 
het '). Härmed var i sjelfva verket uppslaget gifvet till ett krig, 
som Gustaf Adolf i alla fall ej trodde sig på längden kunna undvika, 
och hvilket han derföre ville "hålla fjerran gående" för att ej deraf 
uppsökas inom sina egna vidsträckt! gränsor. Men det var onekligen 
ett vågadt steg att med Sveriges genom långvariga krig hårdt med- 
tagna krafter inlåta sig i ett så vidt utseende företag, isynnerhet som 
det polska kriget ännu fortfor och tvingade Sverige att i Preussen och 
Liefland underhålla en ej obetydlig styrka. Derföre försummade ej 
Gustaf Adolf att på alla håll se sig om efter bundsförvandter. Med 


1) Redan om sommaren 1627 hade YVallenstcin skickat polackarne i Preussen hjelp- 
trapper mot svenskarne och derigenom tagit det första afgjördt fiendtliga steget mot 
Gustaf Adolf. Dcremot sammandrog denne trupper i södra Sverige för att i nödfall 
undsätta Danmark. Detta skedde innan ännu något förbund mellan Sverige och Dan- 
mark kommit till stånd. — Se hithörande handlingar i Kongl. Biks-Archivct i Stockholm. 

2) Gcijer Sv. Folkets Ilist. D. III, s. 161. s. ff. (Eörsta uppl.) 

3) Se Gustaf Adolfs brcfvexling härom med A. Oxenstjcraa (i Kongl. lviks-Archi- 
vet i Stockholm). 


Frankrike, England ocli Holland inledde han underhandlingar för att 
försäkra sig om dessa magters bistånd. Afven med hansestäderna 
sökte han knyta förbindelser, och markgrefven af Baden fick (Januari 
1629) i uppdrag att inleda sådana med Venedig, Schweitz samt de 
tyska riksstäderna Strassburg, Ulm och Niirnberg. I Siebenbiirgen 
underhandlade Strassburger å Gustaf Adolfs vägnar med Bethlen Ga- 
ber om ett förbund "till det allmänna väsendets återställande"; och 
om våren 1629 affärdades Wolmar von Farensbach i en beskickning 
till Schweiz, Venedig och Siebenbiirgen. Vid sidan af denna vidt ut- 
grenade diplomatiska verksamhet, fortgingo krigsrustningarne hemma i 
Sverige, och under vintern 1628 — 1629 träffade Gustaf Adolf alla an- 
stalter att vid första öppet vatten i egen person gå med betydlig styrka 
öfver till Stralsund. 

Mellan Kristian IV och kejsaren aftalades imellertid en fredskon- 
gress i Liibeck , till hvilken äfven Gustaf Adolf beslöt att affärda sän- 
debud, ehuru han under dåvarande förhållanden gjorde sig föga hopp 
om en för framtiden betryggande fred och derföre i sjelfva verket sy- 
nes hafva velat kriget för att ej lemna kejsaren tillfälle att till Sveri- 
ges yttersta fara befästa sin magt i norra Tyskland. Derföre hade 
Joh. Adler Salvius och de öfrige till Liibeck affärdade svenska sände- 
buden i uppdrag att söka sak med de kejserlige på det Sverige måtte 
få en så mycket giltigare anledning till kriget och Gustaf Adolf ej se 
sina händer bundna genom skenbart billiga förliknincrsanbud. De sven- 
ska sändebudens snöpliga afvisande från fredskongressen var honom 
derföre ingalunda ovälkommet. I skrifvelser till de tyska furstarne och 
ständerne (April 1629) sökte han rättfärdiga sin åtgärd att undsätta 
Stralsund samt uppräknade alla de oförrätter, som blifvit honom till- 
fogade af kejsaren, hvilken onekligen tagit det första fiendtliga steget 
genom de redan år 1627 till Preussen afsända kejserliga trupperna 
samt derigenom gifvit Gustaf Adolf rättmätig orsak att genom Stral- 
sunds undsättande sörja för Sveriges framtida säkerhet. Likväl gjor- 
des från svensk sida ännu ett försök att inleda underhandlingar med 
kejsaren och Ligan, i det nemligen Sten Bjelke å svenska riksrådets 
vägnar atfärdades till fredskongressen i Liibeck , med skrifvelser både 
till Tilly och Wallenstein. Men de af Gustaf Adolf uppställda for- 
dringarne voro i sjelfva verket af den art, att de blott med svärdet 
kunde genomdrifvas. Han äskade de kejserliga truppernes aflägsnande 
ur de båda sachsiska kretsarne, de tyska Östersjö-hamnarnes återöpp- 
nande samt restitution af alla förfördelade riksständer, isynnerhet ko- 
nungens fränder hertigarne af Mechlenburg, hvilka, om de voro straff- 


bara, borde efter kurfurstarnes godtfinnande försona sin skuld med 
penningböter. Under dessa vilkor förklarade sig Gustaf Adolf vilja 
draga sin besättning ur Stralsund samt ingå fred med kejsaren, så- 
vida denne ej vidare understödde polackarne. Kejsaren, som just vid 
denna tid genom freden i Liibeck befriades från kriget med Kristian 
IV, var naturligtvis föga böjd att lyssna till dylika fordringar; och 
saken invecklades ytterligare då Arnim med en del af den kejserliga 
hären om våren 1629 sändes till Preussen för att der i förening med 
polackarne sysselsätta svenskarne samt derigenom hindra Gustaf Adolf 
att, såsom han ernat, gå öfver till Stralsund. Härigenom blef sven- 
skarnes ställning i Preussen högst betänklig, emedan en ej obetydlig 
del af den svenska krigsstyrkan derstädes föregående höst blifvit öf- 
verförd till Sverige för att användas till det tillernade tyska fälttåget. 
Dertill kom, att den vankelmodige och opålitlige kurfursten af Bran- 
denburg tycktes sinnad att bryta den med svenskarne ingångna neu- 
traliteten. Denna öfverhängande fara påkallade Gustaf Adolfs person- 
liga närvaro och förmådde honom att tills vidare inställa den åsyfta- 
de expeditionen till Tyskland. Imellertid lyckades det hans fältherre- 
snille, som isynnerhet under brydsamma förhållanden alltid framstod i 
sin fulla öfverlägsenhet , att sätta en gräns för polackarnes och de 
kejserliges framsteg i Preussen; och under Frankrikes, Englands och 
Brandenburgs bemedling inleddes på sommaren de underhandlingar, 
som omsider ledde till det sexåriga stilleståndet i Stumsdorff (den 
16 / )fi Sept. 1629). Härigenom fick Gustaf Adolf ändtligen fria händer 
till det länge tillernade tyska fälttåget, hvartill han nu ifrigt uppma- 
nades af Frankrike, som under den statskloke Richelieus ledning åter 
börjat uppmärksamma den fara, hvaraf äfven det hotades genom det 
habsburgska husets växande magt. 

Frankrikes säkerhet och framtida sjelfständighet fordrade, att det 
habsburgska husets magt ej finge befästa sig; ty om det lyckades 
kejsaren att i Tyskland göra sin myndighet gällande, och isynnerhet 
om det lyckades honom samt det med honom och hans hus genom 
slägtskapens, politikens och religionens mägtiga intressen så nära före- 
nade Spanien att tillvägabringa en sammanhängande förbindelse mellan 
sina vidsträckta besittningar, så befunne sig Frankrike från trenne si- 
dor liksom blockeradt och dess politiska oberoende hotadt af en öf- 
verhängande fara. Till denna faras afvärjande hade Henrik IV just 
gripit till vapen, då han föll för en lönnmördares dolk. Maria af 
Medici kände sig för svag att på samma gång uppträda mot det habs- 
burgska huset och mot de faktioner, som efter Henrik IV:s död åter 


8 

började resa sig inom Frankrike; mot dessa sökte hon tvertom ett 
stöd i Spaniens vänskap. Äfven efter Marskalkens af Ancre fall och 
enkedrottningens undanträngande från styrelsen förblef Frankrikes po- 
litik länge i det hufvudsakliga oförändrad. Ostördt från Frankrikes 
sida och till en del gynnadt af dess diplomatiska inflytande fick så- 
lunda det habsburgska huset utvidga och befästa sitt välde i Tysk- 
land, i Schweiz, i Italien, samt med Frankrikes uttryckliga begifvan- 
de åter försöka Hollands kufvande. Redan kort efter Sillery's stör- 
tande och Richelieu's inträde i den nya ministere, som då bildades (i 
början af år 1624), varsna vi dock några tecken till en börjande 
omkastning i Frankrikes yttre politik. Men först sedan Richelieu kom- 
mit i spetsen för statsärenderna (Augusti 1624) se vi denna förändra- 
de rigtning med skicklighet och kraft fullföljas, om ock Richelieu mer 
än en gång fann sina händer bundna, sina planer korsade, dels genom 
den städse jäsande upprorsandan hos Frankrikes store, dels genom 
sjelfva enkedrottningens och det strängt katolska partiets hemliga åt- 
göranden bakom hans rygg. Det förnyade förbundet mellan Holland 
och Frankrike, den engelska kronprinsens förmälning med franska prin- 
sessan Henriette, österrikarnes fördrifvande ur Graubundten samt Velt- 
lins befrielse från de påfliga trupper, som enligt fördraget i Avignon 
(1623) höllo det besatt ') — dessa voro de närmaste följderna af 
denna politik, som åter införde Frankrike på den af Frans I och Hen- 
rik IV beträdda banan. Och då Frankrike vid samma tid i förening 
med Savoyen angrep Genua, så blef äfven detta en anledning till ett 
öppet fredsbrott med Spanien, som åtog sig Genuas sak. I samman- 
hang med denna den spanska politikens förändrade rigtning stodo äf- 
ven de underhandlingar, som om hösten 1624 inleddes med Gustaf 
Adolf och Kristian IV för att förmå dessa med väpnad hand ingripa i de 
tyska angelägenheterna, och hvilka följande år ledde till fördraget i 
Haag, hvarigenom Kristian IV försäkrades om Englands, Hollands 

1) Under de inre oroligheterna i Graubundten (1618—1622) hade Spaniorerne bc- 
mägtigat sig Veltlin, medan österrikarne tillegnade sig åtskilliga områden i östra 
Graubundten samt besatte Chur och Maienfcld. Härigenom var för österrikarne 
och spaniorerne den vigtiga förbindelsen mellan Tyrolen och Italien öppnad. Imeller- 
tid utverkade Frankrike, att Påfven togs till skiljedomare i frågan om Veltlin, som 
tills vidare besattes af påfliga trupper, dock med vilkor att österrikiska och spanska 
trupper såväl här som i Graubundten skulle hafva fritt genomtåg från Italien till 
Tyskland. Sålunda kunde dock de kejserliga och spanska härarne i sistnämnda land 
obehindradt draga till sig förstärkningar från Italien. Att österrikarne åter måste ut- 
rymma Chur, Maicnfeld och Rhäzuns var under sådana omständigheter af jemförelse- 
vis mindre vigt. 


9 

och Frankrikes bistånd i det tyska kriget. Man Vcäntade nu, att 
Frankrike med eftertryck skulle uppträda mot Spanien. Men till en 
början paralyserades dess krafter genom det ej utan Spaniens hemliga 
medverkan anstiftade upproret i la Rochelle; och knappast hade Eng- 
land genom sin bemedling förmått denna stad att underkasta sig den 
franska konungens myndighet, förr än Richelieu, kringgången af det 
ultrakatolska partiets hemliga stämplingar, fann sig nödsakad att med 
Spanien afsluta freden i Barcelona (Maj 1626). Ej långt derefter se 
vi Frankrike med nämnda magt förbinda sig mot England och huge- 
notterne, i det (1627) ånyo utbrutna kriget mot la Rochelle, och i 
samråd med Spanien och Påfven uppgöra vidtutseende planer till Karl 
I:s störtande samt den katolska kyrkans återupprättande i Storbritta- 
nien. Vi hafva dock svårt att tro, det Richelieu verkligen på fullt 
allvar inlåtit sig i dylika vidtutseende planer, hvilka egentligen synas 
hafva utgått från pater Berulle och det ultrakatolska partiet i Frank- 
rike. Detta hindrar likväl ej att den sluge kardinalen kunnat begagna 
dem såsom ett medel att försäkra sig om Spaniens bistånd. Men den 
mantuanska arfstvisten medförde innan kort en väsendtlig förändring i 
dessa förhållanden, i det den gjorde Spanien från Frankrikes bunds- 
förvandt till dess uppenbara fiende samt derigenom föranledde en ny 
omkastning i den franska politiken. 

Då Hertig Vincenz II af Mantua och Montferrat (mot slutet af 
år 1627) dött utan arfvingar på manssidan, hade den af Påfven och 
Frankrike gynnade Karl Gonzaga af Nevers skyndsamt satt sig i be- 
sittning af nämnda hertigdömen, till hvilka han onekligen hade när- 
maste arfsrätt. De bestredos honom dock af hertigarne af Savoyen 
och Guastalla, af hvilka den förre gjorde anspråk på Montferrat, den 
sednare på Mantua. Kejsaren, hos hvilken dessa anspråk blifvit före- 
dragna, och som ansåg sin öfverlänsherrliga myndighet kränkt genom 
Karl Gonzagas egenmäktiga förfarande, uttalade en sequestrationsdom 
öfver de ifrågavarande länen, och spaniorerne, hvilka betraktade Mont- 
ferrat såsom en förinur för Milano, skyndade att med vapenmagt gifva 
eftertryck åt det kejserliga utslaget. Så många och mägtiga fiender 
var Karl Gonzaga icke vuxen, så vida han ej kunde förskaffa sig Frank- 
rikes hjelp. Men härutinnan fann han en verksam och inflytelserik före- 
språkare i Påfven Urban VIII, som ogerna såg det habsburgska hu- 
sets växande öfvervigt i Italien och genom Frankrike sökte skapa en 
motvigt mot densamma. Belägringen af la Rochelle hindrade dock 
franska regeringen att genast efterkomma uppmaningen; men efter sta- 
dens fall (d. 30 Oct. 1628) beslöt Ludvig XIII, dertill uppmuntrad 


10 

af Richelieu, att i egen persom företaga ett fälttåg till Italien. I 
Mars månad 1629 drog han, åtföljd af Richelieu, öfver Alperna, stor- 
made do barrikaderade pass, som spärrade honom vägen till Susa, 
och stod inom kort i denna stad. Nu måste hertigen i Savoyen ingå 
ett fördrag med fransmännen och spaniorerne upphäfva belägringen af 
Casale. Venedig, Florenz, Mantua och Genua uttalade sitt gillande 
af fransmännens förfarande i Italien; påfven, hertigen af Mantua, Ve- 
nedig och Savoyen ingingo med Frankrike ett förbund (Ligan i Vene- 
dig) till betryggande af Italiens framtida oberoende, och under vene- 
tiansk bemedling bilades kriget mellan England och Frankrike genom 
freden i Susa. Slutligen måste äfven Hugenotterne, som emellertid 
sökt hjelp hos sin kyrkas afsvurne fiende, Spanien, underkasta sig den 
kungliga myndigheten och såsom en nåd emottaga de friheter, som be- 
viljades dem genom ediktet i Nimes. Härigenom var Frankrike istånd- 
satt att med odelad styrka vända sig mot Spanien och dess anhän- 
gare. Det var också hög tid, ty genom kejsarens och Spaniens före- 
nade magt hotades nu mer än någonsin tillförne den europeiska jem- 
vigten af en fara, som Frankrike till sitt eget sjelftorsvar måste upp- 
bjuda alla sina krafter att bekämpa. 

Efter Kristian IV:s besegrande stod kejsarens magt på en höjd- 
punkt, som till och med hos Tysklands katolska furstar väckte oro och 
farhågor. Men äfven utom Tyskland började man snart erfara livad 
man af denna magt hade att frukta. 

Vid samma tid som Arnim med 9,000 man sändes till Preussen 
för att der bistå polackarne, och en annan kejserlig här af 10,000 
man tågade spaniorerne till hjelp mot holländarne, se vi en tredje mer 
än 20,000 man stark genom Graubiindten och Veltlin bana sig väg 
till Italien för att der samverka med en lika stor spansk här under 
Spinola. De vigtiga passen i Graubtindten kommo åter i österrikar- 
nes händer, och hertigen af Mantua, från tvenne sidor angripen af en 
öfverlägsen krigsmagt, befann sig snart i yttersta trångmål. 

Det var under dessa betänkliga förhållanden, som Richelieu, efter 
att förgäfves hafva sökt förmå Kristian IV fortsätta kriget mot kej- 
saren '), beslöt att närma sig den svenske konungen. Mantua och 
Stralsund, Alppassen och Östersjöhamnarna voro de vidt skilj da punk- 
ter, hvilka genom de likartade intressen, som vid dem fastade sig, 
bildade liksom naturliga föreningslänkar mellan Frankrikes och Sveri- 
ges politik. Också kände både Gustaf Adolf och Richelieu att de be- 


1) Med detta uppdrog hade Charnacé om våren 1629 blifvit sänd till Kristian IV. 


11 

höfde hvarandra. Båda Önskade att genom ett förbund blifva försä- 
krade om hvarandras bistånd; men ingendera ville vara den, som bos 
den andra begärde det; ingendera ville visa sig allt för angelägen om 
en sak, som lika mycket låg i bådas intresse; å ömse sidor ville 
man vara den anmodade, såväl af många andra skäl som för att i 
sista hand kunna bestämma vilkoren. Det uppstod sålunda mellan 
båda en diplomatisk strid, hvari Gustaf Adolf slutligen behöll segern; 
men han har derigenom hos efterverlden gifvit anledning till den ogrun- 
dade åsigten, att det var Frankrike, som genom sina löften och före- 
speglingar förmådde honom till det tyska kriget. Om dess oundvik- 
lighet för Sverige, var han dock tidigt öfvertygad och lyckades derom 
äfven öfvertyga den i början tveksamme Oxenstjerna, som slutligen 
måste erkänna, att det för Sverige ej gafs någon annat val än att 
enligt konungens uttryck '"hålla kriget fjerran gående" för att ej deraf 
uppsökas inom egna gränser '). 

Så snart Gustaf Adolf genom Stralsunds undsättande tagit det 
första afgörande steget på den tyska krigsskådeplatsen, blef det en af 
hans närmaste omsorger att söka försäkra sig om de magters bistånd, 
med hvilka han redan 1624 — 1625 underhandlat om ett förbund mot 
kejsaren. Bland dessa var, såsom vi redan nämnt, äfven Frankrike. 
Då derföre sekreteraren Lars Nilsson i åtskilliga mindre vigtiga ären- 
den om sommaren 1628 sändes till Frankrike, medförde han äfven 
det hemliga uppdrag att under enskilda samtal med de magtegande 
derstädes, isynnerhet Richelieu, söka inleda frågan om en förbindelse 
mellan Sverige och Frankrike till hämmande af det habsburgska hu- 
sets växande magt. För sådant ändamål borde han liksom af sig 
sjelf och utan sin regerings uppdrag låta förstå, det Gustaf Adolf ej 
vore obenägen att inlåta sig i det tyska kriget, så vida han försä- 
krades om de öfrigaisaken intresserade magternas bistånd; men då de 
tillförne af honom i detta hänseende framställda förslag icke blifvit an- 
tagna, vill han ej ytterligare blottställa sin värdighet genom att lik- 
som påtruga sin hjelp. 

Då Lars Nilsson med detta vigtiga uppdrag, som sannolikt var 
det hemliga hufvudändamålet med hans beskickning, anlände till Frank- 
rike, var dess politiska ställning föga gynnsam för hans ärende. Han 
fann Frankrike i uppenbart krig med England, som åtagit sig la Ro- 
chelle's sak, samt i förbund med Spanien, och under sådana omstän- 


1) Geijer a. st. s. 170 o. fl'. Jemf. de i „Arkif till upplysning om svenska krigens 
och krigsinrättningaxnes historia" (Del. I sid. 1 — 64) aftryckta handlingar, samt A. 
Oxenstjernas bvef till Gust. Adolf. 


12 

digheter föga benäget att inlåta sig i något företag mot kejsaren. Men 
såsom vi redan anmärkt förändrades snart dessa förhållanden, och 
Richelieu började då lyssna till de af Lars Nilsson framkastade vin- 
karna. På en tid, då kejserliga härar i Italien och Nederländerna 
förenade sina vapen med Spamorernes, och äfven Lothringen hotades 
med invasion af spanska och kejserliga trupper, måste det för Richelieu 
vara så mycket angelägnare att genom Gustaf Adolf sysselsätta kej- 
saren i Tyskland, som denne efter freden i Liibeck (Maj 1629) icke 
vidare hade något att befara från Kristian IV:s sida och, vid den rå- 
dande modlösheten hos de tyska protestanterne, icke heller af dem 
tycktes hafva något att frukta, såvida ej en ny fiende segrande upp- 
trädde på det tyska rikets grund. Derföre afsändes om hösten 1629 
Charnacé till Gustaf Adolf för att utforska hans tänkesätt, uppmana 
honom till det tyska kriget samt dertill skaffa honom fria händer ge- 
nom en fred eller ett flerårigt stillestånd med Polen '). I samma 
ärende infann sig älven ett engelskt sändebud Thomas Roe, hos ko- 
nungen, som då vistades i Preussen, och för hvilken sålunda gynnande 
utsigter öppnade sig till det af honom åstundade förbundet med Eng- 
land och Frankrike 2 ). Men han ville af redan anförda skäl ej visa 
sig angelägen derom, isynnerhet som han tvifvelsutan insåg, att Frank- 
rike i sin dåvarande ställning skulle uppbjuda allt för att förmå ho- 
nom till en härnad i Tyskland. Då derföre Charnacé hade företräde 
hos honom och (enligt konungens eget uttryck i ett bref till Axel 


1) Om denua beskickning yttrar Flassan (,,Histoirc générale et rai^oimcc de la di- 
plomatie francaise", T. II s. 447): Le cardinal chargea Charnacé, qui était son pa- 
rent, de se rendrc aupres de Gustave, quoique sans caractere, afm de ne pas donner 
ombrage ä 1'empereur." 

2) Äfven med Holland stod Gustaf Adolf denna tid i underhandlingar om ett för- 
nyande af det mellan Sverige och Holland år 1614 afslutade 15-åriga förbundet. Den 
till Holland affärdadc Hofmarskalken Didrik v. Falkenberg (densamme som 1630 sän- 
des till Magdcburg) ledde i förening med Sveriges ordinarie ambassadör hos Gcneral- 
Btaterne L. Camerarius, dessa underhandlingar, hvilka dock ej förde till önskad på- 
följd, emedan Holländarne bjödo för ringa subsidier och fordrade att i de preussiska 
och licfländska hamnarne få åtnjuta handelsfriheter, som Gustaf Adolf ej ville med- 
gifVa. Dessutom fruktade han att genom ett förbund med Holland beröfva sig utsig- 
tcrna till franska subsidier; ty om han genom ett dylikt förbund förpligtade sig till det 
tyska kriget, så skulle Frankrike sannolikt draga fördel deraf utan att erbjuda honom 
sitt understöd; men af Frankrike väntade han i annat fall bättre vilkor, än af Hollän- 
darne, som dessutom i hvarje händelse medclbarligen skulle gagna honom genom sitt 
krig med Spanien. Man ser häraf, att Gustaf Adolf redan vid denna tid (efter Char- 
nacc"s första beskickning till honom) började göra sig tcmligcn säker räkning på fran- 
ska subsidier. 


13 

Oxenstjerna) "med all raagt ville poussera honom till det tyska kriget" 
yttrade konungen många betänkligheter och låtsade sig till en början 
föga böjd att inlåta sig i ett så vidtutseende företag; dock lät han 
slutligen påskina att han ej vore alldeles omedgörlig, om han blott 
formligen anmodades om saken samt försäkrades om andra magters 
understöd '). Imellertid lyckades det förnämligast genom Charnacé\s 
outtröttliga bemödanden, att tillvägabringa det 6-åriga stilleståndet 
med Polen, och nu se vi konungen under vintern 1629 — 1630 med 
rastlös ifver bereda sig till det tyska fälttåget. Men på samma gång 
lät han i Tyskland och annorstädes utsprida, att han högeligen åstun- 
dade en förlikning med kejsaren, ja att han till och med icke vore 
obenägen att med kejsaren och Spanien göra gemensam sak mot Hol- 
ländarne, tili hvilka han under den sednaste tiden kommit i ett min- 
dre vänskapligt förhållande. Med dessa föregifvanden hade han flera 
beräkningar. Dels ville han insöfva de kejserliga i säkerhet samt för- 
må kejsaren att minska sin krigsmagt vid Östersjön och i stället för- 
stärka sin här i Italien, hvarigenom Frankrike äfven skulle blifva så 
mycket angelägnare om Sveriges bistånd. Dels ville han genom denna 
låtsade benägenhet för fred öfverbjuda Wallenstein, som vid denna tid 
visade sig särdeles försonligt sinnad, sannolikt för att från sig afvända 
den af kurfursten af Bayern framkastade anklagelsen att han afsigtligt 
sökte förlänga kriget ■). Genom att sålunda kasta hela skulden för 
kriget på Wallenstein, ville konungen hos de tyska furstarne stegra 
missnöjet med denne och derigenom förmå Ligan att åtminstone till 
en början iakttaga en neutral ställning, tilldess han väl hunnit fatta 
fast fot i Pommern. Till en stor del gingo dessa beräkningar verkli- 
gen i fullbordan, hvartill ej blott Frankrike, utan äfven påfven Urban 
VIII i icke ringa mån bidragit. Sålunda skulle man kunna säga att 
de i sjelfva verket båda blefvo verktyg åt Gustaf Adolf, medan den 
statskloke Richelieu trodde sig begagna den svenske konungen såsom 
ett verktyg för Frankrikes intressen. Det sanna förhållandet är, att 


1) Att Charnacé redan vid denna sin beskickning erbjudit Sverige siibsidier, synes 
bland annat af konungens yttrande i rådet d. 27 Oct. 1629, att Frankrike erbjudit sig 
att i Januari (1630) erlägga 400,000 imperialer förskottsvis. 

Äfven förtjenar anmärkas, att Frankrike redan om hösten 1629 afslöt ett fördrag 
republiken Venedig som derigenom förband sig att ifrån och med år 1630 med 400,000 
livrés bidraga till de subsidier som Frankrike skulle betala Sverige för en diversion i 
Tyskland. 

2) Konungen var öfvertygad att Wallenstein ej hade något allvar med sin visade 
benägenhet för en förlikning och säger sig derföre vilja gripa fienden an med dess 
egna praktiker. 


14 

de ömsesidigt dragit fördel af hvarandras ställning, utan att härvid 
vilja synas handla i eget intresse. Föröfrigt kan Urban VIII, oak- 
tadt all sin förslagenhet, snarast sägas hafva varit den, som gått i 
den sluge kardinalens ledband; men Gustaf Adolf har af denne ej låtit 
öfverlista sig ). 

Imellertid hade Richelieu äfven på andra håll fullföljt sina planer 
till det habsburgska husets försvagande. I Augusti 1629 affärdade 
han franska geheimerådet Marcheville i en beskickning till de tyska 
furstehofven för att, såsom det hette, underrätta dem om det efter 
Hugenotternes besegrande lyckligen återställda inre lugnet i Frankrike, 
erbjuda den franske konungens medverkan till afhjelpande af de rå- 
dande missförhållandena i det tyska riket samt till kurfurstarnes bibe- 
hållande vid det anseende och de rättigheter, som genom deras rang 
och kurfurstliga värdighet tillkommo dem -). Visserligen hade Mar- 
cheville äfven i uppdrag att gendrifva de gängse ryktena om franske 
konungens afsigt att anstifta oroligheter i det tyska riket samt rätt- 
färdiga hans åtgärd att bistå hertigen af Mantua; men af det redan 
anförda finner man dock lätt, livad som var franske styrelsens egent- 
liga syfte med den ifrågavarande beskickningen. Detta blifver ännu 
tydligare af de meddelanden, Marcheville vid ett besök i Frankfurt 
gjorde markgrefven Kristian af Brandenburg, att nemligen konungens 
af Frankrike erbjudna interposition afsåge pfalzgrefve Fredriks restitu- 
tion på billiga vilkor :1 ), hvarvid Marcheville tillade, att, "emedan kro- 
nan Frankrike numera stiftat inre fred, så vore hans konung böjd att 
på anmodan och försäkran om deras biträde, lemna de betryckta stän- 
derna i (det tyska) riket eftertrycklig assistentz, på det att det heliga 
rikets frihet och lugn likaledes måtte repareras 4 ). 


1) Det föregående mestadels efter handlingar i Kongl. Riksarkivet i Stockholm. 
Jemf. L. Ranke, Französische Geschichte vornehmlich ini scchzehnten und siebzehnten 
Jahrhundert; 2:ten Band. 

2) Se Ludvig XIIT:s skrifvelsc t. kurf. af Sachsen, dat. S:t Germain d. 6 Ang. 
1629; samt Marchevillcs memorial till kurfursten dat. Dresden d. Oct. 1629. Kur- 
fursten gaf på dessa framställningar ett afböjande svar, och skyndade att oin saken 
underrätta så väl kejsaren som de katholska kurfurstarne. Jemf. kurfurstens af Mainz 
bref till kurf. af Sachsen, dat. Mainz d. 22 Oct. 1629, hvari den förre meddelar 
Marchevilles ärende hos honom samt sitt svar dera. (Se hithörande handlingar i Stats- 
arkivet i Dresden.) 

3) Detta hade Marcheville äfven vidrört i sitt muntliga andragaudc hos kurf. af 
Mainz, men uteslöt det i det skriftliga memorial han till honom öfverlemnadc. (Se 
kurf. af Mainz ofvananf. bref till kurf. af Sachsen.) 

4) Hertig Johan Kasimir af Sachsen till kurfursten af Sachsen-Koburg d. 7 Oct. 


15 

Det förtjenar härvid anmärkas , att Marchevilles uppdrag var stäldt 
till alla kurfurstarne i riket, utom kurfursten af Bayern. Icke dess- 
mindre skall Marcheville hafva besökt kurfursten i Miinchen, men 
sannolikt ville man för kejsaren fördölja det hemliga förstånd, som re- 
dan då egde rum mellan Frankrike och Bayern, ty vi veta '), att re- 
dan om våren 1629 ett fördrag uppsattes, hvari bestämdes med haru 
stor truppstyrka de skulle bistå hvarandra i händelse af ett krig mot 
kejsaren. Visserligen dröjde kurfursten att underteckna detta fördrag, 
men hans hemliga förbindelser med Frankrike förråddes mot slutet af 
år 1629 för det spanska hofvet 2 ), som skyndade att underrätta kej- 
saren om saken. Kejsaren förständigade kurfursten härom 3 ), dock 
utan att låta påskina det ringaste misstroende till hans afsigter, samt 
anmodade honom att genom en beskickning till Madrid deltaga i de 
der öppnade fredsunderhandlingarna mellan England och Spanien. I 
sitt svar på denna skrifvelse tackar Maximilian kejsaren för hans för- 
troende till kurfurstens "trogna, tyska, ståndaktiga sinnelag" och för- 
säkrar att hvad de spanska aviserna innehöllo om honom och isyn- 
nerhet om hans förmenade afsigt att med Frankrike, England, Sve- 
rige och Holland förbinda sig mot kejsarens hus, saknade all grund. 
Men den ifrågasatta beskickningen till Spanien afböjde han med den 
förklaring, att då de öfriga katolikerna, isynnerhet kurfurstarne af 
Mainz, Trier, erkehertig Leopold och andra, som likaledes innehade 
delar af de pfalziska länderna, äfven voro intresserade i denna fråga, 
så ville kurfursten ej genom en af honom enskildt affärdad beskick- 
ning gå dem i förväg och bevilja något, som kunde vara dem preju- 
dicerligt *). Kejsaren låtsade tro kurfurstens försäkringar *) ; dock 
torde denna tillit ej hafva varit fastare än kurfurstens "trogna, tyska, 
ståndaktiga sinnelag", hvarpå vi i det följande få se mer än ett upp- 
lysande prof. 

Imellertid fortgick Richelieu med raska steg på den bana han be- 
trädt. I Champagne anställdes starka krigsrustningar, som väckte 
både Spaniens och kejsarens oro. Denna ökades genom det gängse 

1629. (Statsarkivet i Dresden.) Markgrefven hade d. 30 Scpt. besökt hertigen och 
då meddelat honom Marchevilles ofvananförda yttrande. 

1) Genom Aretin, „Bayerns answärtige Vcrhältnisse." 

2) Det skall hafva skett på Richelieus föranstaltande, för att tillintetgöra de mellan 
England och Spanien öppnade fredsunderhandlingarna. 

3) Genom ett bref, dar. "Wien d. 12 Dec. 1629. 

4) Kurf. af Bayern till kejsaren, Miinchen d. 14 Jan. 1630. (Statsarkivet i Wien.) 

5) Bref till kurf., dat. Wien d. 15 Jan. 1630 (a. st.), säger sig kejsaren aldrig 
tvinat på kurfurstens trohet mot kejsaren och riket. 


16 

ryktet, att holländarne, öfvermodiga af sina lysande framgångar år 1629 
samt uppmuntrade af underrättelsen om Gustaf Adolfs tillernade fält- 
tåg till Tyskland, beslutat uppställa trenne härar samt med den ena 
at dem om våren 1630 företaga ett infall i det tyska riket. Man be- 
farade att fransmännen samtidigt skulle infalla i stiftet Luttich, som 
öppet låtit förljuda att det ville gifva sig under franska kronans skydd '). 
Hertig Julius Fredrik af Wiirtemberg misstänktes för att vilja träda 
i fransk tjenst 3 ) , landtgrefve Wilhelm af Hessen Cassel att erna upp- 
låta åt holländarne Cassel och Ziegenhain ). 

I sjelfva verket var vid denna tid den franska diplomatien sär- 
deles verksam så väl i Tyskland som på andra håll. I Schweiz till— 
vägabragte den dit affärdade marskalken Bassompierre (Mars 1630) 
ett fördrag mellan Frankrike och Edsförbundet till österrikarnes för- 
drifvande ur Graubiindten 4 ); och ungefär samtidigt se vi en ny fransk 
utskickad, sekreteraren Kasper Simon de Massan, uppträda i Tysk- 
land. Vid ett företräde som denne hade hos kurfursten af Mainz (i 
Aschaffenburg d. 3 Februari) betygade han sin konungs önskan att den 
genom grefven af Marcheville inledda förtroliga korrespondensen mellan 
Frankrike och Kurmainz måtte fortfara, samt försäkrade att krigs- 
rustningarne i Champagne icke på minsta vis voro riktade mot det 
tyska riket, till hvars pacifikation konungen fastmer vore villig att 
medverka. Härpå gaf kurfursten ett förbindligt svar, instämmande i 
önskan att den goda korrespondensen måtte fortfara. Derjemte under- 
rättade han konungen att kejsaren just öfverlade om medlem till fre- 
dens och lugnets återställande i det tyska riket, och att för detta än- 
damål en personlig sammankomst mellan kejsaren och kurfurstarne 
med första vore att förvänta. "Liksom konungen af Frankrike hit- 


1) Infantinnan Isabella till kejsaren, Bruxelles d. 22 Febr. 1630 (Statsark. i Wien). 
Hon uppmanar med anledning häraf kejsaren, att oförtöfVadt till det lutherska landet 
afsända allt såväl i Nedra Pfalz som i Elsas disponibelt krigsfolk, emedan de Neder- 
Burgundiska länderna eljest sväfvade i den största fara. 

2) Hertig Julius Fredrik af Wiirtemberg till kejsaren, Brenz d. 2 / l2 Mars 1630 
(Statsark. i Wien). I denna skrifvelse söker hertigen rättfärdiga sig för de om honom 
utspridda ryktena. Detta upprepar han i en seduare skrifvelse till kejsaren dat. Brenz 
d. 7 April 1630. (A. st.). 

3) Se kejsarens bref t. landtgrefven Wilhelm dat. Wien d. 13 Jan. 1630 samt ett 
annat af samma dato till landtgrefve Georg af Hessen. Jemf. landtgrefve Wilhelms 
svar, dat. Cassel d. 15 Febr. 1630, hvari han söker vederlägga ryktet. (Samtl. i 
Statsark. i Wien). 

4) Flassan, Historie géne'rale et raisonnée de la diplomatic fra119ai.se; Tom. n s. 
427 o. ff. 


17 

tills icke gillat deras förfarande, som sökt turbera det tyska rikets 
författning, så hoppades man, att han äfven fortfarande skulle fram- 
härda i detta tänkesätt och derigenom ännu mer förvärfva sig de trogna, 
tyska kurfurstarnes och ständernas erkänsla '). Man inser lätt det tve- 
tydiga i sistanförda fras, som äfven kunde tillämpas på Wallenstein, 
hvilken just vid denna tid anklagades för att vilja gifva riket "en an- 
nan f^rm och modell." För att likväl från sig aflägsna alla misstan- 
kar, skyndade kurfursten att om saken förständiga kejsaren, hos hvil- 
ken dessa franska beskickningar redan väckt oro och missnöje -). Tvif- 
velsutan har Massan äfven haft ett likartadt uppdrag till de öfriga 
katolska furstarne, hvilka vi sedermera på konventet i Regensburg 
finna i bästa förstånd med Frankrike. 

Samtidigt med Bassompierres beskickning till Schweiz och Mas- 
sans till Tyskland, lät franska regeringen genom Charnacé öppna un- 
derhandlingar med Gustaf Adolf rörande ett förbund mellan Sverige 
och Frankrike. I de instruktioner, som for sådant ändamål tillsändes 
Charnacé 3 ), säges det vara Hans Majestäts (Ludvig XIILs) afsigt, 
att Charnacé skulle förmå konungen af Sverige allvarligen sysselsätta 


1) Se bilagorna till kurfurstens af Mainz bref till kejsaren, dat. Aschaffcnburg „in 
meinem S. Johanssburg", d. 9 Febr. 1630. (Statsark. i Wien). 

2) Såsom redan är nämndt både kurfursten af Sachsen (i en skrifvelse, dat. Dres- 
den d. 7 Oct. 1629) underrättat kejsaren om Marchevilles besök samt det svar kur- 
fursten gifvit konungen af Frankrike. I den skrifvelse (dat. Wien d. 12 Dee. 1629), 
hvari kejsaren besvarar kurfurstens bref, lofordas denue för det han tagit kejsarens 
och rikets höghet och reputation i akt, och kejsaren bekänner att Marchevilles be- 
skickning förefölle honom ganska misstänkt: „Sintemahl sich bcsagten Marchcville in 
solenen sachen so dess heyl. Reichs Standt betreffen, zuuorderist bey Vnss, als dem Haupt 
anmelden solleii, Wir auch auss der vnbestendigkeit seiner jezigen vnd vormahls bey 
etlichen Churfursten gethanen proposition vnd anbringen so viel abnehmen , dass er mehr, 
alss Er instruirt ist, vnterfangen thuc, öder solche legationes etwa sclbsten an dem 
französichen hoff sollicitirt, welche in effectu dahin angesehen, die beschwerung dess 
heyl. Reichs Stände vnd vndertruckung dero freyheit Vnnss zuezumessen und das ar- 
bitrium der Reichssachen for Franckrcick zuziehen, so allés Sachen seiu, welche vn- 
serer und des heyl. Reichs hoheit zuwider lauffen, darinnen Wir auch ganz vngleich 
beschuldiget werden." Derföre vore kejsaren ock sinnad att på nästa kurfurstekonvent 
begära samthge kurfurstarnes betänkande öfver huru framdeles borde förfaras med dy- 
lika sändebud , alldenstund sådana legationer mer åsyftade spioneri och uppvigling samt 
antastande af kejsarens och rikets högsta pnieminenz än något annat, bättre ändamål; 
och alldenstund hvarken kejsaren eller hans förfäder någonsin utsändt några slika le- 
gationer till franska eller andra utländska furstar. (Se anf. bref i Statsark. i Dresden.) 

3) De voro daterade d. 18 Dec. 1629. 

2 


18 

sig med Tysklands angelägenheter, så väl för att befria kejsarrikets 
furstar och ständer från spaniorernes tyrannie, som med anledning af 
det misstroende han borde erfara vid att allt närmare i sitt grannskap 
se ett hus utbreda sig, hvilket traktade efter en universalmonarki, 
och hvars ärelystnad ej hade andra gränser, än den fann i ett tap- 
pert och kraftigt motstånd. Det vore för detta ändamål som H M:t 
(af Frankrike) låtit i Champagne samla en här af 40,000 man och i 
Italien en annan af lika styrka för att med dem möta Österrikes va- 
pen; Hans Aldrakristligaste Majestät, som önskade att göra konun- 
gen af Sverige till hufvud för detta ärofulla företag, erbjöd honom till 
krigskostnadernas bestridande ett årligt understöd af 600,000 frank; 
om likväl konungen af Sverige yrkade ett understöd af 900,000 frank, 
skulle Charnacé i sista hand dertill samtycka. För öfrigt betingade 
Frankrike neutralitet åt den katolska Ligan och isynnerhet åt kur- 
fursten af Bayern för att på samma gång söndra Ligan från kejsa- 
ren, samt visa, att det här ej handlade om religionen, utan om det 
tyska rikets frihet, hvarutinnan Ligans medlemmar sjelfve voro intres- 
serade och sålunda skulle kunna gynna det ifrågavarande företaget 
eller åtminstone förblifva neutrala ] ). 

Med dessa uppdrag begaf sig Charnacé (som sedan sin förra be- 
skickning synes hafva qvardröjt i Köpenhamn) i Februari 1630 ånyo 
till Gustaf Adolf, som då vistades i Sverige, sysselsatt med förbere- 
delserna till det tyska fälttåget, men tillika fullföljande sin välberäk- 
nade diplomatiska rol. Förgäfves sökte det franska sändebudet blända 
honom genom smickrande förespeglingar. Han vore, sade Charnacé, i 
hela Tyskland väntad såsom en Messias, folket skulle gifva sitt hjerta 
för att föda hans här: hans blefve fördelen och äran af detta krig: 
konungen af Frankrike ville nöja sig med att se sin vän beundrad i 
verlden och att förhjelpa honom till kejsardömet i östern , om han det 
eftersträfvade. Gustaf Adolf svarade att han om de tyska furstarnes 
sinnesstämning hade helt andra underrättelser och åberopade härvid 
både den sachsiske och den brandenburgske kurfurstens uppförande; 
han visste dessutom af god hand, tillade han leende, att de första» 
som mot honom skulle gripa till vapen, vore Bayern ock den katol- 
ska Ligan, såsom hvars beskyddare Frankrike ville uppträda i detta 
förbund -). Imellertid utsagos svenska fullmäktige, som i Westerås 
underhandlade med Charnacée om vilkoren för det föreslagna förbundet. 


1) Flassan a. st. s. 448 o. fi'- 

2) Geijer a. st. s. 182. 


19 

Ett förbundsfördrag uppsattes här och undertecknades såväl af Charnacée 
som af de svenska fullmäktige. Genom detta fördrag förpligtades 
Sverige att föra kriget i Tyskland, Frankrike att lemna understöd i 
penningar. Såsom förbundets ändamål betecknades de tyska ständer- 
nas återinsättande i deras gamla fri- och rättigheter, det kejserliga 
krigsfolkets aflägsnande, hafvets och handelns betryggande. I afseen- 
de på religionen skulle de bestående rikslagarne upprätthållas, och 
Gustaf Adolf tillstädja den katolska gudstjensten, hvarhelst han före- 
funne den. De tyska furstar och ständer, som så önskade, skulle det 
stå fritt att biträda detta förbund. Ligan skulle åtnjuta neutralitet. 
Slutligen aftalades, att kejsaren i den blifvande freden skulle furbin- 
das att så väl vid Östersjön som i Graubundten nedbryta de af de 
kejserlige gjorda befästningarne. Gustaf Adolfs fordran, att konungen 
af Frankrike ej utan hans vetskap och samtycke skulle sluta fred i 
den mantuanska tvisten, hade Charnacé bemött med den invändnin- 
gen, att han ej visste hvad hans herre kunde hafva lofvat italienarne; 
likväl borde Gustaf Adolf vara förvissad om Richelieus allvar i denna 
fråga, då kardinalen just nu för andra gången droge till Italien. Men 
Gustaf Adolf hade äfven andra betänkligheter och vägrade att stad- 
fästa det i Westerås aftalade fördraget. Den förnämsta stötestenen sy- 
nes hafva varit Charnacés fordran, att Gustaf Adolf skulle skicka ett 
sändebud till Frankrike för att der träffa närmare aftal rörande den 
truppstyrka, hvarmed Sverige borde föra kriget i Tyskland och hvar- 
efter Frankrike ville rätta subsidiernas belopp '). Härtill ville Gustaf 
Adolf blott med det vilkor samtycka, att hvad som redan blifvit af- 
taladt i "Westerås i alla händelser skulle ega giltighet, hvadhelst som 
komme att ytterligare beslutas i Frankrike. Men då Charnacé ej kun- 
de härtill förbinda sig, ansåg konungen hela underhandlingen stå på 
allt för lös grund. Han misstänkte, att Frankrike blott ville genom 
honom sysselsätta kejsaren i Tyskland för att under tiden kunna till- 
tvinga sig en så mycket förmånligare fred i Italien och sedermera 
lemna honom, liksom förut Holland och Kristian IV, i sticket. Dess- 
utom ansåg han de erbjudna subsidierna (tre tunnor guld) allt för ringa, 
för att han under sakernas dåvarande tillstånd skulle till det priset 
"så högt förobligera sig till konungens af Frankrike nutum och arbi- 
trium"; isynnerhet som han fruktade, att om han nu bunde sig ge- 
nom det föreslagna fördraget med Frankrike, han derigenom skulle 


1) I sitt bref till Axel Oxenstjerna af den 25 Mars 1630 säger sig konungen i 
hufvudsakeu hafva vant ense med det franska sändebudet, men anför ofvannäninda 
omständighet såsom förnämsta skälet till sin vägran att ratificera fördraget. 


20 

beröfva sig Englands och Hollands understöd, äfvensom möjligheten 
af en förmånlig förlikning med kejsaren. För en sådan förlikning, 
hvartill kejsarens dåvarande ställning öppnade en gynnsam utsigt, var 
Gustaf Adolf vid ifrågavarande tidpunkt icke obenägen , äfven om han 
derigenom blott skulle bereda sig några års lugn på det hållet. Ty 
han fann Danmarks förhållande högst misstänkt, hvarförutan en 
med Danzig uppkommen och, enligt hans öfvertygelse, af Danmark 
och Holland underblåst tvist äfven påkallade hans uppmärksamhet; 
hvadan han var oviss, åt livad håll han först borde vända sina va- 
pen. Äfven hade från Preussen oroande tidningar inlupit, "liksom 
skulle der vara kändt något upplopp, och herr Johan Baner kommen 
på olycka." Derfore säger konungen sina resolutioner ännu hänga på 
de underrättelser han väntade från A. Oxenstjerna, som då befann 
sig i Preussen. "Hvarföre är Wår befallning," skrifver konungen med 
anledning häraf till rikskansleren, "att J med aldraförsta gifve oss 
tillkänna hvad edert tillstånd är, enkannerligen om Wi kunne njuta 
det tyska rytteriets tjenst, och om J kunnen verificera de förslag Wi 
eder sist med Grubben tillsände" '). Det var dessa från alla håll sig 
hopande faror och svårigheter, som för ett ögonblick kom Gustaf 
Adolf att tveka, hvad han borde "först eller sist begynna," samt för- 
mådde honom att för hvarje händelse "sno en telam tractatus med 
de kejserska." Men han har dock ej länge besinnat sig, innan han, 
ännu osäker om främmande understöd och sålunda blott hänvisad till 
egna krafter, beslöt att företaga det tyska fälttåget och, enligt det 
svenska riksrådets tillstyrkan, "drifva underhandlingarne under hjel- 
men." I detta djerfva beslut leddes han liksom af en högre ingifvelse, 
och den varma hänförelse hvarraed företagets storhet fyllde hans bröst, 
har hos honom redan från början parat sig med en fäst tillförsigt till 
dess framgång. Den härflöt från en i grunden religiös känsla af den 
höga kallelse, han gick att uppfylla, och den ofta framskymtande 
aningen om en snart stundande död, har åt denna känsla gifvit det 
djupa allvarets prägel. 

En omständighet väckte dock Gustaf Adolfs oro och farhågor. 


1) Detta har afseende på det kansleren tillsända ^Memorial öfver de ärenden, som 
angå den preussiska staten och II. M:t vill att Cantzleren tager i akt; Actum Stock- 
holm d. 17 Januari anno 1630." (Efter svenska Riksregistraturet aftryckt i ., Arkiv 
till upplysning om svenska krigens och krigsrättningames historia," D. I s. SS. o ff. — 
Se föröfrigt Gustaf Adolfs båda skrifvelser till A. Oxenstjerna ilat. Stockholm d. 17 
och 25 Mars 1630; jemf. „ Memorial öfver de ärenden, som Kongl. M:t vill att Canta- 
leren tager i akt och gifver sitt svar uppå. Actnm Stockholm cl. 8. Aprilis anno 
1630." (A. st. s. 100 o. ff.) 


21 

Det var den tvetydiga ställningen till Danmark, hvilken lät befara ett 
angrepp från detta håll, och det undgick ej den svenske konungens 
skarpa blick, att han här "lemnade en fara bakom sig" '). Danmark 
kunde ej med likgiltighet se, att en rivaliserande magt allt mer och 
mer utvidgade sitt välde vid Östersjön. Redan var dess östra kust- 
länder i svenskarnes händer, och genom sina eröfringar i Preussen 
hade Gustaf Adolf tagit det första steget på södra Östersjö-kusten. I 
Stralsund hade Sveriges och Danmarks intressen sammanstött, och 
blott af omständigheterna dertill tvungen hade Kristian IV återkallat 
sin garnision samt sålunda lemnat Svenskarne i odelad besittning af 
staden. Detta måste naturligtvis nära af un den och misstroendet mel- 
lan de båda grannstaterna, och mötet i Ulfsbäck (Febr. 1629) var 
föga egnadt att skingra Gustaf Adolfs misstankar. Dessa stegrades 
genom de tidningar, som inlupo från den svenska agenten Fegräus rö- 
rande Kristian IV:s tänkesätt och yttranden. Dessa och andra om- 
ständigheter kommo Gustaf Adolf att befara ett fredsbrott från dan- 
ska sidan, och om våren 1630 tvekade han till och med, huruvida 
han ej först borde angripa Danmark för att på detta håll tilltvinga 
sig en säker och betryggande fred innan han öppnade det tyska 
fälttåget. 

Imellertid hade Kristian IV, sannolikt för att sätta en gräns for 
Gustaf Adolfs vidare framsteg, erbjudit sig till fredsmedlare mellan ho- 
nom och kejsaren. Båda antogo förslaget, hvarpå en fredskongress 
beramades till Danzig. Utsigterna för densamma voro till en början 
icke ogynnsamma. Kejsaren önskade fred för att kunna genomdrifva 
sina planer i Tyskland; ty han umgicks med afsigten att få sin son 
vald till romersk konung och måste derföre söka blidka de tyska kur- 
furstarne, hvilka högljudt klagade dels öfver Wallenstein , dels öfver 
de olidliga krigspressurer, som det fortfarande krigstillståndet medför- 
de. Äfven Gustaf Adolf var, såsom vi redan nämnt, vid ifrågava- 
rande tidpunkt icke obenägen för en fred, hvilken under dåvarande 
förhållanden äfven för honom var önskvärd; men han beslöt dock till- 
lika att med svärdet gifva eftertryck åt sina fordringar, och på samma 
gång han beordrade sina sändebud till fredskongressen, inskeppade han 
sig med sin i Sverige samlade krigsmagt och afseglade den 17 Juni 
(g. st.) från Stockholms-skären, der han länge blifvit uppehållen af 
motvind. Kort förut (i början af Juni) hade befälhafvaren i Stral- 
sund Alexander Lesslie, hvars armée-corps under våren blifvit för- 
stärkt till 9,000 man, bemäktigat sig ön Riigen, hvarest de kejserlige 


1) Geijer a. st. s. 


22 

förskansat sig. Underrättelsen om denna framgång mötte Gustaf Adolf 
på öppna sjön dagen efter sedan han lemnat den svenska skärgården. 
Missgynnande vindar fördröjde resan, så att Gustaf Adolf först den 
24 Juni anlände under tyska kusten (vid Perdt). Här samlades flot- 
tan, som nu med god vind seglade fram förbi Greifswaldsöarna. Den 
26 gaf konungen ordres att hälften af fotfolket skulle landstiga på 
Ysedoms-udden vid Peenes utlopp. "Hvilket ehuruväl det något sent 
kunnat ställas i verket och för det grund vid samma land finnes, lång- 
samt och med stort besvär är tillgånget, så att K. M. allenast med 
3 lodjor är i förstone dit ankommen; så hafver likväl Gud gifvit den 
lyckan och nåden, att hvarken någon fiende hafver synts vara för 
handen, ej heller allt sedan någon sig presenterat, som landgången, 
och att K. M. sig här fästa kunde, förhindra måtte. Hafver alltså 
K. M. (dess Gud [ske] låf) nu satt sin fot här på landet, och mest 
allt folket lyckligen och utan all skada eller motstånd debarquerat. 
Hvilket såsom det är en synnerlig Guds välsignelse, i det fienden haf- 
ver haft här en synnerlig lägenhet att difficultera K. M. landstigandet, 
och den likväl icke tagit i akt, så att man deraf judicerar, antingen 
dem af oförståndigt commendement, eller ock en synnerlig skräck och 
räddhåga (säsom allmänt föregifves) vara occuperade. Hafver icke 
heller allt härtill, så vidt kunskaperna lyda, gjort någon synnerlig 
pmparation till vedherstånd. Förmodar man derföre, näst Guds hjelp, 
när K. M. får trupperne tillsamman, på denna lyckliga begynnelse en 
önskelig success och utgång" '). 

Den styrka, hvarmed Gustaf Adolf landsteg på tysk botten uppgick 
till omkring 13,000 man och var i synnerhet svag på rytteri. Visserligen 
förstärktes den med några tusen man af den Stralsundska garnisonen, 
men var dock före ankomsten af ytterligare förstärkningar allt för svag 
för att på öppna fältet kunna mäta sig med en fiende, för hvilken 
hela Tyskland darrade. Men många af Gustaf Adolf ej förbisedda 
omständigheter gynnade hans förehafvande. Både på Holland och 
Frankrike måste kejsaren hafva ett vaksamt öga. Bland Tysklands 
protestanter herrskade ett blott genom fruktan undertryckt missnöje, 
hvilket det var vådligt att lemna fria tyglar, och mot hvilket man 
derföre städse måste vara beredd att använda vapenmagt. Men äfven 
mellan kejsaren och Ligan hade sedan någon tid ett ganska spändt 
förhållande egt rum, och kejsaren till förtroendets återställande omsi- 
der sett sig nödsakad att samtycka till Wallensteins aflägsnande från 


1) L. Grubbes relation af d. 28 Juni (g. st.) 1630 (A. st.) 


23 

befälet öfver den kejserliga hären. Härigenom befriades Gustaf Adolf, 
kort före sitt uppträdande på den tyska krigsskådeplatsen, från en 
farlig motståndare: och likväl dröjde det ännu länge innan Ligan på 
ett kraftigare sätt understödde kejsaren, som sålunda till en början 
såg sig uteslutande hänvisad till sina egna försvarskrafter. Men af 
den kejserliga hären befann sig en ej obetydlig del i Italien. Återsto- 
den var i vidt spridda qvarter förlagd öfver större delen af Tyskland, 
och vid Gustaf Adolfs landstigning i Pommern funnos der och i Mech- 
lenburg blott omkring 40,000 man under Torquato Contis befäl, hvilka 
hade att bevaka en lång kuststräcka och dessutom för att kunna un- 
derhållas hade blifvit fördelade öfver de områden, som enligt det af 
Wallenstein införda systemet måste bidraga till deras försörjande. Här- 
af förklaras till någon del det ringa motstånd Gustaf Adolf mötte vid 
sitt första uppträdande i Pommern; men derjemte synes Conti till 
svenskarnes egen förvåning hafva försummat de af behofvet påkallade 
försvarsåtgärder, som det stått i hans magt att vidtaga. Om detta 
skett i öfverensstämmelse med någon af Wallenstein hemligen närd ön- 
skan att se kejsaren bragt i trångmål, våga vi ej afgöra. 

För Gustaf Adolf syntes sålunda utsigterna till en början ganska 
gynnsamma om han blott i tid kunde erhålla de från Preussen och 
andra håll väntade förstärkningar, hvilka skulle öka hans för det ty- 
ska fälttåget bestämda här till den från början bestämda summan af 
38,000 man. Imellertid försummade ej Gustaf Adolf att med sin van- 
liga raskhet draga all möjlig fördel af omständigheterna. Få dagar 
efter landstigningen voro redan Ysedom och Wollin i hans händer. 
Nu beslöt han att öfverrumpla Stettin innan de kejserlige hunno för- 
säkra sig om denna stad. 

Vid denna tid (den 5 / 1& Juli) infunno sig hos konungen tvenne 
sändebud från hertigarne af Mechlenburg. Deras ärende var att väl- 
komna honom samt tillkännagifva hertigarnes önskan att personligen 
infinna sig hos honom, så snart de blefvo förvissade, hvar han vore 
att träffa. Vidare öfverlemnade sändebuden den apologi, som herti- 
garne låtit författa och insända till kollegialdagen i Regensburg, samt 
rådfrågade konungen, "huruledes deras herrar sig vidare skulle för- 
hålla." Slutligen anmodades konungen att till det bästa ihågkomma 
hertigarne på den förestående traktaten i Danzig samt att icke taga 
sin hand från dem. Till svar härpå erinrade konungen om den fara, 
som från Pommern hotat och ännu hotade hans rike. Denna fara i 
förening med hans önskan att hjelpa sina fränder och anförvandter 
hade föranledt honom att gå öfver till Tyskland. Helst hade han sett, 


24 

att allt varit "i förra vilkor" och han således detta besvär förutan. 
Hvad beträffade hertigarnes tillernade besök hos honom, så fruktade 
han, att deras personer på närvarande ort "ej väl kunde accommo- 
deras," aktade ej heller rådligt, "att de sig således skulle göra par- 
tial." Derföre rådde han dem heldre att afvakta, hvad verkan deras 
apologi kunde göra på kollegialdagen. Likväl ogillade han såtillvida 
nämnda apologi, att han i många fall erkände hertigarne skyldige, 
och sade sig derföre frukta, att de med den intet skulle uträtta. På 
traktaten i Danzig hade han redan ihågkommit dem och ville göra 
dem allt möjligt bistånd, allenast de ock sjelfve beflitade sig att göra 
något till saken, när de sågo allt annat vara despereradt. Med detta 
besked afreste sändebuden och hertigarne ställde sig konungens om- 
tänksamma råd till efterrättelse '). 

Några dagar sednare infunno sig hos konungen tvenne pommerske 
sändebud (kansleren och en annan af rådet) för att åt sin herre ut- 
verka neutralitet. Men deras begäran afslogs och de affärdades med 
det besked, "att K. M. sade sig sjelf straxt vilja följa med och ändt- 
ligen hafva en viss resolution på vän- eller fiendskap." 

Imellertid sammandrog konungen kring byn Kasburg vid Swine, 
en styrka af ungefär 10,000 man, hvarmed han den in /. (l Juli på mor- 
gonen gick till segels och middagstiden anlände till det i närheten af 
Stettin belägna slottet Oderburg, hvarest något folk genast landsattes. 
"Så snart de i staden det sågo, kommo gamle hertigen af Kurland 
och hertigens råd ut till att öfvertala K. M. att blifva neutral och 
icke attaquera staden. Men K. M. marcherade närmare och närmare 
an, till dess K. M. var under stycken '-) och hade alla bästa fördelar 
inne. Då kom hertigen sjelf ut till K. M. på flacka fältet, och efter 
några discourser och promisser blef beviljadt att taga K. M:s garni- 
son in: hvilket ock straxt skedde. Och är alltså denna staden lyck- 
ligen kommen i K. M:s händer" s ). 

Nu måste hertigen af Pommern med Gustaf Adolf ingå ett för- 
bund till ömsesidigt försvar och bistånd. Dock skulle detta förbund 
ej lända till förfång för hertigens förhållanden till kejsaren, det romer- 
ska riket, eller den nedersachsiska kretsen, af hvilken han fortfaran- 
de skulle förblifva en medlem. Alla städer och platser i Pommern, 
hvilka svenskarne redan intagit eller framdeles intogo, skulle utan 


1) L. Grubbes relation af d. 8 Juli (£. st.) 1630. (A. st.) 

2) Inom kanonhåll. 

3) Grnbbes relation från Stettin d. 10 Juli (g. st.) 1630. (A. st.) 


25 

kostnadsersättning inrymmas åt hertigen, som deremot vore förpligtad 
att ej föryttra furstendömet Riigen eller andra honom tillhöriga län- 
der '). Alla kristliga magter skulle det stå fritt att biträda detta 
förbund, som hvarje årtionde skulle förnyas. I Sverige skulle pom- 
merske, i Pommern svenske undersåter åtnjuta borgarrätt och det ena 
landets mynt vara gångbart i det andra. Slutligen stadgades i för- 
dragets 14 Artikel: Om hertigen af Pommern skulle gå ur tiden utan 
manliga afkomlingar, innan kurfursten af Brandenburg såsom presum- 
tiv arftagare bekräftat detta förbund och inlöst hertigdömet, eller om 
efterträdareskapet skulle af andra göras kurfursten stridigt, så förbe- 
höll sig K. M:t af Sverige för sig och sina efterträdare rättigheten att 
såsom pant behålla hertigdömet Pommern, till dess den stridiga arfs- 
följden blifvit afgjord och kronan Sverige fått godtgörelse för alla krigs- 
kostnader 2 ). 

Genom detta fördrag öppnades för Sverige en utsigt att framde- 
les komma i besittning at Pommern. Det blef tillika i konungens 
hand ett medel att inverka på kurfursten af Brandenburg och äfven 
förmå denne till ett förbund med svenskarne. 

Kurfursten Georg Wilhelm af Brandenburg var Gustaf Adolfs 
svåger och hade under åren 1624 — 1626 visat sig särdeles angelägen 
att förmå honom åtaga sig "den evangeliska religionens" och den "ty- 
ska libertetens" sak. Samtidigt hade kurfursten ingått ett förbund med 
konungen af Danmark. Men då Kristian IV:s krig mot kejsaren och 
Ligan tog en olycklig vändning, skyndade han att förråda denne sin 
bundsförvandt samt genom en krypande undergifvenhet för kejsaren 
söka utverka sig tillgift för sina föregående stämplingar, hvilka ej voro 
den sednare obekanta '). Det oaktadt måste han underkasta sig de 
tryckande inqvarteringarne af det kejserliga krigsfolket och synes fort- 
farande hafva varit ett föremål för kejsarens misstroende. Under så- 
dana omständigheter borde väl Gustaf Adolf vara honom en välkom- 
men bundsförvandt, men den senare tidens händelser tyckes hafva gjort 
ett så djupt intryck på den stackars kurfursten, att han saknade mod 
och beslutsamhet till hvarje manligt steg. Dessutom torde hans in- 
flytelserika rådgifvare Schwarzenberg, hvilken sedan år 1626 helt och 
hållet beherrskade den svage fursten, hafva ingifvit honom misstroen- 


1) Kristian IV misstänktes för att vilja af hertigen inlösa ön llugcn. 

2) Detta fördrag är dateradt d. 10 / 20 Juli 1630 men påtagligen först sednare afslu- 
tadt, såsom man äfven finner af L. Grubbes relationer. (A. st.) 

3) Allt detta bestyrkes af autentiska handlingar i arkiven i Stoekholm, Berlin och 
Wien. 


26 

de till Gustaf Adolfs afsigter samt förmått honom att söka sin rädd- 
ning i kejsarens nåd. Denna politik öfverensstämde också med den 
svage kurfurstens skygga och obeslutsamma skaplynne. Knappast hade 
derföre Gustaf Adolf landstigit på tysk botten, förr än han i Stettin 
uppsöktes af ett kurfurstligt brandenburgskt sändebud Herr von Wil- 
merstorff, som kom for att å sin herres vägnar, med en i sanning 
naiv enfald, anmoda honom — att vända om! Härvid anförde sän- 
debudet, att just det förevarande kriget tjenade kejsaren till förevänd- 
ning att hålla en större krigsmagt i norra Tyskland o. s. v. Derjemte 
lät sändebudet förstå, att Gustaf Adolf bättre hade kunnat främja sitt 
ändamål genom fredliga underhandlingar än genom krig, som vid de 
närgränsande protestanternes misstroende till Sverige lätt kunde aflöpa 
illa och bereda det katolska partiet nya fördelar. Men nu borde 
konungen åtminstone samtycka till ett stillestånd. Då ville kurfur- 
sten åtaga sig medlarekallet och vara behjelplig till fredens befrämjande. 
Men Gustaf Adolf hade redan gått för långt för att uppmärk- 
samma dylika sväfvande förslag, hvilkas andemening hans skarpsynta 
öga allt för väl genomskådade. "Jag har — ■ svarade han — lyssnat till 
de af Eder andragna rationes, hvarigenom min Herr Svågers Kärlig- 
het vill afråda mig från detta krig. Jag hade dock väntat mig en 
annan legation från Hans Höghet, nemligen att han snarare skulle 
komma mig till mötes och till sin egen välfärd med mig conjungera 
sig, sedan Gud nu så vidt hulpit mig och då jag blott har kommit 
hit i landet för att befria de arma betryckta ständerna och deras un- 
dersåter från det förskräckliga tyranniet och förtrycket af de tjufvar 
och röfvare, som nu en tid bortåt plågat dem. Men ej hade jag vän- 
tat att H. Kärlighet skulle vara så lumpen ("so schlecht") och ej be- 
gagna detta gynnande tillfälle, som Gud synnerligen skickat, ja att 
han icke en gång skulle vilja förstå den klara och tydliga intentionen 
hos dem, som äro hans fiender: icke skilja pretexten från sanningen 
och besinna, att om också denna pretext upphör — d. v. s. om man 
ej längre af mig hade något att frukta — man snart skulle uppfinna 
en annan för att i alla fall qvarstadna i H. Kärlighets länder. Och 
icke trodde jag, att H. Kärlighet skulle hysa en sådan förskräckelse 
för krig, att han derföre stillasittande skulle låta af hända sig allt sitt. 
Eller vet då icke H. Kärlighet ännu, att kejsarens och hans anhän- 
gares intent är att icke upphöra förr än den evangeliska religionen i 
riket blifvit helt och hållet utrotad, och att II. Kärlighet ej har an- 
nat att vänta än att blifva tvungen att antingen förneka sin religion, 


27 

eller lemna sitt land? ') Tror han väl att han med böner och jäm- 
mer och dylika medel skall ernå något annat? För Guds skull, må 
han en smula betänka sig och en gång fatta mascula consilia! Må 
han ställa sig för ögonen, huru underbart Gud, fato quodam neces- 
sario — ty hertigen har väl varit tvungen — räddat denne fromme 
herre, hertigen af Pommern, hvilken så oförskyldt blifvit beröfvad sitt, 
oaktadt han ej det ringaste förbrutit, utan blott druckit sitt kära öl 
("sein Bierchen") i fred och ro: men hvad han fato gjort, det må H. 
Kärlighet deliberato consilio göra. — Jag kan ej gå tillbaka, jacta 
est alea, transivimus Iiubiconem! Jag söker i detta verk icke min 
egen fördel, icke någon annan vinst än securitatem mei regni; eljest 
har jag deraf intet annat än omkostnader, möda, arbete samt fara till 
lif och lem. Man har gifvit mig orsak nog dertill, i det man först 
och främst i Preussen tvenne särskilda gånger skickat mina fiender 
hjelp och sökt att derifrån utdrifva mig, samt sedan bemäktigat sig 
Östersjöhamnarne , hvaraf jag väl kunnat förstå hvad man mot mig 
haft i sinnet. Alldeles lika orsaker har H. Kärlighet kurfursten äfven, 
och det vore nu hög tid att öppna ögonen samt något litet lösslita 
sig från goddagarna, på det H. Kärlighet icke längre måtte i sitt eget 
land vara blott och bart en ståthållare under kejsaren, ja under en 
hans tjenare: qui se fait brebis, le loup le mange. Nu, då hans 
land är fritt från den kejserliga soldateskan, har han det bästa till- 
fälle att sjelf väl besätta och försvara sina fästningar. Vill han det 
ej, så gif mig en, t. ex. Kustrin blott, så vill jag defendera den; och 
förblifven då i eder desidia, som eder herre så högt älskar. Hvad 
viljen J eljest göra? Ty det säger jag eder klart på förhand: jag vill 
intet veta eller höra om någon neutralitet. H. Kärlighet måste vara 
vän eller fiende. Om jag kommer till hans gräns, måste han förklara 
sig kallt eller varmt. Här strider Gud och djefvulen. Vill H. Kär- 
lighet hålla med Gud, nå väl, träd då på min sida, men vill han 
hellre hålla med djefvulen, så måste han, i sanning, med mig kämpa, 
tertium non dabitur, det är visst. Och åtag eder denna kommis- 
sion, att riktigt framföra det till H. Kärlighet. Ty jag har icke hos 
mig folk, som jag kan umbära, för att sända till honom. — Kunde 
man traktera med H. Kärlighet, så ville jag se till, huru jag sjelf 
kunde komma till honom. Men så, som han sig nu skickar, är intet 


1) Kurfursten var nemligen såsom reformert ej inbegripen i den Augsburgska reli- 
gionsfreden, hvilken kejsaren tycktes sinnad att i hela dess stränghet tillämpa. 


28 

att göra. H. Kärlighet förlitar sig hvarken på Gud eller sina trogna 
vänner. Derföre har det gått honom så som det gått i Preussen och 
dessa länderna. Jag är H. K:s tjenare och håller af honom af hjer- 
tat; mitt svärd skall stå till hans tjenst, det skall bibehålla honom 
vid hans höghet, länder och undersåter. Men han måste äfven göra 
sitt till saken. H. K:t har ett stort intresse i detta hertigdöme Pom- 
mern; det vill jag defendera honom till godo, men med samma con- 
dition, som i Ruths bok landet erbjudes den närmaste arfvingen, att 
han nemligen skulle taga Ruth till äkta. Ty så måste äfven H. K:t 
emottaga denna Ruth, d. v. s. i denna rättvisa sak conjungera sig 
med mig, så vidt han vill ärfva landet. Derest så ej sker, så säger 
jag också rent ut, att han det aldrig bekomma skall. 

"För fred är jag ej obenägen, har nogsamt dertill beqvämat mig, 
redan längesedan dertill deputerat mina sändebud. Jag vet ganska 
väl, att alea belli dubia är, har väl erfarit det under de många år, 
som jag vario eventu fört krig. Men att jag nu, då jag genom Guds 
nåd kommit så vida, åter skulle draga hädan, det kan ingen råda 
mig, icke ens kejsaren sjelf, om han vill bruka sitt förnuft. Jag har 
intet emot kejsaren och riket, utan blott emot dem, som i Preussen 
hafva förföljt mig. Om de gjort sådant med kejsarens vett och vilja, 
det vet jag ej, men vill visa mig villig till alla billiga medel. Mina 
deputerade torde nu redan vara i Preussen, skola begifva sig till Dan- 
zig för att traktera. Jag har redan i April tillsändt min kansler en 
god plenipotens, skrifven på godt pergament, så att han äfven allena 
skulle kunnat traktera. Men hvarföre har icke det kejserliga sände- 
budet anmält sig? 

"Ett armistitium kunde jag väl samtycka till på en månad, ea 
conditione, att de platser som de kejserlige innehafva i Pommern, i 
synnerhet i Hinterpommern af dem utrymdes och denne hertig förblefve 
oantastad för felonie och dylikt '). Att H. K:t äfven vill interponera 
sig, kan jag väl lida. Men han måste då tillika sätta sig i positur 
och taga arma i hand, eljest skall allt interponerande till intet tjena. 
Några hansestäder äro färdiga att conjungera sig med mig. Jag vän- 
tar blott på, att ett sådant der hufvud i riket (som kurfursten) här- 


1) Med „fclonic- menades egentligen en läntagares, (vasalls) försummelse al' sina 
pli-tcr mot sin länsherre. Men i ett dylikt vasallförhållande stodo på visst sätt alla 
de tyska furstarne till den höga öfverheten, d. v. s. kejsaren. Derföre kunde herti- 
gen af Pommern anklagas för felonie och frådömas sitt land. emedan han förhundit 
sig med Gustaf Adolf. 


29 

vid gifver föredömet. Hvad kunde icke de båda kurfurstarne af Sach- 
sen och Brandenburg uträtta tillsammans med dessa städer! Gifve 
Gud, att en Mauritius nu funnes!" '). 

Och härvid blef det, oaktadt alla det kurbrandenburgska sände- 
budets invändningar, hvilka i motsats till den svenske konungens öppna 
och manliga språk förefalla såsom en matt och slingrande advokatur, 
som snart är i förlägenhet för svaret 2 ). 

Medan sålunda Kurbrandenburg vacklade mellan fruktan för kej- 
saren å ena, samt för Gustaf Adolf å andra sidan, iakttog äfven 
Kursachsen vid denna tid en ängsligt tvekande politik. Visserligen 
hade restitutions-ediktet i förening med den gäckade utsigten på er- 
kestiftet Magdeburg kommit kurfursten Johan Georg af Sachsen att 
svigta i sin förra trohet mot kejsaren 3 ); och det felades bland de ty- 
ska protestanterne icke de, som sökte drifva kurfursten till en form- 
lig brytning samt förmå honom att träda i spetsen för en ny evange- 
lisk union '). Men härtill saknade den med medelmåttiga själsgåfvor 
utrustade kurfursten den kraft och beslutsamhet, som en så svår upp- 
gift onekligen kräfde; och han föredrog derföre att, enligt de tyska 
furstarnes vanliga plägsed, genom långa och dock slutligen fruktlösa 
underhandlingar söka utverka hvad han ej vågade hoppas att ernå 
genom ett manligt och beslutsamt uppträdande ö ). Tvenne Gustaf 
Adolfs skrifvelser (af den 25 April och 1 Maj 1629) synes han hafva 
lemnat obesvarade 6 ); och då ett sändebud från den fördrifne samt i 
hemlighet med Gustaf Adolf förbundne administratorn Kristian Wil- 

c!) 

helm af Magdeburg i Juni 1630 infann sig i Dresden för att vinna 
kurfursten för Gustaf Adolfs förehafvande, afgaf en Sachsisk embets- 
man det muntliga svar, "att H. Kurf. Durchl. höll de af sändebudet öf- 
verlemnade punkterna ytterst svåra, farliga och af sådan importanz, 
att han hv arken skriftligen kunde förklara sig öfver någon enda af 


1) Härmed syftas på kurfursten Moritz af Sachsen. hvilken genom sitt raska och 
beslutsamma uppträdande tvang kejsar Karl V till Passauer-fördraget (1552). 

2) Se Helbig, a. st. SS. 11—18. 

3) Efter administratorn Kristian Wilhelms fördrifvande hade nemligen Johan Georgs 
son August blifvit af domkapitlet vald till administratör; men utan afseende härpå gaf 
kejsaren stiftet åt sin son erkehertig Leopold Wilhelm, som förut var biskop af Pas- 
sau och Strassbnrg. 

4) Denna mening uttalade kurfursten sjelf vid en öfverläggning i sitt hemliga råd. 

5) Särdeles upplysande i detta hänseende äro förhandlingarna i kurf. geheimerådet 
i början af år 1630. Koncepterna till dessa rådplägningar finnas i Dresdener-Archi- 
vet bland handlingar rörande fredstraktater i (tyska) riket. 

6) Helbig, a. st. s. 4. 


30 

dem, eller ens muntligen inlåta sig i något '). Magdeburgarne, som 
i Juli 1630 rådfrågade sig hos kurfursten med anledning af Gustaf 
Adolfs i förväg framställda begäran om fritt pass genom deras stad 
m. m. erhöilo det uppbyggliga svar, att "de tillbörligen skulle erinra 
sig sin allerunderdånigste hörsammaste devotion mot kejsarens maje- 
stät och det heliga romerska riket." Och då kurfursten af Branden- 
burg gaf sin sachsiske embetsbroder del af Wilmerstorffs berättelse om 
sin beskickning till Gustaf Adolf samt med anledning deraf begärde 
Kursachsens råd och hjelp, erhöll han jemte allmänna och intet sä- 
gande fraser blott det föga tröstande besked, "att den upplyste ko- 
nungen af Sverige säkerligen icke skulle göra riket något besvär, men 
att kejsaren och de katolska ständerne under sådane omständigheter 
tvifvelsutan skulle vara benägna för fred och afhjelpa de religiösa gra- 
vamina. Han ville trängande lägga kejsaren och kurfurstarne denna 
sak på hjertat" -). Men den sachsiske kurfurstens enträgna och be- 
vekliga uppmaningar till kejsaren blefvo lika fruktlösa som de lång- 
variga och omständliga förhandlingarne på kurfurstekonventet i Re- 
gensburg (Juni till November 1630), på hvilket de båda protestan- 
tiska kurfurstarne väl ej personligen infunno sig, oaktadt alla kejsa- 
rens och de katolske kurfurstarnes städse förnyade uppmaningar, men 
till hvilket de dock, efter vidlyftiga öfverläggningar och inbördes aftal 
(på mötet i Annaburg), omsider affärdade sina befullmägtigade sände- 
bud. Genom sitt personliga uteblifvande hoppades de nemligen kunna 
undandraga sig de medgifvanden rörande thronföljden i riket m. m. 
hvilka de eljest trodde sig få svårt att vägra kejsaren 3 ) ; men tillika 
beröfvade de sig sjelfve härigenom möjligheten att med framgång ar- 


1) A. st. s. 9 — 10. 

2) A. st. s. 19. — Vid denna tid erhöll kurfursten Joh. Georg äfven en skrifvelse 
från sin syster, enkefurstinnan Sophie af Pommern-Wollin , hvilken å Gustaf Adolfs 
vägnar uppmanade honom att vara behjelplig till sina trosförvauters räddning. Gustaf 
Adolf sökte dervid icke sin, utan Guds ära. Riket ville han intet af hända. — Här- 
vid tillägger furstinnan: „Eders Kärlighet skall väl nödgas krypa i jernskjorta, hvilket 
jag ej gerna förnimmer. Likväl tröstar jag mig dermed, att Eders Kärlighet ej skall 
ikläda sig den förr än det gäller religionen: då är Gud med. han skall bistå Eders 
Kärlighet," — Så tänkte och talade eu qvinna, som blifvit hänförd af Gustaf Adolfs 
mäktiga ande, — men de protestantiska kurfurstarne tänkte oeh handlade annorlunda! 
„Erantenim Germani," för att begagna Rutgerssi ord. 

3) Kejsaren önskade nemligen att redan då få sin son Ferdinand vald till romersk 
konung och derigenom försäkrad om thronföljden i det tysk-romerska riket: det var 
naturligtvis en högst ömtålig fråga, som de katolske furstarne skickligt använde för 
att få Wallenstein aflägsnad, och som de dvck sedan visste skjuta å sido. 


31 

beta på en biläggning af den söndring, som restitutions-ediktet fram- 
kallat. 

Också var nämnda konvents önskan att aflägsna Gustaf Adolf 
från tysk botten den enda punkt, hvarutinnan kejsaren och alla kur- 
furstarne voro någorlunda ense. Samtlige kurfurstarne förenade sig 
om ett gemensamt svar på den besvärsskrifvelse, som Gustaf Adolf 
redan i April låtit tillställa dem, och om hvilken Helbig riktigt ytt- 
rar, att den kunde betraktas såsom en officiell krigsförklaring *). "Men 
i alla andra angelägenheter," anmärker Helbig, "stodo dels de fast 
sammanhållande katolske kurfurstarne mot kejsaren, dels de evange- 
liske kurfurstarnes sändebud mot kejsaren och de katolske kurfurstarne." 
— De sistnämnde, stödde på Ligans makt, ville inskränka kejsarens 
öfvermagt och önskade framför allt Wallensteins aflägsnande. I sam- 
manhang härmed fordrade de en laglig undersökning af de fördrifne 
mechlenburgske hertigarnes besvär, den kejserlige härens förminskande 
och bättre krigstukt bland det kejserlige krigsfolket. Wallenstein , 
anande den fara, som hotade honom från Regensburg, sökte nu ett 
stöd hos protestanterne, hvilka han behandlade med skonsamhet, och 
beflitade sig isynnerhet om att vinna kurfursten af Sachsen, på hvilken 
de tyska protestanterne vid denna tid hade sitt förnämsta ögonmärke. 
Hertig Ludvig Fredrik af Wurtemberg, hvilken med anledning af den 
exekution, hvaraf han hotades, i början af Juni vände sig till "Wal- 
lenstein, kunde i ett bref till Johan Georg ej nog loforda det vänliga 
emottagande han rönt af hertigen af Friedland (Wallenstein), samt 
huru välsinnadt denne yttrat sig om kurfursten. Ja, Wallenstein lof- 
vade till och med att kraftigt understödja hertigen i hans protest mot 
den på grund af restitutions-ediktet fordrade restitutionen af andliga 
gods, och skall hafva yttrat till sin omgifning: "Alla djeflar och den 
helvetiska elden månde fara småpåfvarne ("den Pfaffen") i magen, 
för det de aldrig kunna hålla någon fred." — Och han höll ord, — 
tillägger Helbig — ty så länge han ännu hade befälet, af böjde han, 
i trots af kejsarens befallning, hvarje uppmaning till exekutioner i 
denna angelägenhet och gjorde de kejserlige råden de enträgnaste före- 
ställningar. Grefvarne af Hohenlohe, hvilka i ett dylikt ärende vän- 
de sig till honom, visade han en sådan skrifvelse, som redan var för- 
seglad, men för detta ändamål åter öppnades, samt yttrade, att han 

1) A. st. s. g. — Jemf. s. 20. — I sitt svar sökte kurfustame, ehuru på ett tem- 
ligen matt sätt, rättfärdiga de af Gustaf Adolf öfverklagade åtgärderna från kejsarens 
sida. Det blef Gustaf Adolf lätt att gendrifva denna argumentation, såsom ock sked- 
de i September samma år, i en ny skrifvelse till kurfurstarne. 


32 

gerna sjelf hade rest till kurfursten af Sachsen, om ej podagern hin- 
drade honom '). Om blott kurfursten sjelf komme till Regensburg 
och ville bemöda sig om freden, så ville han på allt sätt understödja 
honom och föra sin armée ur riket, hvarmed han tycktes häntyda på 
Italien och Frankrike. Då grefvarne erbjödo sig att skrifva till kur- 
fursten och förut gåfvo Wallenstein del af brefvet, skref han till dem: 
"Jag har sett, hvad J hafven skrifvit till Kursachsen, och menar, att 
det är rätt väl uppsatt. Jag vill i min stad visst icke underlåta att 
befordra allt som kan lända till lugn och enighet i romerska riket. 
Vore svensken icke, om hvilken jag dock förmenar, att alla hans bra- 
vader blott skola terminera sig i tomma ord och parada, så hade 
jag godt tillfälle att annorstädes bortföra krigsfolket och desagravera 
riket. Men jag hoppas att vid närvarande kollegialdag '-) mycket godt 
skall kunna uträttas, om blott de, som dertill höra, icke sjelfve droge 
sig undan." — Men all denna captatio benevolentice hos protestan- 
terne blef utan påföljd. Kurfursten af Sachen, anmärker Helbig, 
gjorde enligt sin art alldeles intet i denna sak, dock understödde han 
lika litet som kurfursten af Brandenburg de katolske kurfurstarnes 
machinationer mot Wallenstein, hvilken man öppet beskylde atthafva 
velat bringa riket "i en annan form och modell." — Kejsaren nödga- 
des omsider ge vika och entlediga Wallenstein från befälet. "Det är 
möjligt," tillägger Helbig, "att hertigen (af Friedland) då kom på den 
tanken att genom en våldsåtgärd skydda sig och kejsaren mot de ka- 
tolske kurfurstarne, men i de sachsiska sändebudens och agenternas 
talrika berättelser, i hvilka alla i Regensburg gängse rykten omtalas, 
förekommer härom icke det ringaste. Icke heller finnes der ett ord 
om några motåtgärder, som Max af Bayern skulle hafva låtit vidtaga 
genom Tilly. — ■ — Om Wallenstein heter det blott, att han vore 
öfvermåttan olustig och befunne sig illa; han skulle (sades det) nä- 
stan intet äta, föga sofva och ständigt laborera." Som bekant, foga- 
de han sig efter kejsarens vilja, och begaf sig till sina gods i Böh- 
men, utan att dock uppgifva sina anspråk på Mechlenburg, om hvars 
afstående det först sednare väcktes fråga i kejserliga hofrådet 3 ). Tilly 
kom nu, mot sin egen önskan, i spetsen för båda arméerna, och kur- 
fursten af Bayern, i hvars tjenst han egentligen stod, kunde sålunda 
anse sig hafva vunnit en afgjord seger. 


1) Wallenstein uppehöll sig då i Memmingen. 

2) Kurfurste-konventet i Regensburg. 

3) Denna vår uppgift grundar sig på ett det kejserliga hofrådets betänkande i Btats- 
Arcluvet i Wien. Det öfriga nästan ordagrant efter Helbig a. st. s. 20—23. 


33 

Mindre lycklige voro de båda protestantiske kurfurstarne i sina 
bemödanden att utverka några eftergifter i afseende på Restitutions- 
ediktet. Hvad deras sändebud på kollegial-dagen i Regensburg här- 
utinnan androgo, fann livarken afseende hos kejsaren eller de katol- 
ske kurfurstarne. I de berättelser, de härom afgåfvo till sina herrar, 
skrefvo de, att Fiirstenberg och andra högt uppsatta personer yttrat: 
"Ediktet talte ej någon moderation, om kassation skulle man alldeles 
tiga stilla. Kejsaren skulle heldre gifva ifrån sig thron och spira, 
förr gå sin väg i bara skjortan, än remittera något i afseende på 
ediktet och dess exekution. Vore blott konungen af Sverige undan, 
så kunde lutheranerne göra sina kappsäckar i ordning, de skulle då 
ej mera finna något herberge i riket." Det är ej underligt, anmärker 
Helbig, om det brandenburgska sändebudet von Götz under sådana 
omständigheter visade stor lust att resa hem för att ej onödigtvis lör- 
länga den kostsamma vistelsen i Regensburg ! ). Det oaktadt upp- 
märksammades ej det i Regensburg närvarande franska, sändebudets 
löften, att dess herre skulle med 20,000 man understödja kurfursten af 
Sachsen, om han i förening med konungen af Sverige ville tillintetgöra 
det kejserliga och spanska dominatet; — ett drag, (tillägger Helbig) 
som skulle göra kurfursten Johan Georg all ära, om han blott eljest 
visat sig mer dristig. Men genom en oförklarlig förbindelse hoppades 
han ännu alltjemt att på blotta underhandlingens väg kunna uträtta 
något, ehuru äldre och nyare erfarenhet tillräckligt bort öfvertyga ho- 
nom att denna väg icke förde till målet. 

Vi komma nu till en fråga, som påkallar en närmare undersök- 
ning, och taga härvid Helbigs ord till utgångspunkt. "Fruktlösheten 
af de sachiska och brandenburgska sändebudens alla bemödanden i 
Regensburg," anmärker han (sid. 24), "dref nu den af kejsaren miss- 
handlade och af den svenske konungen ("der Schwedenkönig") närmast 
hotade kurfursten Georg Wilhelm af Brandenburg till större verksam- 
samhet. Här var det den brandenburgske undersåten Hans Georg von 
Arnim, som (om hösten) 1629 lemnat kejsarens tjenst och i Berlin 
stod i mångfaldig beröring med kurfursten och hans råd, hvilken sökte 
tillvägabringa en närmare och fastare förbindelse i främsta rummet 
mellan de båda kurfurstarne (af Sachsen och Brandenburg: samt de 


1) Denna kostade uemligeu de fyra sachsiska sändebuden med deras personal om- 
kring 600 Thaler i veckan. En vacker summa den tiden, då en tunna spanmål 

kostade 1 a 2 riksdaler! 

3 


34 

evangeliske ständerna, för att derigenom, om möjligt äfven utan främ- 
lingarnes inblandning, rädda den evangeliska kyrkan i Tyskland. Denna 
politik har den kloke och välsinnade statsmannen blifvit trogen ända 
till sin död samt derigenom ådragit sig mångfaldiga misstankar af de 
kejserlige äfvensom af svenskarne" '). Att den icke förde till något 
gynnsamt resultat, är, enligt Helbigs förmenande, icke Arnims, utan 
den välmenande, men inskränkte och svage kurfursten Johan Georgs 
s k u ld. — Låtom oss dock undersöka huruvida denna politik, enligt 
den åsigt, som Helbig synes dela med de nyare tyska historiefor- 
skarne i allmänhet, någonsin skulle hafva lyckats att på ett tillfreds- 
ställande sätt lösa sin svåra uppgift, äfven om en med öfverlägsnare 
själsegenskaper utrustad personlighet, än den "geistes- und willens- 
schwache" kurfursten af Sachsen hade stått i spetsen för densamma, 

Onekligen innebar nämnda politik en stor och patriotisk tanke, 
hvilken så till vida gör dess upphofsman heder samt förtjenar att äf- 
ven af oss erkännas såsom en lika aktningsvärd som sällsynt förete- 
else i det tyska rikets häfder. Men en annan fråga är, huruvida den 
under dåvarande högst betänkliga förhållanden hade någon utsigt till 
framgång; och denna fråga tro vi oss böra besvara med ett afgjordt 
nej l — Må man, för att öfvertyga sig om sanningen af detta om- 
döme, blott kasta en fördomsfri och oförvillad blick på ställningen i 
det tyska riket vid ifrågavarande tidpunkt! Man ser då de flesta pro- 
testantiska länder och städer besatta af kejsarens och Ligans krigs- 
folk; Tilly, en erfaren och lagerkrönt fältherre, i spetsen för en öfvad 
och krigsvan armé; protestanterne till större delen både mod- och 
värnlösa, eller sättande sitt enda återstående hopp till den svenske 
konungen, o. s. v. Och kan man väl ett enda ögonblick inbilla sig, 
att kejsaren och Ligan, blott allt för mycket medvetande af sin öf- 
verlägsenhet, stillatigande och overksamme skulle hafva åsett, huru- 
ledes de tyska protestanterne förbundo sig till en ny Evangelisk Union, 
i öppen afsigt att sätta sig till motvärn mot kejsarens bud? Eller att 
de skulle hafva tillåtit dem att ostördt sammandraga och organisera 
en krigshär, hvilket väl hade varit det enda verksamma medlet att 
gifva behörigt eftertryck åt de önskningar, till hvilka kejsaren och det 


1) Helbig, hvars hela framställning af denna fråga grundar sig på tillförlitliga hand- 
lingar i Dresdener-Archivet , söker här berigriga Gfrörer, som i sin Gesch. Gustav 
Adolphs ger Schwarzenberg äran af denna politik, hvilken enligt Helbig var den af 
Gfrörer „aus Unkenntniss öder Nichtbeachtung der Documente" helt och hållet miss- 
kände Arnims verk. 


35 

katolska partiet, oaktadt alla böner, föreställningar, legationer och un- 
derhandlingar ej kunde förmås att lyssna? — Och månne väl den 
sachsiska hären, lemnad på egen hand eller i bästa fall förstärkt med 
de nästgränsande protestanternes nyvärfvade truppkontingenter, skulle 
hafva hållit bättre stånd mot Tillys och Pappenheims veteraner, 
än den gjorde i slaget vid Leipzig, der den dock stod vid sidan 
af Gustaf Adolfs kärntrupper, som redan aflagt så lysande prof på 
livad de under en sådan fältherre förmådde uträtta? — • Men om man 
måste besvara dessa frågor med ett obetingadt nej , så är lätt att inse, 
hvad följden hade blifvit af en sådan politik. Ty långt ifrån att "utan 
främlingarnes inblandning" rädda det protestantiska Tyskland från en 
hotande fara, skulle den blott hafva påskyndat dess undergång, i 
det den gifvit kejsaren och det katolska partiet ett slags rättmätig 
anledning att mot de uppstudsige utfärda en aktförklaring, hvarigenom 
de, i likhet med den pfalziske kurfursten och flere andre, dömts bil— 
toge och förlustige sina länder och sin värdighet. Med ett ord, det 
gafs för det protestantiska Tyskland ingen annan räddning än att ka- 
sta sig i Gustaf Adolfs armar, och de båda protestantiske kurfurstar- 
nes tvekan härutinnan kan blott tillskrifvas kortsynthet eller feghet, 
eller ock måhända båda delarne, hvilket synes oss det troligaste. Lik- 
väl bör man härvid skonsammare bedöma kurfursten af Sachsen på 
grund af hans personliga ställning till kejsaren. Han hade nemligen 
vid flera tillfällen gjort denne vigtiga tjenster, städse visat sig undfal- 
lande för hans vilja samt till belöning åtnjutit hans välvilja och yn- 
nest, ja, om man får tro kurfurstens egna ord, så hade man från 
kejsarens sida bländat honom med stora löften och lockande förespeg- 
lingar. Detta förklarar den godtrogne kurfurstens länge närda 
förhoppning att genom böner och föreställningar kunna förmå kej- 
saren till några eftergifter i afseende på restitutions-ediktet, ge- 
nom hvilket kurtursten sjelf hotades med förlusten af de redan länge- 
sedan sekulariserade stiften Merseburg, Zeiz och Meissen, om hvilkas 
fortfarande besittning han ansett sig försäkrad genom de sväfvande och 
obestämda löften, som gåfvos honom på sammankomsten i Mulhausen 

1620. 

Måhända hoppades Arnim, att kurfursten Johan Georg i spetsen 
för ett förbund mellan Tysklands samtlige protestanter under dåvaran- 
de förhållanden och vid en ny fiendes kraftiga uppträdande på krigs- 
skådeplatsen skulle kunna imponera på kejsaren och förmå honom till 
eftergifter. Men i sådan händelse visade det sig snart, att han ej 
kände Ferdinand II, som hade en för hög tanke om den kejserliga 


36 

myndigheten, för stor tillgifvenhet för katolicismens intressen och föl 
mycken karaktersfasthet för att genom tomma demonstrationer låta 
skrämma sig till eftergifvenhet i en fråga, som för honom blifvit en 
samvetssak, och hvilken han kan sägas hafva gjort till sitt lifs för- 
nämsta uppgift. Också förefaller det oss af flera skäl vida sannoli- 
kare, att den skarpsynte Arnim, förutseende hvad som skulle hända, 
genom det åsyftade förbundet mellan Tysklands protestanter egentligen 
blott ville förbereda en kommande förbindelse med Gustaf Adolf, hvar- 
vid de förre då skulle kunna uppträda på ett mer sjelfständigt och 
aktningsbjudande sätt, och ej i elfte timman se sig nödsakade att an- 
tingen till sin egen förödmjukelse tigga sig den svenske konungens 
hjelp, eller ock på nåd och onåd underkasta sig kejsaren. 

På Arnims bedrifvande hade imellertid kurfustarne af Branden- 
burg och Sachsen jemte deras råd mot slutet af Augusti en samman- 
komst i Zabeltitz. Såsom vanligt, anmärker Helbig, öfverlemnade 
kurfurstarne hela underhandlingen åt sina råd, som efter hvarje öfverlägg- 
ning måste hemta instruktion och besked af sina herrar. De bran- 
denburgske råden, (isynnerhet von Götz) föreställde de sachsiske full- 
mäktige (Grefve Loss, von Werther och D:r Tima3us) huruledes hela 
Mark vore ruineradt genom den kejserliga inqvarteringen med den- 
samma åtföljande kontributioner och röfverier af Wallensteins solda- 
ter, samt begärde råd, huru nöden skulle kunna afhjelpas. Vidare 
ville de veta hvad som vore att göra i händelse man anmodades om 
en formlig förbindelse med kejsaren, eller med de framträngande 
svenskarne, och om i senare fallet Brandenburg kunde påräkna Sach- 
sens hjelp mot Gustaf Adolf. Slutligen önskade de en gemensam be- 
skickning till den sistnämnde för inledande af fredsunderhandlingar, 
samt att en sammankomst af den öfversachsiska kretsens ständer och 
möjligen äfven af hansestädernas ombud måtte ega rum under kurfur 
sten af Sachsen i hans egenskap af kretsöfverste , för att öfverens- 
komma om nödiga åtgärder mot svenskarne, äfvensom mot det katol- 
ska partiet, hvilket borde förmås att afstå från restitutions-ediktet. 
Härpå svarade de sachsiska råden enligt den af kurfursten inhemtade 
instruktionen, att man måste vara kejsaren hörsam, men göra honom 
"föreställningar." Ett trängre förbund och fästningarnes öfverlemnande 
skulle han ej begära. Icke heller svenskarne skulle komma derhän, 
att tilltvinga sig ett förbund med Brandenburg. En beskickning till 
konungen af Sverige, äfvensom ett sammankallande af kretsständerne 
skulle väcka misstankar hos kejsaren och katolikerne. Mot vidare 
exekution af restitutions-ediktet måste man göra "föreställningar" och 


37 

ej vara släpphändt. Öfver annat kunde man sednare rådpläga. — 
Alla vidare erinringar af de brandenburgske råden, hvilka äskade tyd- 
ligare besked, voro fruktlösa, och härvid förtjenar blott anmärkas de- 
ras naiva klagan, "att H. Wärdighet konungen af Sverige icke hade 
ringaste inklination för medelvägar." — Detta var nu det snöpliga re- 
sultatet af en sammankomst, hvaraf Arnim skall hafva väntat så stora 
frukter! '). 

Under sin vistelse i Zabeltitz af böj de kurfursten Johan Georg li- 
kaledes all gemenskap med administratorn af Magdeburg, markgrefven 
Kristian Wilhelm af Brandenburg. Denne hade efter hemligt aftal med 
Gustaf Adolf, genom sitt ombud Peter Meijer inledt underhandlingar 
med staden Magdeburg, som omsider (den 1 Augssti 1630) genom ett 
formligt fördrag med markgrefven och Gustaf Adolt förpligtat sig att 
Öppna sina portar för den sednare samt tillåta att på stadens områ- 
de och under skydd af dess murar värfningar anställdes för den sven- 
ske konungens räkning. Administratorn, som imellertid sjelf an- 
ländt till Magdeburg, började nu ombesörja värfningar och sökte äf- 
ven indraga andra tyska furstar i sitt förehafvande -)■ Härvid vände 
han sig i främsta rummet till kurfursten af Sachsen, uppmanande ho- 
nom att öppet förklara sig för Gustaf Adolf, "som ej allenast för sig 
och sina länder, till deras säkerhet, utan i och med detsamma äfven 
för den nödlidande tyska nationen, till dess frihet i samvets- och verlds- 
liga saker, hade sett sig nödsakad att vända sina vapen mot deras 
gemensamma fiender." — Men under upprepade försäkringar om sin 
verksamhet för det allena saliggörande ordet och för riksfredens åter- 
ställande, tillbakavisade kurfursten såsom pligtvidrigt och farligt 
hvarje deltagande i administratorns förehafvande, från hvilket han 
afrådde honom, samt varnade de ernestinske hertigarne för hans stämp- 
lingar ). 

Snart fick dock kurfursten Johan Georg erfara huru föga han hos 
kejsaren uträttade med alla de "föreställningar," hvarpå han byggde 
så stora förhoppningar. I sitt svar på ett kurfurstens bref af den 2 


1) Helbig a. st. s. 24, 25. 

2) De handlingar, som röra denna fråga, bland annat äfven åtskilliga bref från 
Gustaf Adolf till administratorn och staden Magdeburg. föllo vid stadens eröfring af 
Tilly i de kejserliges händer och förvaras nu i kejscrl. Statsarkivct i Wien. 

3) Helbig a. st. s. 26. H. erinrar härvid, att domkapitlet i Magdeburg efter mark- 
grefvens fördrifvande 1632 hade postulerat kurfursten Johan Georgs son till admini- 
stratör, hvarför markgrefven lofvade kurfursten tillbörlig satisfaetion , hvaremot kejsaren 
utan allt afseende jiå nämnda val hade utnämnt sin son Leopold 'Wilhelm till admi- 
nistratör. 


* 


38 

Augusti afslog kejsaren kort och godt hvarje eftergift i afseende på 
restitutions-ediktet, samt anmodade i stället kurfursten om kontribu- 
tion och förplägande af de kejserlige trupperne i hans land. Men nu 
ändtligen förgick kurfurstens tålamod. Denna gång, anmärker Helbig, 
remonstrerade han på ett kraftigt och värdigt sätt samt uttalade sitt 
beslut att om de fortfarande besvären rådpläga med andra evangeliska 
ständer. "Redan denna första svaga kraftyttring af den ytterst tålige 
kurfursten — • tillägger Helbig — hade den goda påföljd, att kejsaren 
genast i en mycket blidkande anda svarade, det han ej ville anmoda 
kurfursten om något, som stridde mot rikslagarne och vore beredd att 
lyssna till förslag rörande en mildare tillämpning af restitutions-edik- 
tet; dock skulle kurfursten uträtta mer genom sin personliga närvaro 
i Regensburg än på en konferens af evangeliska kretsständer '). I 
samma anda skrefvo äfven kurfurstarne af Mainz och Bayern, sedan 
dock den sistnämnde i en föregående skrifvelse på ett temligen kärft 
sätt erinrat kurfursten om den fara, som hotade riket och till hvars 
afvändande alla riksständer, utan afseende på ett par andliga gods -), 
gemensamt borde anstränga sig. — Men kurfursten Johan Georg synes 
ej utan skäl hafva misstänkt, att man blott ville locka honom till 
Regensberg för att genom några ringa och for framtiden föga betryg- 
gande eftergifter förmå honom till vida större medgifvanden, väcka 
misstroende till honom hos de öfrige protestanterne samt till så godt 
pris som möjligt köpa hans bistånd mot Gustaf Adolf 7 ). Hade man 
väl blifvit denne qvitt, så var det lätt att inse hvad öde som vän- 
tade de tyska protestanterne, äfven om det ej på ett temligen oför- 
behållsamt sätt blifvit antydt i de redan omnämnda yttranden, som 
Fiirstenberg och andre läto undfalla sig i Regensburg. På kejsarens 
skrifvelse svarade derföre kurfursten (den 24 Aug.) i en temligen af- 
gjord ton, att han stod fast vid allt hvad han yttrat och icke för- 
pligtade sig till något, som ej vore lagligt; äfven förbehöll han sig 
rådplägningen med de evangeliske. Sitt land kunde han ej lemna nu, 
då det på alla håll hotades af faror. Derjemte klagade han öfver de 
våldsamheter, som föröfvades af de kejserlige soldaterne, hvilka ofta 


1) Härvid bör dock anmärkas, att kejsaren då ännu bemödade sig att få sin son 
vald till romersk konung, och deruti torde man hafva att söka ett väsendtligt skäl till 
hans vid detta tillfälle ådagalagda, dock mer skenbara än verkliga undfallenhet mot 
de protestantiske knrfurstarne. 

2) En anspelniug på de ofvannämnda sachsiska stiften, som isynnerhet synas hafva 
legat kurfursten om hjertat. 

3) Detta göres sannolikt af de öfvcrläggningar, som i Januari år 1630 egde rum i 
kurfurstens hemliga råd, och hvilka vi redan fornt omnämnt. 


39 

inföllo på det sachsiska området '). Öfver sådana excesser och pres- 
surer, anmärker Helbig, inlupo vid denna tid från Tysklands alla trak- 
ter klagomål till Dresden jemte böner om kurfurstens förord hos kej- 
saren, hvarom han ock fortfarande lät instruera sina sändebud i Re- 
gensburg. Icke dessmindre tvekade han ännu alltjemt att formligen 
bryta med kejsaren samt räknade på de bemedlingsförsök, h varmed 
hans måg, landtgrefve Georg af Hessen, var sysselsatt i Regensburg. 
Det franska sändebudet Charnacés bemödanden att mellan Ligan och 
de båda protestantiske kurfurstarne tillvägabringa en förbindelse mot 
kejsaren, vunno derföre ej insteg hos Johan Georg, som dessutom sy- 
nes hafva hyst större misstroende till Ligan, än till kejsaren sjelf. 
De af denne utfärdade inandata avocatoria och inhibitoria, genom 
h vilka rikets samtlige ständer och undersåter allvarligen och med ho- 
telse af de i rikslagarne fastställda straff förmanades att ej på något 
sätt understödja fienden, blefvo af kurfursten, i hans egenskap af krets- 
öfverste, pligtenligt befordrade, dock till en början ej publicerade i 
hans eget land 2 ). För öfrigt hade ett i Oktober till Dresden sam- 
mankalladt utskott af de kursachsiska ständerna uttalat sig gillande i 
afseende på kurfurstens politik; och man tycktes väl således hafva 
skäl att vänta ett kraftigare uppträdande från den om sine underså- 
ters trogna medverkan försäkrade landsherrens sida. Men erfarenhe- 
ten ådagalade motsatsen och vi skola snart finna, att kurfursten Jo- 
han Georg af Sachsen i vankelmod och obeslutsamhet värdigt täflade 
med sin brandenburgske embetsbroder. 

Vid denna tid gjorde Gustaf Adolf förnyade försök att draga kur- 
fursten af Sachsen på sin sida samt derigenom öppna sig vägen till 
det inre af Tyskland, hvarest han synes hafva utsett det i strategiskt 
hänseende vigtiga Magdeburg till stödjepunkt för vidare krigsföretag ). 
Först sökte han bearbeta kurfursten genom hertig Wilhelm af Sach- 
sen Weimar och lät sedan den till Magdeburg beordrade hofmarskal- 
ken öfverste Didrik von Falkenberg l ) tillskrifva den kursachsiske 
stallmästaren öfverste von Taube, Ilvars brorson tjenade i svenska hä- 


1) Helbig s. 27. Härmed öfverensstämma till alla delar handlingarne i Statsarchi- 
vet i Wien. 

2) Helbig, s. 28. 

3) Detta bevittnas af ordalydelsen i det memorial, som administratorn Kristian Wil- 
helm medsände P. Meyer, äfvensom af sjelfva den mellan staden Magdeburg å ena, 
samt Gustaf Adolf och administratorn ä andra sidan afslutade „recessen." 

4) Falkenberg, som egentligen varit bestämd till en beskickning till åtskilliga tyska 
hof, hade sedan fatt befallning att i Magdeburg biträda administratorn Kristian Wil- 
helm i ledningen af försvarsväsendet. 


40 

ren. Gustaf Adolf försäkrade, "att det romerska riket ') icke skulle 
kränkas i sin form och libertet." 40,000 svenskar i förening med ett 
lika antal trupper uppställde af kurfursten och de evangeliske konfe- 
dererade skulle snart tilltvinga sig freden. Gerna ville konungen då 
utan ersättning återlemna alla eröfrade länder och öfverhufvud ingå 
på allt, som kunde lända det allmänna väsendet till bästa, och icke 
H. Maj:ts reputation till förfång, eller dess konungarike till ruin. Äf- 
ven skulle kurfurstens son erhålla Magdeburg. — Hade den af kejsa- 
ren svårt kränkte kurfursten med omsigt och energie gått in härpå, 
anmärker Helbig, så hade nu, då efter föreningen med svenskarne 
båda partierna varit lika starka, säkerligen en för riket och den evan- 
geliska kyrkan fördelaktig fred kommit till stånd, och hela den ännu 
följande 18-åriga krigsjämmern blifvit det arma Tyskland besparad •). 
Men i stället gaf kurfursten Taube befallning att alls icke svara Fal- 
kenberg, och synes fortfarande hafva hållits i overksamhet genom 
den vid denna tid öppnade utsigten till en förlikning med de ka- 
tolska riksständerna. En sådan hade nemligen de katolska kurfur- 
starne (sedan de likväl förkastat de af landtgrefve Georg af Hessen 
framställda billiga förlikningsartiklarna) förespeglat den lättrogne kur- 
fursten samt till den 24 Januari 1631 beramat en sammankomst i 
Frankfurt, tvifvelsutan blott i afsigt att gendrifva det evangeliska kon- 
ventet. I sjelfva verket kommo kurfurstens råd (von Loss, von Wer- 
ther, von Miltitz och D:r Timsens ) honom att vackla i sitt beslut, 
och han var ej obenägen att afstå från det ifrågavarande konventet. 
I denna anda afspisades de riksständer, hvilka, såsom t. ex. admini- 
stratorn Julius Fredrik af Wiirtemberg, markgrefve Kristian af Bran- 
denburg-Kulmbach samt flere sachsiska hertigar, klagade öfver det oer- 
hörda förtryck man led af de kejserliga trupperne och ifrigt yrkade på 
konventets snara sammankallande. Naturligtvis, tillägger Helbig, af- 
böjdes äfven administratorn Kristian Wilhelms förnyade ansökningar 


1) Den tyska statskroppens officiella namn var „das heilige Römische Reich Teut- 
scher Nation," och kejsaren har, sedan Karl den stores dagar, egentligen titeln „ro- 
mersk kejsare." 

2) Ovisst torde dock vara, huruvida en sådan fred stått att ernå utan föregående 
hlodig kamp ; men säkert är, att denna då blifvit vida mer afgörande , hvaremot kur- 
furstens tvekan och tyska senfärdighet nu beredde kejsaren och Ligan många vigtiga 
fördelar samt först och främst vållade Magdeburgs fall. 

3) Helbig anmärker, att den bekante hofpredikanten Hoe vid denna tid ej egde nå- 
got politiskt inflytande. Men i ett privatbetänkande till ett af de kurfurstliga råden 
uttalade han sig afgjordt för konventet. 


41 

om bistånd mot Tilly, som sedan September hårdt ansatte honom i 
Magdeburg '). 

I November slutades ändtligen det långvariga kurfurstekonventet 
i Regensburg, utan annat gynnsamt resultat för de protestantiska riks- 
ständerna, än att kejsaren lofvade förminskning af trupperna samt en 
jemnare fördelning af krigskostnaderna, till hvilkas bestridande kejser- 
liga kommissarier inom rikets särskilda kretsar skulle uppbära kon- 
tributioner. Men härigenom hotades kurfursten af Sachsen , hvars land 
dittills varit förskonadt för alla dylika kontributionar, med en ny börda; 
och det måste, såsom Helbig anmärker, förefalla honom högst betänk- 
ligt, att kejsaren i furstedagens afsked (den 12 November) talade om 
de ifrågavarande kretskontributionerna såsom om en af samtlige kur- 
furstarne gillad åtgärd, ehuru kurfursten Johan Georg enligt sitt eget 
påstående, aldrig hade gifvit sitt samtycke dertill. Destomer hade de 
katolska ständerna vunnit, ty på samma gång de omhägnat sin kyr- 
kas intressen, hade de åter gjort kejsaren beroende af Ligan, med 
hvars magt de hoppades kunna tillbakavisa svenskarne och fullkom- 
ligt undertrycka protestanterne. Sådana betänkligheter, tillägger Hel- 
big, förmådde ändtligen kurfursten af Sachsen att gifva vika för de 
brandenburgska rådens enträgna föreställningar samt utskrifva det evan- 
geliska konventet till Leipzig till den 6 Februari 1631 '). 

Imellertid hade kurfursten af Brandenburg i September 1630 hos 
Gustaf Adolf gjort ett nytt, men äfven denna gång fruktlöst försök att 
utverka sig neutralitet 3 ). Dertill kunde Gustaf Adolf så mycket min- 
dre samtycka som han genom de fredsvilkor, som erbjödos honom, 
alltmer öfvertygade sig om nödvändigheten att till vinnande af en för 
framtiden betryggande fred flytta kriget in i fiendens egna länder. 
"Kejsaren synes väl till en förlikning med oss inclinera," skrifver han 
från Ribniz till det svenska riksrådet i början af Oktober," likväl utan 
andra fredsvilkor, än att vi, utan afseende på vår och vare naboers 
säkerhet, skulle oss i vår förra osäkerhet retirera. Wi äro af den 
mening, att ingen förlikning kan ingås, med mindre öfver hela Tysk- 
land en ny religionsfred varder ingången och konfirmerad, och våra 
naboer sättas i deras förra stånd, så att vi genom deras trygghet 
kunne vara trygge •). Till hvilken ända vi inga andra medel finne, 


1) Helbig, ss. 28 — 2'j. 

2) Helbig. s. 30. 

3) Helbig, s. 26. 

4) Detta var i sjelfva verket samma grundsats, som Gustaf Adolf redan vid krigets 
början uttalade och hvilken äfven innehölls i de fordringar, som Sten Bjelke ä sven- 


42 

än att vi kejsaren sjelf något närmare antasta och derhos klerkeriet, 
som på hans sida är, Ty der vi åt kejsarens arfländer komma kun- 
de, och honom således hans egne medel förtaga, samt afskära honom 
de kontributioner han nu af våra trosförvandter pressar, så att hela 
krigstyngden fölle på det påfviska klerkeriet, då kunde vi ock för oss 
och vare religionsförvandter vinna en fred, som vi hade reputation af. 
Dertill hafva vi ämnat nästa år uppsätta åtskilliga arméer, nemligen 
så, att vi med en armée under vår egen direktion maintenerade denna 
kanten af Östersjön, medan Gustaf Horn och Teuffel med tvenne ar- 
méer försäkrade oss dominium öfver Öder, på den ena sidan hölle 
Brandenburg i devotion och på den andra kunde intränga i Schlesien. 
Med fjerde arméen i Magdeburg (der administratorn redan har 3,000 
man och några 100 hästar) hoppas vi kunna tillhålla oss Elben, och 
genom denna och vår egen armée gifva både Brandenburg och Sach- 
sen lust och tillfälle att med oss kooperera *). Till femte arméen gifva 
oss anledning erkebiskopen af Bremen samt städerna Braunschweig, 
Hildesheim m. fl. som redan till oss inklinera och med Salvio (Gustaf 
Adolfs sekreterare) secréte korrespondera. Denna armée borde fästa 
sig vid Weser" J ). För öfrigt hade Gustaf Adolf hoppats att redan 
hösten 1630 kunna tillfoga fienden ett afgörande slag. Men det från 
Preussen väntade manskapets sena ankomst förhindrade denna plans 
utförande, och äfven anslaget mot Mechlenburg hade ej åsyftad fram- 
gång, emedan flottan af motvind hindrades att understödja honom och 
han derjemte förekoms af fienden. Återkommen till Stettin, vände sig 
Gustaf Adolf mot de kejserlige, som vid Greiffenhagen och Gartz, å 
ömse sidor om Odern, samlat sin hufvudstyrka och under konungens 
frånvaro gjort ett fruktlöst anfall på det svenska lägret vid Stettin. 
Julaftonen intogs, under konungens eget befäl, Greiffenhagen med storm, 
hvarvid den 2,500 man starka besättningen, som tappert försvarade 
sig, till större delen stupade; "hvilket så förskräckte den kejserlige 


ska rådets vägnar om våren 1629 meddelade Wallciistcin såsom oeftergifliga vilkor för 
en förlikning. Och likväl djerfvas tyska historieskrifvarc i våra dagar stämpla Gustaf 
Adolf såsom en „gcmeincu Eroberer und selbstzuehtigcn Eindringling," hvilken blott 
begagnade protestand smons sak till täckmantel för sin tadelvärda eröfringslystnad ! 

1) Gustaf Adolf insåg sålunda hvad det egentligen var, som framkallade de båda 
protestantiska kurfurstarnes tvekan att förena sig med honom — ■ nemligen bristande 
mod och tillförsigt! 

2) Se Geijer, a. st., s. 199. — Såsom vi af det följande skola finna, blef denna 
omfattande plan, värdig Gustaf Adolfs djerfva snille, till en del tillintetgjord genom 
de protestantiska kurfurstarnes ängsliga och senfärdiga politik. 


43 

fältmarskalken Schaumburg ')» att han lemnade Gartz under natten, 
sprängde sitt krutförräd i luften, kastade sina kanoner i vattnet och 
flydde genom Kustrin (hvars portar [af den kurbrandenburgska be- 
sättningen] öppnades för de kejserlige men tillslöts för de förföljande 
svenskarne) , för att med öfverlefvorna af sin här invänta Tilly i Frank- 
furt an der Öder. — Så slutades året 1630" 2 ). 


II. 

Öffi ersigt af Gustaf II Adolfs ställning vid början af 

år 1631. 

Kasta vi nu en blick på Gustaf Adolfs ställning vid början af år 
1631, så se vi honom, efter eröfringen af GreitFentagen och Schaum- 
burgs hrådstörtade flykt från Garz, i betryggad besittning af nästan 
hela Pommern (der blott Kolberg, Greifswald och Demmin jemte nå- 
gra mindre betydande orter ännu innehades af de kejserlige), samt ge- 
nom fördraget med Magdeburg försäkrad om en vigtig strategisk punkt 
vid medlersta Elben. Med städerna Lubeck, Hamburg och Bremen 
(som 1630 förnyat sitt 14 år tillförene afslutade förbund med hollän- 
darne) stod Gustaf Adolf i hemligt förstånd; men i sitt inre söndrade 
af partier och med misstroende bevakade af kejsaren, måste de i sitt 
förhållande till den svenske konungen iakttaga den största försigtig- 
het 3 ), Deremot hade redan flere tyska furstar formligen förbundit sig 


1) Denne hade efterträdt Conti i befälet öfver den kejserliga hären. 

2) Gcijer, a. st., ss. 197 — 201. — Jcmf. Helbig (s. 30), som härvid yttrar om de 
flyende kejserliga truppcrne: „I Pommern liksom i de kurfurstliga Markerna huserade 
de under återtåget frukransvärdt , byarne plundrades, qvinnor af hvarje ålder, till och 
med 8-åriga flickor, skändades i kyrkorna, och på kurfursten Georg Wilhelms klago- 
mål tillstod deras dåvarande befälhafvarc , Kannibal von Schaumburg, sjclf, att han 
ej kunde tygla de förvildade soldaternc." — Månne man bör beundra eller förakta 
den protestantiske kurfursten, som ännu länge tvekade att göra gemensam sak med 
Gustaf Adolf och slutligen måste dertill tvingas i sin af den svenske konungens kano- 
ner hotade hufVudstad? 

3) J. Joakim Kraz till kejserl. generalkommissarien, öfverstc krigsrådet Henrik fri- 
herre af S:t Julian, Dessau d. 29 Oct. 1630 (Statsarkivet i Wien): I denna skrif- 
velsc varnar Kraz för liansestädernas hemliga förbindelser med Gustaf Adolf, som huf- 
vudsakligen på deras kredit skaffade sig medel till krigets förande. K. uppgifVer, att 
Gustaf Adolf hade agenter i Lubeck, Hamburg, Bremen, samt korrespondenter i Leip- 


44 

med honom, antingen dertill tvungne, såsom hertigen af Pommern, 
eller frivilligt, såsom administratorn af Magdeburg, hertig Georg af 
Liineburg '), hertig Frans Albert af Sachsen-Launburg (hvilken dock 
i Mecklenburg blifvit öfverrumplad och tillfångatagen af Tilly) samt 
hans bror Frans Karl, som i trakten af Hamburg värfvade krigsfolk 
för svensk räkning 2 ). "Yngre söner af Tysklands furstehus," anmär- 
ker härvid Geijer, "gingo (under det de äldre merendels höllo med 
kejsaren) tidigast på Sveriges sida." Af regerande tyska furstar 
var landtgrefve Wilhelm af Hessen-Cassel en bland de förste som 
frivilligt närmade sig Gustaf Adolf. Genom sin egennyttige stam- 
förvandt, den af kejsaren gynnade landtgrefve Georg af Darmstadt, 
beröfvad en stor del af sina arfländer, genom restitutions-ediktet ho- 
tad med ytterligare förluster och seende sitt land hårdt betungadt ge- 
nom tryckande inqvarteringar och kontributioner, hade han (hösten 
1630) beslutat sig att med Gustaf Adolf öppna underhandlingar om 
ett förbund, hvari landtgrefven lofvade indraga de protestantiska riks- 
ständerna i södra Tyskland, hertig Julius Fredrik af Wiirtemberg, 
markgrefven at Brandenburg-Kulmbach, grefvarne i Wetterau, städerna 
Nurnberg, Frankfurt, Strassburg, samt hertigarne Wilhelm och Bern- 
hard af Weimar. Gustaf x\dolf förbehöll sig oinskränkt ledning af kri- 
get, samt för sig och sina härar fritt tillträde till de blifvande för- 
bundsständernas länder och fästningar, så snart omständigheterna det 


zig, Braunschweig och audra orter. H varje vecka korresponderade de med flera riks- 
städer : „ Qiiid Jaciencliim , wie das gemeine wesen vndt die Evangelische Religion köunc 
erhalten wcrden ; Wie die Kayserl. Armée pian piano consvmiret , wie dieselbige per förta 
gedempfet, Rex Sueciae aber bei gutcn willen und dessen Exercitus continuirlich könne 
gehalten, Jtem was pro consernatione Status et Religionis dienlich.' - — Kejsaren borde 
derföre i Hamburg hafva någon agent, som vore fullt pålitlig och den katolska reli- 
gionen i hemlighet tillgifven, ogillade allt hvad den obetänksamme Tillyska agenten 
(Menzelius) yttrade, samt lcfde obemärkt och bodde på värdshus såsom stode han på 
resande fot. Och som borgmästaren von Titzen vore kejsarens parti tillgifven, så bor- 
de man „der gebiihr nach" bemöta honom och hans anhängare, men icke heller stöta 
borgmästaren Vogler, oaktadt han var kejsarens afgjorde motståndare. 

1) I början af November 1630 hade Gustaf Adolf utfärdat ett patent hvarigenom 
han tog hertigen i sin tjenst. „Dennoch traute der Ltineburger dem Gluche der 
schwedischen Waffen noch so wenig, dass er den verlangtcn Gegenschein, der dem 
Vertrage erst förmlichc Giiltigkeit gab, nicht eher als im April 1631 unterschricb , nach 
dem der König Frankfurt an der Öder erobert, die Besctzung Mecklenburgs begonnen, 
und an dem König von Frankreich einen mächtigen Verbundeten erhalten hatte." 
Gfrörer, a. st. s. 627. 

2) Se kejsarens skrifvelse till D:r Joh. Menzel ; Regensbung d. 2. November 1630 
(Statsarkivet i Wien). 


45 

medgåfve; derjemte fordrade han, att de skulle uppsätta en här af 
minst 10,000 man, hvartill Hessen, som hade flera befästa- 
de städer, skulle lemna värfningsplatser. Deremot förpligtade sig kro- 
nan Sverige att återinsätta de förbundne i alla de fri- och rättighe- 
ter, som de egt före krigets utbrott; hvarjemte konungen lofvade att 
bibehålla dem i besittningen af alla de eröfringar, som de med egna 
trupper kunde göra i Ligans Länder '). Genom detta dock blott för- 
beredande fördrag öppnades för Gustaf Adolf en gynnande utsigt för 
framtiden. Under de inledande förhandlingarne om detsamma hade 
han med eftertryck framställt nödvändigheten af ett raskt och beslut- 
samt förfarande. "För det åstundade biståndet," hade han förklarat, 
"måste man göra till villkor en ömsesidig och skyndsam hjelp. Han 
tör sin person vore besluten att segra eller dö. Men det måste äfven 
de tyska furstarne göra, nu eller aldrig. Ett för sent fattadt beslut 
skulle, i händelse af ett nederlag, störta dem alla i oåterkalleligt för- 
derf." Imellertid måste dock Gustaf Adolf för den gången låta sig 
nöja med den framtida utsigten, men äfven denna skulle han snart se 
försvinna i ett obestämdt fjerran '). 

Sålunda hade Gustaf Adolf under loppet af år 1630 redan kom- 
mit i närmare förbindelse med en mängd tyska furstar, som dels redan 
gripit till vapen för honom, dels voro beredde att göra det, så snart 
ett gynnsamt tillfälle erbjöde sig. "Eljest, anmärker Geijer, "sökte till 
till och med de fördrifne hertigarne af Mecklenburg, konungens frän- 
der, och hvilkas familj han lemnat tillflykt i Sverige, i början hellre 
sin säkerhet i kejsarens nåd än i förbund med konungen; ehuru dessa 
hertigars återställande var ett af Gustaf Adolfs första syftemål." Lik- 
väl hade äfven de, sedan de sett sina förhoppningar gäckade att ge- 
nom furstekonventet i Regensburg återvinna sina länder, om hösten 
1630 hemligen förbundit sig med Gustaf Adolf och trädde i Mars föl- 
jande år öppet på hans sida. Andra sökte i neutraliteten ett bräck- 
ligt skyddsvärn mot krigets faror. Till dem hörde, utom kurfursten 
af Brandenburg, äfven grefvarne af Oldenburg och Ostfriesland. 

Om hösten 1630 hade grefve Anton Gunther af Oldenburg hos 


1) Ligan hade förut (1627) beslutat att ej återgifva de af dem eröfrade länderna 
förr än krigskostnaderna blifvit godtgjorda; hvilket i sjelfva verket var detsamma som 
att behålla nämnde länder, om ock under namn af pant. 

2) Imellertid började dock landtgrefve Wilhelm, genast efter sina sändebuds åter- 
komst, att anställa rustningar. Att hemliga värfningar äfven bedrefvos i Franken, 
Schwaben samt af hertig Wilhelm af Sachsen-Weimar, erfara vi af en mängd skrifvel- 
ser i kejserl. Statsarkivet i Wien. 


46 

kejsaren förnyat sina under trenne års tid ideligen upprepade, men 
oaktadt infantinnan Isabellas förord städse lika fruktlösa klagomål 
öfver besättandet af Jevern samt de tryckande inqvarteringarne och 
öfriga krigsbördor, hvarmed lians länder, i trots af kejsarens redan år 
1627 gifna löfte, ännu alltjemt betungades '). Derjemte utbad sig 
grefven att i kriget mellan Gustaf Adolf och kejsaren få intaga en neu- 
tral ställning, hvartill konungen af Sverige förklarat sig villig att sam- 
tycka, såvida grefven af kejsaren och Ligan kunde utverka sig ett 
likartadt och med behöriga handlingar styrkt medgifvande, så att man 
ömsesidigt hade en borgen för neutralitetens stränga iakttagande. Gref- 
vens stora förtjenster om kejsar Ferdinand sjelf och hans företrädare 
Mattias, hvilka han i nödens stund bisprungit med betydliga penning- 
försträckningar 2 ), men tvifvelsutan i främsta rummet fruktan att slut- 
ligen se honom förlora tålamodet och söka hjelp hos Gustaf Adolf, 
förmådde ändtligen kejsaren att lyssna till grefvens klagomål; men till 
den äskade neutraliteten ville kejsaren blott med stora inskränkningar 
samtycka. I sin den 9 November 1630 afgifna resolution på grefvens 
ansökan betygade kejsaren visserligen sin synnerliga benägenhet att, 
med hänseende till de stora tjenster, grefven gjort kejsaren och riket, 
villfara hans begäran ; men livad den ifrågavarande neutraliteten be- 
träffade, så vore den en sak af den beskaffenhet, att något sådant 
ingalunda kunde medgifvas något riksstånd mot dess högste öfverhuf 
vud, kejsaren. Likväl ville kejsaren efterkomma grefvens önskan om 
krigsfolkets bortförande och frihet från vidare inqvarteringar, under 
följande villkor: 1) att grefven behörigen försäkrade sina fasta orter 
och pass, så att riket ej derifrån hotades af någon fara; 2) att han 
såväl af konungen af Sverige som af general-staterne af Holland ut- 
verkade en försäkran, att de lemnade hans länder oantastade och ej 


1) Se Grcfve Anton Giinthcrs besvär öfver krigspressnrerna och Jeverns besättande 
besättande. Jemf. infantinnan Isabellas intersiationsskrifvelser för honom, dat. Bruxel- 
les d. 16 April 1628 och d. 27 Oct. 1629 (samtligen i Statsarkivet i Wien). Af dessa 
skrifvelser finner man, det kejsaren redan i ett bref af d. 1 Nov. 1627 försäkrat gref- 
ven, att det blott vore fråga om ett vinterqvarter i hans länder. 

2) „Copia Keyserl. Obligation auff 95,987 lilittr 6 batz de Anno 1630 den 7 No- 
vcmbris. 6 pro Centrum. Assignation auff Strassburg, Vbn, Nurnberg, Lubeck und 
Hamburg" (A. st.). Af denna handling finner nian att grefven redan under kejsar 
Mattias försträckt den kejserl. kammaren 44,635 R:dr 3 Bazen, hvartill efter hand 
kommit åtskilliga andra poster poster, så att grefvens hela fordran år 1620 uppgick 
till ofvannämnda summa, hvarå kejsaren då (sul> dato d. 7 Dcc.) gifvit honom skriftl. 
assignation på riksstäderna Strassburg, Ulm och Liiheck, jemtc befallning till de kej- 
serl. räntmästarne (..pfennigemeister") derstädes att utbetala dessa penningar; hvilket 
dock ej skett, hvadan kejsaren nu utfärdade en ny obligation. 


47 

besatte de nämnda orterna; 3) att han, i händelse af någon fara, 
kallade de kejserlige till hjelp, samt på begäran, vid hvarje tillfälle 
utan invändning lät öppna sina fästningar och förnämsta platser för 
kejsarens krigsfolk '). 

Det var dock klart, att Gustaf Adolf aldrig på sådana villkor 
skulle medgifva grefven neutralitet. Isynnerhet måste den 3:dje punk- 
ten förefalla konungen anstötlig. Derföre utverkade ock grefven, att 
denna punkt (hvartill han dock i hemlighet förpligtade sig) uteslöts i 
ett så kalladt "bidekret," d. v. s. ett för Gustaf Adolfs räkning sär- 
skildt affattadt exemplar af den kejserliga resolutionen, "på det denna 
utan någon farhåga (ohne einige schew) måtte in originali kunna 
föreläggas konungen af Sverige till vinnande af den äskade asseku- 
rationen" 2 ). 

Men det lyckades dock ej att genom detta svek föra den 
svenske konungen bakom ljuset. Han kände för väl med hvilka han 
hade att göra för att (i likhet med den godtrogne och halfrusige kur- 
fursten af Sachsen på mötet i Miihhausen 1620) låta fånga sig genom 
halfva löften och tvetydiga försäkringar. Då i December 1630 full- 
mägtige från grefvarne af Oldenburg och Ostfriesland infunno sig hos 
konungen i lägret vid Golnow för att åt sina herrar utverka den åstun- 
dade neutraliteten, visade han sig föga böjd att bevilja den och upp- 
ställde villkor, som visserligen i och för sig voro fullt rättmätiga, men 
i sjelfva verket gjorde den omöjlig. "Bland alla medel att förebygga 
krigets onda," svarade han sändebuden, "vore intet förvändare än den 
föreslagna neutraliteten. Kejsaren skulle icke det ringaste rätta sig 
derefter, det tyska rikets historia ådagalade med tusende exempel, att 
sådane åtgärder alltid varit giller till de svages undertryckande. Lik- 
väl erbjöde han sig att efterkomma grefvarnes önskan och förse dem 
med neutralitets-urkunder, såvida 1) de kejserliga och bayerska trup- 
perna aflägsnades ur Oldenburg samt utrymde alla af dem besatta 
platser och fästningar derstädes, 2) om grefvarne och deras underså- 
ter icke blott iakttogo en uppriktig neutralitet samt hvarken hemligen 
eller uppenbarligen på något sätt understödde Sveriges fiender, utan 
äfven förpligtade sig, att de, i händelse någon ville tvinga eller öf- 


1) Se kejsarens resolution på grefve Anton Giinthers ansökan om neutralitet , m. m., 
dat. 9 No v. 1630 (Statsarkivet i Wien). 

2) Se kejsarens skrifvelse till grefve Anton Giinther af Oldenburg och Dclmenhorst ; 
dat. Linz den 26 Nov. 1629. Genom denna skrifvelse tillförsäkrades grefven frihet 
från alla inqvarteringar och kontributioncr så länge den svenska armaturen varade, 
likväl under ofvananförda vilkor. 


48 

vertala dem till neutralitetens brytande, skulle mot denna tredje an- 
vända våld och påkalla konungens hjelp; slutligen 3) skulle de förete 
tillfredsställande urkunder ("sufficiente acta") från kejsaren och Ligan, 
hvarigenom de frikallades från sin förpligtelse till riket; och borde de 
äfven sätta sina Länder i sådant försvarstillstånd, att konungen kunde 
vara förvissad om neutralitetens obrottsliga iakttagande från motpar- 
tiets sida. Med detta föga tillfredsställande besked återvände sände- 
buden, och något neutralitetsfördrag synes ej hafva kommit till stånd '). 
Äfven kurfursten af Brandenburg sökte fortfarande framhärda i 
sin ängsligt försigtiga neutralitetspolitik, ehuru med hvarje dag under 
allt vanskligare förhållanden, som borde hafva öppnat hans ögon för 
de faror och svårigheter, i hvilka han på denna stråt invecklade sig. 
Ty då han, uppskrämd af andras öde, ej vågade sig ut på det öppna, 
stormupprörda hafvet, men ej heller fann någon säker hamn, nödga- 
des han kryssa sig fram mellan bränningar, der han hvarje ögonblick 
äfventyrade ett skeppsbrott; och sålunda se vi honom, i saknad af 
det manliga mod, som utan öfverdåd, men beslutsamt går faran till 
mötes och derigenom ofta besegrar den, i stället benöda sig att för- 
sigtigt kringgå densamma, men just derigenom aldrig blifva den 
qvitt. Och härvid sökte han, såsom i allmänhet är fallet med svaga 
naturer, mindre sin räddning i egen kraft och rådighet än i andras 
bistånd, hvilket han i främsta rummet väntade sig af förbindelsen 
med sina protestantiska inedständer, oaktadt erfarenheten borde hafva 
lärt honom, att det var en i hög grad osäker grund att att bygga 
på. Också hade denna af nyare tyska historieskrifvare så högt prisade 
politik ingen annan följd, än att kurfursten af Brandenburg kom i en 
tvetydig ställning både till Gustaf Adolf och till kejsaren och på samma 
gång utsatte sig för bådas missnöje. I kraft af de af kurfursten ut- 
färdade, men af kejsaren ogillade patenter, hvarigenom de kurfurst- 
liga undersåtarne blifvit bemyndigade "att våld med våld afvärja," 
hade dessa utöfvat sjelfhämnd mot det från Garz flyende kejserliga 
krigsfolket, af hvilket de med otyglad fräckhet plundrades och miss- 
handlades. Men om å ena sidan kejsaren härigenom förolämpades, så 


1) Emellertid blefvo dock de kejserliga trupperna återkallade från Oldenburg, och 
grefven både af kejsaren och Tilly försäkrad om, att hans land för framtiden skulle 
blifva förskonadt för dylik tunga. Grefven tackade härför i ett bref till kejsaren, 
dat. Oldenburg d. 20 April 1631, och förvaradt i Statsarkivet i Wien. — Se för öf- 
rigt Gfrörer, a. st. s. G34. — Jemf. „Königl. schwedische Resolution, dem Gräfl. Ol- 
denburg. Abgesandten gegeben," Golnau d. 16 Dec. 1630; (afskr. bifogad Tillys 
bref till kejsaren, dat. Frankfurt an der Öder. d. 5 Febr. 1631. Statsarkivet i Wien.) 


49 

måste å andra sidan tilldragelsen vid Kustrin, der den brandenburg- 
ske befälhafvarens förhållande beredde de i svårt trånggmål stadde 
kejserlige ett gynnsamt tillfälle att undkomma, i ej ringa mån ådraga 
kurfursten den svenske konungens rättmätiga barm; ty detta med en 
sträng neutralitets grundsatser föga öfverensstämmande förfarande, 
hvarigenom svenskarne beröfvades den fullständiga frukten af sin seger, 
berättigade onekligen Gustaf Adolf att fiendtligt behandla den så godt 
som värnlöse kurfursten och med väpnad hand af honom tilltvinga sig 
de medgifvanden konungen äskade. Men i det längsta föredragande 
mildare utvägar, hvilka under dåvarande förhållanden äfven af klok- 
heten förestufvades , åtnöjde han sig med att till Berlin affärda ett 
sändebud for att klaga Öfver tilldragelsen vid Kustrin, föreställa kur- 
fursten omöjligheten al neutralitetens bibehållande samt förmå honom 
till ett förbund med konungen, som i sådan händelse ville försäkra 
honom om Pommerns besittning vid den ålderstigne hertig Bogislai död. 
Vid samma tid (nyårstiden 1631) anlände ett kurbrandenburgskt sände- 
bud, kansleren Sigismund von Götz, till konungen för att ånyo före- 
draga det utnötta ärendet om neutralitet och fredsunderhandlingars 
öppnande '). Men i afseende på den förra punkten var konungen nu 
mindre än någonsin förr benägen till eftergifter. Han äskade obetingadt 
att kurfursten skulle förbinda sig med honom samt upplåta honom 
Kustrin. Kurfurstens ursäkt, att han af skyldig respekt för kejsaren 
ej kunde dertill samtycka, tillbakavisade konungen med den anmärk- 
ningen, "att detta förekomme honom underligt, då kejsaren icke hade 
någon respekt för kur- och andra furstar: ville de tyska furstarne 
blifva kejsarens bönder och slafvar, så vore det honom likgiltigt, men 
han måste vara betänkt på sin säkerhet." Likväl betygade han äfven 
nu sin benägenhe-. för fred, hvarom han tillstyrkte kurfursten att med- 
dela sig med Kursachsen. Kurfursten kunde dock blott förmås att 
bevilja svenskarne fritt pass och repass vid Kustrin, med det vilkor, 
att de lemnade fästningen oantastad. Deremot af böjde han det af Gu- 
staf Adolf föreslagna förbundet, hvarvid han såsom skäl anförde nöd- 
vändigheten att derom rådföra sig med kurfursten af Sachsen, den 
ringa fördel detta förbund skulle tillskynda konungen samt den stora 


1) Sistnämnda ärende framställde Götz ä samtliga kurfurstarnes vägnar, i överens- 
stämmelse med det aftal, som blifvit träffa dt på furstedagen i Regenburg. Gfrörers 
uppgift, att kurfursten härtill varit <iutoriserad af kejsaren, synes oss deremot sakna 
all grund, såsom redan bevisas af den omständigheten, att kurfursten väl förständigade 
sina medkurfurstar, men ej kejsaren, om utgången pä sina beinedlingsförsök , hvarom 
kejsaren först underrättades genom kurfursten af Mainz. 

4 


50 

fara, för hvilken kurfursten genom ett sådant steg skulle blottställa 
sig sjelf. Och härmed lät Gustaf Adolf tills vidare sig nöja, i afvak- 
tan på livad det evangeliska konventet i Leipzig kunde komma att 
medföra '). 

I sjelfva verket befann sig Georg Wilhelm i en ganska brydsam 
belägenhet mellan kejsarens anspråk å ena, Gustaf Adolfs å andra 
sidan, och hvarje eftergift åt endera kunde svårligen undgå att blifva 
en förolämpning mot den andra. I detta sitt trångmål sökte han för- 
gäfves råd och hjelp hos Kursachsen. "Konungen af Sverige skulle nog 
låta lugna sig, kejsaren skulle gifva det betryckta riket fred, Gud 
skulle bevara den nödställda kyrkofarkosten — sådana", anmärker 
Helbig, "voro de allmänna talesätt, hvarmed de brandenburgska sände- 
buden städse afvisades oaktadt sin klagan, att kurfurstens råd alltid 
stannade in generalibus och fasthölle osannolika fall." Slutligen hän- 
visade Kursachsen till det evangeliska konventets snara öppnande. Med 
denna utsigt måste äfven Gustaf Adolf för den gången hålla till godo, 
efter att genom en beskickning hafva uppmanat den sachsiske kurfur- 
sten till ett raskt och manligt handlingssätt samt dervid erinrat honom 
om hans anherre Moriz' föredöme -). 

Med spänd väntan emotsågs nu af alla partier det tillstundande 
evangeliska konventet, h vartill Johan Georg i December 1630 omsider 
utfärdat kallelsen. Härom skyndade han att förständiga kejsaren ge- 
nom en skrifvelse, dat. Dresden d. 3:dje Jan. (g. st.?) 1631. I den- 
samma erinrade kurfursten om sina ifriga bemödanden att genom fred- 
liga medel bilägga alla missförstånd och afstyra de företagna exeku- 
tionerna af det kejserliga ediktet; men ined "bestörtning" hade han 
erfarit, huru i det stället nämnda exekutioner nästan dagligen tilltogo, 
i likhet med de odrägliga och i det heliga romerska riket hittills oer- 
hörda krigspressurerna. Som han imellertid inhemtat, att de katolske 
kurfurstarne på konventet i Regensburg till den 3:dje nästinstundande 
Februari beramat en sammankomst i Frankfurt am Main för biläg- 
gande af alla stridigheter med de evangeliske, så hade han, för att å 
dessas sida förbereda och befordra en sådan förlikning, på deras för- 
nyade uppmaningar inbjudit dem till en sammankomst i Leipzig den 


1) Holbig, a. st. s. 31. — Jeiuf. S. v. Götz' t. Gust. Adolf öfverlemnade memorial 
(i Oxenstjernska Samlingon i Kgl. Riks-ark. i Stockh.), samt "Copia Sckwediseben Be- 
schaidts fur dess Churförsten zu Brandenburg Abgesandten"; Warwiz d. 3 Jan. g. st. 
1631 (kejserl. statsark. i Wien). 

2) Helbig a. st. s. 32. 


51 

6:te i samma månad. Härom skyndade han att underrätta kejsaren 
för att förtaga denne alla vidriga impressioner '). 

Onekligen synes kurfursten mindre af egen drift än på grund af 
andras enträgna uppmaningar omsider hafva beslutat sig för detta ge- 
nom sina följder vigtiga steg; dock är det påtagligt att han redan från 
början dermed haft ett vidsträcktare syftemål än han i nyssanförda 
bref till kejsaren fann rådligt att låta påskina 2 ). Det misstroende, 
hvarmed kejsaren och Ligan emotsågo detta konvent, var derföre icke 
ogrundadt och fann sitt fulla berättigande i de förhandenvarande be- 
tänkliga tidsförhållandena, framför allt i den rådande sinnesstämningen 
hos det stora flertalet af Tysklands protestanter. 

I allmänhet började desse, efter Gustaf Adolfs uppträdande på 
Tysk botten och i mån af hans framsteg derstädes att med ökad till- 
försigt åter resa hufvudet för att afskaka det förhatliga ok, hvarunder 
de i känslan af sin vanmagt måst böja sig; och om de också till en 
början ansågo sig för svaga att våga ett öppet motstånd, så antydde 
dock redan många tecken, hvad man af dem framdeles kunde hafva 
att vänta. Från alla håll inlupo till kejsaren oroande underrättelser 
om den bland protestanterne tilltagande gäsningen samt deras trium- 
ferande glädje ("Frohlocken") öfver den svenske kungens framgångar. 
Han vore, hette det, deras väntade Messias; öfverallt i riket hade 
han hemliga förbindelser; öfverallt, äfven i Schweitz, voro hans agenter 
verksamme; i Magdeburg umginges den svenske generalkommissarien 
Falkenberg med farliga anslag, åsyftande att divertera kejsarens och 
Ligans krigsmakt; i staden Braunschweig herrskade en stark jäsning; 
äfven i Böhmen sades åtskilliga uppviglare vilja insmyga sig; i Erfurt, 
i Franken, Schwaben och flerestädes bedrefvos i hemlighet misstänkta 
värfningar, och om ej i tid alvarliga åtgärder vidtoges, vore bland 
Tysklands protestanter en allmän resning att befara: i Storbrittanien 
läte Karl I för Gustaf Adolfs räkning värfva en ansenlig krigsmagt 
(den uppgafs till 12,000 man), som instundande vår skulle öfverföras 
till Tyskland: äfven holländarne hade blifvit anmodade att med 6000 
man förstärka densamma, och grefve Wilhelm af Nassau sades hafva 
med en betydlig truppstyrka fått afsked ur holländsk tjenst för att 
inträda i Gustaf Adolfs ? ). 


1) Kurf. af Sachsen t. kejsaren, Dresden d. 3 Januari 1631. (Statsark. i Wien). 

2) Detta bevisas bland annat af de ''frågepunkter" kurf. synes hafva förelagt sitt 
hemliga råd eller någon förtrogen furste, och hvilka datera sig från hösten 1630. (Se 
bilagorna). 

1) Se de talrika skrifvclsema härom i Kejserl. Statsarkivet i Wien, Fasc. xxxvin 
och xxxix. 


52 

I sjelfva verket voro dessa rykten, om än öfverdrifna, dock icke 
helt och hållet ogrundade. Karl I hade verkligen tillstadt markisen 
af Hamilton att i England för Gustaf Adolfs räkning värfva 6000 man, 
hvilka den brittiske konungen i hemlighet betalade; och ehuruväl den 
sednare genom det spända förhållande, hvari han befann sig till sina 
undertåter, var urståndsatt att lägga någon afgörande vigt i den euro- 
peiska politikens vågskål, så upphörde han dock ej att efter förmåga 
åtaga sig sin svågers, den fördrifne pfalziska kurfurstens sak, till hvars 
återupprättande de svenska vapnen i Tyskland numer öppnade en ny 
utsigt '). Äfven holländarne, hvilkas mod och sjelff örtroende vuxit 
genom de stora framgångarna år 1629, började nu åter intaga en ho- 
tande ställning till det tyska riket, och hade lofvat bispringa Gustaf 
Adolf med penningar '-). Men hvad som framför allt synes hafva stegrat 
det katolska partiets oro och protestanternas förhoppningar, var det 
mellan Sverige och Frankrike i början af år 1631 afslutade förbundet 
i Bärwalde. 

I början af år 1630 hade Richelieu i egen person med en fransk 
här för andra gången gått öfver Alperna och (i Mars) bemägtigat sig 
den hertigen af Savoyen tillhöriga fästningen Pinerolo, hvarigenom 
fransmännen tillförsäkrades tillträdet till Italien. Hertigen, som året 
förut nödtvungen måst förlika sig med Frankrike och biträda den of- 
vannämnda ligan i Venedig, skyndade nu att söka hjelp hos spanio- 
rerna och kejsaren s ). Men under tiden bemägtigade fransmännen sig 
hela Savoyen, Ludvig XIII infann sig sjelf (i Maj) vid den franska 
hären i Italien, hvilken (i Juli) förstärktes med en ny fransk armce. 
De kejserliga och piemontesarne blefvo slagne, Saluzzo eröfradt, och 
sålunda var inom kort hela Piemont med undantag af Montmelian i 
fransmännens händer. För andra gången räddades det hårdt ansatta 
Casale, men deremot kunde fransmännen ej hindra de kejserlige att 
bemägtiga sig Mantua. 

Under tiden var den franska diplomatien fortfarande verksam på 


1) Om den landsflygtige kurfurstens återinsättande i sina länder och sin värdighet 
hade Karl I äfven efter freden i Lubeck, fortfarande stått i underhandling. 

2) Man befarade redan 1630 en holländsk invasion i tyska riket, och ansåg denna 
plan stå i samhand med de franska stämplingarna , hvarom vidare i det följande. 

3) Se kejsarens bref t. hertigen, dat. Wien d. 30 April 1630. (Statsark. i Wien). 
Kejsaren, som lofordar hertigens orubbliga trohet, säger sig ej hafva glömt sin kejser- 
liga pligt, utan hade han gifvit sin befälhafvande general i Italien, grefve Colalto , be- 
fallning att, om någon större fara hotade hertigen, understöda honom med den kej- 
serliga krigsmagten. 


53 

flera håll. Mellan Frankrike och de Förenade Nederländerna afslöts 
(i Haag d. 17:de Juni 1630) ett förbunds- och subsidii-fördrag. I 
Tyskland fortsatte Richelieu sina bearbetningar och understöddes här, 
liksom i Italien, af påfven Urban VIII, som trogen sin mot det Habs- 
burgska huset fiendtliga politik allt närmare anslöt sig till Frankrike-. 
Redan kejsarens bemödande att i afseende på de gamla rikslänen i 
Italien göra sin kejserliga öfverhöghet gällande, hade oroat påfven, 
som af kejsaren blifvit anmodad att möta honom i Bologna eller Fer- 
rara för att kröna honom — en begäran , som påfven hade svårt att 
direkte afslå, men som han dock gerna ville undvika att uppfylla. 
Vidare hade kejserliga hofvet låtit förstå, att Wallenstein vid sin till- 
stundande ankomst till Italien skulle låta anställa undersökning rörande 
kejsarens länsanspråk på Urbino. Det var att angripa påfven från en 
ömtålig sida, och han såg derföre ej ogerna att kejsaren på andra håll 
bragtes i trångmål samt sålunda hindrades att fullfölja sina planer i 
Italien. Derföre synes Gustaf Adolfs tyska krig i början icke hafva 
varit påfven ovälkommet. Hos den katolska Ligan i Tyskland under- 
stödde han Richelieus ränker och medverkade troget att gendrifva kej- 
sarens afsigter på furstedagen i Regensburg. I djupaste hemlighet träf- 
fade den till Regensburg affärdade påfliga nuntien Rocci en överens- 
kommelse med kurfursten af Bayern, att restitutionsediktet ej skulle 
återkallas, eller några jemkningar deri medgifvas. De katolska kur- 
furstarne till och med meddelade Rocci en skriftlig förklaring, att de 
i alla kyrkliga angelägenheter skulle handla i öfverensstämmelse med 
honom. I afseende på pfalzgrefve Fredriks restitution förklarade nun- 
tien, att sådant skulle lända den katolska kyrkan till obotlig skada. 
Dessa planer uppgjordes tvifvelsutan i samråd med den till Regensburg 
afsända franska beskickningen, som bland sina medlemmar räknade 
den bekante diplomaten pater Josef '). Genom dessa ränker omöjlig- 
gjordes hvarje fredlig lösning af de tyska tvistefrågorna, och måhända 
var det just detta både Frankrike och påfven åsyftade ? ). Ej utan 


1) "(^uoique sans caractere public." Flassan, a. st. 437. Offentligt sändebud var 
Brulart de Leon, förut ambassadör i Venedig och sednast i Schweiz, der han tillsam- 
mans med Bassompierre tillvägabragt det ofvannämnda fördraget. 

2) Deremot skall kejsarens förste minister v. Eggenberg hafva tillstyrkt kejsaren att 
återkalla restitutionsediktet för att härigenom tillfredsställa kurfursten af Sachsen. Detta 
råd skall det Spanska sändebudet hafva u;idcrstödt. Spanien, som behöfde kejsarens 
bistånd i Italien och derföre önskade se freden återställd i det tyska riket, samt tillika 
fruktade ett alvarsamt krig med England, erbjöd sig till och med att återställa de af 
spanska trupper besatta delarne af Kurpfalz , så snart lugnet i Tyskland vore återstäldt. 
Se den spanska residenten i Wien Jakob Brunneru's tvenne "Supplicatiouer" t. H. 


54 

skäl klagade derföre kejsaren och Spanien öfver Urban VIII:s uppfö- 
rande. "Först förmådde mig påfven till restitutionsediktet," skall kej- 
saren en gång hafva yttrat, "i det deraf föranledda kriget öfvergifver 
han mig nu. Min sons val till romersk konung gendref han; kurfur- 
sten af Bayern uppmuntrade han med råd och dåd att följa en afsön- 
drad politik och att förbinda sig med Frankrike; förgäfves anmodar 
jag honom om ett bistånd, som föregående påfvar så ofta beviljat både 
i penningar och manskap; ja, han vägrar till och med att fördömma 
fransmännens förbund med k ättarne, eller att förklara detta krig för 
ett religionskrig." 

Imellertid hade Gustaf Adolf gått öfver till Tyskland och der 
vunnit sina första fördelar öfver de kejserlige. Charnacé, som i Mars 
med oförrättadt ärende måst lemna Sverige, infann sig nu (Juli 1630) 
ånyo hos konungen, i fältlägret vid Stettin, för att återupptaga de 
afbrutna underhandlingarna. Men äfven denna gång uppstodo åtskilliga 
svårigheter med anledning af ett par formfrågor, i hvilka Gustaf Adolf 
ej ansåg sig kunna gifva vika utan att åsidosätta sin värdighet '). 
Men det var dessutom en väsendtlig punkt, hvarutinnan Gustaf Adolfs 
och Richelieus intressen redan från början kommo i strid med hvar- 
andra, och i det följande få vi se denna motsats skarpare framträda 
samt för ett ögonblick till och med hota med en formlig brytning mel- 
lan Sverige och Frankrike. Richelieu måste nemligen till följe af hela 
sin ställning såväl till partierna inom Frankrike som till påfven och 
den katolska Ligan i Tyskland sorgfälligt undvika hvarje sken af att 
på något sätt uppträda mot den katolska kyrkan eller gynna ett före- 


Kejsevl. M:t, bifogade i.ifantmnan Isabellas skrifvelse t. kejsaren, dat. Bruxclles d. 26 
Mars 1630. (Statsark. i Wien). 

1) Flassan, anf. st. s. 151: "On convint assez facilemcTit da fond des conditions; 
mais de grandes difficultés s'éleverent sur la forme. Charnacé ayant enséré dans le 
traité, le terme de protection de la part de la France envers Gustave, les plér.ipotcu- 
tiaires suédois repondirent "que le roi leur maitre ne demandait point d'autre protection 
que celle du ciel; et qu' apres Dieu, sa majesté ne ce crayait redevable qu'ä son epée 
et a sa bonne conduite, des avantages que ses armes pourraient remparter." — Une 
seconde defficulté eut lieu par rapport au placcmcnt du nam du roi de France avant 
celui du roi de Suede, dans les deux instrunicns originaux du traité', malgré 1'usage 
d'aprés lequel chaque souverain est nammé le promier, dans le traité qui lui est remis. 
Les plénipotentiaires suédois réclamairent cet usage, qu'ils appuyaient de l'exemple d'un 
traité conclu, en 1542, entré la France et Gustave-Wasa , aieul de Gustave Adolplie, 
lequel avait traité d'égal a egal avec Francois I:re. — Charnacé persistant dans son 
refns, Gustave, mécontent, fut sur le point de romprc la négociation; et il écrivit a 
Louis XIII, qu'il ne pouvait pas s'imaginer que sa majesté ne consentit a lui accorder 
son amitié qu'aux dépens d'un honneur qu'il ne tenait que du ciel." 


55 

tag som kunde hota Ligan med förlusten af de fördelar den med stora 
uppoffringar tillkämpat sig på protestanternas bekostnad. Deremot ville 
Gustaf Adolf just uppträda såsom de betryckta protestanternas måls- 
man och i deras intresse tillvägabringa en ny religionsfred, som för 
framtiden betryggade protestantismens bestånd samt jemvigten mellan 
de båda religionspartierna i det tyska riket. Derföre gjorde han ock 
de protestantiska ständernas återinsättande i sina förra fri- och rättig- 
heter till ett oeftergifiigt vilkor för en blifvande fred. Det var den 
fana, hvarunder han hoppades, att, om krigslyckan vore honom gun- 
stig, en gång se Tysklands protestanter samlade till en gemensam kamp 
emot deras af framgången öfvermodige fiender. Och huru skulle han 
väl hafva kunnat påräkna Englands understöd, om han ej åtoge sig 
den landsflyktige Fredrik af Pfalz såväl mot kejsaren och Spanien som 
mot den katolska Ligan och dess af Frankrike omhuldade hufvud, 
Maximilian af Bayern, hvilken af kejsaren blifvit belänad med Öfre 
Pfalz och den pfalziska kurvärdigheten samt tillika innehade en stor 

o 

del af de nederpfalziska länderna? A andra sidan var dock Gustaf 
Adolf i stort behof af de subsidier, som genom Charnacé erbjödos ho- 
nom, och underskattade icke heller i andra afseendeu vigten och för- 
delarne af ett förbund med Frankrike. Dessa hänsigter förmådde ho- 
nom att ej helt och hållet afbryta de af Charnacé inledda underhand- 
lingarna, om ock det franska sändebudets omedgörlighet i en af de 
redan nämnda formfrågorna föranledde Gustaf Adolf att tills vidare 
låta hela saken anstå 4 ). Tvifvelsutan var han öfvertygad, att den 
franska styrelsen dock förr eller sednare skulle gå hans önskningar till 
mötes, äfven i den omtvistade etikettfrågan, hvarom han i en skrif- 
velse, egnad att på en ridderligt sinnad konung göra intryck, vände 
sig till Ludvig XIII sjelf 2 ). 


1) I ett bref t. A. Oxenstjerna dat. fåltlägret vid Stcttin d. 23 Juli 1630, skrjfver 
konungen. Hurhos late Wi eder också nådeligen förnimma, att frausyske gesandten 
Chemar (Charnacéf) är åter hit till Oss kommen med presenterande på sin konungs 
vägnar att gifva Oss till detta kriget 120,000 Rdr för en gång, och intet mera, så 
länge hans konung med det italienska kriget är occuperad, tillbjudandes sedan årligen 
att prrestera Oss 400,000 r.dr. Så än dock Wi icke ännu äro resolverade, hvad Wi här- 
utinnan göra skole, och gerna hade häröfver först edert råd och betänkande; Likväl 
medan han prajsenterar Oss här visse växlar, med hvilka Wi så sjelfve hjelpas kunna, 
som ock eder stat någorledes adsistera: Derföre mena Wi Oss icke vara orådcligt, livar 
Wi sådan condition med Fransosen ingå och deröfver sluta. Begäre dock nådeligen 
att få häröfver eder avis." (Se auf. Arkiv t. upplysning om svenska krigens och krigs- 
inrättningarnas historia, a. st. s. 194). 

2) Se föreg. sida, der vi efter Flassan meddelat ett utdrag af nämnda skrifveW. 


56 

Imellertid inträffade kort derpå händelser, som för ett Ögonblick 
tycktes beröfva Gustaf Adolf den öppnade] utsigten på Frankrikes bi- 
stånd. Det påfiiga sändebudet Jules Mazarins nit lyckades det att i 
Rivalta den 14:de September 1630 tillvägabringa ett 40 dagars stille- 
stånd mellan de franska, spanska och kejserlige fältherrarne i Italien. 
På furstedagen i Regensburg förvandlades detta stillestånd, med åt- 
skilliga tillägg och förändringar, till en formlig fred mellan Frankrike 
och kejsaren (den 13 October 1630). Genom första artikeln i freds- 
fördraget förpligtade sig båda parterna att hvarken med råd eller 
dåd, penningar, vapen, lifsmedel, krigsförnödenheter, eller på något 
annat sätt bistå hvarandras dåvarande eller framdeles blifvande fiender 
('liostes qui nunc sunt, aut qui aliquando dcclardbimtur" 1 ). Genom 
den andra tillförsäkrades hertigen af Savoyen skadestånd i länder eller 
penningar för sina anspråk på Montferrat. Genom artiklarna VI — XII 
förband sig kejsaren att inom sex månader investrera hertig Karl 
Gonzaga af Nevers med hertigdömet Mantua, äfvensom att utrymma 
de af de kejserlige besatta trakterna och fästena i Graubiindten och 
Veltlin. I afseende på de uppkomna tvistigheterna rörande biskops- 
stiften Metz, Toul och Verdun, abbotstiftet Gorze, m. fl. orter i Lo- 
thringen , bestämdes (genom artikeln XV), att å ömse sidor fullmägtige 
inom viss tid skulle utses for att i godo bilägga dessa tvister, och skulle 
under tiden i nämnde orter inga förändringar vidtagas, som förnärmade 
det tyska rikets rättigheter; men genom den XVLde artikeln förkla- 
rade sig det franska sändebudet ej bemyndigadt att samtycka till den 
å kejsarens sida föreslagna konferensen samt yrkade att citadellen och 
fästena i Meyenwie, Mez och Verdun skulle förblifva i sitt förra skick. 

Detta fördrag, hvilket undertecknades af Brulart de Leon, såsom 
Frankrikes ombud, och af pater Josef såsom "assistent", väckte dock 
Ludvig XIILs och Richelieus häftiga missnöje. Richelieu trodde sig 
vid denna fredsunderhandling hafva blifvit kringgången af pater Josef, 
liksom förut, vid freden i Barcelona, af pater Berulle. Josef och Bru- 
lart ursäktade sitt handlingssätt med den svåra ställning, hvari de 
befunnit sig till följe af Ludvig XIILs farliga sjukdom och ryktet om 
då uppkomna bedröfliga söndringar vid hofvet. Kort efter återkomsten 
från Italien hade nemligen konungen häftigt insjuknat och man vän- 
tade hans död. Som han då ännu var barnlös, så hade, i händelse 
af hans frånfälle, kronan tillfallit hans bror, Gaston af Orleans, som 
var en anhängare af Spanien och Richelieus afgjorda fiende. En full- 
komlig förändring i Frankrikes politiska ställning hade sannolikt blifvit 
följden deraf. Det var ett af dessa verldshistoriska ögonblick, som 


57 

synas för århundraden bestämma mensklighetens öden. Men med ko- 
nungens tillfrisknande ljusnade äfven de mörka utsigterna för Europas 
framtid , och den franske kardinalen såg sig åter betryggad i utöfningen 
af en politik, som för katolicismens intressen ej uppoffrade Frankrikes. 
Rörande den i Regensburg afslutade freden framställdes i franska 
rådkammaren trenne meningar: den första tillstyrkte dess antagande, 
oaktadt den prejudicerade konungens intressen; den andra yrkade, att 
man utan vidare omständigheter borde förklara den ogiltig, emedan 
de franska ombuden öfverskridit sina fullmakter; enligt den tredje borde 
man låta kriget hafva sin gång i Italien samt anbefalla Leon att godt- 
göra sitt fel genom att förmå kejsaren till sådana jemkningar i freds- 
fördraget, hvarigenom det blefve antagligt. Sistnämnda mening segrade, 
och i öfverensstämmelse dermed tillsändes Leon en kunglig depesch 
(dat. den 26:te October 1630), hvarigenom han befalldes att hos de 
kejserlige ministrarne göra inkast mot fredsfördragets giltighet, samt 
påyrka en närmare utläggning af detsamma. Såsom skäl till denna 
begäran anfördes, att de franska ombuden vid fredsunderhandlingen t 
såsom de sjelfve uttryckligen tillkännagifvit (i XV artikeln af fördra- 
get), öfverskridit sina fullmagter, då de äfven inlåtit sig på de lothring- 
ska tvistefrågorna; ty om en punkt i fördraget vore ogiltig, så gällde 
detta äfven om det hela. Dessutom hade spaniorerne och de kejserlige 
förrådt sin afsigt att för alltid behålla passen och fästena i Grau- 
biindten l ) samt sålunda kringgå fördraget, till förfång för Frankrikes 
anseende och dess bundsforvandters intressen. 

Imellertid betygade Leon de kejserliga ministrarne sin konungs 
beredvillighet att åt hertigen af Savoyen återställa allt livad han 
fråntagit honom, såvida den af hertigen af Mantua äskade investitu- 
ren utan uppskof beviljades och man samma dag återställde pas- 
sen och fästena i Graubiindten (Veltlin?). Men härvid gjorde kejsaren 
å sin sida svårigheter. Veltlin förblef i österrikarnes händer, både 
fransmännen och de kejserlige behöllo de af dem besatta platserna i 
Italien, och sålunda var freden knappast afslutad, förrän kriget ånyo 
hotade att utbryta. Detta synes hafva öfverensstämt med Richelieu's 
innersta önskan ; och såsom en förberedelse till vidare planer se vi den 
franska diplomatien ånyo ifrigt sysselsatt såväl vid Alperna som i det 
svenska fältlägret 2 ). 


1) Då passen i det egentliga Graubiindten redan i Sept. 1630 blifvit utrymda af de 
kejserlige, så måste här menas Veltlin, som de kejserlige fortfarande höllo besatt. 

2) Flassan, a. st. s. 432 o. ff. 


58 

I allmänhet har Richelieu vid denna tid utvecklat hela sin öfver- 
lägsna statsmannaförmåga och utan att rygga för de personliga faror, 
för hvilka han mer än en gång såg sig blottställd, med orubblig stånd- 
aktighet fortgått på den bana han för sig och Frankrike utstakat, och 
hvars mål var hans fäderneslands storhet. Det fordrades härtill en 
Richelieu's slughet och kraft, ty både utom och inom landet, ja, till 
och med bland dem, som stodo konungen närmast, hade han mägtiga 
fiender att bekämpa; och den man, som till stor del höll den euro- 
peiska politikens invecklade trådar i sin hand, den man, på hvilken 
Europas framtid i väsendtlig mån tycktes bero, har en gång sjelf varit 
nära att störtas af en qvinna. Denna qvinna var den franska enke- 
drottningen, som, i sina planer motarbetad af Richelieu, till honom 
fattat ett outsläckligt hat och hos sin son, Ludvig XIII, uppbjöd allt 
sitt inflytande till den förhatade ministerns störtande. Man ansåg ho- 
nom redan förlorad; och måhända hade han äfven varit det, om han 
haft en verksammare, en förslagnare motståndarinna än Maria af Me- 
dicis. Men till lycka för Frankrike och för Europa gick han segrande 
ur denna strid, och "la journee des dupes" (den 11 November 1630) 
blef en olycksdag, ej blott för enkedrottningen, som förgäfves sökte 
qväfva sitt djupt rotade hat, utan äfven för kejsaren och Spanien, 
mot hvilken Richelieu nu med ökad kraft kunde fullfölja sina planer. 

I September 1630 hade österrikarne utrymt de af dem besatta 
passen i det egentliga Graubiindten, men behöllo fortfarande Veltlin, 
hvilket de tycktes föga hugade att återställa. Till dess återeröfrande 
uppmanades nu graubiindtnarne af ett franskt sändebud, de Ländes, 
och visade sig nu liksom förr beslutne att mot det mägtiga österrikiska 
huset försvara sin frihet. För sådant ändamål uppbådades 3000 man 
som Frankrike betalade. I December 1630 blefvo de gamla förbunden 
mellan Graubiindtens trenne områden åter besvurna samt de vigtigaste 
gränspassen befästade för att spärra österrikarne tillträdet till landet. 
Richelieu skickade vid denna tid hertigen af Rohan, den bekante hu- 
genottchefen , i egenskap af franskt sändebud till Graubiindten, hos 
hvars till större delen protestantiska befolkning han såsom sjelf prote- 
stant borde vinna förtroende. Också förklarade honom graubiindtnarne 
att de med lif och blod ville försvara sitt fäderneslands oafhängighet 
samt återeröfra Veltlin; och härtill beredde de sig under Rohans 
ledning. 

Medan detta tilldrog sig i Graubiindten, hade Charnacé ånyo 
blifvit affärdad till Gustaf Adolf, som (Januari 1631) emottog honom 
i svenska fältlägret vid Bärwalde. Franska styrelsen hade nu beqvämat 


59 

sig att i de ofvannämnda formfrågorna gå Gustaf Adolfs önskningar 

o 

till mötes. A ömse sidor närmade man sig hvarandra, och sålunda 
tillvägabragtes omsider (den 13:de Januari 1631) det länge afhandlade 
förbund , som i det trettioåriga krigets historia spelat en så vigtig rol. 
Bestämningarne rörande förbundets ändamål, m. m. voro desamma som 
i det redan nämnda Westeråsfördraget. I IILdje artikeln fastställdes 
att konungen af Sverige i förevarande krig skulle på egen bekostnad 
underhålla 20,000 man till fot och 6000 ryttare ; härtill skulle konun- 
gen af Frankrike bidraga med en summa af 1,000,000 Livrés (400,000 
rdr) årligen. I de båda sista artiklarne bestämdes, att förbundet skulle 
vara i 5 år, räknadt från den l:ste Mars 1631, d. v. s. den dag, då 
fördraget borde undertecknas, dock skulle Gustaf Adolf för det redan 
förflutna året (räknadt från den dag då fördraget i Westerås uppsat- 
tes) af Frankrike erhålla 300,000 Livrés '). 

Genom VlILde artikeln i detta fördrag lofvade väl Gustaf Adolf 
att lefva i godt förstånd eller åtminstone hålla neutralitet med kur- 
fursten af Bayern, äfvensom med Ligan, såvida de å sin sida mot 
honom iakttogo ett lika förfarande; men detta redan i sig sjelft blott 
vilkorliga medgifvande inskränktes dessutom i väsendtlig mån genom 
den I:a artikeln, hvari de förfördelade tyska riksständernas restitution 
uttryckligen uppgafs såsom ett af förbundets hufvudsyften. Detta var 
en punkt, som i sjelfva verket måste göra den Ligan förbehållna neu- 
traliteten till en död bokstaf; ty svårligen skulle kurfursten af Bayern 
och de öfriga katolska ständerna godvilligt beqväma sig att afstå från 
fördelar, som de på de protestantiska ständernas bekostnad tillskansat 
sig, och hvilka de ända dittills visat sig så föga böjde att uppoffra. 
Också besannades blott alltför snart hvad Gustaf Adolf redan i We- 
sterås förutsagt, att nemligen kurfursten af Bayern och Ligan skulle 
blifva bland de första, med hvilka han finge att göra i Tyskland. 

För öfrigt måste detta förbund och de Sverige derigenom tillför- 
säkrade subsidierna för Gustaf Adolf vara så mycket välkomnare, som 
han under hösten 1630 befunnit sig i en tryckande penningeförlägenhet, 
då de från Sverige påräknade medlen till stor del uteblefvo, och den 
från Holland väntade undsättningen ännu vid 1631 års början icke 
kommit honom till godo. Dertill kom svårigheten att i det redan af 
de kejserlige utsugna Pommern, till hvilket de svenska qvarteren då 
ännu voro inskränkta, förpläga och rekrytera krigshären, medan der- 


1) Da Mont "Corps diplomatiquc" T. VI s. 1. Jemf. Flassan, a. st. s. 452, och 
Gfrörcr a. st. f. 6416 ff. 


60 

emot hela det öfriga Tyskland stod fienden öppet. Under sådana om- 
ständigheter blef det omöjligt att bland det värfvade manskapet, som 
häftigt knotade öfver den uteblifna solden, upprätthålla krigstukten, och 
med harm och bedröfvelse såg Gustaf Adolf i sin eljest väl discipli- 
nerade här oordningar inrita sig, hvilka han med bästa vilja ej kunde 
afstyra. Ej utan bekymmer emotsåg han derföre den närmaste fram- 
tiden; imellertid beredde honom de franska subsidierna en stor lättnad, 
och hoppet om en lycklig utgång vek, äfven under de största svårig- 
heter, aldrig ur hans manliga själ. 

Om sin ställning och sina framtida utsigter skrifver konungen sjelf 
den 23:dje Januari 1631 till det svenska rådet: "Efter som Wi här i 
ingen ringa fara och i ett stort krigsväsende emot Wåre och riksens 
fiender stadde äro, trogne män och Riks-Råd, så åkte Wi en nödtorft 
vara eder om hela Wår stat, och hvad hopp, såväl som misshopp, 
Wi Oss vid detta kriget göra kunna, något härmed att informera, på 
det I den så mycket bättre fattandes, mage derigenom inciteras, eder 
med desto större allvar Wår och fäderneslandets tjenst att antaga. 
Och hvad vidkommer de tecken Wi hafva till en god utgång på detta 
kriget, så äro de, dess Gud ske lof, intet ringa; ty först hafve W"i 
här i landet fattat en god sedem belli, hvilken, efter menskligt vis 
[att dömma], så är beskaffad, att fienden Oss icke skall kunna så 
lätteligen derutur tvinga. Till det andra, så äro ock dessa landen 
icke så förblottade, att de ju kunna en passlig armée dess underhåll 
fournera, hvar allt ordentligen måtte tillgå; Efter som Gud detta året 
här en god årsvext gifvit hafver och om det tillkommande år god för- 
hoppning, alldenstund vacker utsäd gjord är. Till det tredje, så skicka 
sig ock alle de officerare och cavalleriet som Wi hafve i Wår tjenst, 
temligen väl, och äro ganska villige, så att Wi intet tvifle att om 
ryttarne en fjerde part af deras gage och soldaterne deras läningar 
rigtigt måtte bekomma, skulle Wi väl kunna hålla bättre disciplin, 
och icke falla Wåre värdar så besvärliga som nu sker för nöd skull. 
För det fjerde, så är Oss ock en synnerlig dörr öppnad, igenom den 
conjunction med Magdeburg, till att fortsätta Wåra christeliga deseiner» 
deremot fienden all tillförsel på elfven nedanför den staden är förta- 
gen, så att han sitt underhåll näppeligen kan bekomma. För det femte, 
så hafver ock konungen i Frankrike ändtligen slutat med Oss ett för- 
bund, och någre medel Oss nu straxt tournerat, och någre sig obligerat 
härefter att fournera, såsom ock gjort om Venetianarne god förtröst- 
ning. Desslikes befordrar ock konungen i England Hamiltons värfning; 
och staterne i Nederland hafva ock resolverat något godt, hvilket allt 


61 

gör Oss god förhoppning. För det sjette, så äro ock tyska furstarnes 
och ständernes "gemiither" ifrån kejsaren afvände, och emot Oss in- 
clinerade, att så framtWår lycka något kan continuera, så hafva Wi 
af dem godt bistånd att förmoda. Till det sjunde, så hafva Wi ock 
promisser af Wåra officerare, att de vilja göra deras regementer com- 
plette, dertill dem ock vexlar af Oss gifne äro, hvilka så framt de 
blifva betaide, och Wi kunde få derigenom Wåra trupper uppfyllde 
[fulitalige], skulle de göra en god exercitum, på hvilken man, näst 
Gud, lita kunde, såsom I sen af bifogade folk-förslag. Så är ock till 
det åttonde, Hamiltons armée intet till att förakta, ty han åtminstone 
fienden kan distrahera och gifva Oss occasion något godt att uträtta. 
Till det nionde, är ock den kejcrska arméen vid denna tid icke så 
stark som man utsprider, och tro Wi näppeligen att öfver 10,000 man 
till fot skola nu kunna bringas emot oss i fält. Till det sista, så äro 
ock Wåra medel till Wår armées underhåll nu så goda och stora som 
de någonsin lör detta varit hafva. Ty Wåra inkomster, på en tredje 
part när, utgifterna "sequera," der dock i en sådan stor armée fuller 
så stora afkortningar ske, som den delen indrager: att Wi ville för- 
moda, hvar de medel Wi anordnat hafva, och särdeles de svenske 
posterne måtte i rätt tid utgå, så skulle Wi väl kunna föra detta 
kriget med en villig armée, fastän i de andra hjelperna något felade. 
Och är så detta de orsaker, som gifva oss ett godt hopp, att utföra 
detta krigsväsende till en önskelig utgång. Men så faller Oss häremot 
dessa difficulteter : först att alla Wåra svenska anordningar, en del i 
otid och långsamt, en del alldeles intet utgå, så att Wi det bistånd 
Wi dädan hafva skulle, litet åtnjuta, efter som i år skedt är, då ännu 
en stor del af Wåra räntor stå tillbaka, och det lilla hit öfversändt 
är, är så plockvis ankommit, att det till liten nytta hafver kunnat 
användas, efter som Wi ock den största posten, hvilken i någre ovisse 
vexlar hit öfverkom, ännu intet hafva njutit, ehuruväl Wår spanmål 
deremot Oss till största skada är for ett mägta ringa pris afyttrad, 
och så framt I gode Herrar icke villen se der annorledes efter, skulle 
det i längden kunna Oss och fäderneslandet i högsta olägenhet försätta; 
Efter som, till det andra, dessa landen helst vid denna oordning som 
för "medellösa" skull förelöper, intet länge skulle kunna utstå, och nå- 
got fournera till arméens unflerhåll. Deraf till det tredje, förorsakas 
att officerarnes och soldatesquens villighet, när den icke blifver under 
tiden med penningar "fomenterad ," sig i vedervilja och impatientie 
lätteligen skall kunna förvända och Oss dermed i oboteliga besvär för- 
sätta. Eljest äro ock för det fjerde, aliancerne en del ovisse, en del 


62 

ännu intet slutne, så att om Wi hemmanefter intet hafva att retirera 
Oss på, skola Wi icke så dristigt töras göra derpå något facit. Och 
ändock Wi för det femte, igenom Magdeburg hafve en god utgång, 
att uträtta något godt; likväl efter Wi för "penningelösa" skull och 
andra incommoditeter det näppeligen kunna i vinter secundera, så kan- 
ske att den lyckan tages Oss ur händerne, helst medan der är icke 
någon formerad stat, och hos borgrarne ingen viss resolution fattad, 
den man något visst uppå grunda kan. För det sjette, de tyska stä- 
derna se mycket på kurfurstarne af Saxen och Brandenburg, hvilka 
såsom de ännu vaccillera, och intet hafva med Oss resolverat, så är 
intet vissare, än om de taga sig något före emot Oss, så skola ock 
icke allenast de andra ständerne blifva deröfver bestörta, utan ock 
kriget falla Oss så mycket svårare, efter som Oss då alla värfningar 
blefvo förtagne och Wi desse Wåre officerares ovilja, som mest äro 
deras "underdåner," hade mera att befara, hvar de icke desto bättre 
kunde contenteras. För det sjunde, ändock Wi tvifle om de kejserskes 
makt emot Oss, att den fuller kan vara något svagare än man före- 
gifver, så är den likväl intet till att förakta, och varde de sig utan 
allt tvifvel i vinter förstärkandes, hvilken armée Oss sedau vill blifva 
så mycket svårare, alldenstund nu är en riktigare ordning på den si- 
dan fattad, huruledes deras armée kan få sitt contentement '), hvil- 
ket i Wår armée mycket oreda och ovilja skall causera, om Wi icke 
på lika sätt kunde hålla Wårt folk villigt och dem contentera. För 
det åttonde, så faller Oss ock allaredan värfningarne något svåra, så 
att Wi näppeligen så mycket folk, som Wi behöfva, kunna bekomma. 
Och der de recruer Wi hafva förordnat icke kunna fullgöras, frukta 
Wi, att dessa trupper skola så afsigkomma, att de i vår näppeligen 
kunna bringas i fält, helst medan de allaredan stor afgång lidit hafva. 
Och äro så dessa de hinder som Oss intet litet misströsta, så att Wi 
föga hopp Oss göra kunna om detta krigets utförande, hvar de icke 
blifva förekomna och remedierade, hviket all den stund det mest består 
deruti, att Wi med de medel, som Wi till Wår krigsstat hafva för- 
ordnat, måtte i rattan tid undsatte, och icke såsom detta året skedt 
är, förlåtne varda, så vele Wi eder trogne män härmed nådeligen 
hafva förmanat, att I förbemäldte skäl viljen öfverväga och härefter 
se med allvar och flit uppå, att de impedimenter Oss infalla mage, 
igenom medlens riktiga och tidiga fournerande, afskaftäde varda, och 


]) Detta har afseeude på de i Regensburg fattade besluten rörande de kontributioner, 
som af de särskilda kretsarne i riket skulle utgöras till det kejserliga krigsfolkets 
underhåll. 


63 

isynnerhet att I viljen drifva med flit och åhåga uppå, att Eric Lars- 
son, hvilkens direction Wi sådane Wåra medel hafva committerat, 
icke må blifva till Wår största nackdel i någon måtto försatt" '). 


III. 

Tidskiftet från förbundet i Bärwalde till Magdeliurgs 

fall : Januari— Maj 1631.) 

Sådan var vid 1631 års början Gustaf Adolfs ställning, visser- 
ligen i många hänseenden bekymmersam, men dock i det hela hopp- 
gifvande, och han försummade ej att med den rastlösa verksamhet, 
som städse utmärkte honom, vid hvarje tillfälle begagna sina fördelar. 
Bland det kejserliga krigsfolket herrskade modlöshet och trist på nä- 
stan alla förnödenheter; och hade ej, såsom vi redan nämnt, den 
brandenburgska befälhafvaren i Kustrin spärrat de förföljande sven- 
skarne vägen, så hade måhända hela den under Schaumburgs befäl 
stående hären varit förlorad, samt Schlesien legat öppet för Gustaf 
Adolf. Men till följe af det uppehåll, som förorsakades konungen vid 
Kustrin, och innan han genom de derpå följande underhandlingarna 
med Kurbrandenburg hunnit öppna sig detta pass, hade imellertid Tilly 
fått lägenhet att undsätta Frankfurt vid Öder; och då äfven passet 
vid Landsberg blifvit starkt besatt af de kejserlige, samt svenskarne 
såväl af årstiden som af brist på proviant hindrades att företaga en 
formlig belägring af detsamma, så beslöt Gustaf Adolf att i stället 
vända sig åt Mechlenburg, för att på den sidan skaffa svenskarne 
rymligare vinterqvarter. Medan öfverste Boetius fortsatte belägringen 
af Kolberg och Horn med en del af hären qvarlemnades i Neumark att 
bevaka de kejserliga 2 ), bröt konungen sjelf upp från Bärwalde, sam- 


1) Se anf. Arkiv för svenska krigens hisfc. a. st. s. 315 o. £f. — Jemf. Gustaf Adolfs 
bref till pfalzgr. Johan Kasimir (troligtvis af samma datum som nyssanf.). Att Gustaf 
Adolf ej alltför mycket byggt på fremmande subsidier, synes af följande ord i sistnämnde 
bref: "und obschon die fremde hulffen was ausdragen können, so wissen E. L. doch 
quod voluntas hominum sit ambulatoria und die rechnung nicht gar zu fest drauf zu 
saldiren." 

2) De befallningar konungen gaf Horn vederlägga i förening med alla andra om- 
ständigheter hvad Gfrörer yttrar a. st. s. 645. (Se Grubbes relation af den 18 Febr. 
g. st. 1631 aftr. i anf. Arkiv f. svenska krigens hist. s. 718). 


64 

lade sitt krigsfolk i Damm, gick öfver Odern och bemägtigade sig inom 
kort (under loppet af Februari) Neubrandenburg, Brook, Klempenow, 
Loitz samt slutligen äfven det vigtiga, starkt befästade och af en ej 
obetydlig styrka under hertigen af Savelli försvarade Demmin, hvars 
besättning kapitulerade den 25 Februari. Besittningen af detta vigtiga 
pass, hvars försvar uppdrogs åt Johan Baner '), öppnade svenskarne 
vägen till Mechlenburg. Derpå föllo äfven Tribsees, Treptow, Malchin , 
Prenzlow och en mängd andra orter i deras händer. I hela Förpom- 
mern var numer blott Greifswald i de kejserliges våld, medan deremot 
svenskarne utbredde sina qvarter öfver det öfriga landet, äfvensom i 
Ukermark och Mechlenburg. Efter dessa midt i strängaste vintern 
vunna fördelar återvände konungen till Stettin. "Den aldrahögste Gud 
vare lof för sådan lycka och förläne K. M. vidare framgång," tillägger 
sekreteraren Grubbe i sin berättelse om dessa tilldragelser 2 ). 

Dessa Gustaf Adolfs hastiga framgångar, i förening med öfriga 
betänkliga förhållanden inom och utom det tyska riket väckte oro och 
bestörtning såväl vid det kejserliga hofvet i Wien som hos kurfursten 
af Bayern och Ligan, hvilka, numer bekymrade för sin egen säkerhet, 
åter började närmare ansluta sig till kejsaren. Denna förändrade sinnes- 
stämning hos Ligan och dess hufvud röjer sig omedelbart efter de vig- 
tiga händelser, med hvilka året 1630 slutade. I en till kejsaren af- 
låten skrifvelse, daterad Munchen den 30 Januari 1631, fastade kur- 
fursten af Bayern hans uppmärksamhet på nödvändigheten af den kej- 
serliga härens skyndsamma undsättning med proviant och förstärknings- 
manskap samt uttalade sina farhågor, att Tilly ej skulle lyckas bi- 
springa Frankfurt an der Öder, alldenstund Gustaf Adolf, som redan 
gått öfver strömmen, sannolikt skulle spärra honom vägen s ). I samma 
anda skyndade äfven kurfursten af Mainz (den 2 Februari) att till- 
skrifva kejsaren, hvilken han meddelade de underrättelser, som genom 
Tilly kommit honom tillhanda, rörande svenskarnes stora framsteg efter 
tilldragelserna vid Greiffenhagen och Garz 4 ). Kejsaren å sin sida hade 


1) Se memorialet f. Johan Baner actum Demmin den 18 Febr. (g. st.) 1831. (A. st.). 

2) Se hans "Relation af den 18 Februari anno 1631 ut ur Demmin", aftr. i ofta 
anf. Arkiv f. svenska krigens historia, a. st. s. 718 o. ff. 

3) Se kurfurstens skrifvelse i Statsark. i Wien. — Af redan anförda skäl lyckades 
dock Tilly undsätta Frankfurt. 

4) Se kurfurstens bref i Statsark. i Wien, samt den bifogade afskriften af Tillys 
bref, dat. Saannunde den 20 Jan. 1631, i hvilket omtalas, huruledes Gustaf Adolf 
icke blott bemägtigat sig större delen af Pommern, utan ock åtskilliga orter i Mark- 
Brandenburg och nyligen äfven det vigtiga passet vid Landsberg. 


65 

hade vid första underrättelsen om dessa händelser, genast vidtagit alla 
de försiktighetsmått som för tillfället stodo honom till buds, hvarjemte 
han befallde Tilly att å kejsarens vägnar personligen underhandla med 
kurfursten af Brandenburg om en kejserlig besättnings inläggande i 
Kiistrin '). Men denna befallning kom för sent, ty kurfursten hade 
då redan måst bevilja svenskarne fritt pass och repass derstädes. 
Väl gjorde Tilly allvarliga föreställningar deremot, men de kurbran- 
denburgska råden uppträdde nu med en sällspord bestämdhet. "Kur- 
fursten", förklarade de, "skulle ej åsidosätta sin devotion mot kejsa- 
ren, men mot svenskarne kunde han intet uträtta. Kejsaren hade af- 
väpnat honom, de kejserliga trupperna utplundrat och utsugit hans 
land, hans vore ej skulden, att Gustaf Adolf haft sådana framgån- 
gar. För öfrigt vore icke heller rikskriget mot konungen af Sverige 
ännu förklaradt." Tilly insåg nu, att man ej längre kunde med ho- 
telser och magtspråk skrämma den tillförene så undfallande kurfur- 
sten, hvilken han under närvarande omständigheter icke vågade drifva 
till ytterligheter 2 ). 

Tvifvelsutan har det mellan Sverige och Frankrike afslutade för- 
bundet i ej ringa mån bidragit att öka Kurbrandenburgs mod; och 
det vill synas som om Gustaf Adolf afsigtligt uppehållit den branden- 
burgska kansleren von Götz vid hans ofvannämnda beskickning, på 
det han skulle kunna till sin herre och, genom honom, äfven till kur- 
fursten af Sachsen medföra underrättelsen om detta förbund, hvilket 
naturligtvis ej kunde undgå att utöfva ett stort inflytande på det till- 
stundande evangeliska konventet i Leipzig 3 ). — ■ Under dessa oroväc- 
kande förhållanden var det åtminstone en tröst för kejsaren att se 
Ligan och isynnerhet kurfursten af Bayern behörigen uppskatta den 
gemensamma faran. I en utförlig skrifvelse till kejsaren skildrade kur- 
fursten i mörka färger de hotande utsigterna för framtiden. Isynner- 
het tyckes han hafva oroat sig öfver de starka krigsrustningar, som 
i England och Holland anställdes för Gustaf Adolfs räkning, och hvilka 
läto befara en mot Ligans länder tillernad diversion. Han förnyade der- 
före sina förra erinringar om den trängande nödvändigheten af den 


1) Se kejsarens bref till Tilly dat. Wien den 5 Febr. 1631. (Statsarkivet i Wien.) 

2) Helbig a. st. s. 32. 

3) Frankrike önskade hålla förbundet hemligt, men Gustaf Adolf skyndade att ge- 
nom trycket offentliggöra hela fördraget. Se Gfrörer, a. st. s. 644. Jemf. de i Stats- 
arkivet i Wien förvarade tryckta exemplaren af „ Capita Focderis inter Svecise et Gul- 
li» Regcs inita, 13 Jan. 1631." 

5 


66 

kejserliga härens proviantering och förstärkande. I sammanhang här- 
med lade han kejsaren bevekligen på hjertat att på allt sätt befordra 
den italienska fredens verkställighet, så att det i Italien qvarvarande 
kejserliga krigsfolket måtte kunna användas i Tyskland, der den öf 
verhängande faran starkare påkallade dess närvaro. Men då detta i 
alla fall skulle draga ut på tiden och den närvarande nöden erfordra- 
de en snar hjelp, så uppmanade han kejsaren att så mycket som möj- 
ligt påskynda de nya värfningar han stod i begrepp att låta anställa, 
men dock från dem förskona Ligans länder, hvilkas tillgångar toges i 
anspråk till den ligistiska härens underhåll '). 

I sitt svar på denna skrifvelse hänvisar kejsaren till ett sitt före- 
gående bref af den 18 Februari, hvaraf kurfursten kunde inhämta, 
hvilka åtgärder redan blifvit vidtagna till den kejserliga härens för- 
stärkande, proviantering, m. m. Likaledes hade kejsaren hittills icke 
låtit sig något angelägnare vara, än att bringa den italienska freden 
till sin förra riktighet, för att kunna använda sin i Italien varande 
här till den nya krigsfarans afvärjande. Han hoppades ock, att kur- 
fursten samt de öfrige assisterande kur-, furstarne och ständerna äfven 
å sin sida skulle vara betänkta på alla "menskliga och möjliga" me- 
del mot nämnda fara och i synnerhet mot de af kurfursten antydda 
starka diversionerna 2 ). 

Äfven från kurfursten af Mainz emottog kejsaren kort derpå en 
skrifvelse, hvari den förre gifver honom del af den brandenburgska 
kurfurstens bemedlingsförsök hos Gustaf Adolf. Då dessa blifvit före- 
tagna å samtliga kurfurstarnes vägnar, hade kurfursten af Branden- 
burg skyndat att underrätta de öfriga om utgången. Och hade kur- 
fursten af Mainz ansett för sin pligt att derom förständiga kejsaren, 
öfvertygad att denne, isynnerhet med anledning af det mellan Sverige 
och Frankrike afslutade förbundet, skulle veta iakttaga hvad upprätt- 
hållandet af hans kejserliga reputation och höghet, äfvensom rikets 
välfärd påkallade 3 ). 

Under tiden hade äfven från Tilly oroande underrättelser inlupit 
till kejsaren rörande Gustaf Adolfs sednaste framgångar samt hela den 
farliga ställningen i riket. Denna skyndade kejsaren att taga i all- 
varligt öfvervägande och lät det kejserliga hofrådet deröfver afgifva 


1) Se kurfurstens bref till kejsaren, ilat. Miinchen d. Febr. 1631 (Statsarkivet i 
Wien). Vi meddela detta i flera hänseenden märkliga bref bland bilagorna. 

2) Kejsaren till kurfursten af Bayern, Wien den 5 Mars 1631 (a. st). 

3) Kurfursten af Mainz till kejsaren, S:t Martinsburg i Mainz, d. 1 Mars 1631 
(a. st.). 


67 

sitt betänkande, hvilket lades till grund för de skrifvelser, hvilka kej- 
saren, på hofrådets tillstyrkan, aflät till kurfurstarne af Baijern och 
Mainz '). 

I den förra af dessa skrifvelser säger sig kejsaren väl icke be- 
tvifla, att kurfursten af Bayern redan genom Tilly blifvit underrättad 
om hela den närvarande ställningen, samt att kurfursten af Mainz 
likaledes meddelat honom såväl den förklaring Gustaf Adolf afgifvit 
till svar på det kurbrandenburgska sändebudets å samtlige kurfurstar- 
nes vägnar gjorda framställning, som isynnerhet det förbund, hvilket 
nyligen mot kejsaren och till hela den katolska kristenhetens yttersta 
fara blifvit afslutadt mellan Sverige och Frankrike; dock kunde kej- 
saren icke underlåta att, till fortsättande af den började förtroliga 
kommunikationen, genom bifogade afskrifter gifva kurfursten del af 
allt det anförda. 

Häraf synes allt för väl, fortsätter kejsaren, att man numera icke 
blott skulle tå att göra med konungen af Sverige ("mit dem Schwede") 
utan äfven med åtskilliga hans adherenter '), för att ej nämna kri- 
stenhetens arftiende, Turken, hvilken kejsarens och rikets vedersakare, 
enligt trovärdiga underrättelser, till det yttersta bemödade sig att re- 
dan innevarande år få med i spelet; ja, man hade till och med att 
befara ett allmänt uppror i riket, isynnerhet som det ännu vore ovisst, 
hvad det i Leipzig af de protesterande kur-, furstarne och ständerna 
anställda konventet slutligen kunde komma att medföra ). 


1) Se kejserliga hofrådets betänkande rörande den farliga ställningen i riket; Wien 
den 17 Mars 1631, samt kejsarens skrifvelser till kurfursten af Baijern (Wien d. 19 
Mars 1631) oek till kurfursten af Mainz (sannolikt af samma datum). A. st. 

2) I konceptet uppräknas här: ,, Frankrike, England, general-staterne af Holland 
och andre;" men vid dessa med klämmer utmärkta ord är i bredden anteeknadt: 
„ausszulassen." 

3) I konceptet hade det ursprungligen stått: „zumahl auch beständig vorgegeben 
werden mil, alls ob die zu Leipzig versamblete protestierende Kur, Fursten vnnd 
Stände, vnter andens dahin zuschliessen vnnd sich zuerklären Vorhabens seiu sollcn, 
zu vnterhaltung Vnserer Kbayserlichen Armada nicht allein nichts mehr zucontribuiren, 
sondera Sich auch der Execution Vnsers rechtmessigen Kbayserlichen Edicts mit ge- 
walt zu opponiren, zu dem Endt werben zulassen, sich in defension zustellen, vnnd 
Ihre contributions-verwilligung hierzue einig anzuwenden, Sich auch mit dem Schwe- 
den vnnd andern vnscrn vnnd des Catholischen Wesens feinden, dafern Wier obberiihrte 
execution weiter fort vnnd vollend zu Werckh sezen wolten, zu conjungiren." ■ — Man 
finner häraf, att kejsaren redan då var ganska noga underrättad om Leipzigerkonven- 
tets syftemål, men att han tillika tvekade att närmare derom yttra sig i sina skrifvel- 
ser till de katolske kurfurstarne. I allmänhet synes Wienerkabinettet mycket omsorgs- 
fullt hafva väirt sina ord. 


68 

Denna från alla håll inbrytande fara kunde blott derigenom af- 
värjas, att såväl kejsarens som de assisterande furstarnes och stän- 
dernas härar kompletterades och förstärktes, i öfverensstämmelse med 
grefve Tillys deröfver afgifna betänkande och det enhälliga beslut, som 
blifvit fattadt på konventet i Regensburg. Derföre hade kejsaren be- 
fallt sina öfverstar att icke blott komplettera sina regementen, utan 
äfven göra dem öfvertaliga, så att man sedermera af öfverskottet oför- 
märkt kunde bilda några nya, både med mindre kostnad och med 
undvikande af de besvärliga mönsterplatserna. 

Som det likväl till följe af den långvariga och numer knappast 
längre drägliga krigsbördan visade sig, att de af kejsaren på grund af 
ofvananförda öfverenskommelse i Regensburg äskade kontributionerna 
hos rikets ständer mötte en sådan gensträvighet som om alldeles in- 
gen fara vore för handen, eller som om den åtminstone ännu vore 
långt aflägsen 1 ); så uppmanades kurfursten att, då faran dock vore 
ögonskenlig, till dess afvärjande och till sin egen konservation icke 
blott med all magt bistå kejsaren och dertill förmå de öfrige assiste- 
rande, utan äfven uppgifva medel och utvägar att med tillräcklig magt 
möta alla de ofvan antydda fiendtliga anslagen, och ifall fredliga me- 
del möjligen erbjöde sig, derom, såsom hittills skett, förtroligen un- 
derrätta kejsaren. 

Slutligen bad kejsaren, att kurfursten skulle meddela honom sin 
tanka rörande det mellan Sverige och Frankrike i uppenbar strid med 
första artikeln i Regensburgerfreden afslutade förbundet, och hvad med 
anledning af denna "oerhörda" tilldragelse vore att göra; hvarvid kej- 
saren hemställde, huruvida det ej, under så beskaffade omständighe- 
ter, borde aktas nödigt att ofördröjligen åter sammankalla alla katol- 
ska ständer samt upprätta ett, efter farans storhet lämpadt, nytt de- 
fensionsverk 2 ). 


2) Här har i konceptet stått: „Wie inan solchcs baldt im anfaug, bei dem Bayri- 
schen Craiss, welcher doch Catholisch, vnnd fast Niemahlcn mit schädlichen duivh- 
ziigen, Mustcrpläzen , noch einqvartierungcn , noch auch, wie fast alle andcre bishero 
geclagt, mit beschwärlichen , iibcrmässigen contributioncn betrubt worden, Vnd dahero 
den andern mit cinem erspriesslichen guten Exempel billich vorgehen sollen, beraith 
verspiiret hatt." Dessa rader äro dock, påtagligen för att ej förolämpa kurfursten, 
utstrukna och utbytta mot löljande ord: „Wie Eur Ld. solches die Erfarenlieit gibtt 
vnd Dir ohne dz woll bekandt ist." 

2) Vi tro oss böra efter konceptet ordagrannt meddela denna punkt och dervid med 

] utmärka de öfVerstrukna orden: „Vnnd nachdem Jnsouderheit aber aus obangc- 

regter confoederation nunmehr erscheinet, umid klar am tag ist, das es mit Vnnss 

unnd dem Reich an seiten Franckln-eichs einen rechten durcligehenden Frieden zu- 


69 

Rörande detta allt, heter det slutligen, af bidade kejsaren med 
ifrig längtan kurfurstens välmenta råd. 

Af ungefär lika lydelse var den till kurfursten af Mainz ställda 
skrifvelsen, hvilken tillika var ett svar på lians ofvananförda bref af 
den 1 Mars. 

Imellertid hade kurfursten af Baijern i en ny skrifvelse till kej- 
saren daterad Miinchen den 20 Mars, upprepat sina varningar för de 
vidtutseende svenska anslagen samt den öfverhängande fara, för hvil- 
ken riket genom dem utsattes l ). Till denna faras afvärjande hade 
kurfursten ställt allt sitt och de assisterandes rytteri till Tillys förfo- 
gande samt derjemte till Magdeburg beordrat allt det fotfolk, som 
utan äfventyr kunde undvaras i garnisonerna. Men under närvarande 
förhållanden voro dock dessa åtgärder otillräckliga, hvadan kurfursten 
ifrigt uppmanade kejsaren att uppbjuda sitt yttersta för att afvända 
den olycka hvarmed "svensken samt bnns adherenter och fautorer" 
hotade riket. '"Och medan Tilly", fortfar kurfursten, "af ofvan an- 
tydda orsaker så ifrigt åstundar krigsfolket från Italien samt, enligt 
hvad han meddelat mig, derom enträget anmodat E. M:t sjelf, så hy- 


sebliesseu khein Ernst Jcmalss gewest sey , sondcrn vnlengst hcrnach alss soldier Frie- 
den gesehlossen diss foedus directé gegen dem ersten Articul der Pacification mit Sehwe- 
den, wicder Vnns inaudito exemplo auffgerichtet vnnd getroffen wordcn, So wollen 
Vnns E. Ldl. ihre gedaiickheu hieriiber Vnschwär eröffncn . Was doch bey soldier 
Vnerbörten bewandtnnss darauff vorzunemen, [undt ob nicbt iin Namen der sambent- 
licben Catoliscben Ständt dieses, znni Wenigsten der Bäpstl: Heil: mit allén Vmb- 
ständen fQrzntragen vnnd bcweglieh zuklagen, aueh bey deroselben vmb biilff an zu- 
suchen, Vornemblieb aber] ob nicht bey so Vbel bcschaffenen saeben notbwcndig zu- 
scin erachtet werde, alle Catolisebe Stände abennahl vnuerzflglich zusamben zuerfor- 
dern, Vnnd ein Nenes defemions werckh, pro magnitudine prcesentis periculi, aufzu- 
richten [vornemblich auff den fall bei iczigcn Leipziger zusamenkunfft etwa auff eine 
riewe union vud verbuntnus gegen die Catholiscben Stände vnd vnns auffgeriehtet, öder 
auff eine partiadar defension ein schluss gcmacbt sein möcbte. Den ob zwar des 
Curf.: von Saxens L. vns zngeschriebcn , dz sie nach vollendung solches Conuents den 
scliluss desselben alss balt tibersenden wollen, Sein wir doch sorgfeltig, ob nicht ne- 
ben solchcn offentlichen recess, in geheim vicl andere saeben daselbst abgehandelt, vnd 
nach ein änder zum effect gebraeht werden möebten]." 

1) Här\åd erinrar kurfursten om, huru „der Schwede sich von tag zu tag merckh- 
lieh sterckht, und grosse hilffen an volckh und gelt hoffc; auch alle vncatholische 
fiber sein Progress dermasseu frolockhcn, vnd sich solchcr redeu verlautten lassen, 
dass man darauss genuegsamb abnemmen vnd scbliesscn kban, das ihr Stinn vnd ge- 
danckhen allein dahin gericht, sobaldt der Schwed soweit vorbnicbt, dz Sie denusel- 
ben nächer an der hanndt. vnd zu einem sichern riickhen haben werden, allsdann 
ihre noch zur zeit souil möglich gewesen verdeckhte widerige intentiones. Gonsilia vnd 
verfassungen offenlich, und im wcrckh sehen zulassen." 


70 

ser jag inget tvifvel, att E. M:t såväl åt sina egna arf konungariken 
och länder (på hvilka konungen af Sverige och hans adherenters pla- 
ner, såsom man väl vet, förnämligast äro rigtade) som åt hela det 
romerska rikets betryggande och välfärd skall egna en större och högre 
omvårdnad, än åt det, för hvars skull den italienska fredens slutliga 
fullbordan och accomodation ännu förhindras, och Dess kejserliga krigs- 
folk uppehälles i Italien. Och då just samma krigsfolk för detta blif- 
vit med de hörsamma kur-, furstrarnes och ständernas högsta betun- 
gande värfvadt och hittils underhållet äfven i Italien, dit det till deras 
outsägligt stora skada och omkostnad blifvit ur riket bortfördt, så 
kan E. M:t med sitt högst upplysta förstånd sjelf nådigst dömma, 
huru smärtsamt och tungt det måste förefalla de trogne kur-, furstarne 
och ständerna, om de under närvarande tidsförhållanden ej skulle kunna 
tillgodonjuta nämnda folk till sitt och rikets defension och betryggan- 
de mot de för ögonen sväfvande mångfaldiga krigsfarorna." 

I sammanhang härmed säger sig kurfursten genom en förnäm per- 
son i Frankrike ej blott i förtroende hafva blifvit för visso underrät- 
tad, att konungen derstädes vore fullkomligt benägen till den italien- 
ska fredens konfirmerande och upprätthållande, hvilket han ock redan 
på ett otvetydigt sätt ådagalagt genom det franska och schweiziska 
krigsfolkets aflägsnande ur Casale; hvarjemte han nyligen till kejsa- 
rens hof affärdat sitt extraordinarie sändebud för att betyga detta 
fredälskande sinnelag, samt till Italien sändt en geheimesekreterare för 
att ordna frågan om de intagna orternas restitution: utan hade om- 
förmälde förnäma person tillika kontesterat, att, om blott hertigen af 
Névers erhölle investituren , ville konungen af Frankrike disponera 
Gustaf Adolf att med sin krigsmagt lemna det tyska rikets grund, 
hvarigenom vägen skulle kunna öppnas till en billig och reputer- 
lig fred. 

Erinrande kejsaren om hvad som rörande denna fråga blifvit af- 
handladt på furstedagen i Regensburg, uppmanande kurfursten honom 
på det bevekligaste att i betraktande af rikets närvarande belägenhet 
på allt sätt beflita sig om den italienska fredens fullbordan, allden- 
stund intet bättre och skyndsammare medel funnes att bereda Tilly 
den af honom så ifrigt åstundade undsättningen samt förhindra de 
flerastädes i riket redan pågående eller framdeles förestående "vidriga" 
värfningarne, jemte öfriga farliga rörelser och anslag, än att det i 
Italien sig uppehållande kejserliga krigsfolket så fort som möjligt för- 
des till Tyskland. Afven skulle man genom den italienska fredens 
befästande undanrödja många andra svåra, "af denna italienska con- 


71 

trapeso" härflytande olägenheter, på hvilka konungen af Sverige och 
hans adherenter städse fästat sitt förnämsta ögonmärke '). 

I sitt svar, dateradt Wien den 30 Mars, hänvisade kejsaren till 
sina föregående skrifvelser. Af dessa hade kurfursten tvifvelsutan in- 
hämtat, det kejsaren å sin sida ej låtit sig något angelägnare vara 
än att förebygga och afvända den för ögonen sväfvande faran, och 
framförallt att bringa Regensburgerfreden till verkställighet. Till stöd 
härför åberopade kejsaren äfven den resolution, som han "af fredsäl- 
skande sinnelag" gifvit det utomordentliga franska sändebudet, äfven- 
som den befallning han meddelat krigsrådet och öfversten Mattias 
Ballasa rörande den mantuanska investituren och öfriga tvistefrågor. 
Och liksom kejsaren hittills icke underlåtit något för att bringa Re- 
gensburgerfreden till sin fulla verkställighet, så vore han äfven nu be- 
redvillig att lämpa sig efter alla billighetens fordringar, så snart her- 
tigen af Névers, enligt fördragets lydelse, derom gjorde tillbörlig an- 
sökan vid kejserliga hofvet, dit denna sak egentligen hörde. Imel ler- 
tid ville kejsaren i all händelse, antingen freden i Italien komme till 
stånd eller ej, träffa sådan anordning, att en betydlig del af hans 
der qvarvarande krigsmagt bröte upp till Tyskland och utan vidare 
dröjsmål tillfördes Tilly, hvilken kejsaren anmodade kurfursten att der- 
om underrätta -'). 

Sålunda se vi kejsaren och Ligans hufvuden förtroligt meddela sig 
med hvarandra rörande den betänkliga ställningen och rådpläga om 
medlen till den gemensamma farans afvärjande. I sjelfva verket blef 


1) „AIss hab ich," slutar kurfursten, „nit vorbeigelm mogen, dieselbe auss gethre- 
wer sorgfeltiger wolmainung hiernit gehorsamist znerindern, vnd zubittcn, sich von 
anndern, welche bei disem Italianischen weesen, vilmehr ihren aignen nuz vnd vorthail, 
alss Euer M:t vnd des gemainen der zeit so hoch betrangten Catholischen weescns in 
Teutschlandt notturfft vnd wolstandt in acht nemmen, nit diuertiern lassen, öder auch 
die volziehung dises mit so grosser muehe erhaudletcn fridens vmb etlicher Interessen- 
ten zu hoch gespanter Priuatforderungen willen, lenger nit aufzuhalten, sönder ihro 
belieben zulassen, dem Herzogen von Niuers, auf vorgehende gebiirende zu Regens- 
purg verglichne Submission, Jn gle.chen gegen ebenmessiger volziehung der gebiir an 
seiten der Cron Franckhreich , die inuestitur alnist wiircklilich zuertaillen, auch in dem 
öbrigen die verglichne conditiones völlig zu efftctuirn , vnd richtig zumachen , damit also 
obgedachtes Euer M:t Kriiegs volckh eheist wider ins Reich herauss, vnd dardurch 
auch dem Grafen von Tillj bössere höchstnothwendige mittel in die hanndt gebracht 
werden, wider den Schweden, vnd seine adhterenten mit mehrer macht vnd nachtruckh 
vorzukhommen , negst Göttlicher gnad, etwas guets ausszurichten, vnd dardurch auch 
hieraussen im Teutschlandt den weeg zu ainem billichen vnd reputierlichen Vniuersal 
friden zubanen." 

2) Se båda dessa skrifvelser i Statsarkivet i Wien. 


72 

denna med hvarje dag större, såväl genom Gustaf Adolfs fortsatta 
framgångar som genom den med dessa framgångar vexande uppstud- 
sigheten hos Tysklands protestantiska riksständer, hvilka i hörjan af 
Februari talrikt infunnit sig till det af den sachsiske kurfursten utly- 
sta evangeliska konventet i Leipzig '). 

Det af kurfursten Johan Georg uppgifna ändamålet med detta 
konvent var, såsom vi redan nämnt, att förbereda en förlikning mellan 
de protestantiska och katolska riksständerna i de kyrkliga tvistefrå- 
gorna. Derföre hade kurfursten genom en skrifvelse, daterad den 3 
Jan. 1631 (således af samma datum, som den ofvananförda skrifvelse, 
hvari han förständigade kejsaren om konventets sammankallande), an- 
modat de katolske kurfurstarne om uppskof med de till Frankfurt ain 
Main beramade förlikningsförhandlingarne. I sitt svar förklarade sig 
desse härtill villige, i den tillförsigt, att Johan Georg fortfarande 
skulle vinlägga sig om freden i riket samt erkänna restitutionsediktet. 
Men detta var just den förnämsta tvistepunkten, hvarutinnan de så- 
lunda äfven nu visade sig foga hugade att gifva vika. Imellertid hade 
kurfursten af Sachsen med stor ifver träffat alla nödiga förberedelser 
till de blifvande förhandlingarne på konventet i Leipzig. Kanslern 
hade tillsamman med hofråden, konsistorii ledamöter och några uni- 
versitets-professorer (bland hvilka Polykarpus Leiser) måst utarbeta 
ett betänkande öfver religionsfreden. De vid konventets öppnande 
(den 10 Februari) framställda propositionerna betygade väl, att man 
ville framhärda i sin devotion mot kejsaren, och uppgåfvo fredens be- 
fästande i riket såsom förhandlingarnes ändamål; men häntyduingen 
på "rikskonstitutionernas och den tyska libertetens färsvar" måste, så- 
som Helbig anmärker, föra till konsequenser, hvilka kurfursten i sin 
'inskränkta godmodighet" icke anade. Öfverhufvud se vi honom mer 
gifva vika för händelsernas påtryckning än ledande träda i spetsen för 
densamma, och i stället för att gifva strömmen dess rigtning har han 
sjelf blifvit bortförd af densamma. Kring honom såsom den förnäm- 
ste och mägtigaste bland Tysklands protestantiska furstar hade i en 
kritisk tidpunkt ett talrikt parti bildat sig, som utsett honom till sitt 
hufvud, men sjelf var han för ingen del vuxen den svåra uppgift, som 
derigenom förelades honom. A ena sidan ville han ej undandraga sig 
densamma och derigenom beröfva sig den inflytelserika ställning och det 


1) Se förteckningen på de i detta konvent personligen eller genom ombud delta- 
gande furstar och ständer, hos Khevenhiller, Annales Ferdinandei Th. XI, s. 1518 — 
1520. Jemf. förteckningen på de evangeliske ständer, som voro kallade, hos Helbig, 
a. st. Bilagan IV. 


73 

mäktiga stöd, som förbindelsen med hans protestantiska medständer 
erbjöd honom ; men å andra sidan ryggade han skygg och tveksam 
tillbaka for det stora ansvar han måste ikläda sig såsom hufvud och 
skenbar ledare för ett parti, som dock i sjelfva verket åsyftade att 
öppet motsätta sig den kejserliga myndigheten och denna till trots 
förena sig om ett slags väpnad neutralitet, påtagligen mer rigtad mot 
kejsaren än mot konungen af Sverige. Mellan dessa svårigheter vack- 
lade kurfursten, tvekande och obeslutsam, fram på en slipprig medel- 
väg, der han på längden måste förlora jeinvigten. Också fanns det 
bland de tyska protestanterne en furste, som förblindad af sina en- 
skilda fördelar ännu alltjemt hoppades på en förlikning med de katol- 
ska ständerna och i denna anda sökte bearbeta den sachsiske kur- 
fursten, hos hvilken han ej saknade inflytande Denne furste var 
Johan Georgs egen svärson, landtgrefve Georg af Hessen Darinstadt, 
hvilken synes hafva fästat stora förhoppningar vid den till Frankfurt 
utlysta kompositionsdagen och derföre undandragit sig att deltaga i 
Leipzigerkon ventet. I den skrifvelse, hvari han af böjande besvarade 
inbjudningen till det sednare, tillrådde han kurfursten ifrigt att in- 
skränka sig till öfverläggningen om de kyrkliga gravamina för att för- 
bereda en kommande förlikning i Frankfurt, och icke fatta något be- 
slut, som kunde väcka misstankar hos de katolske. Men till detta 
råd kunde kurfursten ej obetingadt lyssna, såvida han ej helt och 
hållet ville beröfva sig sina religionsförvandters förtroende. Derföre, 
anmärker Helbig, tog han en måttlig ansatts för att på samma gång 
tillfredsställa sina vänner och kunna rättfärdiga sig inför sina veder- 
sakare. Härmed öfverensstämde äfven det svar han gaf, då kejsaren 
(i en skrifvelse af den 5 Febr. 1631) allvarligen varnade för hvarje 
afsöndrad krigsförfattning å de evangeliskes sida. I detta svar, date- 
radt Leipzig den 24 Febr., upprepade han visserligen försäkringarne 
om sin trohet, men förklarade tillika, att de fortfarande religionsbe- 
svären och det alltmer olidliga förtrycket nödgade honom att jemte 
sin pligt mot kejsaren äfven ihågkomma den pligt han såsom kurfur- 
ste hade att iakttaga mot sina medständer '). 

Imellertid hade Leipzigerkonventet under sina fem första sittnin- 
gar afhandlat de evangeliskes besvär och klagomål och sammanställt 


1) I en skrifvelse af den 5 Febr. 1631, hade kejsaren hos kurfursten besvärat sig 
öfver, att ur kurfurstens land „vil vom Adel vnd Ritterstandts Personen" inträdt i 
Gustaf Adolfs här, då denne (efter tilldragelserna vid Greiffenhagen och Garz) drog 
upp åt Odern. Kurfursten förmanades att mot sådant vidtaga stränga åtgärder. (Se 
konceptet till denna skrifvelse i Stateark. i Wien.) 


74 

dessa i en gemensam inlaga till kejsaren. Så långt hade kurfursten 
af Sachsen icke tvekat att gå i spetsen för sina medständer. Men nu 
uppträdde det brandenburgska sändebudet, kansleren von Götz (den- 
samme som kort förut varit affärdad till Gustaf Adolf) samt yrkade 
på nödvändigheten af en krigsförfattning, alldenstund man ej hade 
mycket att hoppas af kejsaren och de katolska furstarne i Frankfurt. 
Kurfursten tvekade att taga ett steg, uppenbart stridande mot de var- 
ningar, som nyligen kommit honom tillhanda från kejsaren. Men 
kraftigt understödd af de öfrige ständerna genomdref Götz, i den nion- 
de sittningen (den 1 Mars), att kurfursten lofvade emottaga förslag 
rörande denna fråga. Deputerade från konventets samtlige ständer 
med undantag af Kursachsen, uppsatte då för Johan Georgs räkning 
ett betänkande, hvari föreslogs, att man efter Ligans föredöme skulle 
upprätta en gemensam krigsförfattning, icke mot kejsaren, utan "till 
försvar mot dem, som i strid med riksförfattningen tilläto sig krigs- 
pressurer." För sådant ändamål skulle trenne härar uppställas : en af 
25,000 man till de båda sachsiska kretsarnes skydd, en annan af 
15,000 i Franken och Schwaben, en tredje af 10,000 vid Weser och 
Main. Det kejserliga krigsfolket i Italien skulle ej tillstädjas genom- 
tåg genom några evangeliska ständers områden. Slutligen förklarades 
det ändamålsenligt, att de evangeliska officerarne återkallades ur kej- 
sarens och Ligans tjenst. Men få dagar derefter (den 13 Mars) för- 
klarade sig kurfursten afgjordt emot en sådan förening, då flera evan- 
geliska ständer voro frånvarande och många sändebud ej voro befull- 
mägtigade i förevarande fråga. Han ville sjelf värfva 11,000 man 
och, så långt han kunde stå till svars derför, understödja de öfriga 
ständerna i den öfversachsiska kretsen, såvida de gjorde sitt till. Un- 
derstode man sig att vilja utrota den augsburgska bekännelsen, så 
skulle han till sista andedrag försvara sig, men äfven blifva kejsaren 
hörsam. Slutligen hänvisade han på konventets snara upplösning och 
yrkade, att de vidare rådplägningarne skulle öfverlenmas åt ett ut- 
skott, som för sådant ändamål borde väljas. Derpå svarade de öf- 
riga ständerna, att den blotta kretshjelpen intet skulle uträtta utan 
en nära gemensam förbindelse mellan dem alla, och till ett sådant 
gemensamt företag voro tillräckligt många beredvillige ständer närva- 
rande. Den augsburgska bekännelsens utrotande vore ej rådligt att 
af bida: hvarhelst ett riksstånd hotades med exekution, eller på annat 
sätt bragtes i trångmål, måste man genast skynda till undsättning; 
äfven de städer, som i nödens stund inlåtit sig med svenskarne, bor- 
de man icke neka sin hjelp. Magdeburg, som med en ansökan om 


75 

bistånd vändt sig till konventet, måste man hafva ett vaksamt öga 
på. Afven yrkades en förberedande öfverenskommelse om gemensamma 
åtgärder i en mängd fall, som lätt kunde inträffa, men af kurfursten 
lemnats ovidrörda; härigenom ville man sätta det föreslagna utskottet, 
som sednast inom sex veckor borde sammanträda, i tillfälle att utan 
behof af vidare instruktioner besluta och handla efter omständigheter- 
nas kraf. Från Kurbrandenburgs sida framkastades till och med frå- 
gan om ett förbund med Gustaf Adolf, hvilket äfven syntes de öfriga 
ständerna ändamålsenligt. "Dessa punkter" svarade den för så djerfva 
förslag studsande kurfursten, "äro ytterst 6våra, bekymmersamma, 
farliga och vidtutseende : H. Kurfurstliga Durchl. brukade i sina ak- 
tioner städse gå varsamt, med god räson och försigtigt till väga." 
Likväl begärde han få veta, hvad hvarje stånd å sin sida ville åstad- 
komma till det föreslagna ändamålet. Då svarade genast Kurbran- 
denburg, att det, likväl i främsta rummet till sitt försvar, ville värfva 
5000 man, och de öfriga öfversachsiska ständerna, att de hvarje må- 
nad ville erlägga det tolffaldiga beloppet af den vanliga riksskatten. 
Härefter förklarade Kursachsen, att de öfriga frågorna redan voro af- 
gjorda genom den för kejsaren bestämda besvärsskriften, och. att kon- 
ventet kunde upplösas: utskottet skulle kurfursten sammankalla, då 
omständigheterna det fordrade '). 

Den af samtliga de evangeliska ständerna och deras sändebud un- 
dertecknade besvärsskriften 2 ) innehöll ett kort återupprepande af de 
förra klagomålen och anhållan om restitutionsediktets upphäfvande; 
vidare en af böj ande förklaring rörande de af kejsaren äskade kontri- 
butionerna samt ett rättfärdigande af den af rikslagarne medgifna egna 
defensionen, med försäkran om den "obrottsliga trohet" mot kejsaren, 
hvari man vore sinnad att framhärda. Tillika blefvo de katolska 
kurfurstarne, genom en till kurfursten af Mainz ställd skrifvelse af 
samma dag, som den nyssnämnda skrifvelsen till kejsaren, underrät- 
tade om förhandlingarnes resultat; hvarjemte de anmodades att be- 
stämma tid för den tillförne föreslagna förlikningskonferensen med de 
evangeliska ständerna, samt att understödja Leipzigerkonventets ansö- 
kan hos kejsaren 3 ) 


1) Helbig a. st. s. 33—37. 

2) Den var daterad den 28 Mars nya stylen 1631, ej den 18:de, såsom Helbig 
sannolikt genom en förblandning af gamla och nya stylen nppgifver. (Se kejsarens 
bref till kurfursten af Sachsen, Wien den 14 Mars 1631; Statsark. i Wien.) 

3) Helbig a. st. Jemf. „Copia Schreibens wass die protestirende au die Catholiche 
Vier Churfursten geschriben haben, auss Leipzig vom 24 Martz anno 1631." (Stats- 
ark, i Wien.) 


76 

Få dagar derefter (den 31 Mars) måste dock kurfursten af Sach- 
sen på sina medständers enträgna uppmaningar besluta sig att anbe- 
falla föranstaltandet af ofördröjliga värfningar i kretsarne samt utfär- 
dandet af tillräekltg instruktion för samtliga medlemmarne af det ut- 
skott, som med honom skulle rådpläga om vidare af omständighe- 
terna påkallade åtgärder. "I händelse af värfningarnes förhindrande 
genom kejserlig befallning," lät han förklara, "så ville H. Kurfurstl. 
Durchl. på ansökan efter bästa förmåga åtaga sig saken samt i sin 
mån bidraga till all den handräckning, som vore möjlig, och för hvil- 
ken man kunde stå till svars. Vid vidare anmodanden skulle stän- 
derna bete sig med lofvärd orubblighet (sich riihmlich unerweislich 
bezeigen) och ståndaktigt framhärda i den till H. Kejserl. M:t utfär- 
dade hörsamma skrifvelsen. Skulle några ständer härigenom råka i 
fara, så skulle de öfriga åtaga sig de nödlidande och så vidt möjligt 
ej lemna dem utan den hjelp, för hvilken man kunde ikläda sig an- 
svaret." Sålunda se vi den sjelf obeslutsamme anföraren af de bakom 
honom stående allt mer trängas framåt på en bana, der hvarje steg 
kom honom att hissna, emedan hans personlighet ej var vuxen den 
svåra och ansvarsfulla uppgift, som omständigheterna påtrugat honom. 

Under de sista dagarne af Mars och till konventets slut ägde 
ännu många öfverläggningar rum rörande de trupper, som borde värf- 
vas i de särskilda kretsarne, samt deras utrustning och besoldning. 
Dessa af Brandenburg framkallade rådplägningar, anmärker Helbig, 
voro det enda, som i det följande, efter brytningen med kejsaren, med- 
förde några frukter för protestanterne, isynnerhet för sachsarne. Den 
öfversachsiska kretsens ständer — Sachsen sjelft, Brandenburg och det 
i de katolskes händer befintliga Anhalt ej inberäknade — lofvade att 
hvarje månad betala 28,000 floriner, i stället för de 20,000, hvartill 
de förbundit sig ; några nedersachsiska ständer, att förskottsvis erlägga 
7,000 floriner; de schwabiska och rhenska kretsarne, att värfva och 
underhålla 20,000 man. Vid de betänkanden, som i denna angelä- 
genhet uppsattes, var, utom Sachsen och Brandenburg, isynnerhet den 
krigserfarne hertig "Wilhelm af Weimar verksam. Äfven Arnim afgaf 
vid denna tid från Berlin, der han då vistades, ett militäriskt betän- 
kande. I kurfurstens af Brandenburg sällskap hade han visserligen 
kommit till Leipzig, men tog dock ingen del i förhandlingarne derstä- 
des: dessa fördes å Brandenburgs sida af kansleren von Götz samt 
Geheimeråden von Knesebeck och Loben, hvilka alla voro motstån- 
dare till Schwarzenberg och hans för kejsaren undfallande politik, och 
icke utan Arnims medverkan sökte förmå kurfursten af Sachsen till 


77 

kraftiga åtgärder. Redan i Januari 1631 hade Arnim, på kurfurstens 
anmodan, från Berlin afgifvit ett privat-betänkande, hvari han för- 
klarat det rådligt att ännu en gång tillskrifva kejsaren ; men derjemte 
tillstyrkt, att man så fort som möjligt borde uppställa en förbunds- 
här af 32,000 man hvartill de i Leipzigerkonventet deltagande stän- 
derna på förhand borde erlägga de för sex månader behöfliga pennin- 
garna: Sverige skulle man med godo söka förmå till fred. I slutet af 
Mars (den 26) skref Arnim ånyo från Berlin till kurfursten uppmanan- 
de honom att med aldraförsta sätta sig i krigsförfattning, alldenstund 
konungen af Sverige svårligen skulle kunna rädda Magdeburg: måste 
konungen draga sig tillbaka för Tilly, så voro de evangeliske kurfur- 
starne mycket hotade. Dessa föreställningar upprepade han några da- 
gar sednare (den 31 Mars). "Kurfursten borde handla beslutsamt: 
nu voro de katolske illa till mods med anledning af konventet; men 
om ej snart handlades, skulle de åter fatta mod." — Dessa enda, 
men tydliga vittnesbörd om Arnims ställning till konventet, anmärker 
Helbig, vederlägga grundligen allt hvad Gfrörer hopdiktat om den 
"förträffligt i Friedländarns ledband förda Arnim" samt hans inflytan- 
de på kurfurstens beslut och hans skuld till den eländiga utgången på 
konventet — idel hugskott, hvartill den i allmänhet för raskt döm- 
mande Gfrörer låtit förleda sig genom missförstånd af några Arnims 
bref till hertigen af Friedland, i hvilka denne erinras om äldre för- 
pligtelser mot Arnim, sannolikt från den tid, då den sednare stod i 
Wallensteins tjenst. Redan under det konventet ännu varade, beslöt 
Johan Georg på kurfurstens af Brandenburg bedrifvande att anförtro 
Arnim öfverbefälet öfver den nybildade sachsiska här, som skulle upp- 
rättas; dock utfärdades fullmagten för honom såsom sachsisk fältmar- 
skalk först den 21 Juni. 

Den 2:dra April följde i tionde sittningen konventets upplösning. 
Det kurfurstliga afskedet tillsändes kejsaren tillika med ett bref från 
kurfursten, dateradt den 4:de April. Både Sverige och Frankrike 
hade genom sina till konventet affärdade sändebud sökt draga det på 
sin sida, men ej kunnat förmå det att öfvergifva den neutrala ställ- 
ning det under de mest vanskliga förhållanden i det längsta bemöda- 
de sig att intaga. Det franska sändebudet afvisades af Sachsen och 
Brandenburg; Gustaf Adolfs anbud genom Chemnitz och sednare ge- 
nom grefven af Solms besvarades af Johan Georg den 28 Mars på 
ett vänligt men af böj ande sätt. Men om än detta undvikande och 
betänksamma uppförande å konventets sida föga öfverensstämde med 
Gustaf Adolfs önskningar och sätt att gå tillväga, så kunde det dock 


78 

å andra sidan ej undgå hans politiska skarpblick, att konventet, om 
det ock ännu tvekade att taga ut steget, dock innan det åtskiljdes 
redan drifvit frågan till en spets, der en brytning med kejsaren snart 
blef oundviklig; ocli det misstroende, hvarmed det redan från början 
af motpartiet bevakades, måste mycket bidraga att styrka honom i 
denna öfvertygelse '). — För öfrigt, anmärker Helbig, hade herrarna 
på konventet för omsorgerna om riket och kyrkan icke försummat sin 
lekamliga välplägnad. "De hafva," heter det i en i Mars månad 1631 
affattad skrifvelse, "efter plägseden bland verldens barn, varit rätt 
muntra och lustiga, förehafva allehanda tidsfördrif och supa, och detta 
allt för att befästa Guds ord och den tyska friheten. Vinhjeltarne 
påtaga sig lika mycken vedermöda som den bekante biskopen, hvil- 
ken, då han brände tingrarne på steken, utropade: Quid non pati- 
tnur propter regrmrn Christi? (Hvad utstå vi ej för Christi rikes skull?)" 
Det var ej den enda gång som tyska furstar och deras ombud mellan 
skål och vägg rådplägade om statens och kyrkans vigtigaste angelä- 
genheter, och kurfursten Johan Georg, den bekante "Öl-Göran," har 
härutinnan vunnit priset framför de öfriga. 

Tvifvelsutan hafva de svenska vapnens framgångar under loppet 
af Februari och Mars månader ej varit utan inflytande på Leipziger- 
konventet och de beslut, som der fattades; medan å andra sidan 
misstroendet till nämnde konvents afsigter förmådde Tilly att på det- 
samma städse hafva ett vaksamt öga. I början af Februari, vid 
samma tid, som Gustal Adolf drog till Vor-Pommern, hade Tilly 


1) Se Helbig a. st. s. 37 — 40. Jcmf. sekret. Grubbes relationer (i ofta anförda 
ankiv. f. Svenska krigens hist. s. 724 o. fl'.) I sin relation af den 18 April 1631 
skrifver Grubbe: „Ifrån Leipzig är nu docror Chcmnitzius kommen tillbaka. Hans 
anbringande in specie är mig ännu icke bekant: I gemen förmäler han, alt vara efter 
K. M:ts egen önskan och begäran aflupit: och (att) de evangeliska furstarne sig visst 
något verkligt mot kejsaren och de påfriska företaga vela, och sig till den ändan med 
K. M:t confoederera. Hvaröfver han ock bringar Chursaclisens eget handbref till K. 
M. Allenast är en „Kreiss-dag" bestämd t Luueburg till den 24 hujus, der ständerna 
af nedersachsiske , westphaliske och rhenske kretsarne skola komma tillsammans , och 
om allt, som nu icke hafver i Licpzig kunnat af handlas, tractera och sluta, nemligcn 
huruledes dessa kretsar beqvämligast skola kunna bringas i ett corpus och en alliance 
med K. M:te stater. Emellertid blifva hemliga värfningar i frankiska, schwabiska och 
rhenska kretsarne anställda och allt till K. M:ts tjenst dirigeradt. Så berättar han 
ock att gesandter varda till K. M:t kommandes från Chur-Brandenburg, om att han 
sina vires med K. M:t nu straxt vill conjungera, och begär besättning i Berlin samt 
annat mer. Hvilket jag allt såsom det mig, förmedelst D. Chemnitzii och andra skrif- 
velser ur Frankfurt, för 3 dagar sedan , då han var på resan till K. M:t, är förekommit , 
förtroligen vill hafva mentionneradt. — 


79 

med en betydlig krigsstyrka uppbrutit från Frankfurt vid Öder och 
först långsamt afvikit åt venster till Brandenburg vid Havel, sanno- 
likt för att på samma gång imponera på den i Tillys ögon misstänkte 
kurfursten af Brandenburg samt spärra Gustaf Adolf vägen till Mag- 
deburg '). Derpå vände han sig rakt mot norr, tvifvelsutan för att 
hejda Gustaf Adolfs vidare framsteg samt tränga honom tillbaka från 
Mechlenburgs gränser. Då Demmin uppgafs åt svenskarne (d. 15 Febr.), 
stod Tilly redan i Havelberg. I första dagarna af Mars ryckte han 
för det illa befästade, af Kniephausen försvarade Neubrandenburg och 
började belägra det. Konungen som vid underrättelsen härom skynd- 
samt tillkallade Horn'-), men ej ville äfventyra ett öppet fältslag, be- 
slöt att med sin hufvudstyrka företaga ett tåg åt Odern, i hopp att 
derigenom afleda Tilly från Neubrandenburg. Horn qvarlemnades med 
en mindre styrka vid Friedland för att derifrån hafva ett vaksamt 
öga på den fiendtliga hären, och Kniephausen befalldes att i det läng- 
sta försvara Neubrandenburg, men i nödfall dagtinga med fienden 3 ). 
Tilly lät dock ej locka sig att förfölja konungen, utan fortsatte med 
största eftertryck belägringen af Neubrandenburg. Efter att i tvenne 
dagar häftigt hafva beskjutit staden, och då på dess fästningsverk så 
stor breche blifvit öppnad, att tvenne regementen genom den kunde 
intränga, lät Tilly sitt folk företaga en stormning. Den skall hafva 
kostat honom 400 man, men gjorde honom slutligen till mästare af 
platsen, der ett fruktansvärdt blodbad anställdes både bland den sven- 
ska besättningen och stadens borgerskap, hvarvid inalles 400 personer 
skola hafva omkommit. Många nedgjordes i kyrkan, der gudstjenst 
just då hölls, och der äfven presten nedskjöts af den ursinniga fien- 
den. Kniephausen, som hoppats att kunna försvara staden och der- 
före afslagit den honom erbjudne dagtingan, blef sjelf fången, men för 
öfrigt räddade sig en stor del af hans folk. "Är alltså," skrifver 
Grubbe i sin relation af den 16:de Mars 1631 , "om icke general-ma- 
joren (Kniephausen) vore fångad, litet härmed förloradt, eftersom 
fienden fast mera folk mist hafver." Tilly skördade ock föga frukt af 
sin tvetydiga seger, ty genom Gustaf Adolfs välberäknade försvarsan- 
antalter urståndsatt att kunna företaga något mot Demmin och andra 
orter der i trakten, beslöt han sig för återtåg, nedbröt Neubranden- 


1) Detta förmodar konungen sjelf, såsom synes af hans bref till Horn, dat. Loitz 
den 16 (?) Febr. 1631. (Arkiv f. svenska krigens hist. a. st. s. 337.) 

2) Se konungens båda bref t. Horn, dat. Stettin den 3 Mars 1631 (a. st. s. 371 v. ff.). 

3) Se de af konungen utfärdade order och memorialer i anf. Arkiv. f. sv. 
krigssaker. 


80 

burgs portar samt drog sig hastigt tillbaka öfver Ferbellin åt Havel- 
berg. "Och skall han sig skynda mägta fort", heter det i Grubbes 
relation af den 22 Mars (g. st.), "till hvad ända kan man icke all- 
deles visst veta. Men som sagorna gcå och en del af fångarne berätta, 
så är han rädd om Dessowska bryggan, för de evangeliska ständers 
anslag i Leipzig '). Ty ändock om deras resolution ingen visshet ännu 
kan förmälas efter som de med K. M. alls intet communicera; så går 
dock allmänt rykte, och är af denne Tillys march adprehendligt, att 
deras consilia dem katolske intet mycket behage. Gud gifve Tilly icke 
preverterar och apprimerar deras goda intentioner förr än de blifva 
mogna, hvilket de sjelfve väl hade kunnat förekomma, om de med K. 
M. något härom för detta hade corresponderat, att man communibus 
consiliis saken hade angripit. Men man kan intet veta hvadan den 
inbillningen kommer, som så högt hos en part är inritad, att vara 
hvarken varm eller kall, den ock mycket godt för detta hafver för- 
hindrat och till fiendens progresser största orsaken gifvit. Dock var- 
der K. M., ehuruväl oombedd, likväl intet underlåtandes att hjelpa 
bringa allt på en god väg igen; den aldrahögste Gud gifve H. K. M. 
så vidt lycka och framgång mot fiendens arglistiga practiquer" '-'). 

Imellertid hade den kejserliga besättningen i Kolberg dagtingat 
med den svenska belägringshären och mot löfte om fritt aftåg den 2 
Mars uppgifvit den väl belastade staden, som nu besattes af sven- 
skarne. Gustaf Adolf sjelf drog med sin hufvudstyrka öfver Anger- 
miinde och Vierraden till Schwedt, der han lade sig i ett förskansadt 
läger, lät slå en brygga öfver Odern samt drog till sig förstärkningar 
ur Pommern, i väntan att Tilly efter Neubrandenburgs eröfring skulle 
följa och angripa honom. Men förvissad om Tillys tåg till Havelberg 
beslöt konungen gå Odern uppåt och angripa Frankfurt, "på det fien- 
den mätte dragas från Magdeburg och icke hindra de evangeliskes 
desseiner, om de något godt resolvera" '). Den 2 April anlände ko- 
nungen med sin här i full slagtordning utanför Frankfurt, hvars för- 
städer fienden af brände. Följande dag lät Gustaf Adolf uppställa allt 
sitt artilleri på trenne punkter utanför Gubenthor och tre regementen 
musketerare vid Lebuserthor. "Och begynte K. M:t spela med styc- 
ken om aftonen kl. 5 mägta starkt, icke i den mening att vilja sig 


1) Det sades uemligen, att de i Leipzig församlade ständerna umgingos med planen 
att försäkra sig om bryggan vid Dessau. (Se Grubbes relation af den 28 Mars g. st. 
1631 A. st.) 

2) Jemf. Grubbes relation af den 22 Mars g. st. 1631, (A. st. s. 724). 

3) Grubbes relation af den 28 Mars g. st. 1631 (A. st.). 


81 

staden straxt bemägtiga, utan för att se, hvad fienden i sinnet hade, 
samt på det den vallen öfvergifva och in i staden fly skulle. Till 
hvilken ända 2 kompagnier först blefvo utkommenderade, att de skulle 
allenast bjuda till att storma. Men genom sin tapperhet hafva de 
straxt blifvit vallen mägtiga, och derefter somlige inkommit genom bi- 
dörrarne, somlige genom stora dörrarne (sedan hvardera af 2 petar- 
der var öppengjord) en del ock på 5 stegar öfver muren, som för öf- 
rigt var låg, svag och gammal; hvaraf fienden straxt förskräcktes samt 
började söka utgång och flykten på andra sidan öfver Odern. Och 
ändock vare 3 resor svårt hade att inkomma genom portarne i sta- 
den, likväl sedan general Baner sjelf infanteriet anfört, gick det för sig." 
De kejserlige jagades nu ut ur staden med en stor förlust i döda, så- 
rade och fångne, och sålunda voro svenskarne fortare än konungen 
hade väntat i besittning af platsen, der stora förråder föllo i deras 
händer. "Och är detta allt förelupit i 2 stunder (timmar), alldeles 
extraordinarie genom Guds underliga hjelp, i det de blifvit staden 
mägtiga utan någon stark storm eller breche" '). I en annan af se- 
kreteraren Grubbe uppsatt berättelse, daterad Stettin den 9 April 
1631, beskrifves på ungefär samma sätt Frankfurts eröfring. "Den 
%, April är K. M. kommen för Frankfurt, och hafver det straxt låtit 
beränna, men eljest hållit allt sitt folk den dagen i lägret stilla. Der 


1) Relation från svenska fältlägret i Drosscn (Crossen?) den 6 April 1631. (A. 
st. s. 728). „Mycket gifves väl före," tillägger berättaren, „att soldaterne skola hafva 
plundrat; så är det väl sannt, men icke utan vissa orsaker. Ty undantagandes sol- 
daternes jus , som de sig i slika fall gemenligcn påberopa , såväl som den hunger och 
mangel på proviant de hafva måst utstå i 3 dagar, hafva de besynnerligen haft 2 or- 
saker till, hvarföre de sådant gjort hafva. Först att de (efter K. M:ts erinnering) 
skulle ihågkomma hvad fienden vid Neu-Brandenburg begått hafver. Hvarföre ock 
Skottarne äro förut, i spetsen kommenderade. Sedan och alldeustund man fann uppå 
vallen 3 borgare i staden boendes, skjutne, som hafva funnits uti deras armis emot 
oss, och således af fienden intet desarmerade. Hvarföre tycktes intet obilligt vara, att 
dem något tillfälle gafs borgarne att plundra, dock i måttlighet, och icke slå någon 
borgare ihjäl, hvilket plundrande fast varade den hela natten igenom, dock så länge 
emot K. M:ts vilja och „proclam." Nu i går som var den 5 April, uppbröt K. M. 
ifrån Frankfurt med cavalleriet och 2,000 musketerare, och aktar begifva sig för 
Landsberg, och på denna sidan Wartan en skans uppslå, på det fienden desto bättre 
kan betvungen blifva. Fältmarskalken hafver nu fått ordre att marchera fort på andra 
sidan och avancera för Landsberg; vi förhoppas att allt skall gå väl. Af fotfolk skall 
fienden vara temnieligen stark uti Landsberg, men hans rytteri skall i flykten hafva 
tagit sin march dels in på pohlniska gränsen, dels ock in på Gross-Glogau i Schle- 
sien; och är det af de många tåg och aftåg alldeles utmattadt, så att man icke haf- 
ver behof draga för det någon stor fruktan. 

6 


82 

skall hafva varit vid denna tiden inne i staden 10 regementen fien- 
dens krigsfolk, mest af dem, som den förledne sommar blefvo bruka- 
de emot K. M:t i fält. I det nu K. M:t den dagen sjelf recognosera- 
de stadens lägenhet, är öfversten Herr Teuffel, som var K. M. foljak- 
tig, blefven skjuten i venstra armen, dock utan någon synnerlig skada. 
Och straxt derpå hafva vårt folk sig en afbränd kyrka utom staden 
bemägtigat, den de kejserlige fuller hafva beflitat sig att recuperera 
efter den var till våras fördel: men äro dock med deras skada, mistan- 
des en öfverste-lieutenant och flera offcerare som partiet kommendera- 
de, afdrifne vordne. Den natten hafver K. M. låtit ställa alla dess 
stycken på beqväma orter, emot det utanverk, som fienden hade gjort 
för staden : dock varit alldeles stilla och intet låtit skjuta förr än om 
aftonen kl. 5. Då K. M. hafver låtit dem alla spela tillika, och med 
detsamma löpa till storms. Vare soldater hafva straxt med stor ifver 
eröfrat grafven vid fiendens verk; lupit upp på vallen; nedrifvit "bas- 
sagerne," och efter fienden begynte vika, så hafva de ock med en fart 
skiljt honom vid verken och förföljt honom in i stadsporten. Hvilket 
K. M. seende, hafver straxt låtit avancera stycken in i fiendens verk 
och låtit spela i porten, deruppå ock vårt folk hafver på nytt följt, 
stormat och uno quasi impetu staden sig bemägtigat. Det vill ock före- 
gifvas att en vår öfverste skulle hafva genom en annan öppen port 
sig inträngt, och denna victorie hulpet att fortskynda. Ty fienden 
hafver sig eljest mägta tappert värjt. Men vare, som de der af K. 
M. pousserades, och eljest sökte hämnas Neu-Brandenburgs eröfring 
och att göra sig byte, hafva intet velat sig låta uppehålla, förr än 
fienden ändteligen hafver måst vika, retirera sig öfver bron och be- 
gifva sig alldeles i flykten. Den honom dock är blifven svår, efter 
som vare honom på hälarne starkt hafva förföljt och vårt rytteri är 
snart öfverkommet. Ar alltså genom Guds enkannerliga bistånd — 
det K. M. både för denna victorien hafver åkallat och sedan offentligt 
allt tillmätit — dessa trupper nästan i grund ruinerade. Fahnor till 
fot hafva vi allaredo i händerna 19 och 2 cornet: flere säges ännu 
vara under folket. 2 hela och 5 halfva cartauer med några andra 
stycken, och några hundra tunnor krut, samt mycken annan ammu- 
nition är tagen; stort förråd på proviant bekommet: Öfverstarne 
Sparre och Waall samt flere officerare och till 700 gemene fångne. 
General-tygmästaren Schaumburg (som i fältmarskalkens stad en tid 
hafver commenderat) med en öfverste-lieutenant Herberstein, och som 
en part mena, Montecuculi och en stor del af deras höge officerare 
med mesta delen af folket nedslaget och ruineradt. Af vare äro alle- 


83 

nast en öfverste-lieutenant, 2 majorer och få underofficerare blefne, 
och i allo till 300 åt högsta både slagne och qväste. Den aldra hög- 
ste Gud vare högeligen ärad för denna lyckliga victorie och gifve K. 
M. vidare success i alla dess christliga desseiner." 

Gustaf Adolf sjelf jemförde denna vigtiga eröfring med en på öppna 
fältet vunnen hufvuddrabbning och skyndade att om tilldragelsen un- 
derrätta kurfurstarne af Sachsen och Brandenburg samt staden Mag- 
deburg '). Raskt fullföljande sin seger stod lian redan den 7 ' 1T April 
med blott några tusen man utanför Landsberg, der äfven Horn, som 
från Pommern blifvit ditkallad af konungen, vid samma tid inträffade. 
Staden, skyddad såväl af sina befästningar som genom sitt af naturen 
fasta läge, uppgafs dock af besättningen redan den l6 '., r> April, innan 
den af konungen tillkallade Baner ännu hunnit anlända från Frank- 
furt '-'). Schlesien låg nu öppet fö.i Gustaf Adolf, men hans plan att 
draga Tilly från Magdeburg hade ej gått i fullbordan, och han måste 
derföre vara betänkt på andra utvägar till den hårdt beträngda sta- 
dens räddning. 

Redan om hösten 1630 synes det hafva varit Gustaf Adolfs plan 
att genom Mechlenburg framtränga till nedra Elben samt på denna 
väg öppna sig förbindelsen med den rika och välmående staden Mag- 
deburg, hvars stora strategiska vigt icke undgick hans fältherreblick, 
och på hvilken han derföre oaflåtligt hade ett vaksamt öga 3 ). Men 


1) Se Gustaf Adolfs skrifvelse till borgmästare och råd i staden Magdehurg; dat. 
Frankfurt an der Öder d. 4 April 1C31 (Statsark. i Wien). Vi införa bland bila- 
gorna denna, så vidt vi veta, hittills otryckta skrifvelse. 

2) Se relationen om Landsbergs eröfring (A. st. s. 732). Före Baners ankomst 
var belägringshären utanför Landsberg svagare än den kejserliga garnisonen. 

3) Med anledning af sitt då tillernade företag mot Mechlenburg skref konungen 
(fi ån Stralsund d. 16 Sppt. g. st. 1630) till administratoru i Magdeburg: „Jezo seind 
Wir gleichsamb in procinctu, zum fahln Wind vnd Wetter secundum [sein] vill, den 
Feund ausehenlich zudivertiru, vnd kein iniihe zuersparen, wie Wir einen vesten se- 
dem belli an der Elbe fiirdersambst formiren vnd einrichten, [vnd] also per obliquum, 
wass vnss per directum ex causis novis emergentibus vmnuglich gefallcn, durch die 
hilffliche hand Gottes effectuiren möchten, allermassen vnss dann kein ding, alss die 
wahre [vn]miiglichheit von solchcm Dessein abfiihren soll. Wanu vnss nun E. Ld. 
hoeher valör an Verstaude, gemiielite vnd Courage, die viel ehcr fiir Gottes Ehre 
gloriose zusterben, alss mit disreputation zulcben begehrt, gnuegsamb wissendt: So ha- 
ben wir vnnöhtig erachtet, deroselben hierunter vil zuezusprechen. Verlassen vnss 
demnach zu E. Ldl. gänzlichen, Sie werden in Jrem grossmächtigen Christlichen vor- 
haben, wie einem rechten helde gepiihrt, vnwanckhelbar loblich continuiren , vnd vnss 
getrauen , dass wir au vnserer Königlichen Parola mit Gott nichts manquiren lassen 
werden." — Jemf. A. Salvii bref t. administratorn, dat. Hamburg d. 12 / 22 Sept. 1630. 
(Båda dessa bref finnas i Statsark. i Wien.) Imellertid blcf dock administratorn otå- 


84 

såsom vi redan nämnt, blef Gustaf Adolf för den gången nödsakad att 
uppgifva sitt anslag mot Mechlenburg; och så länge icke blott hela 
detta land tillika med de vigtiga hamnarne Rostock och Wismar, utan 
äfven Greiffswald, Demmin och andra orter i Vor-Pommern ännu voro 
i de kejserliges händer, ansåg han ej rådligt att företaga ett tåg till 
Magdeburg, hvilket imellertid, genom borgerskapets gensträfvighet att 
i staden emottaga och proviantera det af administratorn värfvade krigs- 
folket, snart började komma i en brydsam belägenhet. Ty då admi- 
nistratorn derigenom såg sig nödsakad att, mot Gustaf Adolfs råd, för- 
lägga det nyvärfvade manskapet på spridda orter i den kringliggande 
trakten, så blef det lätt för de kejserliga att öfverrumpla och skingra 
det samt derefter fortskrida till Magdeburgs blokering. Gustaf Adolf 
å sin sida umgicks fortfarande med tanken att undsätta staden, och 
härmed sammanhängde tvifvelsutan hans ofvannämnda tåg till Vor- 
Pommern i Februari 1631. Omedelbart efter eröfringen af Demmin 
och de öfriga orterna vid den mechlenburgska gränsen skref han (från 
Stettin den \ ,, Mars 1631) till rikskansleren : "Efter Wi nu [under 
vintern] föga hopp hafva kunna något vidare emot fienden att förrätta, 
så åkte Wi skona folket och låta det refrichera sig till sommaren, 
då Wi förmene att lemna här i Hinter-Pommern, antingen en eller 
två arméer, såsom lägenheten det kan medgifva, att maintenera Odern 
och de Pommerska passen , såsom ock efter tid och tillfälle att nalkas 
Schlesien och incumbera fienden på den sidan. Men Wi sjelfve hålla 
före, att Wi med den största arméen Wårt fädernesland ingen bättre 
tjenst göra kunne, än hvar Wi sjösidan fulleligen rensa, Oss Rostock 
och Wismar tillika med Mechlenburg bemägtiga och sedan kunde få 
tillfälle att impatronera Oss Elben, secundera Magdeburg och bringa 
städerna Lubeck och Hamburg i Wår devotion. Sådant att ställa i 
verket, är af nöden, att Wi i sommar ju förr desto heldre Rostock 
och sedan Wismar belägra" '). Tvifvelsutan var det konungens plan 
att Jer förena sig med det från England väntade krigsfolket under 
Hamilton och sedan, efter de båda nämnda städernas eröfring, draga 
Ellen uppåt för att befria Magdeburg. Men det var sannolikt för att 
förekomma alla sådane planer som Tilly i Februari företog sitt ofvan- 
nämnde tåg till Elben och Neu-Brandenburg, efter hvars eröfring han 
återvände till Havelberg, hvarifrån han på samma gång hotade såväl 


lig öfver, att Gustaf Adolf ej kom honom till undsättning, och var nog obetänksam 
att öppet yttra sitt missnöje. Härigenom gaf han naturligtvis näring åt oron och par- 
tisöndringarne bland Magdeburgs borgersknp. Se Gfrörer, a. st. s. 622. 
1) Se anförde Arkiv f. svenska krigens hist. a. st. s. 365. 


85 

Kursachsen och det i Leipzig församlade konventet som det af inre 
partier söndrade Magdeburg, der en del af borgerskapet tyckes hafva 
stått i hemliga förbindelser med de kejserlige. — ■ "Hvart han [Tilly] 
nu intenderar," skrifver Grubbe i sin relation af den 28 Mars (g. st.), 
"det kan man intet än för visst veta; men så är befruktandes , att han 
aktar med force attaquera Magdeburg, hvilken stads constitution icke 
är den bästa. Ty ändock der är på ingenting, undantagandes fourage, 
någon stor mangel; tillförseln öfver Elben ännu säkert sker ur Sach- 
sen, helst sedan hofmarskalken [Falkenberg] nyligen tog fienden en 
brygga af, som den begynte slå på en mil när Magdeburg, derigenom 
han [hofmarskalken j är blifven Werder i Elben några mils väg mäg- 
tig, hvilka han ock hafver låtit besätta; vidare är ock garnisonen 
nogsamt förstärkt till omkring 4000 man, och kommer än dagligen 
mer folk in: Så är likväl i staden stor oenighet, och af leda vid blo- 
queringen delar sig borgerskapet i 3 factioner. En del är constant 
och vill hålla sig till K. M. och vänta K. M:ts succurs, ehvad de ock 
utstå måste; En del se på kurfursten af Sachsen och ville gerna slå 
sig till hans hägn och de evangeliske furstarne : En del urgera att man 
sig kejsaren skall accommodera, och gifva sig under hans devotion. I 
ett sådant stadens tillstånd hafver Tilly sin marche mägta ting på- 
skyndat. Men hvar han slår ändteligen till, hafve vi, som förbemäldt 
är, ännu ingen visshet. En part mena, han nalkas derföre Leipzig, 
att han deras consilia vill turbera, och om något af dem förehades, 
det tidigt opprimera. En part mena, att han ock vill hindra kurfur- 
fursten af Sachsen att kunna antaga sig Magdeburg, hvartill många 
mena honom vara inclinerad och mycket solliciteras. Men hvad änd- 
teligen härpå följer, gifver tiden" '). 

Imellertid ryckte Tilly fram mot Magdeburg, der han förenade 
sig med den här, som under Pappenheim och grefve Wolf af Mans- 
feld belägrade staden. Flera af dess utanverk voro redan eröfrade, då 
Tilly, vid underrättelsen att Frankfurt vid Öder hotades af Gustaf 
Adolf, hastigt bröt upp för att undsätta denna stad och, till kurfur- 
stens af Brandenburg stora bestörtning, tog sin väg inåt Mark, der 
Berlin derigenom hotades. Men redan i Juterbock möttes Tilly af tid- 
ningen om Frankfurts eröfring af svenskarne, och då dessa äfven vid 
Kiistrin, der de förskansat sig, spärrade honom vägen, samt han så- 
lunda blott på en lång omväg genom Schlesien kunde närma sig 
Gustaf Adolf, så återvände han till Magdeburg för att om möjligt be- 


1) Ofta anf. „Ai-kiv.", s. 725. 


86 

mägtiga sig staden innan Gustaf Adolf hunne komma den till und- 
sättning. De båda protestantiske kurfurstarnes trångbröstade och 
ängsligt forsigtiga politik, som för att icke äfven tyr a någo t, i sin kort- 
synthet satte allt på spel, kom härvid Tilly väl till pass och afgjor- 
de inom kort den olyckliga stadens öde. 

Medan Gustaf Adolf uppehöll sig i Landsberg återkom till honom 
den å hans vägnar till Leipzigerkonventet affärdade doktor Chemnitz, 
medförande underrättelsen om de på konventet fattade besluten jemte 
ett bref till konungen från kurfursten af Sachsen, hvari denne på ett 
vänligt men af böj ande sätt besvarade konungens anbud att bistå de 
evangeliske, om de med honom förbundo sig '). Deremot skyndade 
kurfursten af Brandenburg, hos hvilken kejsaren kort förut besvärat 
sig öfver de i kurfurstens land för svensk räkning anställda värfnin- 
garne '-), och som nu äfven uppskrämdes genom underrättelsen om 
Tillys tåg inåt Mark, att till Gustaf Adolf affärda en beskickning för 
att anmoda honom om bistånd samt en svensk besättnings inläggan- 
de i det af Tilly hotade Berlin, då kurfursten förklarade sig benägen 
att med konungen ingå ett förbund efter förebilden af det pommerska. 
Men härvid gjorde Gustaf Adolf till oeftergifligt vilkor, att han till 
sin säkerhet skulle få inlägga svensk besättning i Kustrin, en fordran, 
som kurfursten oaktadt konungens enträgna föreställningar ännu icke 
kunde förmås att bifalla. Om dessa förhandlingar skrifver sekretera- 
ren Grubbe i sin relation af den 5 Maj (g. st.) 1631: "Sedan nu 
vissa tidningar inkommo att Tilly var vänder tillbaka och hade starkt 
belägrat Magdeburg, och K. M. dädan om hastig succurs blef anmo- 
dad, hafver K. M. låtit samla hela arméen vid Kustrin och Frank- 
furt; och efter K. M. intet hafver kunnat erhålla till dess säkerhet 
(ehuru ofta derom ock är blifvit solliciteradt) Kiistrinska passet, utan 
kurfursten hafver alltid velat contentera K. M. med en skriftlig för- 
säkring, och dock ej var obenägen sig med K. M. efter det pommer- 


1) Grubbes relation af den 18 April g. st. 1631. Jemf. ofvan s. 78 noten. 

2) I en skrifvelse dat. d. 26 Mars 1631 sökte kurfursten rättfärdiga sig härutinnan 
samt upprepade tillika sina förra klagomål öfver de olidliga krigspressurerna. Härpå 
svarade kejsaren med en skrifvelse (dat. Wien d. 9 April), hvari han med anledning 
af den från säkert håll honom tillhandakomna underrättelsen, att svenskarne besatt 
passet Driessen (vid Wartha, öster om Laridsberg), alvarligen förmanade kurfursten 
att bättre försvara sina pass. För öfrigt betygade kejsaren ånyo sin hfliga åstundan, 
att freden i riket måtte återställas, men sade sig lemna derhän, huruvida rätta vägen 
dertill vore, det hans och rikets fiende tillstaddes att „libere ohne alle schew" värfva 
krigsfolk på tysk botten och utan motstånd bemägtiga sig det ena passet efter det 
andra. (Statsark. i Wien.) 


87 

ska förbundet att alliera; det K. M. för många orsaker icke hafver 
kunnat ingå; och med Magdeburgska succursen ej längre hafver kunnat 
fördröja: så äro fördenskull de siste brandenburgske gesandter ifrån 
Frankfurt med sådant besked dimitterade, att K. M. ville dem straxt 
följa och förmoda, att kurfursten sig ännu till det evangeliska gemena 
bästa (hvilket med Magdeburg mycket pericliterade) annorledes skulle 
betänka, när K. M. komme närmare, och icke förorsaka för Kustrins 
skull, att K. M., i det Kustrin ändteligen med en del af arméen må- 
ste lemnas bloqueradt, skulle blifva på sina trupper så försvagad, att 
Magdeburg icke undsättas kunde" '). Med detta besked återvände de 
brandenburgska sändebuden, och konungen rustade sig att oförtöfvadt 
följa dem. 

Om sin ställning och sina utsigter vid denna tid, skrifver konun- 
gen sjelf (från Frankfurt den 24 April g. st. 1631) till rikskansleren: 
"Ibland andra Oss af Gudi nu nyligen förlänte victorier, äro dessa icke 
de ringaste, att Wi efter halfannan dags belägring äro Frankfurt an 
der Öder den 3 hujus med stormande hand mägtige blefne, hvaruti 
fienden hacle icke garnison, utan en temmelig armée, hvilken på half- 
annan timmas tid var ruinerad. Sedan att Landsberg är Oss den 16 
hujus öfvergifvet på accord af 4000 af fiendens folk, som derinne lo- 
gerade; hvilket pass såsom det ligger invid polska gränsen och vid 
elfven Warthan, så är det Oss icke allenast ganska nyttigt till att 
hålla fienden ur Neumark och Vor-Pommern, utan ock, hvar det med 
de poler skulle en gång komma till fejd igen, ganska beqvämt till att 
der formera sedem belli. Dessförutan hafva nu kurfurstarne [af Sach- 
sen och Brandenburg] slagit sig ifrån kejsaren, och äro Wi nu i ver- 
ket att sluta med H. K:t Kurfursten af Brandenburg en sådan alliance 
som med fursten af Pommern. Landtgrefven af Hessen [Kasselj är 
ock på god väg, ock tro Wi äfven fuller, det han skall sig accom- 
modera. Kursachsen är ock så vidt kommen, det han näppeligen kan 
undgå att träda i vapen. Och efter nu H. K:t Kurfursten af Bran- 
denburg förmedelst denna alliance fuller afträder Oss största delen af 
sina fästningar, och Wi så för dessa som Landsbergs besättande och 
Oderströinmens vartagande och enkannerligen Magdeburgs undsättning, 
med hvilket Wi Oss nu martla, behöfva fuller undsättning på folk, 
så såge Wi derföre nådigast gerna, att, så fort I vissten några me- 
del att stärka Oss här, I det då göra ville, särdeles der I kunnen 
mista de 2:ne regementer, som I hafven Oss destineret" 2 ). Imellertid 


1) Arkiv. f. svenska krigens hist. a. st. s. 737. 

2) „Och som detta Wårt väsende," tillägger konungen, „ dagligen mer och iner växer 


88 

beredde sig Gustaf Adolf att med sin hufvudstyrka skynda Magde- 
burg till undsättning. I Frankfurt och Landsberg qvarlemnades till- 
räckliga besättningar och vid Ktistrin en liten observationscorps till 
passets bevakande. Den öfriga hären samlades den V n Maji vid 
Köpnick, en liten stad vid Spree, ej långt från Berlin. Derifrån skic- 
kades genast samma morgon grefve von Ortenburg till Berlin för att 
underhandla med kurfursten af Brandenburg. "Och gick hans värf ut 
på efterföljande punkter" (skrifver Grubbe i redan anförda relation af 
d. 5 Maj): "Först att exponera de stora vigtiga orsaker K. M. hade 
att så högt anhålla om Ktistrin, nemligen: l:mo) att ratio belli lärer, 
det en krigsman icke skall lemna något pass på ryggen i andras hän- 
der; 2:o) för Pommerns och Neumarks säkerhet; och 3:o) att K: M:s 
egen person eljest skulle mägta hazarderas, om K. M. det passet in 
aliorum arbitrio lemnade, och sig blotta lyckan committerade. Men 
grefven är med complimenter dimitterad och samma dag tillbakakom- 
men. Honom följde straxt markgrefve Sigismund och anhöll, att K. 
M. ville låta dess commissarier komma med de kurfurstlige tillsam- 
man. Hvarföre K. M. dagen efter lät fältmarskalken med d:r Stein- 
berg begifva sig in till Berlin. Hvarest K. M. Kurfursten med hela 
hofvet och fruntimnet på en half fjerdingsväg mött hafver; och der de 
en stund hade talats vid och, som likt synes, någorledes vore ense, 
följde K. M. Kurfursten in till gäst. Denna dagen och den följande 
allt intill sent på aftonen hafver K. M. haft dispute om att komma 
till en fullkomlig ändskap i denna saken. Orsaken hafver varit, att 
kurfursten icke gerna hafver velat något K. M. cedera, utan på en 
fullkomlig alliance. Och efter deruti allehanda difficulteter, särdeles 
om directione belli, potisatione militum och refusione sumptuum, 
infölle, och K. M. derefter icke kunde Magdeburgs undsättning upp- 
skjuta; så är ändteligen i de punkter något aftal tills vidaje upp- 
skjutet, och imellertid K. M. med kurfursten så förenad, att kurfur- 
sten straxt emot K. M:ts revers [att återlemna fästningen] levererar 
K. M. Spandaus fästning i händer. Vidare blifver commendeuren i 
Ktistrin till fältmarskalken [Horn] hänvisad, honom på allt fall att 


af bundsförvandter, så ock correspondenter, och Wi ganske svage äro på personer 
som skola föra pennan, så att de alla tillhopa under tiden icke hinna läsa de bref 
och saker som ankomma, mycket mindre göra deröfver svar, hvarföre ock under tiden 
mycket måste skrifvas på tyska som på annat språk och särdeles på latin för Wår 
nations reputations skull, borde författas, — — — — — så skedde Oss fuller en 
högnödig tjenst, om I nu kunden mista Nicodemi.,, I en annan kort derpå affattad 
skrifvelse synes konungen hafva begärt, att A. Oxenstjerna sjelf måtte infinna sig hos 
honom. (Se Arkiv. f. svensk, krigens hist., a. st. s. 425 o. ff.). 


89 

obediera, och om någon fiende ankomme, sig med fältmarskalken och 
K. M:ts folk att conjungera och göra fienden motstånd, så att han 
ingalunda kommer öfver passen; såsom ock till den ända att intaga 
K. M:s folk i fästningen till hjelp och större säkerhet: i en summa, 
att adsistera och lyda i allt fältmarskalken, så vidt defensionen af 
bemälte pass samt landet deromkring angår. Ty efter K. M. något 
långt afkommer, blifver fältmarskalken vid Kustrin och Landsberg 
qvar att samla der af de nyvärfvade och de preussiska trupperna en 
armée med hvilken han kan göra fienden motstånd och försäkra K. 
M. de pass och qvarter, som K. M. nu lemnar bakom ryggen" l ). 

Derefter bröt konungen den 15 Maj upp från Berlin, tagande sin 
väg långs Spree till Haveln. Följande dag (den 16:de) var han i 
Spandau, hvarifrån han utfärdade fullmagter och memorialer för Horn, 
som fick befälet öfver den till Neumarks och Pommerns försvar be- 
stämda krigsstyrkan , samt för öfversten Axel Lilje, som med en svensk 
besättning qvarlemnade? i Spandau -'). Sjelf fortsatte konungen sitt 
tåg till Potsdam, hvarejt han synes hafva inträffat den 18:de. Tåget 
hade af flera skäl gått långsammare än konungen, orolig för Magde- 
burgs öde, önskade. "Orsaken är," skrifver Grubbe till A. Oxen- 
stjerna (från Potsdam den 8 (,< Maji 1631), "att K. M. 1) icke tror 
Kurbrandenburg allt för väl; 2) att Kur-Sachsen icke allenast intet 
med Oss communicerar, utan ock säges bredvid sin värfning favorisera 
fienden utanför Magdeburg med allehanda tillförsel; men 3) är visst 
att våra trupper äro mägta svaga; 4) mycket malcontente och ej att 
lita på; 5) inga penningar [för handen] att contentera dem med, och 
6) provianten till en sådan marche, den fienden allt framför oss haf- 
ver ruinerat, svår att bekomma. Stå alltså våra saker i temmeligen 
stora difficulteter," tillägger Grubbe, "och kan man icke veta hvad 
ändtligen blifver resolveradt. K. M. beflitar sig fuller att vinna Kur- 
brandenburg, såsom ock att bringa Kur-Sachsen effective med i spe- 
let, till hvilken ända K. M. aktar tillbjuda sig att conjungera sig med 
honom vid Dessowska bryggan och så den vägen secundera Magde- 
burg. Men om det icke kan angå, ser jag liten apparence till Mag- 
deburgs undsättning, och är i den meningen, att K. M. assurerar 
dessa platser det bästa som ske kan, och begifver sig sedan åt Mech- 
lenburg, der sjökanten att angripa. Imellertid står Magdeburg i fara, 


1) Jemför Gustaf Adolfs eget bref till A. Oxenstjerna, dat. Berlin den 5 Maji (g. 
st.) 1631. (A. st. s. 427.) 

2) Se dessa bref och memorialer. (A. st. 8. 429 o. ff.) 


90 

hvilket dock ännu sig manligen värjer och säges numer med marskal- 
ken vara i godt förtroende" '). 

Magdeburgs öde berodde sålunda till väsendtlig del på de båda 
protestantiska kurfurstarne, och sannolikt hade staden kunnat räddas, 
om Johan Georg i tid hade lyssnat till Gustaf Adolfs enträgna upp- 
maningar att för sådant ändamål med honom förena sig. Redan från 
Frankfurt hade konungen sändt hofjunkaren Taube till kurfursten för 
att dertill förmå honom; och då Taube dröjde, men Magdeburgs fara 
påkallade skyndsam hjelp, så affärdade konungen genast efter ankom- 
sten till Potsdam ett nytt sändebud, öfverste Boch, med ett bevek- 
ligt bref till kurfursten samt uppdrag att å konungens vägnar anmoda 
honom: "om konjunktion (med konungen) till Magdeburgs succurs;om 
säker passage och tillförsel; om att kurfursten ville K. M. personligen 
möta och med K. M. sig förena" •). Den 21 om aftonen återvände 
ändtligen Taube, medförande ett af böjande svar från kurfursten. "Gick 
alltsammans derpå ut," skrifver Grubbe 2 ), "att Kur-Sachsen förevän- 
de sin svåra pligt, dermed han kejsaren och det romerska riket är 
tillbunden; att genom fden af konungen äskade] passagen deriverades 
sedes belli in i hans land; sedan vidare, att han de kejserske tillför- 
sel hade afslagit allaredan; och slutligen, att de frankiska och schwa- 
biska kretsarne, der de kejserske, som ur Italien komne äro, ville 
tränga med gewalt igenom, sökte hos honom på sådant fall, efter af- 
talet i Leipzig, succurs, hvarföre han sjelf till Zeitz sig begifva måste, 
något afsides; hvarförutan han ännu icke vore i en rätt författning 
och dagligen med värfningar occuperades: för hvilka orsakers skull 
ingen conjunction denna gång kunde ske, ingen passage och ingen pro- 
viant efterlåtas, ej heller kunde han komma till samtal med K. M.; 
i en summa, allt det K. M. hade anhållit, blef högeligen excuseradt, 
allenast tillbjöd han sig att sända någre af sitt råd , som med K. M:s 
råd loco commodo kunde tractera." 

Sålunda framhärdade kurfursten i sin senfärdiga och betänksamma 
politik, utan att deri låta sig rubbas hvarken af Magdeburgs förnya- 
de ansökan om hans hjelp, eller af Gustaf Adolfs bevekliga uppmanin- 
gar, hvilka äfven Arnim understödde. Och likväl, anmärker Helbig, 
visste kurfursten allt för väl, att konungen hade rätt, ty han var till- 
räckligt underrättad om Magdeburgs tillstånd och hvad af kejsaren 
och de katolske vore att vänta. Genom en Pappenheims agent, som 
Sachsen vunnit, hade han (redan i Mars) erhållit de omständligaste 


1) Grubbes relation ur lägret vid Potsdam d. 12 Maj (g. st.) 1631. (A. st.) 

2) A. st. 


91 

underrättelser om Tillys planer, och att denne uppbjöde allt för att 
få staden i sitt våld, innan lian finge att göra med kurfursten, hvars 
afgjorda uppträdande till Magdeburgs förmån han med säkerhet vän- 
tade. Men just vid denna tid infann sig hos kurfursten ett kejserligt 
sändebud von Hegemuller, och denna omständighet torde i någon mån 
förklara kurfurstens tvekan att taga ett steg, som innebure en oåter- 
kallelig brytning med kejsaren, hvilken han ännu alltjemt försäkrade 
om sin orubbliga trohet. 

Då kurfurstens svar anlände, stod konungen just i begrepp att 
följande dag bryta upp och, i hopp om gynnsam resolution från kur- 
furstens sida, genom hans land taga genaste vägen till Magdeburg. 
"Men efter som det hoppet sålunda blifvit förtaget," skrifver Grubbe 
(a. st.), "så måste K. M. mer taga dess säkerhet i akt, och sig vid 
Havelen så länge uppehålla, till dess man ser, om der något ännu kan 
vara till att förmoda." För att imellertid förmå kurfursten till en 
annan resolution, affärdades Taube genast ånyo till honom med en skrif- 
velse, hvari konungen föreställde honom, att han genom sitt uppträ- 
dande på Leipzigerkonventet i alla fall ej hade något annat att vänta 
än en sträng efterräkning från kejsarens sida. Derjemte beklagade 
konungen, att den goda lägenheten till Magdeburgs undsättande ge- 
nom kurfurstens betänksamhet ginge förlorad; ty om han velat med 
konungen förena sig, hade man väl kunnat bringa en sådan armée till- 
sammans, att Magdeburg kunnat undsättas och fiendens intentioner 
hindras; men genom denna hans gensträfvighet sattes Magdeburg i 
fara och gåfves fienden luft att efter godtycke förstärka sig. Då nu 
detta tvifvelsutan komme att lända det evangeliska väsendet till stör- 
sta förfång, så förklarade konungen reservationsvis, att skul 'en der- 
för ej drabbade honom, utan kurfurstens ovillighet. Och ehuruväl 
konungen derföre hade orsak nog att lemna Magdeburg och hela det 
evangeliska väsendet i sticket, så ville han dock, för den ifver han 
hyste att främja den betryckta kristna religionen, på en annan väg 
utmed Haveln avancera med det folk han hade, till dess han finge 
se, om ännu något tillfälle gåfves att hjelpa Magdeburg. Imellertid 
förmanade han Kursachsen ännu en gång att något bättre betänka sig 
och konungens förra råd antaga, på det fiendens anslag i tid och med 
förenade krafter måtte kunna brytas. Men om konungens goda råd 
icke blcfve följda, så ville han inför hela verlden vara ursäktad, 
derest någon olycka träffade det evangeliska väsendet till följe deraf, 
att konungen till sin säkerhet toge en annan väg *). "Imellertid," an- 


1) Se Grubbes sist anf. relation. Jemf. Helbig a. ^t. s. 40—41. Jemf. Chemnitz 
Bellum Sveco-Germanicum T. I s. 120. 


92 

märker Grubbe, "gå consilia som mig synes, derhän, att man söker 
återbringa Kurbrandenburg med K. M. till tals, och då med honom 
först att sluta och göra sig så fast, att han ej skall kunna resiliera. 
Sedan menar man att bruka hans person till att öfvertala Sachsen; 
men om då intet uträttas, blifver man i defension af den trigono vid 
Elben och Haveln. Och der hvarken Sachsen eller Brandenburg sig 
accommodera, tror jag K. M. nödgas dess säkerhet taga i akt, och 
till en tid drifva particularia." 

Men alla Gustaf Adolfs bemödanden att rädda Magdeburg voro 
redan fruktlösa; ty under det de ofvannämnda underhandlingarna med 
Kur-Sachsen ännu fortgingo, inlopp den bedröfliga tidningen om Mag- 
deburgs fall. 

Efter återkonsten till Magdeburg hade Tilly af alla krafter på- 
skyndat belägringen, och inom kort voro alla utanverken i de beläg- 
rades händer. De belägrade afbrände förstäderna och drogo sig till- 
baka inom den egentliga staden, hvars starka murar ännu erbjödo ett 
fast värn. Den 4 Maj lät Tilly (genom skrifvelse till administratorn, 
till rådet och till Falkenberg) uppfordra staden till kapitulation; men 
Falkenberg förstod att genom sitt eget lugn och förtröstan om Gustat 
Adolfs snara ankomst upprätthålla de belägrades mod. Den 5 före- 
togo de belägrade 3:ne lyckade utfall, som höjde deras tillförsigt. Den 
7:de aflät administratorn ett skriftligt svar på Tillys uppfordran. Han 
förklarade sig vilja rådpläga med kurfurstarne af Sachsen och Bran- 
denburg och begärde derföre anstånd samt säkra pass för sina utskic- 
kade. Trenne dagar sednare afgaf äfven rådet sitt svar, hvari det 
upprepade den utnötta frasen om sin devotion mot kejsaren samt sina 
klagomål öfver stadens lidanden, hvilka tvifvelsutan mot kejsarens 
vilja öfvergått densamma. Derföre hade man beslutit, hette det, att 
öfverlemna hela frågans biläggande åt kurfurstarne af Sachsen och 
Brandenburg samt de förbundna hansestäderna, och vore villig att i 
allt hvad billigt vore lämpa sig efter deras utslag. För sådant ända- 
mål önskade rådet till dem affärda utskickade, för hvilka det af Tilly 
begärde säkert pass samt under tiden inställandet af belägringsarbe- 
tena och alla fiendtligheter mot staden. Falkenbergs svar var kort 
och godt. För sin del, förklarade han, ville han i denna sak göra 
allt hvad hans samvete och ärliga namn under förhandenvarande om- 
ständig eter medgåfve. 

Meningen med de af administratorn och rådet framställda försla- 
gen voro påtagligen blott att vinna tid. Derföre förklarade sig Tilly 
visserligen benägen att gifva stadens utskickade de äskade passen: 


93 

men då de ifrågavarande rådplägningarne skulle erfordra mycken tid 
och saken redan vore kommen derhän , att den ej lede något uppskof, 
så fruktade han att de åsyftade förhandlingarna för sent skulle föra 
till någon påföljd. Det vore derföre bättre, att de belägrade sjelfva 
i rattan tid fattade sitt beslut, hvilket de borde moget öfverväga, men 
tillskrifva sig sjelfva hvarje fara, som ett dröjsmål kunde medföra. 
Samtidigt skref Tilly till kurfursten af Sachsen, att Magdeburgarne 
isynnerhet derföre åsidosatte sin pligt, att de förlitade sig på de i 
Leipzig fattade besluten och satte sitt hopp till främmande hjelp. Men 
kurfursten kunde sjelf öfverväga hvad man hade att vänta af främ- 
mande furstar och folk, som blott sökte sin egen fördel för att bringa 
öfverhufvuden och undersåter under oket samt slutligen sönderstycka 
hela riket. Derföre borde han vara behjelplig att återföra Magdebur- 
garne till sin pligt. Sannolikt har denna skrifvelse ej blifvit utan ver- 
kan på den betänksamme kurfursten. 

Imellertid fortgingo o af brutet belägringsarbetena, medan Falken- 
berg ofta måste uppbjuda hela sin förmåga för att hos stadsboarne 
upprätthålla mod och enighet. Den 17:de började de belägrande ur 
8 batterier häftigt beskjuta staden, dock utan synnerlig verkan. Men 
i Magdeburg började krutförrådet tryta, hvadan de belägrade måste 
minska sin eld. Falkenberg klagade, att man i trots af alla hans före- 
ställningar bortslösat krutet genom ett omåttligt och foga gagneligt 
skjutande. Derjemte lät han anlita alla möjliga utvägar att öka krut- 
tillverkningen, hvarvid äfven handqvarnar och apothekarnes mortlar 
tillgrepos; men dessa medel voro dock ej tillräckliga att ersätta den 
dagliga förbrukningen, hvadan det grofva artilleriets eld helt och hållet 
måste inställas. 

Den 18:de lät Tilly, genom skrifvelser till rådet, administratorn och 
Falkenberg ännu en gång uppfordra staden till kapitulation. Den 
med dessa skrifvelser afsända trumpetaren blef på Falkenbergs föran- 
staltande qvarhållen i staden, medan man der öfverlade om huru 
Tillys uppmaningar borde besvaras, hvarom olika meningar rådde 
bland borgerskapet. Den 19:de om eftermiddagen församlade sig rådet, 
ehuru föga talrikt. En af de församlade, Otto von Guericke, fastade 
uppmärksamheten på den fara, hvaraf Neuwerk, en af stadens befäst- 
ningar, hotades. Stadssyndikern doktor Johan Denhardt erinrade om 
den tilltagande krutbristen och frågade, hvad man ville göra om kru- 
det toge slut. Detta borde rådet betänka och ej störta så många 
menniskor i förderfvet, o. s. v. Dessa föreställningar vunno gehör. 
På Denhardts förslag beslöto de närvarande, att man skulle öppna un- 


94 

derhandlingar med Tilly. Om detta af ett ringa antal rådsherrar 
egenmäktigt fattade beslut erhöll von Guericlce uppdrag att underrätta 
Falkenberg samt att tillika göra honom uppmärksam på fiendens fram- 
steg utanför Neuwerk. Falkenberg svarade skriftligen att borgmästa- 
ren ej utan hans vetskap månde vidtaga någon åtgärd hos den fiendt- 
liga befälhafvaren, utan följande morgon kl. 4 sammankalla rådet, på 
det man gemensamt måtte öfverenskomma om de ifrågavarande under- 
handlingarna. 

Imellertid spridde sig ryktet om Gustaf Adolfs annalkande. Tilly 
hade vid underrättelsen om hans framryckande mot Elben återkallat 
sitt vid Dessauerbryggan och annorstädes der i trakten förlagda krigs- 
folk, hvarigenom för Gustaf Adolf vägen till Magdeburg stod öppen, 
om Kur-Sachsen, såsom Tilly befarade, gjorde gemensam sak med 
konungen. Den 19:de om eftermiddagen upphörde oförmodadt elden från 
de belägrandes batterier, och från staden såg man till och med, huru- 
ledes från ett af dem kanonerna bortfördes. I Magdeburg ansåg man 
detta såsom ett förebud till belägringshärens uppbrott och stadens snart 
stundande räddning. I sjelfva verket synes det oss ej osannolikt, att 
Tilly, vid underrättelsen om Gustaf Adolfs annalkande, varit betänkt 
på belägringens upphäfvande för att i en säker ställning af bida de 
från Italien väntade förstärkningarna; och man kan i vår tanke ej 
billigtvis förebrå den försigtige fältherren, om han tvekade att for ett 
nederlag blottställa den enda här, med hvilken man ännu kunde vänta 
att göra Gustaf Adolf något kraftigare motstånd, och vid hvilken der- 
före kejsarens och hela det katolska Tysklands alla förhoppningar 
voro fastade. Men å andra sidan var det ock påkostande att efter 
så stora ansträngningar nödgas öfvergifva belägringen af en stad, hvars 
besittning för båda de krigförande partierna var af en så stor och 
oberäknelig vigt. Ty lyckades det Gustaf Adolf att rädda densamma, 
så hade han i den en fast stödjepunkt för sitt vidare framträngande 
på andra sidan Elben; hvaremot de kejserlige, om de kommo i be- 
sittning af Magdeburg derifrån kunde vända sina vapen åt hvad sida 
de behagade samt hålla både Sachsen och Brandenburg i schack. 
Men äfven detta allt oafsedt, så måste Magdeburgs öde mägtigt in- 
verka på de öfriga protestanternas sinnesstämning, hvilket isynnerhet 
under dåvarande förhållanden ej var af ringa vigt, I alla händelser 
var det angeläget, att ett hastigt beslut fattades, ty då Gustaf Adolf 
h varje ögonblick kunde inträffa, så hade man knappast något annat 
val än att upphätVa belägringen, eller ock företaga en stormning, så 
vida staden ej snart antog den af Tilly föreslagna kapitulationen: Det 


95 

sednare synes Tilly hafva hoppats och derföre i det längsta velat af- 
vakta stadens svar. Företoge man en stormning, som ej medförde 
önskad påföljd, så måste den blott tjena att öka de belägrades mod, 
och då tycktes, af redan anförda skäl, intet annat återstå än att upp- 
häfva belägringen och draga sig tillbaka, såvida ej de belägrande under 
missgynnande omständigheter ville äfventyra ett öppet fältslag med en 
måhända öfverlägsen fiende. Detta förklarar tillräckligt Tillys tankar, 
hvadan man ej synes oss berättigad att (med Gfrörer och andra^) till— 
skrifva honom en småaktig afund mot Pappenheim. Denne, lika oförvägen 
som Tilly var försigtig, yrkade i det krigsråd, som Tilly den 19:de 
om aftonen sammankallat, att man tidigt följande morgon borde före- 
taga en allmän stormning. Tilly hyste härvid många betänkligheter 
och, såsom det synes, ej utan skäl, ty ännu hade man, oaktadt 
trenne dagars häftigt bombardement, ej lyckats öppna någon betydan- 
de breche på stadens murar. Icke dess mindre instämde de andra öf- 
verstarne i Pappenheims åsigt. Likväl tvekade Tilly fortfarande och 
yttrade nya betänkligheter vid ett tidigt om morgonen den 20:de Maj 
hållet krigsråd, der meningarna voro delade, huruvida det vore råd- 
ligt att vid dagsljus börja stormningen. Dock segrade äfven nu den 
djerfvare åsigten. 

I staden hade man under natten mellan den 19:de och 20:de iakt- 
tagit en ovanlig rörelse i det fiendtliga lägret och med anledning der- 
af befarat en redan då tillernad stormning. Denna farhåga skingrades 
med det inbrytande dagsljuset och många af borgrarne öfvergåfvo nu 
sina poster för att söka hvila och vederqvickelse. Många strömmade 
till rådhuset för att erfara utgången på den öfverläggning , som sedan 
klockan 4 på morgoneu der egde rum rörande den med Tilly före- 
slagna underhandlingen. Midt under denna rådplägning, hvari äfven 
Falkenberg deltog, instörtade plötsligt en borgare i rådssalen, utro- 
pande, att fälten omkring staden hvimlade af ryttare och förstäderna 
voro fulla af krigsfolk. Falkenberg svarade lugnt: "han önskade att 
de kejserlige fördristade sig att storma; de skulle förvisso blifva så 
emottagne, att det skulle bekomma dem illa"; och med denna för- 
klaring fortsatte han rådplägningen, utan att låta märka den ringaste 
oro. Tvifvelsutan ville han härigenom ingifva de närvarande mod och 
förebygga, att i häpenheten öfverilade beslut fattades; ty ännu allt- 
jemnt synes han hafva hoppats att genom Gustaf Adolfs ankomst se 
staden räddad, och ville derföre genom de föreslagna underhandlin- 
garna blott vinna tid och tillfredsställa dem bland borgerskapet, som 
påyrkade kapitulationen. Men just då man var sysselsatt att affatta 


96 

instruktioner för de 6ändebud, gom å stadens vägnar skulle utsändas 
till Tilly, inlopp underrättelsen att Pappenheim stormat Neuwerk och 
derifrån inträngde i staden. Falkenberg samlar då i hast några hun- 
drade man och ilar i spetsen för dem dit faran kallar. Med den stör- 
sta tapperhet angriper han den redan på en af stadens gator framträn- 
gande fienden, kastar honom tillbaka och jagar honom utför vallarne. 
Men nu skyndar det Savelliska regementet till Pappenheimarnes und- 
sättning. Stormningen mot Neuwerk förnyas, men möter ett kraf- 
tigt motstånd. Då erfar Falkenberg, att fienden äfven på ett annat 
håll framtränger. Han vill skynda dit, men faller träffad af en kula. 
Imellertid kallar stormklockan borgrarne till vapen, men bestörtning, 
rådlöshet och villervalla taga allt mer och mer öfverhanden. Från 
alla håll anrycka nu de kejserlige, bestiga murarne och intränga i 
staden. Inom kort är denna i deras händer och går nu det fasaväc- 
kande öde till mötes, som vid Magdeburgs namn fästat ett så sorg- 
ligt minne 1 ). De gräsligheter som af en barbarisk fiende här föröf- 
vades, äro tillräckligt kända och behöfva ej af oss upprepas. Deremot 
tro vi oss böra meddela ett par samtida vittnesbörd om Magde- 
burgs fall. 

I sin relation från Spandau den n / 27 Maj 1631 skrifver sekrete- 
raren Grubbe: "Medan K. M. är äf kurrturstarne, såsom förbemält 
är, uppehållen vorden, komma kunskaper in, att Magdeburg är för- 
loradt. Berättas således vara tillgånget, att en del af borgerskapet, 
föregifvande marskalkens promisser om secours vara fåfänge, begynte 
ställa sig något vidrige, och på några dagar ingen proviant för solda- 
terna hafva velat tillstädja. Hvilket, när marskalken hafver velat 
remediera, är han af dem nära blifven ihjälslagen på torget. Imeller- 
tid hafva de bundit bref vid stenar, och kastat dem till fienden, och 
kungjort sitt förräderi, att de portarne öppna, och garnisonen ville 
hjelpa föröda. Hafva ock dertill nämnt den nästförledne [ l % n Majj;; 
då dessa förrädare, hafvandes om armen ett svart band, först be- 
gynte storma vallen och vare dädan jaga. Hvilket när marskalken 
med en god trupp folk ville förhindra och öfver en timrna med dem 
derinne skärraytserade, hafva några af dem imellertid fått en port 
närmast vattnet upp, och der fienden insläppt. Hvilken straxt med 
rof, mord och brand staden så förödt att ock icke mer än 300 man 


1) Bensen, „Das Verhängniss Magdeburgs," en bok rik på fakta, men äfven pä 
skefva ech ensidiga åsigter. Författarens hätskhet mot Gustaf Adolf bär prägeln af 
en fanatism, som öfverbjuder allt, hvad vi hittills sett hos de moderna tyska patrio- 
ter, hvilka sysselsatt sig med Gustaf Adolfs historia. 


97 

af desse förrädare, och till 30 hus med sjelfva domen öfverblefne äro. 
Qvinnor och barn hafva njutit med soldaterne en rätt, och skall på 
tyranniet icke mått varit hafva. Desse behållne förrädare äro ock 
mycket sargade, och sitta nu fångne och måste sig ransonera. Mar- 
skalken blef straxt i retraiten från vallen dödskjuten, och är hans 
kropp sedan at borgrarne kastad i ett antändt hus och tillika med 
det förbränd. Administratorn är sargad, illa tracterad och fången. 
Desslikes doktor Stallman och några få officerare. De andre äro 
mest nederhuggna. Och ändock fienden hade lofvat en part qvarter, 
och brukat dem att samla byte, äro de likväl sedan mestaparten ne- 
derhuggne vordne. Detta är så Magdeburgs fatum." — I en följan- 
de relation (af d. 25 Maj g. st. ) dels bekräftar, dels beriktigar Grubbe 
dessa uppgifter. "Sist förmälde jag om Magdeburgs jemmerliga öfver- 
gång," skrifver han i denna berättelse. "Och äro de circumstantier 
mest sanne. Allenast vilja en part borgrarnes förräderi något excu- 
sera. Deribland doktor Stallman, som är sitt fängelse undkommen 
och väl hit till oss anländ, är den trovärdigaste. Och berätrar han 
att äfven den 10:de dito, då borgrarne och mesta stadsfolket var i 
kyrkan, hafver fienden attaquerat en borgrarnes post, hvilken antin- 
gen för gudstjenstens skull, eller af förräderi, eller af negligentia var 
förlåten, och således innan månge visste ens deraf trängt in i staden. 
Då ock stadsporten straxt, antingen af förräderi eller eljest är öpp- 
nad, och alltså, och än värre tillgånget, än jag fördetta gaf tillkänna. 
Der äro icke öfver 10 eller 12 hus i staden och så några få fiskare- 
kåtor som äro behållne, och så sjelfva domen. Allt det andra är i 
grund ruineradt, och mesta folket ihjälslaget, uppbrändt, fördrunknadt; 
hvilket som det är ett grufligt exempel, så bedje vi alla Gud innerli- 
gen, att Han allt vidare syndastraff mildeligen afvända ville." 

Dagen efter Magdeburgs intagande skyndade Tilly att derom un- 
derrätta kejsaren genom en skrifvelse, daterad Westerhausen den 21 
Maj 1631. I denna skrifvelse säger sig Tilly icke blott sjelf åtskil- 
liga gånger enträget hafva uppmanat staden och markgrefve Kristian 
Wilhelm af Brandenburg att afstå från sitt förehafvande, utan äfven 
hafva anmodat kurfurstarne af Sachsen och Brandenburg om deras in- 
terposition. Men då allt detta blifvit utan påföljd och staden fram- 
härdat i sin halsstarrighet, så hade man måst bruka älvar; och se- 
dan löpgrafvarne med stor ansträngning blifvit approcherade ända till 
stadsmurarne, hade man i krigsrådet enhälligt beslutat att från olika 
håll storma staden. Den 20 Maj ("gestrigen tages") hade detta äfven 


98 

6kett med framgång och obetydlig mansspillan å Tillys sida. Under den 
härvid uppkomna villervallan hade en eldsvåda utbrutit, som inom 
kort lagt större delen af staden i aska. Markgrefven Kristian Wil- 
helm af Brandenburg hade blifvit sårad och tillfångatagen, den sven- 
ska hofmarskalken Didrik von Falkenberg stupat, andra såväl sven- 
ska som magdeburgska öfverstar och officerare äfvensom gemene sol- 
dater och borgare dels stupat, dels blifvit tillfångatagne, och ingen 
undkommit *). 

1) „Es hat zwar der Khönig auss Schwcclen sich ausserist bemiiehet, den Magdc- 
burgern zu succuriren, des endts seine Armada zusammcn gcfiilirt, vnd bereits biss 
vff ezliche Meil weegs nahe bey Magdcburg khommen, Masen Er alnoch in der 
Marrkh-Brandenburg mit besagten seiner Armada sich in Persohn befindct vnd zwischen 
Sarmundt vnd alten Brandenburg (auss weleher Stadt ich dass Keij. : Volckh hibeuor 
gewiser Vrsachen halber abgefiihrt) vnd in selbigcr gegent iczo Logirt; Weillen man 
abervff vorg:te Stadt mit aller macht getrungen hat, ist man Jme hierunter vorkhom- 
men, vnd der succurs zu späth gcfallen." (Tillys nyss anf. bref i Statsark. i Wien.) 
Sålunda erkänner Tilly sjelf, att Gustaf Adolf gjort allt hvad i hans förmåga står till 
stadens räddning. Men Bensen vet bättre besked i denna sak! 


Bilagor 1 ), 
i. 

Kejsar Ferdinand II till konung Gustaf II Adolf, Regensburg d. 
8 / ls Aug. 1630 (Koncept). 

An den König in Schwden wegen seines vheindtlichen Einfalls in 

Pommern, dz Er die Occupirte Örtter alssbaldt wider quittire 

und sich in des Reichs Sachen nichtes ein mische, 18 Augustj 

1630. 

Wir Ferdinand der Änder von Gottes gnaden Erwälter Römi- 
scher Kayser, zue allén zeitten, Mehrer dess Reichs, in Germanien, 
zue Hungarn, Bölieimb, Dalmatien, Croatien vnnd Sclavonien etc. Kö- 
nig, Erzherzog zue Österreich, Herzog zue Burgund, Steyer, Kärndten, 
Crain vnnd Wiirtemberg, Graue zue Tyrol, Entpiethen dem durch- 
lenchtigen Fursten vnnd Herren Gustauo zue Sehweden, der Gotten 
vnnd Wenden etc. König, Vnnserm Fursten, lieben Freundt vnnd Oheimb 
etc. Vnnsere FreundtschafFt, Lieb vnnd allés guetts, Durchleuchtiger 
Fiirst, lieber Freundt vnd Oheimb, Vnndt fiiegen E. L. hiemit zu- 
wissen, dass Wir von glaubwiirdigen ortten berichtet worden, welcher 
gestalt dieselbe ein starckhe Armada Kriegs Volckhs zue Ross vnnd 
Fuess, diss Jahr iiber versamblet, vnnd dheilss derselben nunmehr, 
aufF dess Heyl: Reichs [Jnsuln alss auch nachmahln dessen] boden, 
wider allés versenen, aussgesezet, sich ezlicher [Jnsuln vnnd\ Vor- 
nehmer Plaz, Schlosser vnnd Statt im Ilerzogthumb Pommern, nicht 
allein alberaith de facto bemechtiget, Sondern auch Vnss vnnd dass Reich 
weitter feindtlich anzugreiffen, vorhabens vnnd entschlossen sein sollen. 

Wie "Wir Vnnss nun , dass Wir öder dass Reich mit E. L. die 
ganze zeit Vnserer schwehren Kayserlichen Regirung zumahln in Vn- 
guettem dass geringste zuthuen gehabt, derselben auch zue ainiger 

1) Originalen till följande skriJVelser finnas i „K. K. geheime Haus-Hof- und Staats- 
Arckiv u i Wien. De med | | omslut.ia orden äro tillägg och ändringar gjorda vid 
konseptets justering. Härvid hafva vi med kursiv stil utmärkt de ord som blifvit «t- 
»trukna. 


100 

Widerwerttigkeit öder Missverstandt, viel weniger dergleichen , offent- 
lichen hostiliteten Vnnsers wissens ainigen anlass gegeben hetten, keines 
weegs zuerinnern wissen, Also kombt Vnns gar befrembdt fur, dass 
E. L. ezlichen wegen der Statt Stralsundt entstanndener differenzen ') 
halber, darauss Jhr ainige Icesion nie erwachsen, etwo einen beeder- 
seitts beschewlirlicben krieg wider Vnns vnnd dass Reich, alberaith de 
facto angefangen, Sintemahln solcbes Sachen seindt, welche auff Vnn- 
serm vnnd dess Reichs boden förgegangen, auch dessen Recht vnnd 
Gereclitigkeiten concerniren, darin Vnnss E. L. so wenig zihl öder 
mäss fiirzuschreiben liaben, alss vngern Sie sehen wolten, dass der- 
gleichen Jrrungen, Jhro von andern im Königreich Schweden, wider 
fueg, gesclieben vnnd widerfahren solten, zuraahl Vnnsers erniessens 
eben solche vnnd dergleichen Jrrung, durch dess Königs zue Denne- 
marckh L. derentwegen wohlmeinendt fiirgeschlagene vnnd guettwillig 
iibernohmene Hochansehenliche Jnterposition vnnd guettliche Vnnder- 
hanndlung ohne allén zweiffel , ausser dergleichen Feindtbättigkeiten 
vnnd Vnnöttiges Bluettvergiessen, Pillichen dingen nach, gar wohl hin- 
gelegt, vnnd genzlich verglichen werden können, Wo E. L. anderss, an 
Jhrem ortt sowohl, alss Wir Vnnsers theilss, in rechtem Ernst, hier- 
zue genaigt gewest, Sie die Jbrige auch, zue obangedeutten hannd- 
lung, in der darzue bestimpten zeitt, alss "Wir gethan, abgeordtnet, 
vnnd nach Notturfft instruirt hetten. 

Deme seye aber, wie Jhm wolle, So hette sich wenigist, aller 
Volckher recht nach, gebiihren wollen, da Sie auch, Jhres ermessens, 
ainigen scheinlichen prcetext öder rechtschaffene Vrsach, zu dergleichen 
feindtlichen Einfall vnnd offenem bruch zuhaben, vormeinet hetten, 
dass Sie Vnnss dieselbe vorher Pillich denuncijren vnnd soldier ge- 
stalt dass Reich, ohne ainigen fueg, nicht anfallen sollen, So versichern 
Wir E. L. hiemit allerdings, dass obangedeutte Vnnser an der Ostsee 
vnnd sonsten vorhandene Kriegs prwparation, nieniahln, wie noch, 
zue E. L. offension öder belaidigung angesehen, sondern dass Wir 
Vielmebr allén guetten Willen vnnd Nachbarschafft mit Jhro vnnd 
dem Königreich Schweden Jederzeit zaconthiuiren genaigt vnnd beraith 
gewesen, auch da Sie Vnnss zue keinem anderm fernere Vrsach gibt, 
vnnd diesen vnnothwendigen Krieg einstellen werden , noch seien. 

Hierumben Wir nun dieselbe hiemit in freundtschafft erinnert vnd 
ermahnet haben wollen , dass Sie sich in dess Reichs geschefften weit- 
ter nicht einmischen, auch Vnnss, dem heyl. Römischen Reich vnnd 


1} „oder wegen Translation des Herzogtliumbs Mtckhelburg odcr auch sonsten," är 
öfvcrstruket i cl. äldre konceptet af cl. 13. 


101 

allén dessen gliedern, weil E. L. zumahl hierzue ainig Vrsach nio ge- 
geben worden, vnangefochten lassen, aueh derselben Kriegs Volkh, ne- 
ben Quittirung der eingenohmenen Pläz, vnuerziiglich von dess heyli- 
gen Reiclis [boden] Jnseln vnd continente wieder abfiiliren, auch die 
Sehefarten vnd Commercia mit ihren schiffen nicht verjiindern öder vns 
vnd dem Reich in seinen iuribus zu Wasser vnd zu landt nichts wider- 
wertiges zufuegenn, vff den vnverhofften widrigen fall aber gewiss dar- 
fiir halten sollen, dass da E. L. dieser Vnnsern Kay: Erklerung vnnd 
Zuuerlasslichen assecuration vngeachtet, sich vnderstehen wiirden, die 
angefangene Thättlichkeiten zucontinuiren, vnnd die entweder durch 
offentlichen Kriegsgewalt, öder Anschläg de facto occupirte Pläz nicht 
widerumb quittiren vnnd restituiren solten, dass Wir Vnss mit dess 
heyl: Röm: Reichs getreuen Chur- fursten vnd Ständt einmuetigen hiillT 
vnd beystandt eysseristem Vnnserm Yermögeu nach, auff derselben 
fiirderliche recuperation zuegedenckhen, vnd Vnsere hohe Kay: alss 
auch dess heyl: Reichs reputation, wie nicht weniger conseruation 
vnd rettung dessen gehorsamber Stännde, Landt vnd leiithen, hierun- 
der in acht zunehmen, auch allés weittere Vnhail abzuwenden, in all- 
weeg werden angelegen sein lassen '), Worzue es dieselbe verhoffent- 
lich nicht werden kommen lassen, Dero Wir sonsten da dises vnser 
Keyserliches schreiben bey ihnen raum vnd stat finden wirdt alle an- 
genehme freundtschafft zuerweisen genaigt sein. Geben in Vnserer vnd 
dess heyl: Richs Statt Regenspurg den Achtzehenden Augusti Anno 
Sechzehenhundert vnd dreyssig, Vnserer Reiche dess Römischen im 
Eilfften, dess Hungarischen im dreyzehenden, vnd dess Boheirabischen 
im Vierzehenden. 

Ph. Strålen dorft'. 

nipr. 

Arnoldin V: Clarstein mpr. 

Dem Durchleuchtigen Fursten, Herrn Gustauo zu Schweden, der 
Gotten vnnd Wenden König, vnnserm Fursten, lieben Freundt 
vnd Oheimb. 

Hieuon alssbalden AbschrifTt fur 

herrn Gehaimen Rath G. Von Slavata 

Jussu: D: å Stralendorff. 

[Rättelserna synas vara gjorda med Stralendorffs egen liand.; 


1^ „Wornach Sich E. L. zurickten habcn, u är öfversstrukct i d. äldre konc. 


102 


II. 

Gustaf II Adolf till kejsar Ferdinand II, Stralsund d. 21 Octob. 
(g. st.) 1630 (Original). 

Serenissime, Potentissime Imperator, Consanguinee, et Anrice 
charissime. Non sine admiratione ex literis Serenitatis Vestrse ^iii 
Augusti proxinié elapsi ad Nos datis, sexta vero die huius mensis in 
Castris Ribnitzianis, redditis, intelleximus, Eandem tantopere mirari, 
quod praeterita aestate cum Exercitu in Germaniam trajecerimus, adeo- 
que omnem culpam, cum belli huius conflati, tum neglectae Clariga- 
tionis, in Nos derivare voluisse. Ilaud equidem ita Ser ,,,m Y™ m rerum 
gestarum immemorem rebamur, ut ambigeret, quis Nostrum armis al- 
terum prius offenderit: Magisque semper de Ser is V rae aequanimitate 
Nobis polliciti sumus, quam ut id huic parti imputatum vellet, quod 
omnino ab altera parte admissum. Nulla praemissa belli denunciatione 
g er -is ym Campi Mareschallum , iustum magnitudine Exereitum, in- 
festasque contra Nos Aquilas in Prussiam anno praeterito duxisse (ut 
longam molestamque aliarum hostilitatum, cumulatarumque Injuriarum 
Seriem, missam faciamus) tam omnibus notum est, quam certum, quod 
earundem Copiarum Imperialium satis tunc experti simus hostilem 
animum, ac impetum, quem nec innocentia Nostra, nec aequissima, 
Senatus Nostri per Ablegatum Suum, postulata sistere, sive revocare 
potuerunt. Vix itaque rationibus omnibus, bene, ac diligenter discus- 
sis, perspicere possumus, quo titulo huius belli causa Nobis attribui 
possit; vel quo Iusti colore, seu praetextu, Ser ,;,s V ra belli denuncia- 
tionem a se neglectam , a Nobis bellum non inferentibus, sed propul- 
santibus, desideret, eoque Nos nomine, Iuris Gentium violati accuset; 
Cum non minus Iuris Gentium esse constet, bella, quae ad vim re- 
pellendam suscipiuntur, non å Caduceatore, sed ab ipsa natura indi- 
ci: Neque tamen omnem Clarigationem (quamvis in hoc casu, å parte 
Nostra, minime necessariam) plane omisimus, sed diligenter satis ca- 
vimus, ne quis spe pacis se deceptum, hostiliaque inopinato passuin, 
ullo jure conqueri posset, binis literis Nostris, Imperij Romani Elec- 
toribus, nec non per Senatus Nostri Ablegatum, Ser tis V rae Exerci- 
tuum Praefecto Generali significando, nisi hactenus ab altera parte 
errata, mature corrigerentur, tandem Nobis, iustissimas querimonias 
Nostras negligentium iniquitate, necessitatem impositum iri, alijs medijs 
Securitati Nostrae, dignitatique consulendi. Coeterum innuit Ser tas V" 
Se Imperij habenas moderante, nihil ab Eadem in Nostri inju- 


103 

riam, sive invidiam profectum esse; neque apparatus Eius, terrå, 
marique bellicos, eo collineasse, ut aliquod inde Nobis, Statibusque 
Nostris metuendum fuisset discrimen: Et demum causas omnes, inter 
Nos, et Ser tem V ram controversas, facile alijs medijs sopiri potuisse, 
nec tanti momenti fuisse, ut ideo protinus bellum Imperio Romano 
esset inferendum: Nos vero é contra, non tam operose disquirinms, 
sintne hae protestationes, ipsis factis contrariae, quara rem totam Orbi 
terrarum dijudicandam relinquimus. Volueritne Ser las V" Nos aliqua 
in parte offendere, in animi Eius interiores recessus penetrare, non va- 
lentes, ignoramus quidem. Quod vero sub vmbra, et authoritate ex- 
celsi Imperatorij nominis, eoque sive Ser !e V ra iubente, sive certe con- 
nivente, indignitates, Injuriae, hostiliaque quamplurima Nobis illata 
sint, hoc adeo liquet, ut fusius id conari deducere, idem föret, quod 
Soli lucem addere velie: Eiusque rei vel ipsam Ser ,is V' ae conscien- 
tiam, sive testem, sive judicem appellare, non veremur. Quid pariter 
g er iiä yrae apparatu bellico, Nobis polliceri debuimus, non tam Nos 
dicere volumus, quam Officialium, Ministrorumque Eiusdem actiones, 
conatus, Consilia, non modo ambigua, et suspecta, sed manifesta sa- 
tis loqvuntur, quae si silent, dicat certe Pomerania, quae nullo alio 
nomine, quam sub belli Suecici praetextu, cum adjacentibus Provin- 
cijs, a Ser !is V rac copijs misere hisce annis in Nostri invidiam, vexata, 
exhausta, atque exinanita est. Controversias praeterea en ätas, aliå 
via, quam armis decidi potuisse, baud diffitemur, atque exoptandum 
föret, Ser"'" 1 V rara suppetias Vrbi Stralsundensi, å Nobis iustissime, 
nec in vllum Imperij Romani detrimentum, sed emolumentum potius 
latas , tam aeque aestimasse, quam Nos Ducis Holsatiae contra Nos sub 
ipsis Signis et Aquilis Imperialibus iniustissime exercitam hostilitatem, 
cum multis alijs Injurijs, amimo constanti, et ad patientiam obfirmato, 
publicae tranquillitati, ac Christianitatis bono condonavimus: Vix enim 
dubitaremus, quin facili tum negocio, quicquid inter Nos et Ser tcr " 
yram diffidentiae , discordiaeque obortum fuit, amicabili transactione 
componi potuisset: Neque Nobis deinde forsan necessitas incubuisset, 
ingentibus impendijs Exercitum comparandi, Signaque in Imperij Ro- 
mani finibus statuendi, quo malum imminens, ne latius serperet, ma- 
ture anteverteremus. Verum cum aliter Ser" V rae placuerit, ac Eius 
Subdelegati, Legationem Nostram Lubecam, ad causam, litemque Sun- 
densem dirimendam, potissimum missam [,] contra omnium Gentium 
instituta, admittere recusarint, Exercitus quoque Ser 1 ' 3 V rae tam mani- 
festos Se Nobis hostes declarårint, omnemque adversus Nos hotsilita- 


104 

tem exercuerint; Nemo aequitatis amans, inque hac causa medius non 
dixerit, nos minime, sed potius Ser !; ' m V' am alijs Legitimis, iustisque 
medijs, insuper habitis, vltima, primo loco tentasse. Etsi igitur, tot 
indignis modis lacessiti, omnique spe amicae compositionis fere dejecti, 
sine vila injusti alicuius attentati suspicione, sive nota, magis de alijs 
medijs, quam aliqua vlteriori pacis licitatione cleinceps solliciti esse 
potuinms; Nihilominus tamen, quo flagrans Nostrum communis tran- 
quillitatis desiderium, ac studium, Orbi Christiano vniverso contesta- 
remur, pacis et togae Consilia nequaquam deponere voluimus; sed se- 
dula et lugi compellatione Nostra Serenissimum Daniae Regem, prae- 
teritå hyeme, eo perduximus, ut in pacificationem Se interponendo, 
viam ad amicum tractatum inter Nostros et Ser !is V ae Commissarios, 
Gedani instituendum muniret, plenis dein, et huic tractatui, sive ne- 
gocio adgrediendo sufficientibus mandatis Cancellarium Nostrum, cum 
reliquis Ipsi adjunctis, instruxiraus; et postremum, ne motus bellici 
pacis consilia ullo modo turbarent, expeditionem Nostram militarem, 
non sine temporis, rerumque iactura, diu differri passi sumus: Cuius 
Sollicitudinis Nostrae pro communi populorum Christianorum quiete, 
eum retulimus fruetum, ut non modo optime Cogitata Nostra varijs 
artibus elusa, in cassum abierint; Verum etiam Seren !as V ra Nobis 
nunc asscribere non dubitet, quod negocium illud secundo caruerit 
successu; Cum tamen magis aequitati consentaneum fuisset, potius 
actiones Ser tis V rac Commissarij examinasse, qui summo studio im- 
pedivit, quo minus M e diatores Gedani subsistentes Legatos No- 
stros inviserent, moreque consveto, ac debito, futuri tractatus fun- 
damenta collocarent; Convenientiusque onmino föret, secum expen- 
dere, utrum saepius praefatus hic tractatus, tam stricte Vrbi Ge- 
danensi alligatus fuisse censeri debeat, ut loco illo ex postfacto (ob 
certa simultatum semina, tunc temporis inter Officiales Nostros, et 
Civitatem Gedanensem sparsa") Nostris reddito incommodo, atque su- 
specto, alibi celebrari non potuerit; sed in fraudem communis tran- 
quillitatis, ea solummodo de causa, quod Deputati Nostri (licet prae- 
gnantes satis et vrgentes ob rationes) in condicto praecise loco compa- 
rere non potuerint, omnino fuerit abrumpendus. Quibus Singulis, et 
Universis aequa lance ponderatis, indicet quivis Candidus, sincerusque 
rerum aestimator, uter Nostrum aequiorem causam de altero conque- 
rendi habeat, imo hoc interiori Ser is V rae animo, cui Nos purgatos 
esse, omnino persuasum habemus, discutiendum committimus. lam 
quidem Ser las V ra asserit, Se amicitiam Nobiscum, Regnoque Nostro 
Sueciae inviolatam colere velie ; modo arma Nostra cohibeamus, imo é 


105 

manibus plane dimittamus: Verum cum res non amplins sit integra, 
neque periculum Statihus Nostris impendens imaginarium dici possit, 
sed reapse, atque in effectu Se saepius ostenderit; Cumque non ver- 
bis, sed armis, alijsque hostilibus actionibus, terra, marique laesi si- 
mus; ignoscat Ser 1 V" quod eiusmodi, de Securitate Nostra, cautio- 
nes admittere non possimus, Nobisque ultra verba laesis hoc modo 
satisfieri nequeat, sed arma, quae necessaria, et lusta induimus, eous- 
que tenere Nobis decretum sit, donec vel eå via Securitati, et digni- 
tati Nostrae, satis fuerit prospectum; vel iustus metus, realeque immi- 
nens discrimen, nec non laesiones, et injuriae reales Nobis illatae, 
reali, ac sufficienti cautione, realique satisfactione pensentur: Cuius 
aequissimi, et constantis propositi ergo, quicquid Nobis contigerit, rem 
totam Divinae bonitati, causaeque aequitati commendantes, exspectare 
non recusamus. Interim vero, si Ser tas V ra existimauerit, potius Or- 
bis Christiani navem, iamdiu bellorum decumanis fluctibus vehementer 
quassatam, in optatissimum almae pacis portum deducendam, quam 
procelloso armorum, contentionumque mari, amplius comittendum esse, 
eoque nomine ad tractatum vlteriorem inclinaverit; nequaquam a tam 
salutari ac pio proposito Nos alienos före, animadvertet. Et quam 
primum Ser tas V' a eo Se adduci passa fuerit, ut Principes , et Respub- 
licas Germaniae, respective, Adfines, Consanguineos, Amicos et Vici- 
nos Nostros charissimos, in pristinum statum? qualis ille fuerat, ante- 
quam bellum hoc Germanicum gliscere coepit, ita restitutos videamus, 
ut iustå Securitate Status Nostri imposterum frui, mutuaque amicitia 
et confidentia inter Regnum Nostrum, et hosce populos iterum revi- 
rescere possint: Deinde, ut cernere atque experiri liceat, insvetas clas- 
sium, armorumque in hisce oris praeparationes, quae partim jure No- 
bis suspectae, partim nullatenus ferendae ob maris Baltbici ad Nos 
spectantem tutelam, cessasse, Injuriarumque Nobis illatarum, nec non 
impendiorum, quae haud exigua, ad lianc Nostri defensionem, facere 
coacti sutnus, condignam rationem haberi; Non citius utique haec, a 
parte Ser lis V rae impleta quisquam videbit, quam reipsa, et factis Nos 
ostendisse comperiet, eo Nos maxime inclinare, ut non minus cum 
Ser te V r , quam reliquis Vicinis Nostris, amicitiam illibatam conser- 
vare, et mutuå confidentia redintegratå, omnique alio certamine sepo- 
sito, sola benevolentiå, nec non qnibusvis alijs officiorum generibus 
cum Eadem certare quam maxime cupiamus. Quo rerum statu etiam, 
vix occasionem daremus, ut aliquis jure conqueri posset, Nos aliena 
nimis curare: Sicuti enim alienis Nos immiscere, minime svevimus, ubi 
non alienis Nostra ita immixta, ut haec illa involvant; totoque hoc 


106 ' 

tempore, quo bellorum incendijs flagravit Germania, donec aliorum 
iniquitas rem eo perduxit, ut aliena quoque ad Nos pertinerent, pro- 
prij Nostri Regni cura contenti negotijs Nos Germanicis haud impli- 
cavimus; Ita tum quoque animati reperiremur, neque res Germanicas, 
Nostras faciendo, Ser 1 ' V rae ullatenus futuri essemus molesti. Utcun- 
que vero res ceciderit, et sive bellum sive pacem Nobis Deus desti- 
naverit, sancte protestamur, nullam Nos contra Imperium Romanum in 
animo fovere hostilitatem (quo cardinem rei trahere, et torquere velie 
Ser' as V ra videtur) tantumque abesse, ut in Eius praejudicium, quic- 
quam tentatum velimus, quin potius amicitiam sartam, et tectam cum 
Eodem conservare decreverimus , quamdiu omni adversus Nos hostili- 
tatis genere abstinuerit, neque hostibus nostris se associando, vel fa- 
vendo, iustam Nobis, etsi invitis [,] talionem extorserit: Quibus om- 
nibus, mente Nostra circa praesens negotium ingenue declaratå, Ser tem 
V ram Divinae protectioni, amice commendamus. Dabantur Stralsuudij, 
die vltimå Octobris. Anno. MDCXXX". 

S. V. 

paratissimus Consanguineus 
Gustauus Adolphus. 
Serenissimo, ac Potentissimo Principi, Domino Ferdinando eius 
nominis Secundo, Electo Romanorum Imperatori, Germaniae, Hun- 
gariae, Bohemiae, Dalmatiae, Croatiae et Schlavoniae Regi, Ar- 
chi Duci Austriae, Duci Burgundiae, Stiriae, Corinthiae, Car- 
niolae et Wurtembergae , Comiti Habspurgi, et Tyrolis etc. Con- 
sanguineo et Amico Nostro charissimo. 


III. 

Frågepunkter, rörande det af Kursaxen tillernade evangel. kon- 
ventet (1630). 

1) Ob ein ausschreiben eines Evangelischen convents anzustellen. 

2) Was darbei zu proponiren. 

3) "Wann dann einer öder änder Evangelischer Standt bei vns 
hiilffe suchen wolte, weil bei Kay: Mayt: in der guete nichts zuerhalten, 
wie mann aufn solchen fall die sache angreiffen wolt, damit man nicht 
an seinen pflicht öder denselben zuwider thäte. 


107 

4) Weil bekantt dz vnser viel geliebter H: Sohn Herttzog Augu- 
stus Ertzbischoff zu Magdeburgh durch ordentliche wahl postulirt, wie 
es anzugreifFen , ihn darbei zubehaupten. 

5) Wenn die Catboliscben stände vns gutlich Handlung vorschlii- 
gen, wie wier gnugsam versichert werden köntten. 

6) Ob wir auch solche giittliche Handlung mit auss schlissung 
anderefr] Luteriscben Stände mit guten gewissen obne verweiss thun 
könten. 

7) Wann thättliche gewalt gegen vns veriibet werden solte, wie 
wir vns darwider schiittzen, vnd aufF wz mäss zu solcben schuttz zu- 
gelangen. 

8) Weil der winter nuhmehr fiir der thiir, vnd also wegen occu- 
pirung der winterquartier, vnser Land sich abermabls vor schädlichen 
durcbziigen zubesorgen, wie demselben am fugligsten durcbzubelffen. 

9) Im fall wann Kay: Mayt: abn vns begebren möchten mit 
Hiilffe abn munition geldt vndt proviant bei zuspringen, wie iiber vor- 
her alhereit mit |ent]scbuldigung wir vns ferner excusiren köntten. 

10) Weil die gefabr nocb Hin vnd wider sich noch sebr gross 
erweiset, auch in vnser nachbarschafft neulicher zeit ein gross feuer 
aufgangen, wie eine ahnsehnliche Summa volcks zu ross vnd fuess vn 
ser grenttze zuverwahren, wie vnd durch was mittel darzu zuge- 
langen. 

11) Vnd weil schliesslich Hierzu auch, da vnsser de/ension volck 
auffgefördert werden solte, geld in alle wege vonnöhten, woher solches 
zunehmen vnd wie, durch wz practicirliche mittel, bei zeiten disfalls eine 
ahnsehliche starcke Summa in vorraht geschafft werden möchte. 

Die LandtschafFt mitt D. Döring zuvertragen hatt der printz selbst 
proponiret. 


IV. 

Kurfursten Maximilian af Bayern till kejsar Ferdinand II, Miin- 
chen d. 4 / 14 Febr. 1631 (Orig.). 

Allerdurchleuchtigister Grossmechtigister Kayser, Euer Kay: Maytt: 
sein meine ganz vnderthenige diennst, in aller gehorsamb Jederzeith 
beraith zuuor, Allergenedigister lieber Herr vnd Vetter. 


108 

Obwoln Jch ausser zweifel stelle, Euer Kay: Maytt: werden sowol 
von dem Grafen von Tilli, alss auch von anndern orthen alheraith 
bericht sein, Wass gestalt dess Königs in Schweden, vnnd seiner ad- 
hcerenten, wider Euer Maytt: vnnd dero gehorsame assistirende Cur- 
Fiirsten vnnd Standt vorgehende feindtliche vnnd starckhe an vnder- 
schidlichen orthen inner vnnd auserhalb dess Reichs angestelte kriiegs- 
beraitschafften, vnnd newe werbungen ie lenger ie melir herfiirbrechen, 
vnd an tag khommen, so hab Jch doch auss getrewer sorgfeltiger 
wolmainung nit vorbey gehn mogen, deroselben ebenmessig gehorsamist 
zucommunicim , dass mir aniezt abermahln von vnderschidlichen or- 
then auisen zuekhommen, wie nit allein dess Khönigs in Schweden 
hin vnd wider in dem Reich angestelte haimbliche werbungen sehr 
starckh vortgehn, dass an denn Jenigen Fiinff Regimentern zu Pferdt, 
darauf Er Patenten aussgethailt, zway beraith complet, die iibrige 
vnnd sonderlich auch zway neue Regiinent zu fuess guettenthailss gleich- 
messig auf khommen, sönder auch in dem Ober Säxisehen Craiss fur 
die Protestierende aine starckhe neue werbung von Sechss Regimentern 
im werckh, vnnd sehr vil Soldaten vnnd ofticier in warttgelt selbiger 
orthen ligen: Jngleichem dass der König in Engellandt wider Euer 
Kay: Maytt: dem Schweden sambt anndern seinen adhaerenten zu be- 
hueff ~ Mann in seinem Königreich sonnderlich in Schottlandt werben 
vnnd also in beraithschafft richten lassen solle, dass man deren liber- 
farth vnnd ankhonfft auf dess Rom: Reichs boden nunmehr teglich 
zubesorgen, Jnmassen dann erstgemelter König in Engellandt fur sol- 
ches volckh bey denn Hollendern alberaith den Pass gesuecht, vnnd 
sich nit allein noch darzue ™ Pferdt werben vnd vnderhalten zulassen 

4 

anerbothen, sonndern auch von Jnen denn Hollendern begert haben 
soll, aine anzahl Jres Krliegsvolckhs von 6000 Mann zu dem Engel- 
landischen zustossen, vnnd also eine völlige armadazu formirn, Wel- 
ches dann desto glaublicher, vnd in zeitliche obacht zunemmen ist, 
weiln nunmehr ofFentlich am tag, dass Graf Wilhelm zu Nassau mit 
ainer grossen anzahl Kriiegsvolckh der Hollendischen diennsten entlas- 
sen, vnd sich in die Schwedische Kriiegsdienst begeben, Wie Er dann 
denn einkhommenden auisen nach alberaith im anzug nach Friiess- 
landt begriffen, ohne zweifel in mainung sich mit dem Engellendischen 
Kriiegsvolckh, so baldt ess herausskhombt, zu coninngirn, vnnd ent- 
weder dem Schweden zuzuziechen, öder, welches vil vermuettlicher, ein 
sonndere diuersion im Reich, vnnd zwar gegen denn Bundtstendten 
vorzunemmen. Wie dann der Khönig in Schweden solch offentlich 
verlautten lassen, Er sehe gern, dass der Graf von Tilli wider ihne 


109 

angezogen,T vnnd sich bey dem Kaiserischen volckh befiinde, dann 
iez wisse Er, dass die liga auch sein feindt sey, vnnd wirdt man baldt 
etwass annders sehen, vnnd sowol Euer Maytt: [alssj ') der ligae aller 
orthen genueg zuschaffen geben. So wirdt auch von vnderschidlichen 
orthen starckh confirmirt, dass dess Königs in Schweden gethane 
l>rogress in denn vornembsten Ansen , vnnd anndern Reichs Stätten , 
wie auch in allén iibel affectionirten Landten, ain solches frolockhen 
vnnd alteration erweekht, dass es einem allgemainen aufstandt nun- 
mehr gannz gleich sehe, vnnd dass sich insonderheit die Statt Brem- 
men, wie ich dessen glaubwirdige nachricht hab, beraith vngescheiihet 
vernommen lasse, da ihnen Bremmern wegen restitution der Geistli- 
cher Giietter weiter zuegesezt werden solte, dass Sie entschlossen, sich 
vnnder der Staaden in Hollandt protection zubegeben, dieselbige auch 
darzue villig vnnd genaigt sein. 

Wass es nun bey solchen von vnderschidlichen orthen einlangen- 
den auisen fiir ein hochgefehrliches weittes aussehen gewinnen thuett, 
dass haben Eure Maytt: selbsten leichtlich HögstverniinfFtig zuermes- 
sen, vnnd halte Jch vnnoth, dieselbe mit ausfiiehrlicher remonstration 
zubehelligen. Dieweiln aber Euer Maytt: von obgemeltem Grafen von 
Tilli sowol alss etwan von anndern dero Kriiegs-Officiern alberaith 
genuegsamb berichtet worden, vnnd ich in meinem negsten Schreiben, 
derentwegen auch in etwass anregung gethan, in wass fiir ainen vblen 
beschaffenheit vnd zuestandt dero Kay: Kriiegsvolckh in Pommern, der 
Marckh Brandenburg vnnd der enden herumb begruffen , vnnd nit allein 
alle Regimenter zu Ross vnnd Fues dermassen, dass bey denn mehri- 
sten khaum der Viertte thail, bey villen auch noch weniger vbrig ist, 
an volckh abkhommen, sonnder auch dass, so noch verhanden, aller 
zum Menschlichen vnnderhalt an Klaidern, Proviant, vnnd anndern 
nothwendigen mitteln so weit entblösst, dass Sie dess Grafen von Tilli 
erachten nach, wo Euer Maytt: ihnen nit die notturfft anderwerts her 
verschaffen lassen, genzlich zu grundt gehn vnnd verderben miiessen, 
Vnnd dannenhero Euer Maytt: selbst wolerachten vnnd schliessen khönn- 
den, Dass diss Ir Kriiegsvolckh bey solcher vblen bewandtnuss vnnd 
vorsehung weder vor sich selbst allein noch auch mit assistenz vnnd 
zuethuen der Catholischen Bundts-armada bastant vnnd starckh genueg 
sein wirdt, solchen an vnderchidlichen orthen herfurbrechenden starc- 
khen Kriiegssberaithschafften, Vnnd sonnderlich da die Gegenthailn an 
verschaidenen orthen angreiffen, vnnd diuersiones [,] deren obange- 
deitten auisen, Vnnd aussgesprengten reden nach [,] vor- und an die 


1) Ett stycke af papperet är här bortskuret vid brefvets öppnande. 


110 

handt nemraen wiirden, der notturft nach zubegegnen, sintemahln auf 
solchen fahl dass Volckh nothwendig abgethailt werden mueste, vnnd 
mann also nirgent gewaxen genueg wehre ; Alss hab Jch meiner schul- 
digkheit zusein ermessen, Euer Kay: Maytt: hiemit abermahln wolmai- 
nendt zuermndern vnnd anzulangen, dass Sie doch auf schleinige vnnd 
erspriessliche mitel, dero Kriegsvolckh durch neue zue- öder auch ann- 
dere werbungen, wie Sie am ebisten vortkhomen, vnnd darzue gelan- 
gen khönnden, zusterckhen gedacht, vnnd Jro Vornemblicb auch ange- 
legen sein lassen wolten, die völlige richtigmachung vnnd eececution 
dess Jtalianiscben fridens dergestalt zubefiirdern, dass man dero sel- 
bigen enden noch habendes Kriiegsvolckli bey so beschaifnen gefehfr- 
lichenj leiiffen vnnd starckhen widerigen Kriiegs praeparationen im 
Reich, ehist heraussbringen, vnnd zu verhinderung derselben ehe man 
darmit gar aufkhommen mecht, vnnd zu abwendtung obangezogner von 
verschidenen orthen anscheinenden feindtsgefahren noch in zeiten ge- 
brauchen khundte. Demnach aber verlautt, dass auch diss Volckh 
ebenmessig sehr abkhommen, neben dem dass auch dessen herausszug 
sich noch in etwass verweylen, vnnd entzwischen der Schwed gegen 
Euer Maytt: Erbkhönigreich vnnd Lannden zu weit vor- vnnd einbrechen 
mochte, So werden Euer Maytt: meines gehorsambsten vnuorgreiff- 
lichen erachtens ohne zweifel auch selbst nit fur unrathsamb befiinden, 
Vmb dises Jres auss Jtalia erwarttenden Kriiegsvolckli willen, die 
eylferttige sterckhung dero beraith auf dem fuess habenden Regimen- 
ter, öder auch die neue werbungen lenger [vrerzögernj, Vil weniger aber gar 
einzustellen, sönder dieselbige vnuerziiglich vnnd zwar der vrsachen hal- 
ber vornemblich in dero Erb Khönigreich vnnd Lannden an handt 
nemmen lassen, weiln dess feindts anschläge vornemblich darauf ge- 
richtet, Vnnd man also die defensions mittel nit allein also gleich an 
der handt haben, sonnder auch solches neu geworbne volckh von dort- 
ten auss auf allén vnd Jeden nothfahl in bälde mit dem anndern volckh 
coniungirn, vnnd also dem feindt dessto bösser begegnen , vnnd ausser 
dero Erb Königreich vnnd Lannden halten khundte: Darbey hab ich 
auch allein diss noch wolmainent vnerinert nit lassen wollen, Da Euer 
Maytt: etwan heroben im Reich dergleichen neuen werbungen , wie etwan 
vor disem geschehen, vornemmen zulassen gedacht, dass man sobaldt 
mit dem volckh nit ausskhommen, solches auch so leicht vnnd eylfert- 
tig nit, wie es wol vonnethen, zu dem andern Kay: volckh stossen 
khondte, Jnsonderheit aber denn Stenndten einen newen vnnd zumahln 
solchen last aufladen wiirde, dass Sie mit dennen zu erhaltung Euer 
Maytt: beraith auf dem fuess habenden Kriiegs volckh verordneten 


111 

vnentpörlichen contributionen weiter nicht geuolgen mechten, Darauss 
dan nichts änders zubefahren, alss dz sich nit allein solche neiie wer- 
bungen steckhen, sonnder zugleich auch dass auf den Painen habende 
Kriiegsvolckh , auss mangl vnnd entgehung der vnderhaltungs mitlen, 
ebenmessig in dass vnaussbleibliche verderben vnnd dissolution ge- 
rhaten miiessen; Welches Euer Kay: Maytt: hoffenlich auf alle mug- 
lichiste mitel vnnd weeg selbst genedigist verhiietten, vnnd die noth- 
wendige neue werbungen mit solcher guetten ordnung, vnnd an solchen 
orthen, damit man deren bey denn vorigen werbungen zu dess Reichss 
vnnd dessen gehorsamen Cur-, Fursten vnnd Stenndten eusseristem ver- 
derben vorgelofFnen Vilfeltigen schweren vngelegenheiten iiberhebt blei- 
ben, vnnd von solchem volckh ain mehrern vorthail haben khiindt, an- vnnd 
vortstellen lassen werden. Welches Euer Kay: Maytt: Jch nach beschaffen- 
heit obangedeitter auiscn vnnd Jezigen geferlichen coniuncturn vnnd leuf- 
fen im Reich geliorsamist zuberichten vnd zuerinnern auss schuldigister 
trewjherzigen] wolmainenden sorgfalt nit vmbgehen khönnden vnd sol- 
len, deroseljben] dabey zu beharrlichen Kay: hulden vnd gnaden in 
vnderthenigkhait beuelchendt. Datum Miinichen den 14 February 
Ao 1631. 

E. Khay: Mt: 

gehorsamister getreuester 

Churfiirst Vnd Vetter 

Maximilian MP:ria. 

Dem Allerdurchleichtigisten Grossmechtigisten Fursten vnd Herrn, 
Hernn Ferdinanden dera Andern, erwöltem Röm: Kaiser, zu allén 
zeitten mehrern dess [Reichs] , in Germanien zu Hungarn vnnd 
Bohaimen etc. Königen, Erzhörzogen zu Österreich, Hörzogen zu 
Burgundi, in ob- unnd Schlesien, Marggrafen zu Mährren, Grauen 
zu Tyrol vnnd Görz etc. Meinem Allergenedigisten lieben Herrn 
unnd Vettern. 


v, vi och vn. 

Trenne skrifvelser från konung Gustaf II Adolf till markgrefven 
af Brandenburg Kristian Wilhelm, postulerad administratör af stiftet 
Magdeburg; daterade lägret vid Stettin, Augusti 1630. 


112 

Copia Handtbriefcls voni König in Schweeden, an Marggr: Christian Wilhclmen 
zu Brandenburg , abgangen. 

14 Ang: Ao. 1630. 
N. B. 

Dass Original ist bey der Kay: Hof Kriegs Canzley Rcgistratur zufir.dcn, danncn- 
horo Sy niir Oommunicirt worden. [Synes vara skrifvct med G. Diettcrlins hand.] 

Hochgebohrner Fiirst, freundtlicher lieber Schwager, Jch habe E. 
Ld: glilckhliche Ankunfft zu Magdeburg mit frewden erfahren, Wiinsche 
E. Ld: darzue von dem Allmächtigen gliickh vnnd Seegen, Vnnd wie 
E: L: die saclien wohl vnd gliickhlich angefangen haben, also gebe 
Gott dass E: Ld: Sie frölicli zu guetem Endte bringen mogen, Gott 
zu Ehren vnd der wahren Christenheit zu fromen, Demnach 

lieber Schwager versiebern sich E: L: dass Jch innerhalb kurzem de- 
roselben zuassistirn kommen soll, Vnnd mit der hilff Gottes dem 
feinde guten widerstandt vnd E. L. trewen beistandt laisten; werde 
auch in kurzem einen der meinigen an E: L: schickhen, von allem mit 
E: L: abrede zunehmen, E: L: sein nur getröst vnd beständig in hoff- 
nung zu Gott, der wirdt allés machen vnd schickhen wie es niizlich 
vnnd seelig ist, Dem thue Jch E: L: trewlich empfehlen, Schliessendt 
versichere Jch E: L: dass Jch bin vnd bleibe 
Jm Lager bey Stettin E: L: getrewer Schwager 

den 14 Augustj vnnd Vetter 

Ao. 1630. Gustauus Adolphus. 

Collationirt nach dem rechten wahren Original vnd demselben in allem gleicblau- 
tend befuuden worden, Vrknndt mein handtschrifft, Actum Wienn den 27 Jwiij, 
Ao. 1631. 

Georg Dietterlin Rcichs- 
HofCanzley Rcgistrator mpr. 


Gustaff Adolff von Gottes gnaden, der Schweden, Gothen und 

Wenden König, Grossfiirst in Finland, Herzog zue Ehesten vnd 

Carelen, Herr vber Ingermanlandt. 

Vnsern freundlichen gruss, vnd wass wir mehr liebes vnd guts 
Vermiigen allestets beuor, Hochgeborner Fiirst freundlicher lieber Oheimb, 
Schwager vnd Sohn, Mit wass Jnniglichen freuden wir E: Lcl: heroi- 
sche resolution verstanden, ist dem Jenigen bekandt, welcher E: Ld: 
die gnad verliechen, dass sie selbige so weit ins werck stellen mogen. 
Vnd wie solches zweifFels ohn der Stein, welcher, ohne Menschen hän- 
de allein von Gott herab gerissen, das vngeheure bild, dess Affectir- 
ten Dominats, in Teutschlandt zuemalmeln ') solle, Alss gratidiren 

1) zermalmen? 


113 

wir E: Ld: dass sie vor allén andern Prinzen die Ehr gehabt , solches 
zue tentiren, Vnser theils wollen wir fur ein gliick halten, wann 
wir E. Ld. Sccundiren werden können, haben auch also fort vns 
bemiihet E: Ld. mit einer Summa geldes per Wechsell zue Assisti- 
ren, bey den hiesigen kauffleuten aber in der eil hierzu keine mittel 
finden können. Wollen Jedoch vngeseumbt, solches per Hamburg 
ersetzen, vnd E: Ld: in der thad weisen, dass wir dero inten- 
tionen nit allein hoch aestimirt, sondera auch mit vnserm eusser- 
sten vermiigen Seeundirt haben. Darzue sich dan E: Ld: getröstlich 
zuuorlassen, vnd vnsern realen entsaz mit ersten zuuerwarten. Wol- 
ten wir E: Ld: in eil nit Pergen, vnd befehlen derselben ') hiermit, 
zur gliicklichen aussfiihrung des Angefangenen hohen wercks, der di- 
rection Gottes. Datum in Vnserm Veldlager bey Alten Stettin, den 
16 Augusti Anno 1630: 

E L getrewer vetter vnd swager 
Gustauus Adolphus mpr. 
Dem Hochwiirdigen, Hochgebornen Fiirsten, Vnserm freundtl. lie- 
ben Oheimb, Schwager vnd Sohn etc. Herrn Christian Wilhelm, 
postidierten Administratorn des Primats, Vnndt Erz Stifts Mag- 
deburg, Coadjutorn des Stifts Halberstadt, Marggrafen zu Bran- 
denburg, inn Preussen, zu Stettin, Pommern, der Cassuben, 
vnndt Wenden Herzogen, auch in Schlesien zu Crossen, vnndt 
JägerndorfF etc. Burggrafen zu Niirnberg, vnndt Fiirsten zu Riigen. 
Praes: Magdeburgh , 
den 23 Aug: Ao. 1630. 

Gustaf Adolp von Gottes gnaden der Schweden, Gothen vnd 

Wenden König, Grossfiirst in Finland, Herzogh zu Ehesten vnd 

Carelen; Herr ober Jngermanlandt etc. 

Vnsern freuntlichen gruss, vnd wass Wir der nahen anuorwant- 
nuss nach mehr liebes vnd guthes vermugen zuuor, Hochwlirdiger Hoch- 
geborner Fiirst, freundtlicher lieber Schwager vnd Son, Wir verstehen 
auss Vnsers naher Hamburgh abgeordtneten Secretarij status, Jo- 
hannis Salvij, schreiben, dass E: Ld: Jhren treu affectionirten Vn- 
derthanen etwass näherss zusein, sich naher Magdeburgh begeben, 
Wollen verholfen, Sie daselbsten albereit gliicklich angelangt sein, Vnd 
die Statt also gefunden haben werde, wie Jhr vertrawen zu derselben 
Iederzeit gestanden, vnd Wir Vnss von Ihrer tapfferen resolution, 
vnd bekandten standhafftigkeit promittiret. 


1) dieselbe? 


114 

Weiln dan E: Ld: numehr einen festen Furs, Ihre biessher ge- 
fiirte hochvorniinfftige gedancken, vnd gemeinniizige Consilia inss werck 
zusezen, vnd den anfang zu machen, so wohl sich selbsten bey Fiirst- 
licher hoheit, alss Ihre Land vnd Leute bey alter freyheit zuerhalten, 
vnd welchess einen Teutschen Prinzen noch raehrers anstendig, sein 
numehr fast vnderdrucktes Vaterland, zu seinem vnd seines hauses 
vnsterblichen ruhm, auss dem Ioch der angetrawjtenj seruitut zureis- 
sen, Zweifeln Wir nit E: Ld: Ihrem hohen eifer vnd freu digkeit nach, 
So Sie hierzu alzeit Spiiren lassen, die gelegenheit wohl menagiren, 
vnd hindangesezt der anscheinenden difficulteten , vnd anderer Ihren 
aufstuzigen verleitungen, tapfer vorthriicken werde, Vnsers theills wiin- 
schen Wir nit mehrers, alss dass Wir zur Communion dieses gliickes 
kommen, Vnd E: Ld: zu durchtringung Ihres intents, an die hand 
gehen, vnd die offtmalss begehrte mittel anschaffen konten, Weiln 
Wir aber noch der zeit, bey Vnsern Obliegenden starckeu Kriegs spe- 
cen schwerlich nach wunsch darzu gelangen, vnd tast wenig andere 
mittel, E: Ld: zu wiltahren, sehen können, Alss dass E: Ld: uie 
Wir deroselben vor diesem vorgeschlagenn , eine Summa gelts autzu- 
bringen sich bemiihet, Wir Vnss zu selbstschuldiger Burgschalft dar- 
stelten, vnd die Creditores zu gewissen terminen Contentirten, So 
haben Wir solchess E: Ld: hochvernunfftiger bearbeitung, nochmaln 
nothwendig anheimb stellen miissen, Darmit aber dass werck nit in 
limine strax stecken bleibe, haben Wir bey Vnserm Residenten in 
Hamburgh, die gewisse anordnung gethan, E: Ld: immittelst den rest 
von den zwölff Tausent Reichsthll. vnuerzuglichen zu iibermachen, Vnd 
alss Wir auss E: Ld: Vnss eröffneten reifsinnigen Consilijs , leichtlich 
ersehen, wie hoch vnd viel däran gelegen, dass in der eil, vnd ehe 
vnd zuuor der feind sich verstercke, welches Jedoch bey gegenwertiger 
Teutschlandes beschaffenheit, da dass meditullium Imperij von Sol- 
daten entblost, der rest in Italia, Elsass, vnd alhier occapirt, Tilli 
distrahirt, vudt uass dass meiste, die schwindtsuchtige Contributions 
mittel, numehr fast gahr geschwunden, schwer zugehen solte, die Ar- 
mée gerichtet, Vnd E: Ld: Jhrem begehren nach ein hoher officirer, 
welcher dass Werck treiben, vnd E: Ld: mit Raht vnd That assisti- 
ren könne, zugeschicket werde, Wollen Wir, darmit an Vnss nichtes 
ermangle, vnd gemeiner wolfart in zeiten succuriret, zumaln aber E: 
Ld: ein wahres Document, Vnser vngeferbten freuntschafft gegeben 
werde, E: Ld: erstes tages ein wohlqualificirter discreten Cauallier, 
deroselben begehrter mässen zu assistiren, beinebenss einem redlichen 


115 

Man, welcher mit wexelln auf Sechs Tausent Man versehen, vnd 
auf der SoJdatesca vnderhalt acht haben solle, zuzuschicken, Damit 
Wir auch dess fundaments , bey der Statt Magdeburgh, so viel meh- 
rers versichert, haben Wir Vnsenn in Hamburgh wesenden abgeord- 
neten, Johanni Salvio, anbefohlen, bey derselben praeparatoria hierzu 
zu machen, vnd sich Jhrer entlichen resolution zuerkundigen, Zweifeln 
nit E: Ld: so wohl gedachten Vnsern abgeordneten die gnädige hand 
bieten, Alss hinwiederumb bey Jhrae guth Contentement linden wer- 
den, Wass Wir auch sonsten zu vermehrung E: Ld: reputation, vnd 
gedeilichen aufnehmens, Jrgenderley weiss werden thun können, darzu 
sein Wir Jederzeit willig gefiissen, Jmmittelst thun E: Ld: ganz ver- 
nunfftig, dass Sie Cur Sachsen zu gewinnen sich bemiihen, vnd kan nit 
schaden, dass E: Ld: Jhren wiederwertigen ein Näsen zu Dreyen, 
Simuliren, alss wan Sie ernstlich Perdon suchten, da nun die Kays- 
serl: vnder solchem anlass, Jhrem gebrauch nach, sich nit einschleichen, 
vnd bey E: Ld: diess arcanum ausszugrublen vnderstehen mochten, 
Sonsten wen E: Ld: auff der Morizburgh öder Dömiz einen anschlag 
effectuiren, ehe der feind sich praeparirt, werde solches im anfang ein 
mechten pondus geben. 

W\q Wir aber diessfalss Vnss E: Ld: vigilanz getrosten, Alss 
versichern Wir dieselbe hingegen, dass Vnserseits an nichtes, wass zu 
gehembder schleuniger vortstellung dieses hochwichtigen wercks Jmmer 
dienlich, erraangeln werde, Vnd empfehlen E: Ld: hieriiber zu gliick- 
lichen Succés dero vornehmen der huldreichen protection Gottes. Auss 
Vnsenn Veldlager bey Altem Stettin den Augusti Anno 1630. 

E L getrewer vetter 
vnd swager 
Gustauus Adolphus mpr. 
Dem Hochwiirdigen Hochgebornen Fursten vnsenn freundtlichen 
lieben Oheimb, Schwager vnd Sohn, Herrn Christian Wylhelm 
Postulierten Administratorn dess Primat vnd Ertz Stifft Mag- 
deburg, Coadjutoren dess Stiffts Halberstatt, Marggrafen zu Bran- 
denburg, in Preussen zu Stettin, Pommern, der Cassuben vnd 
Wenden, auch in Schlesien zu Crossen vnd Jägerndorff Herzogen. 
Burggrafen zu Niirnberg vnd Fiirsten zu Riigen. 
Praesent: Magdeb: 22 Septemb: Anno 1630 '). 

1) 1 bredden på frånsidan är med blyerts antecknadt — påtagligen i sednare tid — 
„vor den 14" (Aug. 1630); men att detta bref är af sednare dato än det ofvanan- 
förda af d. 14 Aug., synes af innehållet och vinner äfven stöd deraf, att det är 
presenteradt sednare. 


116 

VIII. 

Sekreteraren J. A. Salvius till markgrefve Kristian Wilhelm af 
Brandenburg, Hamburg d. 12 />, Sept. 1630 (Orig.). 

Hochwiirdigster Durchleuchtigster Hochgebhorner Furst, gnädig- 
ster Herr, 

E. Flirstl: Durchl: seind meine vndtertbänige Dienste Jeder- 
zeidt vnndt stets gehorsamb, willig vnndt bereit, Weil Jcb lebe. 

Gnädigster Fiirst vnndt Herr, Wie Godt allein ist, der die 
Wahre Evangelische Kircbe fundiret vnndt sie nimmer mehr vnndter- 
geben lasset, Also ist Godt allein, der Wunder Männer erwecket, so 
solche Ritterlich tuiren sollen. Godt bat Jhre Königl: M:tt zu Schwe- 
denn erwecket, dass sie ins Teutschlandt gegangenn, die bedriickte 
Evangelische religion vnndt Teudscbe libertät zu erretten. Godt hat 
E. F. Durchl: durch viele wiederwertigkeiten endtlich dahin auffge- 
hollflfen, vmb E. F. Durchl: Landt vnndt Leuthe bey derselbenn reli- 
gion vnndt freiheit zu maintinieren. Godt hat denn Vnndterthanen 
dass Hertz vnndt muth gegeben, dass sie E. F. Durchl: vnndterthä- 
nigst zugefallen, Godt wirdt auch endtlich dass Christliche vnndt 
Heroische Vorhabenn dermassen segnen, das nit allein Herr vnndt 
Vnndterthan, sondern auch alle benachparte anvorwandten tröst vnndt 
frewde dahero empfinden werden, E. F. Durchl: wollenn sich derowe- 
genn gewisslich vorsichern, da einige schwierigkeiten im anfang fiir- 
stossen solten (wie aller grosser dingen anfangh schwer ist) dass Godt 
vnndt die interessierte solche mit Gödtlicher Allmacht wohll abhellffenn 
werden. Die mittell seind schon fiir der thiier, vnndt werden alle tage 
mehr nachfollgen, wie Jch solches H: Stahlman in geheimen schrifFten 
mit mehrem entdecket. Pitte allein vndterthänigst, dass E. F. Durchl: 
woltenn sich nicht verlangen lassen, sondern inmittellst die Stadt so 
viell mueglich proviantieren, die Biirgerschafft bey gueter devotion 
erhaltenn, die Werbungenn mit aller macht fortsetzen, Vnndt sich 
Versichern dass J. Königl: M:tt werdenn sie nicht verlassen, sondern 
mit dem fiirderlichsten roijal assistence leistenn. Welchess Jch vor- 
ann zu advertieren auff Meines gnädigsten Königss befelch nicht habe 
vndterlassenn sollenn, Vnndt thue E. Furstl: Durchl: hiemit vndter 
dem schutz des Allerhöchstenn zu allergedeilichen wholfarth gantz 
vnndterthänigst empfehlen. Aus Hamburg vom iZ /. vl Septemb: Anno 1630. 

E. F. Durchl: 

Vnderthänigster tre' ver 
Diener 
Weil Jch lebe 
J. Salvius mpr. 


117 

Dem Hochwlirdigsten, Durchleuchtigstenn vndt Hochgebhornen 
Fiirsten vnndt Herrn , Herrn Christian Wilhelm Postuliertenn Ad- 
ministratorn der Ertz vnndt StifFter Magdeburgh, vnndt Halber- 
stadt, Marggraffen zue Brandenburgh, in Preussen Hertzogenn etc. 
Meinem gnädigstenn Fiirstenn vnndt Herrn. 


IX. 

Konung Gustaf n Adolf till markgrefve Kristian Wilheln af 
Brandenburg, Stralsund d. 16 Sept. (g. st.) 1630 (Orig.). 

Gustaf Adolph von Gottes gnaden, der Schweden, Gothen vnd 

Wenden König, Grossfurst in Finland, Herzog zu Ehesten vnd 

Carelen, Herr vber Jngermanlandt etc. 

Vnsern freundtlichen gruss, vpd wass wir der anverwandtnuss nach 
mehr liebs vnd gueths vermögen, allstehts zuuor, Hochwurdigster Hoch- 
geborner Fiirst, freundtlicher lieber Herr Vetter, Schwager vnd Sohn 
etc. E. Ld. Schreiben vnterm Dato den 28:ten Augusti Jiingsthin, ist 
vnns den ll:ten hujus von zeigern alhie wol eingelifert. Nun Mollen 
Wir zu dem lieben Gott verhofFen, dass, wofern die Jenige Persohn, 
welche Wir an E. Ld. vnd die gute Statt Magdeburgh mit allerhand 
instructionen , auch ansehenlichen gelthmitteln vorlängst abgeordnet, 
bey Jhro noch nicht angelangt, es doch durch Göttliche Verleihung 
eheistes tags geschehen, da den ohnzweifenlich E. Ld. in einem vnd 
anderem behueffiger particulierbericht mehr geschehen wirdt. Wass 
vnss wider Vnsern Herzbegirigen willen von dem Versprochenen secours 
bissanhero abgehalten, dass haben Wir an den Rath der Statt Mag- 
denburgkh auss leicht ermässenden Vrsachen specialius gelangen las- 
sen, freundtlich bittende, E. Ld. vvollen sich solch Schreiben so furt 
communieiren lassen, vnd Sie, wo rähtig, vnsers E. Ld. mehr- vnd 
wohlbekandten gegen die gemeine nothleidende Evangelische Sache tra- 
genden vfFrechten getreuen herzens, vnd Mensch-miiglichen fleisses ver- 
sicheren. E. Ld. belangendt, miissen Wir Jhro nebenst allén redli- 
chen Cavalliern hochen vnd nidern Standts riihmblichen nachsagen, 
dass Sie Jhre Persohn nicht alleine tapfer hazardirt , besonderen auch 
Jhre gemeinniizige Actiones mit solcher prudentz begleitet, dass Wir, 
so wohl alss die gesambte Evangelische Parthey, sambt bederseits 
posteritet E. Ld. dafiir allén wiirckhlichen danckh, davon Sie Vnsers 


118 

theils im geringsten nieht zuzweiflen, zu ewigen zeiten sehuldig scin; 

Jezo seind Wir gleichsamb in procinctu, zum faliln Wind vnd Wet- 

ter secundum ') Will, den Feundt ansehenlich zu divertirn, vnd keine 

miihe zuersparen, v. ie wir einen Vesten sedem belli an der Elbe fiir- 

dersambst formiren vnd einrichten, also per obliquum vvass vnss per 

directum, ex causis novis emergentibus vnmiiglich getailen, durcli die 

hilffliche hand Gottes, effectuiren möchten, allermassen vnss dann kein 

ding, alss die wahre miiglicheit ') von solchem Dessein abfihren soll. 

Wann vnss min E. Ld. hoeher valör an Verstande, gemiihte vnd 

Courage, die viel lieber fiir Gottes Ehre, gloriose zusterben, alss mit 

disreputation zuleben begebrt, gnuegsamb wissendt: So haben wir 

vnnöhtig erachtet, deroselben hierunter vil zuezusprechen. Verlassen 

vnss demnach zu E. Ld. gänzlicben, Sie werden in Jrem grossmäch- 

tigen Christlicben Vorhaben, wie einein recbten belde gepiihrt, vn- 

wanckhelbar Loblicb continuiren, vnd vnss getrauen, dass wir an vn- 

serer Königlicben Parola mitt Gott niehts manquiren Lassen werden. 

E. Ld. damit dem allgewaltigen schuz Gottes getreulicb empfehlend, 

Datum Strahlsundt den 16 Septembris Ao. 1630. 

E. L. 

getrewer Swager 
Gustauus Adolpbus mpr. 

Dem Hochw iirdigsten, Hocbgebornen Fiirsten, vnserem freundtli- 
chen lieben Vettern Scbwagern vnd Sohn Christian Wilhälmen 
postulirten Administratorn dess Priuat ') vnd Erz Stifftes Mag- 
deburgk, Coadiutorn dess Stifftes Halberstatt, Märg Graffen zu 
Brandenburg, in Preissen, zu Stettin, Pommern, der Cassuben 
vnd Wenden, auch in Schlessien zu Crossen vnd Jegerndorff Her- 
zogen, Burg Graffen zu N ; irenberg, Fiirsten zu Riigen etc. 

Praes: Magdeb: den 9 8bris 
Ao. 1630. 

1) secundirn? 

2) vnmuglichkeit? 

3) Primat. 


119 

Konung Gustaf II Adolf till borgmästare och råd i staden Mag- 

deburg, Frankfurt an der Öder d. 4 April (g. st.) 1631 (Afskr.). 

„Copia Königlicher Maytt: in Schweden Schreibcns ahn E. E. Rath der Statt 
Magdeburgk, De Dato in dem Quartier bey Frangkfiirdt, den 4 AprUts Anno 1631." 

Gustaf Adolph von Gottes gnaden, der Schweden jGothen| vnndt 
Wenden König, Grossfrirst in Findtlandt, Herzogen zu Ehesten 
vndt Carelen, Herr iiber Ingerf man [landt. 

Vnsere Gnaden vndt geneigten willen zuvohr, Ehrenveste, Fiir- 
sichtige, auch Ehrsame besonders liebe, 

Wier haben Euch neulichen in Duplical geschrieben, wass mas- 
sen wier Eueren entsaz zu maturiren, vnss mitt vnser Armée naher 
Frangkfurt zuebegeben entschlossen wehren, in hoffnung den feindt zuer 
battallie zubringen, Vndt also nach selbiger, so Gott wolle, gliick- 
lichen erhaltung, den versprochnen succurs durchzubringen, haben dar- 
auff solchen mit der hiilff Gottes nachgesezet, Vndt den feindt den 2. diess in 
der Mauern daselbst mit der grossen macht der Jnfanterie ahngetrof- 
fen, die Statt gestriegen Abendts ohne breche mit aller macht ahnge- 
fallen, vndt mit stiirmender handt erobert. 

Alls wier dann nuhn hierdurch eine solche victorj bekommen, 
welche einer hauppt battalie zugleichen, in deme nicht allein 7 Regi- 
menter zu Fuss, mit verlust 18 Fehndell, so noch wissendt, vndt 
einer zu Pferde ruiniret, dess Feindes Feldt Artolloria vndt General 
Magasin mit viehlen hundert Tonnen Pulver erobert, Sondern auch 
die vohrnehmsten heupter der Keyserl: Armea geblieben, Schaum- 
burgk, Herberstein, vndt Obriste Leutenant Behm thoot, Spärr, Waldt[?| 
vndt andere officirer gefangen, theilss ersoffen, vndt der Veldtmar- 
schalch Tieffenbach selbsten gemtisset wirdt, haben wier nuhn so viehl 
M r eniger hinderung, die in consternation naher Schlesien gefliichte Ar- 
mée zueverfolgen , die Stat Landsbergk zue attaqviren, Vndt also ent- 
wehder dem Keyser von allén seinen Mitteln der Orten zubringen, öder 
Tylli von euch abzuziehen, So wollen wier vnss getrösten, Jhr wer- 
det euch mit vnss iiber solcher grossen victorj nicht allein herzlich 
erfreuen, Sondern auch zuegeben, dass wier dieselbe euch vndt ge- 
meiner "Wohlfahrt zuem besten vervolgen, vndt so viehl zeit gönnen, 
Aller mässen Wier mit der hiilff Gottes allés zu Euerer endtlichen 
eliberation richten, vndt auch die frucht desselben in ganz kurzern 
vehrzustellen ! ) Verhoffen, Euch immittelst mit beharlichen Gnaden wohl 


1) vortzustellen ? 


120 

beygethan vndt gewogen verbleibende, Datum in Vnserm Quarlier 

bey Frankfurt den 4 Aprilis Anno 1631. 

Gustauus Adolphus. 
Denen Ehrenvesten , Fiirsichtigen, auch Ehrsahmen, 
vnsern besonders lieben Biirgerraeister vndt Rath 
der Stat Magdeburgk. 


Undersökning, 

om den af Professor Nilsson antagna dubbla klofitll- 
ningen hos Riporna i verkligheten förekommer. 

af 

E. J. Bonsdorff. 


X rofessor Nilsson har i 3:dje upplagan af sin Skandinaviska Fogel- 
Fauna anmärkt, att Riporna 2 gånger om året byta om klor, ett 
förhållande, som icke förekommer hos andra foglar eller däggdjur. Det 
teleologiska betraktelsesätt, från hvilket Professor N. utgår, kan väl 
icke anses såsom, ur vetenskaplig synpunkt, bevisande ett sådant fak- 
tum, som berörde klofällning vore i sig sjelf. Tvärtom är ett sådant 
betraktelsesätt egnadt, att hos "den tänkande och uppmärksamme na- 
turforskaren" '), uppväcka sträfvande att enligt gällande naturlagar ut- 
reda orsaken till klornas olikhet hos Riporna om sommaren och vin- 
tern. Professor Nilsson anmärker 1. c, att Riporna "om vintern, då 
skare (isskorpa) bildat sig på snön, gräfva genom denna för att komma 
åt sina födoämnen, och för detta ändamål behöfva spadlika, långa, 
breda, undertill urgröpta och derigenom skarpkantade klor, hvilka fäl- 
las fram på sommaren, då sommarklorna anläggas, hvilka åter fällas 
på hösten i slutet af Augusti eller början af September, hvarefter vin- 
terklorna, som både till färg och ändamål äro mycket olika sommar- 
klorna, utväxa." Då Nilsson anser denna klofällning såsom faktiskt 
bevisad, skulle man väl hafva billig anledning att förmoda, det ett 
sådant påstående skulle hvila på en i naturen gjord observation, men 
en närmare utredning häraf söker man förgäfves i den berömde för- 
fattarens ofvan åberopade arbete, hvilken ingalunda skulle hafva ute- 
blifvit, om han verkligen i naturen skulle hafva observerat denna un- 


1) Nilsson 1. c. 


122 

derbara klofällning; ty då en sådan klofällning, enligt hvad hitintills 
är bekant, skulle ibland foglarna endast förekomma undantagsvis hos 
Riporna, måste den i sanning benämnas underbar. Men låtom oss i 
det följande underkasta denna fråga en närmare granskning, ur fy- 
siologisk och icke ur teleologisk synpunkt. 

Att Dalripan om sommaren oftast är försedd med korta, och 
trubbiga klor, om vintern deremot alltid, åtminstone här i norden, 
der marken under denna tid af året är betäckt af snö, är utrustad 
med långa, breda, undertill fördjupade och skarpkantade samt spetsiga 
klor, är ett allmänt erkändt förhållande. Klor, hofvar, klöfvar, fjä- 
drar, hår, öfverhud (ejridermis) m. m. höra, såsom väl bekant, till 
hornväfnaden , hvilken utmärker sig genom välkända anatomiska och 
fysiologiska karakterer. Alla dessa väfnader utvecklas ur celler, 
ehuru cellformationen i fiere af dessa väfnader, i deras fullt utbildade 
tillstånd, blir mer eller mindre otydlig, tillfölje af en metamorfos af 
cellerne, hvilken beror af fysiska och kemiska förändringar af deras 
form och sammansättning. Men om ock cellformationen , vid mikrosko- 
pisk undersökning af någon af dessa väfnader, icke tydligt framträder, 
kan denna framkallas genom användande af vissa kemiska reagens- 
medel, såsom kaustikt natron, svafvelsyra m. m., hvarigenom cellfor- 
mationen i dessa väfnader blifver satt utom allt tvifvel. Alla de delar, 
som höra till hornväfnaden, kunna ur en viss synpunkt, indelas i så- 
dana, hvilka periodiskt falla bort, och sådana, der detta icke är fallet. 
Till den förra klassen höra epidermis, hår hos däggdjur och menni- 
skan i en viss ålder, fjädrar hos foglar m. m., till den sednare nag- 
lar, klor, hofvar, klöfvar, horn hos hornboskapen m. m. Öfverallt, 
der dessa hornbildningar förekomma, äro de sammansatta af två la- 
ger, det yttre, som utgör det egentliga hornlagret, hvarest cellerna 
genom metamorfos mer eller mindre uppoffrat sin cellform, och det 
inre eller cell-lagret (stratum Malpighii) , hvarest en sådan metamor- 
fos ännu icke inträdt. Det förra eller hornlagret utvecklas ur cell- 
lagret, som genom exsudation ur de ytliga kapillarkärlen i den när- 
belägna delen af huden (corium) erhåller nytt material till cellernas 
förökande i cell-lagret. Såsom bekant, äger hos menniskan en affjäll- 
ning af de yttersta epidermislagren rum, utan att denna process är 
bunden vid någon viss period. Förlusten af epidermis genom denna 
affjällning ersattes genom transformation af de närmast hornlagret 
belägna cellerna i cell-lagret. Denna process fortgår oaf brutet, genom 
mekaniska inflytelser; de yttre lagren af öfverhuden aflägsnas, dervid 
i samma förhållande de i cellagret ytligast belägna cellerna transfor- 


123 

meras till epiderra is-fjäll eller celler. Hos menniskan förekommer 
denna process icke bunden vid vissa perioder, icke heller liktidigt å 
hela kroppsytan, utan å mer eller mindre inskränkta delar af huden, 
då deremot en sådan periodisk affjällning af hela hornbetäckningen å 
kroppen förekommer hos åtskilliga djur, bland hvilka jag såsom exem- 
pel blott vill anföra skalfällningen hos kräftorna, och hudfällningen hos 
ormarne, hvilka äro för livar och en väl bekanta, så att jag icke 
närmare behöfver vidröra tillgången härvid. 

Beträffande håret hos menniskan och däggdjuren , faller äfven detta 
under vissa förhållanden periodiskt bort, och ersattes genom nya fram- 
skjutande hår i stället for dem som affallit. Hårskaftet sänker sig 
med sin rot i huden och utvidgas i nedra ändan till den såkallade 
hårlöken, hvilken kan betraktas såsom en instjelpning af cell-lagret i 
öfverhuden, och i hvars nedersta ända inskjuter den såkallade hårpa- 
pillen, hvilken, såsom en vårtartad förlängning af den längs hårroten 
instjelpta läderhuden (corium), under nedersta delen af hårlöken (bul- 
bus pili) skjuter in i en fördjupning af denna. Hårlöken omgifver så- 
lunda hårpupillen såsom en hatt. Hårets första utveckling sker genom 
en flaskformig instjelpning af öfverhuds-cellerna i cell-lagret i läderhu- 
den, dervid de samma omgifvas af en strukturlös membran, som ut- 
gör begränsningen af den flaskformiga fördjupningen i läderhuden. 
Denna tilltager i omfång och är fylld med celler, likartade med dem, 
som förekomma i öfverhudens cell-lager, dervid likväl cellerna äro mest 
hopade i bottnen af anmärkta flaskformiga fördjupning i läderhuden. 
Dessa i bottnen belägna celler begynna först att utvecklas till aflånga 
celler, af hvilka de, som ligga närmast den strukturlösa membranen i 
bottnen af den flaskformiga fördjupningen, transformeras till fibrer, som 
utgöra det första grundlaget till den sig nu utvecklande hårpapillen. 
Vid denna period af hårets utveckling hafva kapillarkärl bildats af 
celler i omkretsen af hårlöken och papillen, hvilka genom en vanlig 
endosmotisk process afgifva material till den vidare utvecklingen och 
förökningen af cellerna i hårlöken och omkring hårpapillen. Härige- 
nom tilltaga cellerna i storlek och ökas till antal, samt framskjuta 
från bottnen af den flaskformiga fördjupningen, för att, under den vi- 
dare utvecklingen, med hvarandra förenas och transformeras till hår- 
rot, som, under oaf bruten utveckling och transformation af celler, fort- 
går till dess det nybildade håret skjuter fram genom huden , och växer 
vidare till en viss längd, så länge detsamma står i oaf brutet sam- 
manhang med cellerna i hårlöken och papillen. Af denna utvecklings- 
process finner man, att hårlöken och papillen äro h vardera genom sina 


124 

celler, som erhålla material från de närgränsande kapillär-kärlen, ett 
nödvändigt vilkor för hårets tillväxt och lif, som gifver sig tillkänna 
genom materie-omsättning i dess väfnad. Atrofieras dessa delar af 
en eller annan orsak, genom brist på material från blodet, upphör 
älven hårets utveckling och materie-omsättningen i detsamma, håret 
med andra ord vissnar bort och affaller från huden, på samma sätt 
som den vid tillräcklig tillgång på vatten och andra ämnen grönskan- 
de och frodiga växten på marken vidare tillväxer och utvecklas, men, 
då stark torka inträder, så att det nödiga materialet för materie- 
omsättningen i densamma saknas, vissnar bort, faller ned mot jorden 
och slutligen förmultnar. Ett sådant hårets affallande äger, såsom väl 
bekant, normalt rum hos däggdjur vid öfvergången från olika årstider. 
Tillgången härvid är följande. 

Enligt oföränderliga lagar utvecklas de i bottnen af hårlöken, och 
den tillhörande så kallade yttre rotskidan (vagina pili externa), som 
utgör en oafbruten fortsättning af öfverhudens cell-lager, förekomman- 
de cellerna raskare och metamorfoseras så, att de bilda förlängnin- 
gar, hvilka likasom upplyfta det förut färdigbil.. ade håret från roten, 
så att det skiljes från sitt sammanhang med papillen. Det gamla hå- 
ret, som sålunda icke erhåller material för sin tillväxt, vissnar häri- 
genom bort. En ny hårlök bildas omkring papillen genom transfor- 
mation af dessa ofvananmärkta cellförlängningar, och ur denna bildas 
på vanligt sätt ett nytt hår, som skjuter mer och mer mot den yttre 
huden, dervid det gamla vissnade håret med sin hårlök mekaniskt 
skjutes uppåt, under det det nya håret oaf brutet tillväxer och omsi- 
der med sin spets bryter genom den yttre huden. Det gamla håret 
med sin lök sitter, i detta stadium af utvecklingen, ganska löst vid 
den yttre huden och faller, beröfvadt allt tillskott af nytt material för 
materie-omsättningen i detsamma, slutligen bort. Ruggningen hos fog- 
larne motsvarar hårfällningen hos däggdjuren och inträder på ett med 
hårfällningen fullkomligt analogt sätt, genom bildning af en ny fjäder- 
lök i bottnen af den flaskformiga fördjupningen i huden omkring pa- 
pillen. Papillen växer till, cellerna omkring denna öfvergå till horn- 
väfnad genom en kemisk metamorfos, en del af cellerna bildas till 
kapillarkärl, som förlöpa i bottnen af papillen och äfven intränga i den- 
samma, afgifvande material för den nya pennans bildning och utveck- 
ling, dervid papillen tillika växer och intränger i den nybildade pen- 
nan, som härigenom, med stundom förvånande hastighet, utvecklas 
och skjuter uppåt emot den yttre huden. Mekaniskt skjuter densamma 
den gamla tjädern uppåt, denna skiljes från sitt sammanhang med 


125 

blodkärlen i fjäderlöken, vissnar sålunda, af brist på material för ma- 
terie-omsättningen , bort, är slutligen endast löst fästad vid huden, 
under det den under densamma belägna nya pennan bryter genom den 
yttre huden. Denna är den med skäl så kallade bloityennan, som 
erhåller rikt material för sin utveckling ur blodkärlen. Om man un- 
der ruggningsperioden injicerar artererna hos en fogel , förvånas man öf- 
ver den rikedom på blodkärl som förefinnes i den anmärkta blodpen- 
nan, hvilken utmärker sig derigenom, att papillen jemte blodkärl in- 
tränga i sjelfva pennan, hvars hornbeklädnad, såsom ett fodral, om- 
gifver den förlängda papillen. Denna rikedom på blodkärl, som af- 
gifva det för utvecklingen nödiga materialet, är orsaken dertill, att den 
unga pennan utvecklas med en sådan hastighet, som erfarenheten visat. 
Den ena generationen af fjädrar följer på den andra vid den årliga rugg- 
ningen hos foglarne, och här upprepas i den individuella organismen sam- 
ma förhållande, som äger rum i det stora hela, der likaledes, enligt 
oföränderliga lagar, den yngre generationen af individer träder in och 
den äldre ut ur verlden. Hela denna hår- och fjäder-fällningsprocess 
hvilar således på fysiska, kemiska och fysiologiska lagar, som ut- 
göra de oföränderliga naturlagarne. Normalt växer håret, om det icke 
afskäres, till en viss bestämd längd, olika för olika delar af krop- 
pen der det förekommer, och, då denna längd blifvit uppnådd, upp- 
hör äfven dess tillväxt på längden. Men afskäres detsamma perio- 
diskt, växer håret oaf brutet, så länge material från blodet genom ka- 
pillär-kärlen tillföres hårlöken och papillen. Då håren likasom fjä- 
drarne icke innehålla blodkärl, utan endast hornsubstans, som förekom- 
mer i två lager, den så kallade kortikal- och medullar-substansen, 
hvilken sednare utgöres af celler, synes det såsom skulle det af blod- 
kärlen i hårlöken och papillen erhållna materialet, medelst cellerne i 
medullar-substansen, blott inom en viss distans befordra materie-om- 
sättningen i desamma. Såsom ett bevis derpå, att tillförsel af mate- 
rial från blodet är nödig för hårfällningen hos däggdjuren, vill jag 
blott i förbigående anmärka, att vinterhåret hos de tama husdjuren 
fälles först långt in på sommaren, om desamma blifvit svagt fodrade 
under vintern. 

Låtom oss nu undersöka, huru förhållandet i detta afseende är 
med naglar, klor, klöfvar, hofvar m. m., hvilka alla, i afseende å sam- 
mansättning och utveckling, visa en fullkomlig öfverensstämmelse, och 
för sådant ändamål betrakta nagelns förhållande hos menniskan. 

Nageln är, såsom öfverhuden , sammansatt af två lager, nemligen 
det yttre, den förhornade nageln, och det inre eller underliggande cell- 


126 

lagret. De öfre lagren af cell-lagret, som gränsa till hornlagret, om- 
bildas till hornlager, utmärkt genom sin välbekanta lamellösa bygg- 
nad, i hvilken dock den cellulosa grundformationen kan framställas ge- 
nom användande af alkalier. Nageln hvilar på den så kallade nagel- 
bädden, hvilken, såsom en fortsättning af läderhuden, innehåller små 
longitudinelt förlöpande upphöjda lister eller kammar, skilde från 
hvarandra genom motsvarande fåror. Cell-lagret af nageln är beläget 
på dessa lister och i de anmärkta fårorna emellan desamma. Dessa 
celler fylla således rummet emellan listerna i nagelbädden och den an- 
dra ytan af nagelns hornlager. I omkretsen af nageln och i dess rot 
bildar läderhuden jemte öfverhuden ett veck, som betäcker ränderna 
och roten af nageln, och detta veck utgör den så kallade nagelvallen, 
som omgifver en motsvarande fåra. I denna fåra, som utgör den så 
kallade nagelfalsen, inskjuta ränderna och roten af nageln, hvilka äro 
tunnare än den så kallade nagelkroppen, och utgöras af hornceller. I 
nagelfalsen förekomma dylika kamartade upphöjningar, som i nagelbäd- 
den, med hvilka ränderna och roten af nageln, medelst det mellanlig- 
gande cell-lagret, stå i sådant sammanhang, som under ytan af nagel- 
kroppen med de redan anmärkta listformiga upphöjningarne af huden 
i nagelbädden. Nageln växer genom transformation af cellerna i cell- 
lagret från roten, ränderna och nagelbädden, naturligtvis sålunda att 
dess bredd tilltager genom tillväxt från ränderna, längd från roten och 
tjocklek från nagelbädden. För denna tillväxt af nageln afgifver blo- 
det genom kapillär-kärlen material, såsom vid hårets tillväxt. Men 
kapillär-kärlen förekomma endast i de ofvan anmärkta listerna i na- 
gelbädden och falsen samt bottnen af de mellan desamma förekomman- 
de fårorna. Genom vanlig exosmotisk process afgifves sålunda mate- 
rial från blodet till cell-lagret, hvarest en starkare utveckling af celler, 
utmärkt genom deras förökning och transformation af de öfre cell-lagren 
till hornartade fjäll, förekommer. Denna utveckling är i de olika de- 
larne af nageln noga öfverensstämmande med den större eller mindre 
rikedomen på blodkärl i nagelbädden m. m. Dessa kamartade lister 
kunna således, vid naglarne, betraktas såsom öfverensstämmande med 
hårpapillen i håret, en jemförelse som har så mycket mera grund, 
som hvardera, ehuru af olika form, utgör en bildning af läderhuden, 
så att de anmärkta hudkammarne i nagelbädden och falsen kunna 
hvar och en anses såsom en sammansatt papill, hvilken tillkommit 
genom flere papillers sammanväxning på längden. • Dessa kammars 
normala förhållande utgör för nageln ett nödvändigt vilkor för dess 


127 

lif och utveckling, likasom papillen m. m. är det för håret, och denna 
utveckling beror af blodkärlens förekommande i dessa delar. 

Nageln växer raskast från roten, men, såsom jag anmärkt, äf- 
ven från ränderna och nagelbädden. Nageln är med sina sidoränder 
och rot inkilad i nagelfalsen, såsom i en ram, och kan således icke till- 
taga i bredd, emedan, vid fortfarande och raskare för sig gående 
tillväxt från roten, nageln med sin främre fria rand skjuter fram öf- 
ver fingerändan, under hvilken process den underifrån tillväxer i tjock- 
lek. Afskäres icke nageln, växer den till en viss bestämd längd, så- 
som fallet äfven är med håret. Då den en gång framskjutit öfver fin- 
gerspetsen, växer denna del af nageln icke mer från sidorna, emedan 
dessa icke mera äro ^beröring hvarken med något cell-lager, eller med 
blodkärl, hvilka skulle afgifva material för denna tillväxt. 

Ett sådant periodiskt affallande af naglarne, som vid hår- och 
tjäder-fällningen förekommer hos däggdjur och foglar, äger icke rum 
vid naglar eller klor, och har sin grund i sjelfva organisationen af 
de delar, som utgöra det nödvändiga vilkoret för nagelns utveck- 
ling , och materie-omsättningen i densamma, hvilken, på sätt redan 
blifvit anfördt, afviker från förhållandet med håren och fjädrarne, 
isynnerhet i det afseende, att vid nageln något, som skulle motsvara 
den så kallade hårlöken (bulbus pilt), saknas. 

Om vid pathologisk förändring af nagelbädden eller falsen, genom 
mekanisk orsak ra. m. t. ex. en blodutgjutning uppstår i nagelbädden 
eller falsen, så att den motsvarande delen af nageln lyftas från sitt 
sammanhang med den underliggande nagelbädden, vissnar denna del 
af nageln bort, och om detta pathologiska förhållande intager hela 
nagelbädden, vissnar hela nageln, som, sålunda beröfvad tillgång på 
nytt material för materie-omsättningen i densamma, faller bort, sedan 
den en tid legat såsom en död skida öfver nagelbädden. De öfversta 
lagren af cellerne i cell-lagret förvandlas vid sådant, förhållande till horn- 
väfnad och sålunda bildas en ny nagel i stället för den gamla. Men 
detta är ett pathologiskt förhållande, som ej får förväxlas med den 
normala periodiskt inträdande hårfällningen hos däggdjur och ruggnin- 
gen hos foglar. 

Jag har anmärkt, att nageln likasom håret, om det icke afskäres, 
växer endast till en bestämd längd. Men afskäres håret och naglarne, 
såsom bruket fordrar hos civiliserade nationer, växa dessa hornartade 
delar oaf brutet, .för hvilken tillväxt de oaf brutet mottaga material 
från blodet. Detsamma är förhållandet med utvecklingen och tillväx- 
ten af klor, klöfvar, hofvar m. m. hos foglar, hornboskapen och hä- 


128 

sten m, m., hvilka växa enligt samma oföränderliga lagar, som nageln 
hos menniskan , och hvilka, om de icke afnötas under bruket, växa till 
en viss längd. Men klor, klöfvar, hofvar m. m. afnötas, då dessa djur 
begagna fötterna för att gå eller klifva, dervid afnötningen beror af 
beskaffenheten af den lokal, hvarest dessa djur röra sig. Hornboskap, 
som stallfodras hela året om och står på strö, erhåller stora klöfvar, 
emedan de lefva under sådana förhållanden, att de icke afnötas. De 
växa till en viss längd, som betydligt öfverträffar klöfvarne hos dem, 
som gå på bete på stenbunden mark, då klöfvarne afnötas. Så är 
det väl bekant, att klorna växa hos foglar, som hållas i bur, så att 
de icke eller med svårighet kunna gå på marken eller golfvet. Orsa- 
ken härtill är densamma, att de nemligen, i sitt instängda läge, icke 
lefva under sådana yttre förhållanden, som verka afnötande på klorna. 
De växa till sin bestämda längd och kröka sig i spetsen hos dem, 
som pläga vistas i träd, hvilket deremot icke är fallet hos sådana 
foglar, som vistas på marken i sumpiga trakter. 

Men låtom oss, efter denna inledning, öfvergå till det egentliga 
ämnet för denna framställning, som är utredning af orsaken till den 
olika klobildning, som normalt förekommer hos Riporna om sommaren 
och vintern, hvilket är ett allmänt erkändt förhållande. Ripornas 
klor om sommaren äro i de fiesta fall korta och trubbiga, stundom 
knappt öfverskjutande den sista tåfalangen, och om vintern alltid långa, 1 * 
med hvass spets och hvassa ränder, samt skålformigt fördjupade på 
den undre ytan af den del af klon, som skjuter öfver falangen. Denna 
fördjupning är ett uttryck af den konvexa nagelbädd, från hvilken den 
utvecklat sig, och de hvassa ränderna äro icke annat, än de tunna 
ränderna af nageln, som voro inbäddade i nagelfalsen, hvilka, sedan 
de skjutit ut från densamma, förhårdnat. Dalripans klo om vintern 
är således formen på en klo, som, utan att skadas af mekaniska 
inflytelser, får tillfälle att växa ut till sin normala längd, sålunda 
bibehållande sin normala form. Man finner derföre en fullkomlig öf- 
verensstämmelse mellan formen och beskaffenheten af vinterklorna hos 
Ripor, som jag, till ett icke ringa antal, varit i tillfälle att se här- 
städes om vintrarne, och äfven förekomma hos de Ripor i vinterdrägt, 
som förvaras i Universitetets Finska fogelsamling. 

Då Professor Nilsson ur den teleologiska synpunkten vill förklara 
orsaken till formen på Ripornas klor om vintern sålunda, att naturen i 
sin moderliga omvårdnad om sina alster försett dem med sådana klor 
om vintern, på det desamma må kunna genom isskorpan gräfva upp sina 
födoämnen, anser han dessa vinterklor alldeles nödvändiga för deras 


129 

existens. Emot ett sådant antagande eller påstående af Professor 
Nilsson kan och måste invändning göras af två skäl: 

l:mo är det tydligt och klart, att, om Ripan skulle använda sina 
klor att gräfva genom isskorpan eller den tillfrusna snön, klorna icke 
skulle vara skarpkantade : och långa med hvassa spetsar. Genom ett 
sådant användande af klorna måste de afnötas, och detta gifva si^ till- 
känna å klorna; ty klorna, såsom utgörande en hornväfnad, äro icke 
af den hårda beskaffenhet, som Nilsson tänkt sig desamma, att de 
icke skulle afnötas genom ett sådant användande för vinnande af det 
dagliga uppehället. 

2:do är det väl kändt, att Riporna, åtminstone i norden, hela 
vintern lifnära sig af späda videgrenar, som de afbita från grenar, hvilka 
icke äro betäckta af snö. Vid starkare snöfall, då de mindre videbu- 
skarne betäckas af snö, och snömassor förekomma å de större videbu- 
skarne, får man derföre se Ripor parvis eller i mindre flockar, då de 
göra sin måltid, sitta på dessa snömassor och af beta endast de gre- 
nar, som icke äro betäckte af snö. Nilssons påstående, att Riporna 
med klorna gräfva fram sina födoämnen under snön, saknar sålunda 
tillräcklig grund i verkligheten, såsom hvar och en, som varit i till- 
fälle att observera Ripor i naturen, och undersöka innehållet af kräf- 
van hos desamma om vintern, väl känner. 

Ofvanföre har jag anmärkt, att icke alla Ripor om sommaren 
hafva korta klor, utan att dessa tvärtom till längd ganska mycket 
variera, såsom man ganska lätt finner, då man granskar klorna af ett 
större antal Ripor, som blifvit skjutna på olika tider om sommaren. 
Ja i Universitetets Finska fogelsamling finnas Ripor, skjutna den 3 
Augusti, hvilka hafva föga kortare klor än som vanligt förekomma 
hos desamma om vintern. Och af två individer, som båda äro skjutna 
på samma dag den 19 Juli, har den ena ganska korta klor, den an- 
dra betydligt längre, ehuru icke så långa, som den, hvilken bl ef skju- 
ten den 3 Augusti i en mosslupen äng. Dock skilja de sig från vin- 
terklorna derigenom, att de icke äro så skarpkantade och tillfölje der- 
af äfven icke så fördjupade å den undre ytan, som om vintern, hvar- 
utom de hafva mörkare färg. Detta förhållande skulle icke kunna för- 
klaras, om en periodisk klofällning, såsom Nilsson påstår, skulle till- 
höra Riporna. Härvid inträffar det egna förhållande, att, ehuru de 
flesta Dalripor om sommaren vistas på steniga, med buskväxter och 
småskog beväxta backar, dock några spridda par i vissa lokaler om 
sommaren uppehålla sig å med vidbuskar beväxta mosslupna ängar. 
Granskar man nu klornas förhållande hos dessa Ripor, som uppehålla 


130 

sig på sådana olika lokaler, skall man finna att Ripor, som om som- 
maren vistas på ängar, icke harva korta, utan långa klor, om ock 
icke fullkomligt så långa som om vintern, då sådana, som uppehålla 
sig å steniga backar, hafva ganska trubbiga och korta klor, som knappt 
sträcka sig längre än den sista eller tredje falangen, på hvilken klon 
förekommer. Häraf synes man klarligen kunna draga den slutsats, att 
olikheten i klornas form om vintern och sommaren beror derpå, att 
desamma om vintern, då marken är betäckt med snö, icke a/nötas 
och af sådan anledning utväxa till sin normala längd, då de, sedan 
snön försvunnit på marken, af nötas, hvilket inträffar olika på olika 
lokaler, allt efter markens mer eller mindre stenbundna beskaffenhet. 
Starkast är naturligtvis denna afnötning hos sådana Ripor, som uppe- 
hålla sig å steniga backar, så att då afnötningen nått sin höjd, klorna 
hos dessa knappt sträcka sig längre än tåfalangen, då deremot afnöt- 
ningen är ingen eller ganska ringa hos de individer, som uppehålla sig 
å mosslupna ängar, Klornas olika form hos Riporna om sommaren 
kan sålunda med lätthet förklaras genom lokalens olika afnötande in- 
flytande på desamma, likasom den hos alla individer likartade beskaf- 
fenheten af klorna om vintern finner en naturenlig förklaring derige- 
nom, att dessa olika inflytelser icke äga rum om vintern, då marken, 
så olika den än må vara om sommaren, öfverallt är betäckt af snö, 
och de yttre inflytelserna på klorna således öfverallt likartade. Denna, 
såsom mig synes, ganska naturliga förklaring af förhållandet vinner 
full bekräftelse, derigenom att, om man å vinterklon af en Dalripa af- 
skär de delar af klon, som öfverskjuta falangen, och filar bort de yttre 
lamellerne af hornbeklädnaden å klorna, klon erhåller fullkomligt samma 
form, som de så kallade sommarklorna i sin mest afnötta form, och 
att man, vid longitudinell genomskärning af klon jemte falangen hos 
Ripan, aldrig finner en annan nagel under den yttre, om man genom- 
skär sommarklor om hösten eller vinterklor om våren, då de enligt 
Professor Nilssons uppgift borde fällas, hvilket nödvändigt måste vara 
fallet, om en sådan klofällning, som Nilsson omnämner, skulle äga rum 
i verkligheten. Fäster man sig åter vid nyttan af de långa klorna 
hos Dalripan om vintern, kan denna vara ingen annan än att med 
större lätthet kunna springa på den snöbetäckta marken, emedan de 
vid sådan form på klorna sjunka mindre djupt i snön, än om klorna 
vore kortare och trubbiga. De spela således hos Ripan samma rol 
om vintern, som de långa klorna hos vadare, som uppehålla sig å 
sumpiga trakter, såsom Parra m. fl. Sålunda synes mig den olika 
beskaffenheten af klorna hos Ripan på ett naturligt sätt, i öfverens- 


131 

stäramelse med fysiska lagar, kunna med lätthet förklaras, utan att 
man med Nilsson behöfver taga sin tillflykt till det teleologiska be- 
traktelsesättet, som intet i verkligheten förklarar genom att framställa 
en sådan process såsom underbar m. in. Det underbara försvinner, 
då de naturliga lagarne, som ligga till grund för förhållandet, utredas. 
Om Nilsson verkligen observerat en klofällning hos någon enskild 
individ, äro två fall, såsom mig synes, möjliga, nemligen att den i 
något enskildt fall observerade klofällningen haft en pathologisk or- 
sak, till följe deraf att klon blifvit stött och ett blodextravasat upp- 
stått emellan undre ytan af klon och nagelbädden, eller berott på be- 
gynnande förruttnelse, då, såsom väl bekant, epidermis jemte fjädrarne 
på benen och äfven naglarne eller klorna lösas från sitt fasta sam- 
manhang med det underliggande cell-lagret, i förra fallet af huden, i det 
sednare fallet af nagelbädden. Den normalt inträdande periodiska klo- 
fällningen bör icke förväxlas med den klofällning, som är en följd af 
sjuklig förändring i de delar, som gifva näring åt klon. 

För att närmare upplysa det ämne, som o fv an före blifvit i kort- 
het afhandladt, torde det icke vara opassande att slutligen betrakta 
den ganska besynnerliga och välkända periodiska hornfällningen hos 
Hjortslägtet, som äfvenledes har en fysiologisk orsak, grundad i 
sjelfva hornets byggnad och sätt att tillväxa. 

Såsom väl bekant, skiljer sig Hjortslägtet, med fästadt afseende 
å hornen, från den egentliga så kallade hornboskapen i det afseende 
att, då hos de sednare hornet är ihåligt och fylles af ett från pann- 
benets pannknöl (Tuber fr ontale) framskjutande utskott, i hvilket si- 
nusf rontalis i många fall fortsattes, och det egentliga hornet är beläget 
såsom ett foderal omkring detta benutskott, hornen hos de förra eller 
Hjortslägtet icke utgöras af hornsubstans, utan af ett slags ben, som 
står i sammanhang med pannbenet, hvarifrån det utvuxit, och med 
hvilket det i sitt fullt utvecklade tillstånd är ganska intimt förenadt. 
Hornet hos hornboskapen står genom blodkärl, som förgrena sig i det 
anmärkta benutskottet såväl i det inre som å ytan, i ett likabeskaf- 
fadt beroende af detsamma, som nageln af nagelbädden. Betraktar 
man ett sådant benutskott, som hos hornboskapen skjuter in i basen 
af hornet, så får man se, att ytan af detsamma visar mer eller min- 
dre djupa fåror och hål, som antyda blodkärlens förlopp i det lefv an- 
de tillståndet, så att desamma förlöpa i fårorne längs ytan och äfven 
uttränga från benutskottets substans genom de här förekommande hå- 
len. En del af de fåror och ojemnheter, som förekomma å detta ben, 
motsvara vecken eller listerna i nagelbädden, hvilka med de mellan de- 


132 

samma förekommande fördjupningarna förenas med de i det inre horn- 
lagret förekommande bladen och fårorna. Dessa motsvara cell-lagret i 
nageln, och spela samma rol vid hornets tillväxt hos hornboskapen, 
som cell-lagret i nageln vid dess tillväxt. Cellerna i detta lager trans- 
formeras till hornceller och mottaga material för hornets tillväxt ur 
de närbelägna blodkärlen; ty, såsom väi bekant, förekomma aldrig blod- 
kärl i någon hornväfnad. Likasom derföre nageln icke periodiskt af- 
faller, så fäller icke heller hornboskapen, dit Antilopslägtet äfven bör 
räknas, periodiskt sina horn. Men om inflammation uppstår i det an- 
märkta benutskottet, som skjuter in i hornet, af inre eller mekanisk 
orsak, så att ett exsudat bildas emellan benutskottet och inre ytan af 
det ihåliga hornet, så att detta lossnar från sitt anatomiska samman- 
hang ined blodkärlen, och sålunda icke af dessa erhåller material för 
sin tillväxt, faller hela hornet bort såsom en död del af organismen, 
hvarefter ett nytt horn mer eller mindre fullständigt kan bildas såsom 
ett foderal å det anmärkta benutskottet. Samma förhållande äger rum 
med klöfvarna hos alla dermed försedda djur. 

Såsom välbekant, äro endast hanarne af de flesta arter, som höra 
till Hjortslägtet, försedda med horn, hvilka årligen fällas om våren, 
hvarefter de å nyo tillväxa. Detta förhållande skulle således synas ut- 
göra ett undantag från den allmänna regeln, såsom fallet äfven skulle 
vara med den periodiska klofällning, som Nilsson antager hos Ri- 
porna. Hjortslägtets horn utgöras likväl icke endast af hornväfnad, 
utan till det mesta af ben blandadt med hornväfnad, hvilken företrä- 
desvis förekommer i den yttre delen af Hjorthornet. Om detta för- 
hållande kan man fullkomligen öfvertyga sig, om man efter en trans- 
versell eller longitudinell genomskärning slipar en skifva så tunn, att 
den kan undersökas med tillhjelp af det sammansatta mikroskopet. 
Vid denna undersökning får man se tydliga Haverska kanaler med 
inneliggande blodkärl, hvilka, i synnerhet vid transversell genomskär- 
ning, bilda ett ganska rikt nät, hvilket äfven gifver sig tillkänna å 
skifvor, erhållna genom longitudinel genomskärning. Vid transversell 
genomskärning ser man äfven, utom det anmärkta kärlnätet, tvärs af- 
skurna Haverska kanaler omgifne af sådana concentriska lameller, som 
förekomma å benväfnaden. Äfven vid longitudinell genomskärning ser 
man den lamellösa byggnaden tydligare och starkare utvecklad, än å 
lika beskaffadt pra?parat af benväfnaden. Uti denna grundsubstans ser 
man likaledes ett rikt antal benceller med derifrån stjernlikt utgående 
kalkkanaler. Macererar man en sådan skifva med utspädd saltsyra, 
upplöses den i grundsubstansen afsatta kalken, dervid, då praeparatet 


133 

betraktas med mikroskopet, en stark afsöndring af kolsyra äger rum. 
Skirvans ofvananmärkta struktur och maeeration med saltsyra lemnar 
således intet tvifvel öfrigt, att den väfnad, som utgör Renhornets sub- 
stans, är verklig benväfnad. Men då en tunn skifva macereras med 
saltsyra, är den återstående organiska substansen icke så mjuk, som 
då benväfnad underkastas samma behandling, emedan den hårda horn- 
substansen qvarstår. Kokas prseparatet nu med utspädd saltsyra, upp- 
löses detsamma till största delen, och betraktar man denna upplösning 
med mikroskopet, ser man, jemte de från Haverska kanalerna fri- 
gjorda blodkärlen, hornceller och ifrån blodkärlen utträngda blodkulor 
med mer eller mindre ihopkrumpna väggar. Sköljes prseparatet nu 
med vatten, och tillsättes kaustikt soda, tillsvälla horncellerna. Sådant 
är resultatet af den undersökning, jag anställt med Renhorn, hvilket 
således icke lemnar något tvifvel öfrigt, att Renhornet icke utgöres af 
horn väfnad, vitan af benväfnad i förening med hornväfnad, hvarföre 
äfven Renhornet icke egentligen bör benämnas horn, och Tyskarne 
med skäl benämnt det Geiveihe. Renhornet utväxer ifrån pannbenet, 
ifrån ett på detsamma befintligt kort, fast benutskott, som blifvit kal- 
ladt rosenstock, med hvilket Renhornet, i sitt fullt utvecklade till- 
stånd, är fullkomligt sammanväxt till ett ben, som ifrån de yttre gre- 
narne af carotis externa erhåller de nutrierande blodkärlen, hvilka 
genom basen af hornet intränga i dess substans och förgrena sig i de 
i Haverska kanalerna belägna blodkärlen. Då Renhornet är i sin 
tillväxt, är detsamma omgifvet af en hårbeväxt och på blodkärl rik 
hud, hvilken, sedan hornet uppnått kulminationen af sin utveckling, af- 
faller. Ifrån denna kärlrika hud, hvilken å det sig utvecklande Ren- 
hornet spelar samma rol, som periostewn på benväfnaden , intränga 
blodkärlen öfverallt å hornets yttre yta in i dess substans till de Ha- 
verska kanalerna, och bilda det rika kärlnät, som observeras vid trans- 
versell genomskärning af hornet, och hvilka på mångfaldigt sätt com- 
municera med de blodkärl, som ifrån rosenstocken intränga genom 
basen af hornet i de longitudinelt löpande Haverska kanalerna. Då 
den yttre hårbevuxna huden å hornet affaller, atrophieras en del af 
de blodkärl i hornets substans, som härifrån taga sitt ursprung. De 
hithörande Haverska kanalerna fyllas till en del med bensubstans, då 
äfven materie-omsättningen i hornets väfnad betydligt minskas. De longi- 
tudinellt i hornet förlöpande och ifrån rosenstocken kommande blod- 
kärlen fora ännu blod, som de äfven afgifva till en del af de blod- 
kärl, som tillhöra det transversella kärlnätet. Småningom inträder äf- 


134 

ven atrofi i de longitudinellt löpande blodkärlen, så att materie- 
omsättningen i hornets värnad i samma förhållande förminskas, och då 
den uppnått sin kulmination, hvilken inträffar mot våren, sitter hor- 
net fast vid rosenstocken, såsom en förtorkad gren å en trädstam. 
Om våren, då testiklarne hos Renhanen begynna svälla, utvidgas äf- 
ven, märkeligt nog, de grenar af carotis externa som öfvergå till ro- 
senstocken, hvaraf följden är en starkare materie-omsättning i rosen- 
stocken, hvilken starkast gifver sig tillkänna på gränsen emellan ro- 
senstocken och det vidfästade hornet; en slags inflammation, med 
ökad resorption, uppträder, hvaraf följden är kalkjordens upplösning, 
med häraf härrörande uppmjukning af substansen på gränsen emellan 
rosenstocken och hornet. Blodkärlen här oblitereras, så att icke mera 
något sammanhang emellan rosenstocken och basen af hornet, medelst 
blodkärlen, äger rum. Den uppmjukade substansen emellan rosenstoc- 
ken och hornet kan icke mera bära hornet, som, till följe af sin egen 
tyngd, eller vid minsta mekaniska verkan, affaller, då på den yta 
af rosenstocken, som var fästad vid hornet, bildas en mjuk blodkärl- 
rik svulst. Ifrån denna utvecklas nu det nya hornet med en förvå- 
nande hastighet, till följe af det ökade tillopp af blod, som äger rum 
genom de ännu utvidgade, till rosenstocken löpande grenarne af caro- 
tis externa. Det nyutvecklade hornet är ännu mjukt som brosk, men 
småningom afsättes kalkjord i de först utvecklade delarne af hornet, 
dervid spetsen af hornet och grenarna benvandlas till sist, då hor- 
nets utveckling är fulländad, och äfven de till rostenstocken förlöpan- 
de grenarna af carotis externa återtaga samma vidd, som de hade förr- 
än de, liktidigt med testiklarnes tills vällning, utvidgades. Inom 10 a 
12 veckor är det sålunda affallna Renhornet genom nybildning åter 
ersatt. Ganska märkvärdig är, vid detta Renhornets affallande och 
återväxt, den consensus med testiklarnes utveckling till parnings- 
tiden, hvilken tydligt gifver sig tillkänna äfven derigenom, att, om 
Renhanen kastreras vid den tidpunkt, då hornet affaller, ingen åter- 
bildning af hornet äger rum, likasom att, om kastrering företages vid 
den tidpunkt, då hornet är till hälften utbildadt, dess vidare utveck- 
ling afstadnar '). Hornens affallande hos Ren- och Hjortslägtet i all- 
mänhet är således icke ett undantag ifrån det allmänt gällande för- 
hållandet hos den egentliga hornboskapen, hvars horn icke periodiskt 


1) Blunicnbach Handbuch der vergleichcndcn Anatomic, Göttingen 1815. pag. 
36—37. 


135 

affalla, utan har sin grund i Hjorthornens anatomiska byggnad och 
fysiologiska verksamhet. Såsom en mellanlänk emellan den egent- 
liga hornboskapen och Hjorten, med fästadt afseende å hornen, kan 
man anse Giraffens horn, hvilka, såsom bekant, framskjuta från pann- 
benet, äro öfverklädda af en hårbetäckt hud, men icke periodiskt af- 
falla, ty natura non facit saltus, hvilket dock skulle vara fallet, om 
Riporna, undantagsvis bland foglarne, periodiskt skulle fälla sina klor. 


öm de parasitiska irustateerna: 
E.IRIOPE oel* PELTOGA§TER, ir. Ra t lake. 

Af 
W. LILLJEBORG. 


D< 


'essä parasitiska kräftdjur, af hvilka de af det förstnämnda slägtet 
höra till ordningen Isopoda och familjen Bopyridae och de af det 
sednare till Cir ripediernas underklass, der de sluta sig närmast till 
ordningen Apoda, Darwin , och bilda en egen familj , om icke en egen 
ordning, hafva visserligen länge varit kände, och dithörande former 
hafva af Italienaren Cavolini redan under förra seklet blifvit be- 
skrifne och afbildade, men man har dock allt hittills icke varit på 
det rena med dem. Af Liriope har den fullt utbildade moderformen 
icke varit känd, och om man än, på grund af öfverensstämmelsen 
mellan den kända formen och hanen af slägtet Bopyrus, ansett den 
för att vara en Bopyrid, så har man dock, tillfölje af bristen på kän- 
nedom om dess serskilda utvecklingsformer, derom icke kunnat hafva 
någon visshet. De till slägtet Peltogaster, H. Rathke, hörande parasi- 
tiska kräftdjuren har man till en början ansett vara en slags intesti- 
nalmaskar, som stodo närmast Trematoderna, ehuru skilda från dem; 
och derefter har man på sednare tiden ansett dem för Lernéartade 
kräftdjur. Ehuru man någon gång påpekat den öfverensstämmelse, 
som förefinnes mellan dess larver och larverna af Cirripedierna, så har 
man dock icke genom en mera genomförd jemförelse dem emellan, 
eller genom en mera detaljerad undersökning af det fullbildade djurets 
byggnad ådagalagt, att de äro Cirripedier. Det tillhör Magister G. 
Lindström att först hafva antydt den nämnda öfverensstämmelsen 
mellan larverna '). 


1) Öfversigten af Kongl. Vetensk.-Akademiens Förh. 1855, p. 362, tab. xm, tig. 
1—3. 

Uti Archiv fur Naturgeschichte , herausgeg. von Troschel, 1859, p. 232, har 
Leuok.vrt helt nyligen sysselsatt sig med Pachjbdella, samt anfört, att den redan 

10 


138 

Dessa djur äro särdeles anmärkningsvärda, derföre att de hvar i 
sin stad förete exempel på den högsta hittills kända graden af trans- 
formation, eller, såsom det blifvit benämndt, tillbakagående utveckling, 
eller tillbakagående förvandling. Och de af slägtet Peltogaster äro 
dessutom af största intresse, derföre att de utgöra den yttersta, minst 
utbildade, eller lägsta formen af alla hittills kända Articulater. Detta 
blir tydligt deraf, att Cirripedierna i allmänhet utgöra den lägsta grup- 
pen af Articulaterna, och att slägtet Peltogaster påtagligen utgör den 
lägsta formen af Cirripedierna. Vi kunna icke tänka oss en mera 
ofullkomlig Articulat, än den, hvars hela kropp företer formen af en 
enkel oledad säck, utan tecken till segmenter, ben, mundelar, eller 
andra appendiculära delar, än ett i allmänhet skålformigt mer eller 
mindre hornartadt vidfästningsorgan, och der hela kroppen har blifvit 
förvandlad till en reservoir för ägg eller ungar. Djurets hela både 
tillvaro och organisation har uppgått, att jag så må säga, uti upp- 
fyllandet af dess propagativa bestämmelse. Utan kännedom om deras 
larvtillstånd, och utan en närmare kännedom om deras inre byggnad, 
skulle det icke vara möjligt, att ens ana, att de äro articulater, och 
det är derföre ursägtligt, att Rathkk ansåg dem för intestinalmaskar. 

Hos den gamla honan af slägtet Bopyrus, som hittills utgjort den 
lägsta formen af Isopoderna, är den retrograda transformationen vis- 
serligen ganska stor, och kroppen synes till stor del hafva blifvit för- 
vandlad till en äggreservoir eller äggkapsel, men man ser dock tyd- 
liga, om än transformerade, mundelar, ben och gälblad. Hos slägtet 
Liriope har denna transformation hunnit så långt, att mundelar, ben 
och gälblad helt och hållet försvunnit, och den bakre och största de- 
len af kroppen har blifvit förvandlad till en äggkapsel. Isopod-typen 
har helt och hållet försvunnit. Hos ungarne finna vi emellertid Iso- 
pod-typen tydlig, och det är märkligt, att oaktadt moderdjurets så 
betydliga transformation tyckas dessa nästan förete en högre utbild- 
ningsform än ungarne af Bopyrus. 

För att visa befogenheten af vårt påstående, att de till slägtet 
Peltogaster hörande formerna kunna betraktas såsom de lägsta af alla 
Articulater, vilja vi jemföra dem med några andra former som i all- 
mänhet eljest anses för de lägsta. De till ordningen Apoda hörande 
Cirripedier, hvilka eljest äro de lägsta hittills kända Cirripedier, och 
hvilka äro de som af alla synas komma Peltogaster närmast, visa 


1836 blifvit beskrifven af J. Thompson under namn af Sacculina. Men hvarken Leuc- 
kart eller Thompson hafva insett, att den är en Cirriped, utan ansett den för en 
Lerneid. 


931 

tydligen , att de stå på ett högre utvecklingsstadium, derigenom , att de 
hafva kroppen segmenterad, att munnen är försedd med appendiculära 
delar, och att de prehensila antennerna till en del äro permanenta. 
Bland de andra kräftdjuren hafva vi de lägsta och mest transforme- 
rade formerna inom Lerneidernas familj, och slägtet Lernaea. De 
greniga, såsom vidfästningsorganer tjenande bihang, hvaraf munnen är 
omgifven, hvilka tyckas vara transformerade antenner eller ben, och 
de i närheten till munnen inuti halsen befintliga rudimentära munde- 
larne, oeh de båda yttre äggsäckarne eller äggtrådarne visa tydligen, 
att de innehafva en högre organisation än Peltogaster, och att den 
tillbakagående förvandlingen hos dem, huru betydlig den än är, likväl 
hunnit mindre långt än hos sistnämnda slägte. Inom spindlarnes klass 
finna vi den högsta graden af transformation hos det parasitiska släg- 
tet Lingaatula eller Pentastoma, hvilken företer den största likhet 
med en del intestinalmaskar, och derföre varit räknad till dessa ända 
till dess man fick kännedom om dess larver. Då mnnnen är omgif- 
ven af fyra appendiculära mundelar, under form af hakar, och krop- 
pen är mer eller mindre tydligt segmenterad, är den mera utbildad, 
eller, om man så vill, mindre transformerad, än Pdtogaster. Hos 
alla andra fullt utbildade Articulater, än dessa nämnda, finna vi Ar- 
ticulat-typen mera utpräglad. 

Den hos de ifrågavarande djuren i så hög grad framstående re- 
trograda eller tillbakagående förvandlingen gifver mig anledning att 
yttra några ord om de parasitiska djurens utveckling i allmänhet, 
jemförd med utvecklingen af andra djur. 

Vi veta, att de organiska varelserna bilda tvenne skilda riken: 
växtriket och djurriket, och att derföre alla dessa varelsers lifsyttrin- 
gar kunna sammanfattas uti tvenne skilda afdelningar, eller räknas till 
tvenne skilda spherer: det organiska eller vegetativa, och det animala 
lifvets spher. Till den förra räknas alla de lifsyttringar eller lifsfunk- 
tioner, som endast hafva individens och artens underhåll och förkof- 
ran till sitt ändamål, och till den sednare alla de, som hafva till sitt 
åndamål, att sätta organismen i en sjelf ständig förbindelse med sin 
omgifning, eller med andra ord, att gifva honom förmågan att emot- 
taga och tillegna sig, eller också meddela intryck. Växterna äga en- 
dast det förra slaget, djuren äga båda. Det sednare slaget är således ut- 
märkande för djuren, och det har derföre fått benämningen : det avimala- 
Det är derföre tydligt, att ju mera detta hos djuren är utbildadt, desto 
högre plats i systemet bör man tilldela dem. Det är också tydligt, att 
det som uti denna förbindelse mellan djuren och deras omgifning för dem 


140 

isynnerhet är utmärkande, och gifver förbindelsen sin väsendtliga ka- 
rakter, är sjelfständigheten , medelst hvilken djuren äga förmåga att i 
mer eller mindre grad modificera intrycken, och bestämma sitt för- 
hållande till sin omgifning, eller med andra ord förmågan att göra sig 
mer eller mindre oberoende. Denna förmåga har hos menniskan er- 
nått sin högsta fulländning. Hon är fri. Äfven hos växterna finna 
vi lifsyttringar, lifsfunktioner, som gå ut på att sätta dem i förbin- 
delse med sin omgifning, men dessa sakna helt och hållet karak- 
teren af sjelfständighet. Genom sina rötter hafva de förbindelse med 
jorden, och genom sina blad med luften, men denna förbindelse är in- 
gen annan, än den, som hos djuren förefinnes mellan födoämnena och 
digestionskanalens slemhinna, och mellan luften och lungan. Då det 
icke är möjligt att kunna fatta de parasitiska djurens förhållande till 
andra djur, utan att hafva gjort sig reda för allt detta, hafva vi an- 
sett det nödigt att förutskicka denna allmänna karakteristik. Då 
man, med afseende på den nämnda sjelfständigheten uti djurens för- 
hållande till sin omgifning, jemför de parasitiska djuren med andra 
djur, så är det tydligt, att de förra äro mera beroende, eller mindre 
sjelfständiga, än dessa. De bero helt och hållet af de varelser, på 
hvilka de lefva såsom parasiter, från hvilka de hemta all sin näring, 
och på hvilka de hafva hela sin tillvaro. Vi finna derföre ofta på 
olika djurarter olika parasitiska djur, hvars formbildning blifvit, att 
jag så må säga, bunden af de djurs beskaffenhet, på hvilka de lefva. 
Detta är stundom så märkbart, att man velat bestämma arterna af 
de herbergerande djuren efter arterna af deras parasiter, och vice versa. 
Detta beroende är naturligtvis störst hos de parasiter, som för hela 
sitt lif äro fastade till en enda punkt på djuret, på hvilket de lefva, 
och mindre hos dem, som kunna röra sig fritt på sin värd. Denna 
de parasitiska djurens beroende ställning utöfvar på deras utveckling 
ett i hög grad hämmande inflytande, i öfverensstäminelse med den of- 
vannämnda lagen, att oberoendet och utvecklingen gå jemna steg med 
hvarandra. Om vi jemföra de parasitiska djuren med de andra af 
närstående klasser, eller at samma klass, eller också af samma ord- 
ning, så skola vi derföre alltid finna, att de stannat på en lägre ut- 
vecklingsgrad, än dessa sednare. Och om vi jemföra dem med hvar- 
andra inbördes, så finna vi alltid, att de parasiter, som för hela sitt 
lif äro bundne till en och samma punkt, äro mindre utbildade än de, 
som kunna röra sig fritt på sin värd. Man jemföre t. ex. intestinal- 
maskarne med de andra maskarne, de parasitiska insekterna Puleoc, 
Nycteribia, Melophagus och Pediculus med de andra insekterna af 


141 

ordningarne: Diktera och Hemiptera, de parasitiska Arachniderna 
Sarcoptes, Demodex och Linguatula med de andra Acariderna, de 
parasitiska kräftdjuren med de andra kräftdjuren, och bland de para- 
sitiska kräftdjuren de af familjen Lernaeidae med Caligidae, o. s. v., 
och man skall finna detta på det tydligaste ådagalagdt. 

Då de parasitiska djuren således i allmänhet stå på en jemfö- 
relsevis lägre utvecklingsgrad, än de andra, så står detta uti ett nöd- 
vändigt samband med de för deras utveckling ogynsamma förhållanden 
under hvilka de lefva. Äfven for andra djur kunna stundom förhållan- 
den uppstå, som inverka hämmande på deras utveckling, och föranleda 
en eller annan ofullkomlighet, men de äro undantag, och icke regel. 
Så se vi t. ex. att grodlarverna, då de äro beröfvade ljuset , qvarstanna 
uti sitt larvtillstånd, och att åtskilliga andra djur, t. ex. fiskar 
och kräftor, under enahanda förhållande icke erhålla några ögon. Att 
ofullkomligheten hos parasiterne sålunda bör förklaras, visar sig dess- 
utom äfven derigenom, att de såsom ungar, eller uti sitt larvtill- 
stånd uppträda med lika fullständig utveckling, som andra med dem 
beslägtade djurs larver. De hafva då alla de karaktärer, som tillhöra 
den djurgrupp, inom hvilken de hafva sin systematiska plats, och det 
är derföre efter beskaffenheten af deras larver, som de skola classifi- 
ceras. Och det inträffar derföre med dem det egna, att de, med af- 
seende på de animala lifsfunktionerna och dertill hörande organer, så- 
som larver innehafva en vida högre utvecklingsgrad, än såsom full- 
bildade. Såsom larver röra de sig fritt, och hafva för detta ändamål 
utbildade organer, såväl för rörelsen som för sensibiliteten, t. ex. sim- 
fötter, antenner, och öga hos dem, som lefva i vattnet. Efter att 
någon tid hafva rört sig fritt, fästa de sig på de djur, som skola her- 
bergera dem, på den plats, instinkten drifver dem till, och under de 
derefter inträdande hudömsningarne, förlora de en efter annan af dessa 
det animala lifvets attributer, tills de slutligen stundom få utseende af 
en enkel säck, med uteslutande vegetativa, och företrädesvis propa- 
gativa lifsfunktioner. Sedan de hafva fästat sig, går till en början 
hela deras lifsverksamhet ut på en ansamling af näringsämnen, eller 
materialier för de sedermera sig framför allt annat utbildande fort- 
plantningsorganerna. Och den sista akten af deras lifsprocess är fram- 
födandet af en oändelig mängd ägg eller ungar. Detta är den så kal- 
lade retrograda, eller tillbakagående transformationen eller förvandlin- 
gen, eller också, om man så vill, utvecklingen. Det ändamål, som 
naturen genom denna utvecklingsgång synes företrädesvis hafva afsett, 
är fram alstrandet af en utomordentligt talrik afföda. Vi känna ännu 


142 

icke mycket af* parasitdjurens märkliga naturalliistoria, men hvad vi 
erfarit gifver vid handen, att deras öfverflyttning från ett djur till ett 
annat ofta är underkastad många vanskligheter, samt är i mer eller 
mindre mån beroende af tillfälligheter. 

När vi jemföra denna utvecklingsgång med den af andra djur, 
finna vi, att den är dessas mycket olik. Hos andra djur är det ve- 
getativa lifvet — nemligen den delen af detsamma, som afser indivi- 
dens näring och tillväxt — företrädesvis herrskande under det de äro 
ungar eller larver. Så se vi t. ex., att insekternas larver i allmänhet 
hafva en mycket lägre utvecklingsform, än de fullbildade insekterna, 
nemligen maskformen, och den glupskhet, hvarmed de äta, samt den 
hastiga tillväxten i volumen, utan någon motsvarande tillväxt i orga- 
nisationen, bevisa nogsamt, att hela deras larvtillstånd går ut på an- 
samlandet af byggnadsmaterialier för pupptillståndet. Härvid bör det 
emellertid anmärkas, att de djur, som tillfölje af sin mindre grad af 
oberoende öfverensstämma mest med de parasitiska djuren, och i så- 
dant afseende liksom de närma sig mest till växterna, och som, sedan 
de blifvit fullt utbildade, sitta fastvuxna för hela sitt lif på ett och 
samma ställe, också förete, liksom parasitdjuren, med afseende på den 
större rörligheten och det animala lifvets karakterer i allmänhet, en 
högre utveckling såsom ungar, eller larver, än då de äro fullbildade. 
Så t. ex. är det förhållandet med alla Cirripedier och Polyper eller 
Coraller. 

Vi må nu öfvergå till en kort beskrifning af de här ifrågavaran- 
de kräftdjuren. 


Gen. L1RIOPE, II. Rathke. 

Beiträge Z. Fauna Norwegens, Nova Acta Academiae Caesareo- 
Leopoldinae Naturae Curiosorum, 1843, vol. XX. pag. 60. 

SLÄGTKARAKTER. Kräftdjur af Isopodernas ordning och 
Bopyridernas familj. 

Den gamla honan har kroppen af delad i tvenne tydligen .skilda 
delar; den främre delen, eller cephalothoraoc , som omfattar hvfvu- 
det och de 3:ne derpå följande segmenterna , är genom en slags hals 
förenad med den bakre, större, icke segmenterade kroppsdelen, hvil- 
ken gör tjenst såsom matrioc , eller förvaringsställe för ägg och un- 
gar. Ögon, yttre mundelar, antenner, ben och gälbihang saknas. 


14H 

Ungen och troligen äfven hanen likna mycket dem af Bopyrus, 
och skilja sig från dem nästan endast genom formen af det sista 
paret bröstben, som öro försedda med en lång, nästan rät, och 
icke retractil klo. 


LIRIOPE PYGJVLEA, H. Rathke. 
L. c. 

Den fullt utbildade honan: 

Längden från munnen till den motsatta kroppsändan, hvarest 
analöppningen tyckes hafva sin plats, vid den bakre sidan af matrix, 
ungefär 4 millim. Bredden från den ena sidan af matrix till den an- 
dra 7 millim., och tjockleken eller höjden af matrix 3 millim. 

Cephalathorax är ofvan konvex, och der äro suturerna mellan 
segmenterna tydliga. Segmenternas sidodelar förena sig uti en något 
nedåt och bakåt riktad spets, och de båda bakre segmenterna hafva 
i bakre kanten 2:ne vinklar. Munnen visar sig såsom en transversel 
springa på undre sidan mellan första och andra segmentet. 

Den bakre kroppsdelen har utseendet af en njurformig säck, som 
hos det lefvande djuret ofvan och under var slät, då den icke sam- 
mandrogs. På det döda i sprit förvarade djuret har den öfre sidan af 
denna säck flera tvärgående veck, med undantag af den medlersta 
delen, som är starkt konvex. A undre sidan af matrix är en långs- 
gående springa, som sträcker sig från analöppningen till halsen. Ge- 
nom denna springa utgå ungarne. 

Kroppsbetäckningen är temligen genomsigtig, men likväl tjock 
och fast. 

Hanen : 
Det är troligen en något yngre form af denne, som af Rathke 
blifvit beskrifven och af bildad. Han liknar i det aldra närmaste den 
yngre hanen af Bopyrus, enligt Kröyer. 

Den nyligen kläckta ungen: 
Längden knappt V 4 millim. Liknar mycket ungen af Bopyrus, 
har redan alla karakterer af en Isopod, och undergår såsom larv in- 
gen metamorphos. Sedd ofvan är den oval eller aflångt oval, ju mera 
utbildad desto mera långsträckt. Kroppssegmenterna 14, af hvilka 
det första, eller hufvudet, är det största, och det sista, som under 
form af en liten skifva betäcker basen af caudalbenen, är det 


144 

minsta. Under sidodelarne af bröstsegmenternas tergaldelar syntes 
temligen tydliga epimerer. Stundom voro ögonen otydliga, och stun- 
dom visade de sig såsom 2:ne brunröda punkter. Det främre eller 
inre paret antenner helt små, med 4 leder. Det bakre eller yttre 
paret deremot stora, med 5 leder, och räcka, äfven då borsten 
vid deras spets afräknas, ungefär till kroppens midt. Det 3:dje ledet 

o 

är det längsta. A hvardera sidan af munnen har jag kunnat se en 
temligen tydlig mandibula! Bröstbenen äro 6 par, af hvilka de 5 för- 
sta paren hafva ungefär samma form, och äro alla subcheliforma, d. 
v. s. ha det näst sista ledet något större än de andra, och det sista 
forvandladt till en retractil klo. Det 6:te paret har det näst sista le- 
det mera långsträckt än hos de andra benen, och klon är, såsom re- 
dan är nämndt, serdeles lång och nästan rät. Aldominalbenen äro 5 
par, som alla äro lika, tvågreniga, den yttre grenen med 3 och den 
inre med 2 långa och cilierade simborst. Caudalbenen, som utgöra 
en slags stjertfena, äro större och tjockare än de andra, men liksom 
de tvågreniga, ehuru den ena grenen är mindre än den andra. Dessa 
grenar bära flera tjocka och något böjda cilierade borst. 

Den fullbildade honan, som i sin matrix inneslöt de nu beskrifna 
ungarne, jemte okläckta ägg, fanns i Juli månad förlidet år (1858) 
vid Molde i Norge, på några famnars djup i hafvet, fästad på en 
Peltogaster paguri Rathke. 


Gen. PACHYBDELLA, Diesing. 

Systema Helminthum, Vol. I. p. 435. 

Rathkes Peltogaster omfattade äfven de till detta slägte hörande 
kräftdjur, men Diesing skilde dem derifrån, på grund af deras afvi- 
kande yttre form, och uppställde dem såsom ett eget slägte, under 
ofvan anförda namn. Genom undersökningen af deras inre byggnad 
hafva vi funnit denna generiska skilnad fullkomligt bekräftad. 

SLÄGTKARAKTER: Kräftdjur af Gir ripediernas underklass, 
som lefva såsom parasiter under abdomen hos Crustacea Deca- 
poda Brachyura. 

Det fullbildade djuret är tjockt, säckformigt , transverselt el- 
liptiskt, med en siat, mjuk, men fast hud, eller mantel, hvilken 
omsluter en tjock, mjuk och inuti glandulös kropp, utan tydlig 
digestionskavitet. På ena (undre) sidan af mantelsåcken år ett 


145 

.skålformigt , hornartadt vidfästningsorgan , som har en mycket kort 
hals, med hvilken det är fästadt vid manteln. I midten af detta, 
är mimöppningen, som öfvergär uti en oesophagus. Ingen anus? 
Mellan manteln och den mjuka kroppen äro talrika yttre ovarier 
med form af greniga caeca; och inuti den mjuka kroppen äro de 
inre ovarierna. Ungefär midt emot munöppningen är på manteln 
en temligen stor, af veck af manteln omgifven öppning, som leder 
till kaviteten mellan manteln och de yttre ovarierna. De masculina 
generationsorganerna äro okända. 

Ungarne likna dem af Cirripedierna, men hafva den bakre 
kroppsdelen mindre utdragen. 

Ännu är af detta slägte blott en art med säkerhet känd, nemligen 


PACHYBDELLA CARCINI, (H. Rathke). 

Beiträge Z. Fauna Norw. Acta Leop. Vol. XX, p. 247, tab. 
XII, fig. 18 & 19, 

hvilken blifvit funnen vid Norge, Bohuslän, England, i Medelhaf- 
vet, och i Svarta Hafvet. 


Gen. PELTOGASTER, H. Rathke. 

Beträge Z. Fauna Nonv. Acta Leop. Vol. XX, p. 244. 

SLÄGTK AR AKTER: Kräftdjur af Cir ripediernas underklass, 
som lefva såsom parasiter fastade på abdomen hos arter af slägtet 
Pag ur us. 

Det fullbildade djuret är säckformigt, aflångt, trindt, eller 
något plattadt, betäckt af en mer eller mindre genomsigtig hud eller 
mantel, utan tecken till segmcnter, eller ledade appendiculära de- 
lar. På den ena (den undre) sidan af manteln är ett nästan tratt- 
formigt eller skålformigt, mer eller mindre hornartadt vidfästnings- 
organ, uti hvars midt munöppningen är belägen, och som genom 
en kort hals är fästadt vid manteln. Vid den ena (den främre) 
ändan af kroppen är en stundom stor och stundom liten öppning, 
som leder till den innanför manteln varande håligheten. Denna 
hålighet upptages i mer eller mindre grad, allt efter äggens ut- 
veckling , af en säck , hvars väggar förete en transverselt fbrös 
struktur. Inuti denna säck är en om ej flera strukturlösa chiti- 
nösa säcklika hinnor, som omsluta ovarierna, hvilka uti ett visst 

ii 


146 

stadium af deras utveckling tydligen förete utseendet af korta, gre- 
niga tuber, som vid basen äro sammansmälta , och tyckas vara ord- 
nade uti tvenne långsåt kroppen gående parallela rader. När äg- 
gen blifvit fullt utbildade, utgå de från ovarierna, och fästa sig 
på inre sidan af den chitinösa säck, som närmast omslutit ova- 
rierna, och både denna och den fibrösa säcken hafva nu blifvit så 
utspände, att de ligga nära intill manteln, och att hela kroppen 
synes uppfylld af äggen, ehuru der inuti densamma, åtminstone 
stundom, är ett tomrum, på bottnen af hvilket ovarierna hafva sitt 
läge. Aggen äro då fastade medelst ett klibbigt ämne, som troli- 
gen äfven bidragit till att bilda den tunna chitinösa hinna, hvaraf 
de äro omslutne, på samma sätt, som äggen uti en äggsäck hos 
Cyclops. Under ovarierna, nästan midtöfver vidfästningsorganet, 
äro på inre sidan af den chitinösa säck, som omsluter ovarierna, 
tvenne nästan klubbformiga eller punglika organer fastade, hvart- 
dera med en temligen lång och smal hals. Då äggen hafva utgått 
ur ovarierna, har jag funnit dessa punglika organer mindre och 
tomma. Eljest har jag funnit deras innehåll segt och bestående af 
större och mindre bläsor, stundom med nucleus. Det är derföre 
troligt, att de äro körtelartade organer, bestämda till att af sön- 
dra det klibbiga ämne , hvarmed äggen fästas , då de utgått från 
ovarierna '). 

Ungarne eller larverne likna dem af föregående slägte, och öf- 
verensstämma således närmast med Cirripediernas , ehuru den bakre 
delen af kroppen är mindre utdragen eller afsmalnande, än hos dessa 
sednare. 

Jag har funnit trenne former af detta slägte, hvilka tyckas vara 
skilda arter. 


1. PELTOGASTER PAGURI, H. Rathke. 

Diagn. Vidfästningsorganet beläget på midten af kroppen, 
grenigt , och dess bas utbreder sig under form af en sköld på man- 
teln. Största längden 16 millim. 

Hos denna arten är det isynnerhet tydligt , att vidfästningsorganet 
är bildadt genom cementafsöndring, och att dess kanter genom cemen- 
tet sammansmält med huden på Pagurens abdomen. 

1) De uti denna beskrifning förekommande afvikelser från den förut uti K. Vet.- 
Soc:s Acta lemnadc beskrifningen äro en följd af sednare observationer å friska ex- 
emplar. 


147 

Funnen vid Norge och Bohuslän på åtskilliga arter af slägtet 
Pagurus. 


2. PELTOGASTER SULCATUS, n. sp. 

Diagn. Vidfästningsorganet beläget bakom midten af kröp- 
pen, enkelt, med utvikne, radierade kanter, och utan sköld. Öpp- 
ningen vid den främre kroppsändan stor och omgifven af veck af 
manteln. Längden 7 — 8 millim. 

Funnen vid kusterna af Norge på ett par arter af slägtet Pagu- 
rus, på P. cuanensis Thompson, Bell, och P. chiracanthus Lilljeb. 


3. PELTOGASTER MICROSTOMA, n. sp. 

Diagn. Vidfästningsorganet beläget bakom midten af krop- 
pen , enkelt och utan sköld , kanterne föga utvikne , och icke radie- 
rade. Öppningen vid den främre kroppsändan mycket liten, och 
icke omgifven af utstående veck af manteln. Längden 5 — 6 millim. 

Funnen vid Norge på Pagurus chiracanthus, och P. laevis, 
Thompson & Bell. 


Omarbetning af Duliamels bevis för 
Princiwe des vitesses virtuelles. 

lVled den omarbetning af Duhamels bevis för Principe des vitesses 
virtuelles, som i det följande framställes, åsyftas visserligen att genom 
en större utförlighet och anförda exempel bidraga till dess förtydligan- 
de, men det hufvuclsakliga ändamålet är likväl ett annat. Då det 
nemligen är vanligt att grunda behandlingen af den ifrågavarande prin- 
cipen på theorien för oändligt små qvantiteter och definiera de för den- 
samma väsendtliga kraftmomenterna på ett sådant sätt, att de först 
kunna sägas vara i egentlig mening virtuella momenter, när de upp- 
hört att äga någon verklig storlek, så är det isynnerhet för att upp- 
visa obehöfligheten af detta behandlingssätt och genom några små 
förändringar i definitioner m. m. bevara åt differentialer den betydelse, 
som Cauchy åt dem gifvit, och derigenom förvärfva åt de virtuella 
kraftmomenterna rättigheten att vara verkliga, från noll skilda qvan- 
titeter af understundom ganska betydlig storlek, som nedanstående ra- 
der blifvit sammanskrifna. För uppnåendet af detta mål har det icke 
synts nödigt att vid behandlingen af den ifrågavarande principen gå 
mer i detalj, än Duhamel i sin framställning har gjort, och omar- 
betningen sträcker sig derföre i detta afseende icke längre , än det om- 
arbetade, sysselsätter sig följaktligen icke med sådana fall, då afseen- 
de borde fästas vid friction, styfhet m. m. Deremot torde det vara 
behöfligt att uppvisa, hvilken geometrisk betydelse differentialer, sed- 
da från Cauchyansk synpunkt, äga. Innan vi öfvergå till sjelfva ämnet, 
förutskicka vi derföre följande anmärkningar: 

12 


150 


1. Då x, y, z äro af hv äran dra oberoende variabler, betyda dx, 
dy, dz detsamma, som Ax, Ay , Az. 

2. Af differentialkalkylen är kändt, att man af 

y = f(*) (i) 

erhåller 


J—2-/W. 


(2) 


och Cauchy har visat, att det lika väl gäller om dx och dy i denna 
eqvation, som om £ och r\ i en eqvation sådan som 

att de knnna antaga ganska höga värden. Den, som vill benämna 
dem oändligt små, måste följaktligen fatta uttrycket "oändligt liten" i 
den mening, hvari det i samme författares theori för infiniment petits 
förekommer, enligt hvilken hvarje variabel som har noll till gränsvär- 
de, säges vara oändligt liten, den må för öfrigt kunna antaga hur 
stora värden som helst, ja till och med constanter kunna anses så- 
som oändligt små, ehuru af gradtalet noll. Åskådliggöra vi functionen 

f(x) derigenom, att vi i ett plan 
upprita den kroklinie, som hän- 
förd till ett rätvinkligt coordinat- 
system utgör locus för eqvationen 
(1.), så finna vi t. ex. vidstående 
figur. Kallas vinkeln mellan tan- 
genten i punkten a och positiva 
#-axeln a, så är, såsom vi af dif- 
ferential-kalkylens application på 
" analytiska geometrien veta, 


-%! 


Ay .,s\ 
tga = lim -j^ = f (x). 

Dragés genom a en med #-axeln parallel linie ab och vidare mot 
denna en vinkelrät linie be från en punkt c hvilken som helst af tan- 
genten, så få vi ur den rätvinkliga triangeln abc 

be tg a 

äb = ~F 


= roo • 


Jemtöres eqvationen (2) med denna eqvation, så synes, att om man 
gör 

dx = ab , 


151 

så bhfver 

dy = be . 

Differentialerna dx och dy kunna följaktligen anses såsom löpande co- 
ordinater för tangenten i punkten (oc,y) , om denna punkt sjelf tages 
till origo. Detta synes också af tangentens eqvation, som är 

n— v =/'0) <£—*)■ 

om vi förflytta origo till tangeringspunkten, ty vi erhålla i detta fall 

en eqvation, som tydligen satisfieras af 

n —ty* 

£ = dx . 
3. Äro eqvationerna tvenne 

V = SPO) > 
och utgöra de sålunda eqvationerna för en curva in spatio, så synes 
af jemförelsen mellan eqvationerna för denna curvas tangent, hänförd 
till tangeringspunkten sjelf såsom origo, eller 

och eqvationerna 

dx = f'(z)dz i 

dy — y'(z) dz , 
att om dz poneras lika med z-coordinaten för någon punkt på tan- 
genten, så äro dx och dy de till samme punkt hörande x- och y- 
coordinaterna. Differentialerna kunna således äfven i detta fall anses 
såsom de löpande coordinaterna för tangenten, hänförd till tangerings- 
punkten såsom origo. 
4. Innehåller en eqvation trenne variabler, såsom t. ex. 

*=/(*y) (3) 

så betecknar den, såsom bekant är, en bugtig yta och har till diffe- 
rentialeqvation 

dz = ¥ dx + %dy (4) 

dx dy 

Läggas genom punkten x,y, z, som vi för korthets skull vilja kalla 
Oj, trenne med coordinataxlarne parallela linier O l Å\ , O^,, O x Z x , 
så bildar genomskärningen mellan ytan och det plan, som innehåller 
linierna O l X x och O x Z x , en plan curva, hvars eqvation vi naturligtvis 


152 


böra finna, om vi i eqv. (3) ponera y constant. Denna curvas tan- 
gent i den nyssnämnde punkten gör vidare med linien { X X en vinkel 
a, hvars trigonometriska tangent, såsom vi lätt inse, bör erhållas, 
om vi differentiera z i afseende på x under antagande, att y är con- 
stant, således 


f tga = 


dx 


g Afsätta vi nu på linien O v \\ 
e ett stycke O v a ock från punk- 
ten a draga en med 2-axeln 
parallel linie till en på den 
omtalade tangenten belägen 
punkt b , så måste till följe 
af den nyss gifna expressionen 
på tga 


ab = j- . O^a. 


(5) 


På samma sätt bildar genomskärningen mellan ytan och det plan, 
som går genom linierna { }\ och O l Z l , en plan curva, hvars eqvation 
vi erhålla, om vi ponera x constant i eqv. (3), och hvars tangent i 
punkten O x gör med { 1\ en vinkel, som till trigonometrisk tangent 
har partiella derivatan af z , tagen i afseende på y såsom oberoende 
variabel. Förena vi tvenne vinkelrätt öfver hvarandra liggande punk- 
ter c och d , af hvilka den förre tillhör linien O x Y i och den sednare 
nyssnämnde tangent, med en rät linie cd , så är följaktligen tydligt, 
att 


cd = ~r- . O x e. 
dy 


(6) 


Genom a och b draga vi nu tvenne med 0,-F, parallela linier ae och 
bg, vidare genom c en linie ce parallel med O l A\ och genom e en li- 
nie ef parallel med O i Z l , slutligen genom c och d tvenne linier cg 
och df parallela med OJ) och genom b en linie bf parallel med O i d. 
Emedan tillfölje af vår construction abge och cd/g äro parallelogram- 
mer, så är eg = ab och gf — cd, samt följaktligen hela ef — ab + cd, 
och således på grund af eqvationerna (5) och (6) 

ef = %. 0,a + d -f. Ox. 

J dx 1 dy ' 


153 

Jemföres eqvationen (4) med denna eqvation, så synes, att om vi 
antaga sådana värden på dx och dy , att 

dx = O v a , 

dy — O x c, 

så blifver nödvändigt 

dz — ef. 

Observera vi nu, att { bfd är en parallelogram , som innehåller tvenne 
tangenter, hvilka båda gå genom samme punkt O, , så inse vi lätt, 
att den måste utgöra ett stycke af ytans tangentplan i punkten O, , 
och att / är en punkt i detta plan. Men häraf blifver åter tydligt, 
att O t a, O t c och ef, hvilka, såsom lätt synes, äro coordinater for 
punkten /, om O v \\ , O x }\ och O x Z, antagas vara coordinataxlar, på 
samma gång måste blitva coordinater för en punkt i tangentplanet, 
och på grund af det, som nyss ofvanföre blifvit sagdt, måste detsam- 
ma följaktligen äfven gälla om differentialerna dx , dy , dz . Vårt 
raisonnement har varit oberoende af den storlek, vi gifvit åt O x a och 
O x c. Differentialerna dx , dy, dz måste derfore kunna anses såsom 
coordinater icke blott för en viss punkt /, utan för hvilken punkt 
som helst i det tangentplan, som går genom punkten (.r, y , z) ', de 
kunna således betraktas såsom löpande coordinater för hela detta tan- 
gentplan , om tangeringspunkten tages till origo. Detta synes äfven af 
eqvationen för ytans tangentplan, om vi flytta origo för coordinat- 
axlarna till tangeringspunkten (x , y , z) , ty vi finna i detta fall 
eqvationen 

fc - di'* + dy'* 1 ' 

en eqvation, som tydligen satisfieras af 

£ = dx , 
n = dy, 

C = dz . 

5. Af den geometriska betydelse, som dx , dy, dz enligt det före- 
gående äga, följer, att numeriska värdet af ds eller, som är detsamma, 

\Zdx 2 + dy 2 + dz 1 betecknar numeriska storleken af den del af tangenten, 
som förenar tangeringspunkten med den punkt, hvars coordinater äro 
dx , dy , dz , då tangeringspunkten är origo. 


154 

6. Vid de i det följande förekommande bevisen förutsätta vi den van- 
liga, på läran om parallelogramma virium grundade, behandlingen af 
statiken såsom känd och åberopa oss dessutom på följande enkla lem- 
ma ur dynamiken: 

"Om en punkt, som är i hvila på en yta, angripes af en kraft 
P och tvingas att på ytan beskrifva en kroklinie, så sammanfaller 
rigtningen at kraftens tangentiella component T med rigtningen hos 
den af punkten beskrifna krokliniens tangent." 

Af detta lemma följer, att om en punkt, som är i hvila på en 
yta, af en kraft P sättes i rörelse och tvingas att beskrifva en krok- 
linie i ytan, sa skulle samma kraft P sätta punkten i rörelse, om den 
i stället för att tillhöra ytan endast kunde röra sig på men ej frigöras 
från den ifrågavarande curvan. Denna curva kan nemligen lika litet 
som ytan upphäfva verkan af kraftcomponenten T ', enär denna har 
tangentens rigtning, och curvan endast kan göra motstånd mot krafter, 
som verka normalt. 

7. Vinkeln mellan tvenne gifna liniers rigtningar. 

Om den ena linien gör med positiva coordinataxlarne, då hon 
utdrages i en viss rigtning, vinklar a, /?, y , och den andra liniens 
rigtning vinklar a , b , c , så är vinkeln V mellan dessa liniers rigt- 
ningar bestämd genom följande formel: 

Cos V = Cos a Cos a + Cos jS Cos b + Cos y Cos c . 

8. Om rigtningen af en linie går från en punkt .t , y , z till en an- 
nan £ , 7} , £ och gör med positiva coordinataxlarne vinklar a , b , c ; 
om vidare absoluta storleken af afståndet mellan de båda punkterna 
är m : så är 


Cos a = 

Cos b = 
Cos c — 


m 

'n—y 

m 

c* 


m 

9. En rät determinerad linies projection utefter coordinataxlarne. 

Dermed förstå vi producterna af liniens absoluta längd och cosinus 
för de vinklar, som hennes direction gör med positiva coordinataxlarna. 
Äro liniens ändpunkter a?, y, z och 5, tj, £, dess rigtning från den förra 
till den sednare, m absoluta längden och rigtningens vinklar med po- 
sitiva coordinataxlarne a , b , c , så äro med stöd af föregående § 
projectionerna 


155 


10. Tagas här 


så blifva projectionerna 


11. Gör man 


så blifva projectionerna 


£ — x = m Cos a, 
i\ — y = m Cos b y 
£ t = m Cos c . 

£ = x + Ax , 

H — y + ^y , 

Ja: = m Cos a , 
Jy = m Cos & , 
J z = m Cos c . 

5 = x + dx , 
^ = y + dy , 

f = * + dz , 

dx = m Cos a , 
dy = m Cos & , 
dz = m Cos c. 


12. Om 


L = /O i y, ») = 
är en yta, hvars tangentplan i punkten x , y , » Sr 

rfi^-^ + ^^-^ + dJ 6 - 8 ^ ' 

så äro ar + dr , y + dy , z \- dz coordinater för en punkt i detta 
plan, då vi nemligen förstå med dx , dy, dz differentialer i vanlig 
mening, tagna ur ytans differentialeqvation 

-t- dx + i— dy + -t- dz = . 

På samma sätt, om 

L = /(a: , y , ») = , 

A =/iO>y> ») = o 

äro eqvationerna för en curva, hvars tangent har till eqvationer 


156 

så äro x + dx , y + dy , % + dz coordinater för en punkt hvilken som 
helst på denna tangent , då dx , dy , dz- betyda differentialer i vanlig 
mening, tagna ur eqvationerna 

dL 7 dL . dL 7 

dx dy dz 

13. Virtuel rörelse. 

Om en punkt är på sådant sätt förenad med en curva, att den 
kan röra sig på men icke frigöra sig från henne, och vidare denna punkt 
öfvergår från jemvigt till rörelse, så synes rörelsen i sitt första stadi- 
um försiggå så, som om punkten vore rörlig utefter den mot jem vigts- 
läget svarande tangenten, och vi skilja med anledning häraf mellan 
punktens verkliga rörelse i curvan och denna aldrig verkställda eller 
verkställbara men likväl antydda rörelse utefter tangenten och benäm- 
na den sednare "virtuel", för att med sjelfva namnet påminna om dess 
beskaffenhet. Om åter punkten är på ett likartadt sätt förenad med 
en bugtig yta och från jemvigt öfvergår till rörelse, så antyder denna 
rörelse i sin uppkomst en benägenhet att föra punkten ut i det till 
jemnvigtsläget hörande tangentplanet, och vi benämna äfven här den- 
na overkställbara men liksom tillämnade rörelse i tangentplanet "vir- 
tuel". Om slutligen punkten hvarken är förenad med en curva eller 
med en yta, d. v. s. om den kan ötvergå från ett läge in spatio till 
ett annat, utan att följa någon viss kroklinie eller någon viss yta, så 
sker likväl hvarje dess verkliga rörelse utefter en curva, och den till 
denna curva hörande tangenten borde i enlighet med det, som nyss 
blifvit sagdt, angifva rigtningen hos punktens virtuella rörelse. Då 
emellertid den rigtning, som tangenten har, beror på den verkliga cur- 
van, och denna kan vara hvilken som helst, så är förhållandet med 
tangentens rigtning detsamma, och häraf följer, att i det fall, då punk- 
ten kan röra sig åt hvilket håll som helst, är rigtningen af punktens 
virtuella rörelse hvilken rät linie som helst, om den blott går genom 
punktens jemvigtsläge. 

14. Kraftens väg. 

Om x,y, z är en krafts applicationspunkt; V den vinkel, som 
kraftens rigtning gör med rigtningen från x , y , % till en annan punkt 
£, t] , 'Q; m numeriska valören af afståndet mellan båda dessa punkter: 
så benämna vi m Cos V "kraftens väg". Denna är tydligen lika med 
projectionen af m utefter kraftens rigtning och måste följaktligen an- 


157 


ses såsom positiv, då den sträcker sig från #,3/, 2. utefter kraften 
i den rigtning, hvari denna sträfvar att föra applications-punkten. 
(AB) är kraftens 
väg och anses i 
den första af när- 
stående figurer va- 
ra positiv, i den 
andra negativ. 

Anm. 1, 


ffy-4 


Benämningen "kraftens väg" må finna sin förklaring i den 
omständigheten, att om applicationspunkten tänktes röra 
sig från x , y , z till £ , t\ , £ , så skulle kraften i sin egen 
rigtning förflyttas ett stycke m Cos V . 
2. Med (AB) förstå vi kraftens väg till både tecken och stor- 
lek, under det att AB endast betecknar den linie, hvars 
storlek är lika med det numeriska värdet af kraftens väg. 

15. Virtuel hastighet. 

Om £ , 7j , £ ligger i rigtningen af applicationspunktens virtu- 
ella rörelse, så kallas m Cos 7 "kraftens virtuella väg" eller "ap- 
plicationspunktens virtuella hastighet i kraftens rigtning". Om t. ex. 
applicationspunkten endast kan röra sig på men ej aflägsnas från en 
curva, och m är ett 
stycke af tangenten, så 
är (AB) applications- 
punktens virtuella ha- 
stighet i kraftens rigt- 
ning och anses i första 
figuren såsom positiv, 
i den andra såsom negativ. 

Anmärkn. Den sednare benämningen blifver förklarlig, om vi tänka 
oss, att applicationspunkten kunde med uniform rörelse öf- 
vergåfrån.r, y, z till £, r^, £ under loppet af tidsenheten. 

16. Moment. 

Med en krafts "moment" förstå vi producten af dess absoluta 
storlek och väg. Om t. ex. P är den förra och m Cos V den sedna- 
re, så är momentet Pm Cos V. Px(AB) är således i figg. (3) och 
(4) ett moment, och detta är i förstnämnda figur positivt, emedan 
(AB) der är positiv, i den sednare negativt, emedan (AB) der är 
negativ. 

17. Virtuelt moment. 


158 


Om m Cos V är kraftens virtuella väg eller, som är detsamma, 
applicationspunktens virtuella hastighet i kraftens rigtning, så kallas 
P?nCos V "virtuelt moment". I ligg. (5) och (6) är Px (AB) så- 
ledes ett virtuelt moment, positivt i den förra och negativt i den sed- 
nare. 
18. Om uppdelning af ett kraftmoment. 

Vi kalla P absoluta storleken af en kraft, hvars rigtning gör med 
positiva coordinataxlarna vinklar a , /3 , y ; x , y , z nämnda krafts 
applicationspunkt; £, r\ , £ en punkt någonstädes in spatio; in abso- 
luta afståndet mellan x , y, % och £ , i] , £; a, b, c de vinklar, som 
rigtningen från x, y, z- till S, t], £ gör med positiva coordinataxlar- 
na; V vinkeln mellan kraftens rigtning och rigtningen från x, y, * 
till ?,5^? C; 4P kraftens väg: då kan, såsom bekant är, kraften P 
sönderläggas i 

X= PCosa, 

y=pcos^, 

Z = PCosy, 


hvaraf 


Cos a = 


Cos/? = -ö 


Cos y 


X 

P' 

Y 

P' 

Z 

P ' 


(?) 


Vidare är enligt det föregående, om man sätter 

£ = x + z/;z, 

?/ = y + ^y» 

£ = % + J«, 

A x = m Cos a , 
Ay — ra Cos &, 
J 2 = m Cos c , 
hvaraf 


Cos a 


= 


Ax 
m 


Cos& 


= 


Ay 
m 


Cos c 


= 


A% 

m 


(8). 


159 

Enligt § 7. kan nu med stöd af eqvationerna (7) och (8) vinkeln 
V bestämmas. Man får nemligen 


Cos 


V 


X 
P 


Ax 

ra 


Y 


Z 

P 


Az 

• » 
m 


och af denna fås 


vidare kraftens 


väg, 


nemligen 


AP 


= 


X 

p ' 


Ax + 


Y 

P ' 


Ay + 


z 

p ' 


Az 


och momentet 

P.Ap = X.Ax + Y.Ay + Z . Az . 

19. Ax, Ay , Az, som äro projectionerna af m utefter coordinat- 
axlarna, äro stundom kraftcomponenternas vägar, stundom icke. Om 
nemligen någon af dessa componenter X , Y, Z är positiv, så sam- 
manfaller dess rigtning med den motsvarande positiva axelns, tillfölje 
hvaraf projectionen af m utefter den sednare blifver densamma, som 
utefter den förra, och i detta fall lika med kraftcomponentens väg. Om 
deremot kraftcomponenten är negativ, så är dess rigtning rakt mot- 
satt den positiva axelns, och projectionen af m utefter axeln måste i 
denna händelse tagas med ombytt tecken för att blifva lika med den 
ifrågavarande kraftcomponentens väg. I hvilketdera fallet som helst 
äro likväl XAx , YAy , ZAz behöriga kraftmomenter. Ty om t. ex. 
X är positiv, så är dess absoluta storlek oförändradt X och kraft- 
componentens väg Ax; således momentet XAx. Om deremot X är 
negativ, så är dess absoluta värde — X, men också componentens väg 
— Ax ; momentet således oförändradt XAx . Hvarje kraftmoment 
kan derföre sönderläggas i trenne andra, nemligen 

P. Ap = X. Ax + Y.Ay + Z. Az . 

20. Att denna uppdelning kan ske på flerfaldigt olika sätt, synes 
deraf, att PAp blifver oförändradt, sålänge man väljer punkterna £, 
17, C så, att de ligga i ett och samma mot kraften P vinkelräta plan. 

21. I det följande förstå vi med X, Y, Z endast componenter af 
sådana krafter, som äro directe applicerade till en punkt x, y, *, 
deremot icke sådana, som bero på en ytas eller curvas normala mot- 
stånd. 

22. För att icke afvika från ett allmänt antaget bruk, att nemligen 
vid framställningen af principe des vitesses virtuelles begagna beteck- 
ningarne éx, dy, dz, komma äfven vi att i det följande använda dem, 
likväl i alldeles samma betydelse som dx , dy, dz. 


160 


23. Innehållet af principe des vitesses virtuelles. 

Principe des vitesses virtuelles består nu deri, att om ett system 

af punkter (x, y, z), (a:,, y lf z x ), (x.,, y,, a 2 ) angripes 

af krafter, så är nödvändigt men också tillräckligt för jemvigten, att 
summan af samtliga krafternas virtuella momenter är noll, förutsatt 
att vi välja de punkter, som bestämma momenternas storlek, på ett 
sådant sätt, att alla i deras coordinater (x + dx, y + dy, z + Js), 

(a-, + dx y , y l + dy t , 8, + JzJ , (x t + dx 2 , y t 4- dy 2 , s, + dz.,) 

ingående differentialer samtidigt satisfiera de eqvationer, hvilka genom 
differentiation erhållas af eqvationerna, som angifva sambandet mellan 
applicationspunkterna och de banor, som dessa under sin rörelse må- 
ste följa. 

Om således punkterna a, b, c, d .... angripas af krafter P, Q, 
R, S .... och vidare a, /i, y, d .... äro mot hvarandra svarande 
och i öfverensstäramelse med de eqvationer, som uttrycka sambandet 
mellan applicationspunkterna, tålda punkter i dessa sednares virtuella 
rörelserigtningar, så innebär principe des vitesses virtuelles, att det 
för jemvigt hos systemet är nödvändigt och tillräckligt, att eqvationen 

Px (aa t ) 4- Qx (b ft) + R x (c y,) + S x {d 6 X ) = 

är sann iör hvarje möjligt punktsystem a, §, y, d .... 


"Q X 

24. Om krafter, som äro applicerade till en enda punkt. 
l:o Punkten på så sätt förenad med ytan 

L = f(x, y, z) = 0, 
att den väl kan röra sig på men icke frigöra sig från henne. 

Emedan ytans differentialeqvation är 


dL ' dL , dL s 

dx + — Sy + -=- Jz = , 
dy ° dz 


dx 


(9) 


«å måste, om krafternas applicationspunkt är x, y, z-, eqvationen för 
tangentplanet i denna punkt blifva 

dL /v- \ dL / s dL ,„ . 


dx 


di 


161 

hvilken eqvation tydligen satisfieras af 

£ = x + åx, 

V = 9 + <fy, 

f = e + d% , 

då man med öx, Jy, <Js förstår differentialer tagna ur eqvationen (9). 

A. Vi antaga först, att punkten är i j em vigt. 

Då är kändt, att antingen finnes ingen resultant, eller ock är 
den normal mot ytan. I förra fallet följer af jemvigten, att 

2X = O, 

27=0, 

2Z = 0. 
Multiplicera vi dessa eqvationer respective med qvantiteter x A , y, , % x 
hvilka som helst ocli addera dem, så visar den härigenom uppkomna 
eqvationen 

2(Xx x + Yy x + Zz x ) == O, 
att summan af de i punkten x, y, z applicerade krafternas momenter 
är noll, hvarhelst den punkt x + x 1 , y + y x , z +z x må vara belä- 
gen, som bestämmer kraftmomenternas storlek, och således äfven, da 
vi förlägga honom i tangentplanet, eller som är detsamma, taga vir- 
tuella momenter. Vi erhålla följaktligen 

2{Xdx + Tåy + Z8%) = 0. 
Finnes åter en mot ytan normal kraftresultant JV, så kan dess stor- 
lek bestämmas förmedelst eqvationerna 

dx 

v F= N d Jl : A , 
dy 

2Z = N^:Å\ 

dz 


Multiplicera vi dessa eqvationer respective med åx, dy, Sz och adde- 
ra dem, så erhålla vi tillfölje af eqvationen (9) 

2(Xdx + Ydy + Zåz) = O, . . . . (10) 
och denna eqvation visar , att summan af de i punkten x , y , % ap- 
plicerade krafternas virtuella momenter är noll. 


162 

B. Är åter denna summa noll, så måste punkten vara ijemvigt. Ty 

i motsatt fall kan jemvigten åstadkommas derigenom, att man inför 

en kraft af lämplig storlek och rigtning. Vi vilja kalla densamma R 

och dess vinklar mot positiva coordinataxlarne A, B, C. Förmedelst 

denna kraft bör nu jemvigt äga rum och tillfölje af jemvigten eqva- 

tionen 

2 (Xåx + YSy + Z8%) + R (Cos ASx + Cos Bdy + Cos CSz) = . . .(11 ) 

vara sann för alla åx, dy, dz, som kunna tagas ur eqvationen (9). 
Men då enligt antagande 

2 {Xåx + YSy + Zåz) = 0, 
så måste således äfven 

R(CosAåx + Cos BSy + Cos 03 *) = 
satisfieras, och denna eqvation visar, att den kraft, som vi ponerat 
behöflig för jemvigten, måste vara noll eller vinkelrät mot ytan, och 
att således i sjelfva verket ingen ny kraft behöfves. 
Obs. Den för punktens jemvigt på ytan nödvändiga men också till- 
räckliga eqvationen 

2 (Xåx + Ydy + Z8%) = 
betyder, att Cosinus för vinkelen mellan tangentplanet i x,y,z 
och rigtningen af de i denna punkt applicerade krafternas re- 
sultant är noll, och således resultanten normal mot ytan. # 

Exempel 1. 

Om en punkt, som kan röra sig på en sfer, attraheras af 2:ne 
krafter, som hafva sina attractionscentra, den ena i en punkt på z- 
axeln, den andra i en punkt på a--axeln, så vill man veta, hvarest 
punkten är i jemvigt. 
Sferens eqvation må heta 

it Cl . n Q 

x + y + * = r • 

Coordinaterna för de båda attractionscentra äro x — 0, y=0, z = a 
och x = b, y = 0, z = samt krafterna P och Q sjelfva directe 
proportionella mot de attraherande punkternas massor och inverse 
proportionella mot afståndens qvadrater, således 

fm 


P = 

Q = 


x 2 +y l + (*— a)- 
fm x 


(x—by+y^+z? 

Cosinus för de vinklar a, /?, y och a n jS ls y,, som krafterna P och 
Q göra med positiva coordinataxlarne äro gifna genom följande eqva- 
tioner: 


163 

Cos « Cos § Cos y 1 

— x — y a—% l/xt+y^ + Q^y ' 

Cosnr, Cos/Sj Cos/j 1 

b—x — y — i K(ic— &) 2 + y- + « 5 ' 

Den förra kraftens componenter ntefter coordinataxlarne äro följaktligen 

PCosa = J=-^, 

P Cos /S = Y = — ^ , 
P Cos y r= Z = ^=^ , 

a 


^=/LP + ^ + ( M )f 


Den sednares åter äro 


Q Cos a, = -T, = —g- , 

C Co» A -/i —I, 

Q Cos y, = Z t » — ^ , 

da *^{(5^)WV*f' 2 . 

Jemvigts-eqvationen är således 

PCosaåx + PCos/% + PCosyöz + QCosa^a: + QCosfttfy + QCos^Js = 

eller enligt föregående eqvationer 

ix x — b). fl 1) „ <a — z zi . 

der differentialerna böra tagas ur eqvationen 

x å x + y 6 y + z <J z = . 
Elimineras åz mellan de båda sista eqvationerna, så erhålla vi 
(Abz — B ax) 6 x — B ay 8 y = . 

Emedan denna är den enda återstående eqvation, som vi äga, så kan 
den icke satisfieras med mindre än att 

Abz — B ax = 0, 
Bay = 0. 


164 


Sista eqvationen gifver 

y = O, 
och tillfölje häraf blifver den föregående 


max 


m x b z 


{x* + ( z ._ a y} 3/ > { (b—i-y- + s 2 }% ' 

som tillsamman med sferens eqvation för y = , eller 


•T- 


8- 


gifver de värden på a? och 2-, som tillhöra jemvigts-läget. 

Jemvigtseqvationen betyder, att 
om man ifrån en punkt c hvilken 
som helst i det mot applications- 
punkten svarande tangentplanet fäl- 
ler vinkelräta linier ca och cb mot 
krafterna P och Q, så bör man 
alltid erhålla 

P.(Oa) + Q.(Ob) = 0, 

der således den ena af (O a) och 
(Ob) är positiv och den andra ne- 
gativ, om jemvigt äger rum i punk- 
ten O. 

Exempel 2. 

Om i föregående exempel krafterna antagas vara directe proportio- 
nella mot afstånden och de attraherande massorna lika stora, så få vi 

X = — fm x , 

Y — — fm.y, 

Z =fm(a — »), 

A\ = f m (b—x), 

}\= — fmy, 

Z Y = — / m 8 

och jemvigtseqvationen 

(b — 2ar)öx — 2ySy + (a — 2%)å z = 

samt sferens differentialeqvation 

x å x + y å y + 8 <? s = . 
Elimineras åz, så få vi, sedan vi satt coefficienterna för å x och Sy 

lika med noll, 

b s — a x = , 

ay — O, 


165 

hvaraf 

y = O, 

a 
a == - a? . 
b 

Insättas dessa värden på y och z i sferens eqvation, så erhålles 

V' 

ocli således 


x = + 


* = ± 


& r 


K a- + b 1 


a r 


V a 2 + & 2 


Anmärkning. 

Om en punkt är på så sätt förenad med en yta, att den 
kan af normala krafter i en ristning aflägsnas från henne, men 
deremot af normala krafter med motsatt rigtning endast hårdare 
tryckes mot ytan, så kan på alldeles samma sätt, som nyss ofvan- 
före, bevisas, att eqvationen (10) måste följa af jemvigten. Der- 
emot gäller ömvändningen blott så vidt som de på punkten ap- 
plicerade krafternas resultant icke söker aflägsna punkten från 
ytan. Af eqvationen (11) få vi visserligen på samma sätt som 
ofvan 

R (Cos AS cg + Cos B dy + Cos C 6 z) = 0, 

men af denna eqvation följer icke, att det i ifrågavarande fall är 
öfverflödigt att införa någon ny kraft för åstadkommande af jem- 
vigt. Den visar blott, att ingen annan än en normal kraft kan 
vara behöflig; men naturligtvis är äfven en sådan obehöflig, om 
de på punkten applicerade krafterna pressa punkten mot ytan och 
denna sålunda utöfvar sitt motstånd i samma rigtning, i hvilken 
den normala kraften annars hade bort införas. Så ofta derföre 
som af ett problems natur genast kan inses, att de på en punkt 
applicerade krafterna motverka punktens aflägsnande från ytan 
inom ett visst gebit af densamma, kunna vi behandla problemet 
så, som om punkten inom detta gebit alldeles icke kunde frigö- 
ras från ytan. 

13 


16(5 


Exempel. 

En punkt rör sig inuti en ihålig sfer och angripes af en kraft 
P, hvars rigtning gör vinklarna a, fi, y med positiva coordinat- 
axlarna. Man söker den punkt, der jemvigt inträder. 
Sferens eqvation är 

x- + y + Z' = r z t 

som differentierad ger 

x å x + y å y + zå z = 0. 

Jemvigtseqvationen är 

P (Cos a d x + Cos p' dy + Cos y ö i) = . 

Elimineras dz mellan denna och föregående eqvation, så får man 
en enda 

(* Cos « — x Cos y) å x + (z Cos f> — y Cos y) å y = , 

som bör satisfieras oberoende af värdena på öx och dy och der- 
fore ger 

% Cos a — x Cos y — , 

z Cos /? — y Cos / = , 


hvaraf 


Solutionen 


x y z 

= r. 


Cos a Cos,:/ Cosy 

x y z 

Cos a Cos,? Cosy 


hör icke till vårt problem, emedan kraften P skulle lösrycka 
punkten från sferens yta, om han hade det läge, som af denna 
solution bestämmes. 

2:o Punkten på sådant sätt förenad med en curva, hvars eqvatio- 
ner är o 

L = f(x,y,z) - 0, 

L, = f/x,y,z) = 0, 

att den kan röra sig på men icke aflägsnas från henne. 

På ett med det föregående analogt sätt låter med lätthet bevisa 
sig, att nödvändiga men också tillräckliga vilkoret för jemvigt är, att 


167 


2 {XSx + Våy + Zöz) = O 


är sann för alla värden på Sx, Sy, Sz, som kunna tagas ur ekva- 
tionerna 

dL s dL , dL .. . 

te 9 * + 5y^ + ^ d * = °> 


dL x 


Sx + 


dL, 


Sy + 


dL i *« - 


dx — O . 


dx dy "* dz- 

Exempel. 

Med en linie O IS, hvars lutning mot horizonten är a°, är en 
materiel punkt I) så förenad, att den ej kan lösgöras från men väl 
röra sig på henne, och angripes af en kraft 31, verkande nedåt i ver- 
tikal rigtning. Punkten hålles i hvila förmedelst ett snöre, hvilket 
ligger i det vertikalplan, som går genom OB, och lutar p°° mot den- 
na linie. Man vill lära känna spänningen S hos snöret. 

Eqvationen för linien O B är 

y — tg « . x . 
Spänningens componenter äro 

X = S Cos (a + p) , 

T = S Sin (a + /?) , 
och således jemvigts-eqvationen i M 

SCos (a + p)6x + {SSin (a + t S) — 3f\Sy = Q, 
der differentialerna böra tagas ur 

dy = tg « . Sx . 
Elimineras Sy , så får man 

S Cos (a + 0) + SSin (a + p 1 ) tg a — M tga = O, 


hvaraf 


£ = Ji" 


Sin« 

Cosp> 


I detta problem sammanfaller punktens verkliga och virtuella rö- 
relse med hvarandra och jemvigtseqvationen betyder, att om man från 
en punkt A hvilken som helst på linien O B fäller tvenne vinkelräta 
linier AC och AE mot krafterna M och S, så bör 


M X {DC) + S x {DE) = , 


168 

och projectionen af AD utefter den ena kraften följaktligen blifva 
positiv, utefter den andra negativ. Spänningen S bör således äfven 
blifva fjerde proportionalen i analogien 

DE: DC == M\ S. 

3:o Punkten fullkomligt fri. 

A. Då punkten är i jemvigt, gifva de på densamma applicerade kraf- 
terna, såsom bekant är, ingen resultant, ocli man får följaktligen 

2 X = , 
2 T = , 
2 Z = 

och således äfven, om dessa eqvationer multipliceras med x { , y x , z- t 
och adderas, 

2 (Xx 1 + Yy l + Z zj = 0, 

hvilka värden man än må gifva åt x x , y x , s. . Af punktens jemvigt 
följer sålunda, att vi böra erhålla 

2 (Xdx + Tö a + Z6%) = 0, 

om vi i stället för x x , y Xi -2-j skrifva <Lr, oj;, Sz-, och denna eqva- 
tion visar, att om punkten är i jemvigt, så är summan af de på punk- 
ten applicerade krafternas momenter noll, hur helst den punkt x + c.r, 
y + å//, z + öz må vara belägen, som bestämmer deras storlek. 

B. Är åter denna momentsumma noll, så är punkten i jemvigt; ty 
då ingen eqvation finnes, som bestämmer någon relation mellan J.r, 
dy, öz-, så måste af eqvationen 

2 (Xåx + Ydy + Zöz) = O 
följa, att 

2 X = O , 

2 Y = O , 

2 Z = O, 


och dessa eqvationer visa, att de på punkten verkande krafterna icke 
gifva någon resultant och att således punkten måste vara i jemvigt. 
Exempel. 

Om tvenne krafter P och Q verka i en punkt på ett sådant sätt, 
att P gör vinklarna a, t j, y och Q, vinklarna /„, // , v med positiva 
coordinataxlarna, så sökes storlek och rigtning hos den kraft, som i 
förening med P och Q håller punkten i jemvigt. 


169 

Kalla den sökta kraften P och dess vinklar mot positiva coor- 
dinataxlarna a, b, c. Emedan jemvigt skall inträda, sedan man in- 
fört P, så måste 

(PCos«+ QCosl+RCosa) 8x+(PCosp+ QCos/i+RCosV)8if+ (PCosy+ QCosv+RCosc~)§z = O 

vara sann, hvilka värden man än må gifva åt öx, dy, å-z. Men 
detta kan endast inträffa, om 

PCos« + QCosl + RCosa = 0, 1 

PCos § + QCosf.i + PCos b = , > (12) 

PCos / + Q Cos v + R Cos c = . J 

Följaktligen måste dessa eqvationer äfven satisfieras och gifva i för- 
ening med 

Cos- a 4- Cos-& + Cos- c = 1 

fullständigt våra obekanta R, a, b, c. Kallas de vinklar, som den 
mot P och Q, gemensamma perpendikeln gör med positiva coordinat- 
axlarna A, B, O, så äro 

Cos a Cos A + Cos jS Cos B + Cos y Cos 0=0, 
Cos X Cos A + Cos fi Cos B + Cos v Cos 0=0, 

och häraf följer, att om eqvationerna (12) multipliceras respective med 
Cos .4, Cos B, Cos O och adderas, så finna vi 

Cos a Cos A + Cos b Cos B + Cos c Cos 0=0, 
en eqvation, som visar, att R bör ligga i samma plan, som P och 
Q. Hvad storleken af R beträffar, så är den 

R = V pi + Q'- + 2P(2[Cos«CosÅ + Cos,iCos,u + Cos; Coso>} 

och således lika med diagonalen i den parallelogram, som uppritas 
öfver P och Q såsom närliggande sidor. 

Af formlerna 

PCos a + Q Cos A 


Cos a = — 
Cos b = — 
Cos c = — 


P 

PCosp' + QCos/.t 
P 

PCosy + $Cosv 


P 

synes, att P äfven till rigtning sammanfaller med diagonalens för- 
längning utanför parallelogrammen. 


170 


Jemvigtseqvationen uttrycker, att om man 
från en punkt m hvilken som helst in spa- 
tio fäller vinkelräta linier ma, mb, mc mot 
krafterna P, Q, R, så måste 

P x (Oa) fQx (Ob) +- i? x (Oc) = 0, 

hvaraf synes, att åtminstone en af projectio- 
nerna (Oa), (Ob), {Oc) måste blifva negativ, 
eller som är detsamma, ligga i förhållande till 
applicationspunkten i motsatt rigtning mot sin 
kraft. 


25. Det, som i föregående § blifvit sagdt, kunna vi numera samman- 
fatta till följande uttryck: "för jemvigt hos en punkt, på hvilken kraf- 
ter blifvit applicerade, är nödvändigt men tillräckligt, att summan af 
alla med punktens rörelse förenliga virtuella momenter är noll." 

26. Om icke uttryckligen säges, att en punkt tillhör en yta, en 
curva, eller är fri, men i det stället vissa eqvationer uppgifvas, som 
bestämma relationer mellan punktens coordinater, så är likväl äfven 
i detta fall principe des vitesses virtuelles användbar. Om nemligen 
ifrågavarande eqvationer äro trenne, så bestämma de blott ett enda 
värde på hvardera af punktens coordinater, och denna är således fix 
och alltid i jemvigt, för hvilka krafter han än må utsättas. Här 
fordras således ingenting för jemvigten. Äro eqvationerna tvenne, så 
betyder detta, att punkten rör sig utefter den curva, som genom dem 
representeras. Finnes blott en enda eqvation, så innebär denna, att 
punkten tillhör en yta. Existerar slutligen ingen eqvation, så är 
punkten fullkomligt fri. Vi kunna derföre uttrycka en punkts jemvigts- 
vilkor på följande sätt: "för en punkts jemvigt är nödvändigt och till- 
räckligt, att summan af alla, med relationerna mellan punktens coor- 
dinater förenliga, virtuella momenter är noll." 

Exempel. 

På ett snöre, fästadt med ena ändan i o och med den andra i 
en punkt, hvars coordinater äro x x och y x , hänger en tyngd P. Den- 
na kan glida utefter snöret, hvars längd må heta l. Man vill lära 
känna coordinaterna för den punkt, der tyngden kominer i jemvigt. 
Kalla dessa x och //. Den relation, som förenar dem, är tydligen 


Vx'+tf- + V(x— xj- + (y— y x f = l. 


(13) 


171 


Jemvigtseqvationen är 

P dy = O 

och Sy måste tagas ur differentialeqvationen af (13), nemligen 

xåx + yåy (x—xJ ÖX + (y—y x )åy 


eller 


Vx>- + y* ' V{x—xtf + {y—y x Y 

y—y 


Fig. 11. 


Emedan P icke är noll, så måste dy 
vara noll för alla möjliga värden på 
ö x , och således 


x 


00— —Us 


T + 


l 


5=0. 


Vx^y- r ^Or-^ + Cy-y,)* 


Denna eqvation, som uttrycker, att Sin y> = Sin </), eller <p = <p,, be- 
stämmer tillsamman med eqv. (13) fullständigt värdena på x och 3/ 


och ger 


x 


y l + K7'-ay 


2/ = 


tt + K*^ 


Obs. Att dy är noll för alla möjliga värden på åx betyder, att om 
tangeringspunkten tages till origo, så är tangenten sjelf ;r-axel 
och således parallel med den ursprungliga x -axeln. 

27. Om jemvigt hos en till sin längd och form oföränderlig rät linie, 
i hvars ändpunkter krafter äro applicerade. 

l:o Liniens ändpunkter kunna röra sig på men ej aflägsnas från 
kroklinier, hvilkas eqvationer äro 

L = f(oc,y,z) = 0, 


och 


M = (f{x v y l ,z l ) = 0, 
M x = (f l (x v y v z i ) = 0. 


v 
172 

Liniens constanta längd bestämmer eqvationen 

C*-*,) 2 + {y- yi y + (z-z { y = 1\ 

af hvilken genom differentiation erhålles 
(.r—x 1 )(åx—d.r 1 ) + (y—y l )( ( )y—ty l ) + (z--z l )(åz—dz i ) = 0. . (14) 

A. Vi antaga först, att linien är i jemvigt. 

Utom de till punkten x, y, z directe applicerade krafterna, hvilkas 
componenter äro A... T... Z... och den kraft N, som curvan ut- 
öfvar i normal rigtning, kan äfven i denna punkt en kralt verka, som 
beror af kraftsystemet i x v y,, z l och hvilken kraft vi vilja kalla T. 
Denna, som verkar i liniens rigtning, gör med positiva coordinataxlar- 
na vinklar A, B, C, som enligt § 8 äro bestämda af formlerna 

Cos A = ± 3"?, 


Cos B = ± 

Cos C = ± 


l 

z, — Z 


l ' 

och således äro dess componenter 

T T T 

± j i x — x ) > ± 7 (Vi—y) > ± j Or- *) • 

Emedan det naturligtvis är förmedelst denna kraft, som krafterna 
X. .. V... Z... och ytans normala motstånd hålla punkten x, y, z 
i jemvigt, så kan kraftsystemet i x x , y l , z^ borttagas, utan att jem- 
vigten stores i förstnämnda punkt, om blott kraften T införes, och 
af jemvigten följer, att summan af alla på punkten x, y, z applice- 
rade krafters virtuella momenter är noll, eller att 

Z (Å'dx + Yåy + Zdz) ± ~\{x r x)dx + (y r y)Sy + (s^fe} = 0, . . . (15) 

der dx, dy, dz fås ur eqvationerna 

dL dL « dL 

— ox + — dy + -j- dz = , 
ax dy dz 

dLy dL. s dL x 

-z- 1 6x + — - 1 dy + -t- 1 dz = , 

dx dy dz 

och således den punkt x + dx, y + dy, z + dz, som bestämmer rao- 
menternas storlek, är en punkt hvilken som helst på tangenten till 
curvan L = , L l = . 


173 

På samma sätt som i a?, y, 2, så finnes äfven i x x , y x , z, utom 
krafterna X x ... Y x . . . Z x .. . och curvans normala motstånd en 
kraft, som beror af kraftsystemet i x , y , z. Att denna ej kan va- 
ra någon annan än — T, är kändt, och, då liniens ändpunkt förme- 
delst samma kraft är i jemvigt i x x , y x , z x , följer, att 

W^i + V2/i +z A'i) + ■j-{Cpr* ? )* r i H (yi-y)^i 4 ( s i- 8 )^i}=° i • ( 16 ) 

der J.Z 1 !, J^j, $z x fås ur eqvationerna 

och således den punkt ^j + J-Zj, y, +<fyi, z,+Jzj, af hvars läge mo- 
menternas storlek beror, är en punkt hvilken som helst på tangenten 
till curvan ^=0,^ — 0. 

Bestämmer man relationen mellan de punkter x + Sx, y + Sy, z + åz 
och x x + öx x , y x + åy x , 2, + åz x , med afseende på hvilka momenterna 
äro tagna, genom eqvationen (14), så får man genom addition af 
(15) och (16) och såsom följd af jemvigten 

2(X8x + Yåy + Zåz + X t 8x x + Y x åy x + Z x Sz x ) = 0, 

der dx, åy, <k-, dx x , åy x , 6z x tagas ur eqvationerna 


SL = 0, 
«?Z t = 0, 
SM = 0, 
SM X = 0, 

s{(x x -xy- + (y v -yy + (z x -zy} = o. J 


(17) 


Observerar man, att eqvationen 

*' = (ar,-*)» + (y x -yy + fc-.)' 

innebär, att en rörelse hos punkten .r, y, z har till följd en motsva- 
rande rörelse hos x x , y { , z T , så kan förutnämnda resultat tolkas så- 
lunda: "Om linien är i jemvigt, så är summan af alla med ändpunk- 
ternas rörelse och inbördes samband förenliga virtuella momenter noll". 

14 


174 

B. Antages åter, att 

2{Xdx + Fåy + Zdz + X x Sso x + T x dy x + Z X S%$ = O 

för alla de värden på differentialerna, som kunna fås ur eqvationerna 
(17), så kan linien bevisas vara i jeravigt. Ty om den ej vore i jem- 
vigt, så kunde den bringas dertill, derigenom att man införde en kraft 
af lämplig storlek och rigtning. Antag, att man t. ex. i punkten x y 
y, z applicerat en dylik K, som ger jemvigt åt linien, och att dess 
vinklar med positiva coordinataxlarna äro a, p, y. Enär nu linien 
är i jemvigt, så bör enligt det föregående 

2(Xdx + ...X l åx l ...) + K(Cosaåx + Cos/?<fy + Cosydz) = 

och således äfven till följe af vårt antagande 

K= O, • \ 

eller 

Cos a Sx + Cos § åy + Cos y Sz — O . 

Vi se häraf, att antingen ingen ny kraft K erfordras eller också en 
kraft, som är normal mot curvan, hvilket sednare, så väl som det 
förra, betyder, att jemvigt redan äger rum. 

Nödvändiga och tillräckliga vilkoret för jemvigt hos en linie af 
constant längd, hvars ändpunkter endast kunna glida utefter kroklinier 
och i hvars ändpunkter man applicerat krafter, är således, att sum- 
man af alla med ändpunkternas rörelse och inbördes samband förenliga 
virtuella momenter är noll. 

Anmärkningar. Vi observera 

l:o att de punkter x + öx, y + Sy, z + öz och x { + Sx iy 
Vi + åy l , Zj + åz x , af hvilkas läge de virtuella momenternas stor- 
lek beror, äro punkter, af hvilka den ena ligger på tangenten i 
cc, y, z och den andra på tangenten i x Xi y x , z x . 

2:o att då man godtyckligt valt den ena, den andra kan be- 
räknas. Ur de fem eqvationerna 

L = 0, 
£<= 0, 
M= 0, 
M x = 0, 

{x x —xy + (y x — y y + (z x -zy- = i\ 


* 


175 

som tillsamman innehålla sex variabler, kan nemligen genom eli- 
min ation fås en eqv ation med tvenne variabler, af hvilka den 
ena är en coordinat för punkten x,y,z, den andra för punkten 
x x ,y x ,z x . Antag *P(s, z x ) = . Genom differentiation af den- 
na erhåller man en eqvation, som för hvarje godtyckligt valdt dz 
ger ett motsvarande och till sitt värde bestämdt öz x . Mot dz 
svarar en punkt på tangenten i x,y,z, som liksom dz är ar- 
biträr; på tangenten i x x ,y x ,z x åter bestämmes af åz x en punkt, 
som liksom åz x är beroende. 

3:o att afståndet X mellan x + dx, y + åy, z + åz och x l + åx x , 
y x + dy x , r, -\ åz x icke i allmänhet är detsamma, som mellan x, y, « 
och x x , y x , » x . Det förra ger nemligen 

X i ={x x -x + (öx x -öx)}- + {y x -y + (åy.-åy)}* + {s t -s+ (fe r <f»)} 2 f 

det sednare åter 

. . V- = (x x -xf 4 (y.-yy + (^-z)\ 

hvaraf genom subtraction och med stöd af 

(x l — x)(8x l — åx) + (y l — ?/ )(dy l — 6y) + (k 1 — z)(åz x — Sz) == O 

erhålles 

^— P=(3x x — dxf + (åy. — åyy- + (Sz x — éz)- 
och 


/ — 1 = 


(Sx r 6xy- + (åy x -dyy + (åz x -dzy- 

X + l 


Denna eqvation visar, att X — l icke kan blifva noll, såvidt icke 
vi göra differentialerna till nollor, eller hafva 6x x = åx, Sy x = dy, 
Sz x — åz och således curvornas tangenter parallela. 

4:o att i enlighet med föregående observation ändpunkterna på 
den af krafter angripna linien icke kunna förflyttas så, att de 
liktidigt sammanträffa med de punkter, af hvilkas läge de virtuella 
momenters storlek bestämmes, hvilkas summa, ponerad lika med 
noll, utgör vilkoret för liniens jemvigt. 

5:o att om man med ds och 6s x betecknar l^ åx- + öy' 1 + åz 2 
och v åx^ + åy^ + åz x 2 , så betyder equationen 

(x x —x)(åx x —dx) + (y x —i/)(6y x —Sy) + (z x —z)(dz x —dz) = 0, 

att projectionerna af ds och ds x utefter den på curvorna hvilande 


4 

» 

176 ♦ 

linien äro lika stora. Man kan nemligen skrifva denna eqvation 
under formen 

tx x -x åx y x -y Sy % x -% <&)_* jx r x Sx x y x -y §y x z x -z Sza 

ds VT~'Ts T'Ts l *&J M l 'ds x i 'ö^ x i 'Ifoir 

eller, om vinkeln mellan ås och linien kallas V och vinkeln mel- 
lan 6s x och linien F x , 

ös Cos V = 6s x Cos V x 

6:0 att, om a är den godtyckligt valda punkt på tangenten i 

x. y, z, på hvilken storleken at de 
Fig. 12. . * r 

i x, y, z verkande krafternas vir- 
tuella momenter beror, den mot- 
svarande punkten b på tangenten 
i6 i i x x , 2/j, s>, följaktligen bör fås så- 
som skärningspunkt mellan sist- 
nämnda tangent och ett mot linien 
2\ AB vinkelrätt plan, hvars afstånd 

^i®^^. \ från x n y x , z x är lika med afstån- 

det mellan x, y, z och projectionen 
a v af punkten a på linien AB . 

Exempel. 

Eqvationen för den kroklinie sökes, i hvilken en stång af längden 
l är i hvilket läge som helst i jemvigt, om dess ena ändpunkt en- 
dast kan röra sig på kroklinien och den andra på y-axeln. 

Eqvationen för den sökta kroklinien är t. ex. 

Eqvationen för ?/-axeln är x = 0. Den eqvation, som uttrycker, att 
liniens längd är constant, är 

V + (vx-yy = p (19) 

Jemvigtseqvationen är, om liniens tyngd kallas m, 

-f^-f* t =0 (20) 

Differentiera vi eqv. (18) och (19), så få vi 

fyi = f'(oG x )dx x , 
x x Sx x + (y l —y)(.åy x —åp) = 0. 


• • 177 

Af dessa erhålles vidare 

{x x + f'{x x )(y x -y)}Sy x -f'(x x )(y x ~y)Sy = Q. 
Elimineras mellan denna eqvation och eqv. (20), så finner man 

{x x + 2/'(x x )(y x —y)} åy x = , 
och således, emedan Sy x är arbiträr, 

* x x + 2f'(x x ){y x —y) = 0, 

eller med stöd af eqv. (19) 

x x ± 2f'{x x )VP—x* = 0. 

Denna eqvation ger, om den integreras, en ellips 

(2y x — cr- + x x - = P. 

Skall denna ellips gå genom origo , så måste c = l . Flyttas origo 

l 
till y = — - , x = , så blifver eqvationen 

x l + ^- = i 

p Q' 2 

Den sista af eqvationerna (20), som kan skrifvas på följande 


é\*>-< 


sätt 


VI 


betyder, att om AD tages godtyckligt, så måste BO satisfiera 


BC Cos ÅBO = vlZ> Cos JS42> , 

och att således projectionerna af J.Z) 
och .B<7 nemligen EA och JF.B, måste 
vara lika. Emedan vidare enligt jem- 
vigtseqvationen dy x = — dy , så bör 
(BH) till numeriskt värde vara lika 
med (AD). Den sökta kroklinien skall 
följaktligen vara sådan, att om man 
från punkterna H och F drager tven- 
ne vinkelräta linier, som skära hvar- 
andra i punkten O, så måste denna 
punkt tillhöra tangenten ; en omständig- 


Fig. 13. 


178 

het, som ger oss medel i handen att, då läget af linien AB är gif- 
vet bestämma krokliniens mot samma läge svarande rigtning. 
2:o Då linien stödjer sig med sina båda ändpunkter på ytor, hvilkas 
eqvationer äro 

L = f(x,y,z) = 0, 
M = (f(x l ,y x ,% l ) = 0. 

A. På ett med det föregående analogt sätt finna vi, att nödvändiga 
följden af liniens j em vigt är 

2 (Xåx + Yöy + Z§z + A\åx l + Y x Sy x 4- Z x 8z x ) = 0, 

der 8x, dy, 8z, 8x x , 8y x , 8z x tagas ur eqvationerna 


— 8x + — dy + -j- öz = O , 
ax dy dz 

-— - 8x x + —- 8y x + -j— 8z x = , 
dx x l d.y l l a* t 


(21) 


(^-^(^-to) + {y x -y){8y x -8y) + &— »X^-cfe) = . . (22) 

B. Om åter 

2 {XÖx + Y8y + Zöz + X x 8x x + Y x 8y x + Z^äJ = 0, .. (23) 

så är linien i jemvigt. Ty om den icke vore i jemvigt, så skulle den 
komma att röra sig på tvenne kroklinier, hvilkas eqvationer tydligen 
böra vara af formen 

L =f(x,y,z) = 0, 

Li= fx( x ,y> % ) = ° 

och 

M= y{x l ,y x ,z l ) = 0, 

M x = 5p l (^ 1 ,?/ l ,2i l ) = 0, 

emedan de äro linier i ytorna L — och M ■= . Enligt det i § 
(6) framställda lemma måste då också linien komma i rörelse, om 
dess ändpunkter i stället för att tillhöra ytorna tillhöra nyssnämnda 
kroklinier. Men nu är detta omöjligt, ty eqvationen (23) är sann för 
alla möjliga värden på differentialerna, om blott dessa tagas ur eqva- 
tionerna (21) och (22), och således a fortiori sann för alla de diffe- 
rentialer, som kunna fås ur eqvationerna 


■ 


<<flFVr-' 


179 


dL f dL . t)£ 

<£r dy dz 

—J ^ + — i Jy + -=-1 J« = O , 
dx dy dz 

öm , <jjf , djr . n 
^i + ^i + s;^- ' . 

-=-* J.z\ + — Sy x + — -' Js. = O , 
dx x l ^3/1 d« t 

(.t: 1 — a?)^— Ja;) + (y—y){§y—$y) + (*!— f/fav*' W) =■ O , 

och detta betyder, såsom vi af det föregående veta, att linien är i 
jemvigt på curvorna. Följaktligen måste linien äfven vara i jemvigt 
på ytorna. 

Anmärkningar. 

1. Om af ett problems beskaffenhet följer, att de på en linie 
applicerade krafterna icke tillåta henne att lösgöra sig från vissa 
gebit af de ytor, till hvilka ändpunkterna höra, så kan på all- 
deles samma sätt som här ofvan bevisas, att nödvändiga men 
också tillräckliga vilkoret för jemvigt inom samma gebit är, att 

2(XSx + Ydy + Zdz + X x d(C x + V x 8y x + Z x öz x ) = O, 

då differentialerna tagas ur eqvationerna (21) och (22). 

2. I enlighet med observationerna vid föregående fall anmär- 
ka vi här, att punkterna x + dx, y + Sy, z + dz och x x + åx x , 
y x + dy x , z x + Sz x , med afseende på hvilka de virtuella momenter- 
na äro tagna, icke äro af hvarandra fullt oberoende punkter i de 
båda ytornas tangentplan. Man kan nemligen i det första tan- 
gentplanet välja en godtycklig punkt, hvarigenom de trenne dif- 
ferentialerna &r, Jy, 6z blifva bestämda. Insätta vi dessa i e- 
qvationen (22), så ger denna, tillsamman med nästföregående, 
tvenne eqvationer för bestämmandet af de tre qvantiteterna åx x , 
dy x , dz x . Man kan således icke godtyckligt välja både Sx x och 
6y x och derefter bestämma 6z x , utan man kan blott taga den ena 
af dem arbiträrt, hvarefter de båda andras storlek blifver bestämd. 
Punkten x x + åx x , y x + Sy x , z x + åz x tillhör således en mot punk- 
ten x + dx, y + dy, z + åz svarande linie i tangentplanet, och vi se 
häraf, att mot en arbiträr punkt i det ena tangentplanet svarar 
ett helt system af punkter i det andra, men deremot icke hvarje 
punkt i hela detta plan. 


180 


3. Vidare anmärka vi, att afståndet mellan ändpunkterna icke 
i allmänhet är detsamma, som mellan punkterna x + öx, y + Sy, 
z + dz och x x + öx x , y x + Sy x , z x + S z x . 

4. Ytterligare, att om man genom punkterna x + åx, y + Sy, 
z + åz och x x + åx x , y l + Sy Xi z x + dz x lägger tvenne mot den af 
krafter angripna linien vinkelräta plan, så visar eqvationen 

{x x —x){Sx x —dx) + (y x —y){öy x —dy) + (z x —z){dz x —§z) = , 

att dessa äro lika långt aflägsna från hvar sin af punkterna 2?, 
y, z och x x , y*, z x . 

5. Slutligen, att om x + dx, y->rty, z + Sz är en godtyckligt 
vald punkt i det till x, y, z hörande tangentplanet, så är i en- 
lighet med anmärkningarna (2) och (4) den motsvarande punkten 
x x + 6x x , y x + öy x , z x f åz x en punkt hvilken som helst på ge- 
nomskärningan mellan tangentplanet i x x , y x , z x och ett mot 
den på ytorna hvilande linien vinkelrätt plan , hvars afstånd från 
x x , y x , z x är lika med afståndet mellan punkten x, y, z och 
det plan, som är vinkelrätt mot sistnämnda linie och innehåller 
punkten x + 5x, y + dy, z + Sz. 

Exempel. 

En stång l är lutande mot 2/2-planet och hvilar på en cylindrisk 

yta, hvars projection i arz-planet är en halfcirkel. Man vill veta hvad 

Fig. 14. ställning stången bör hafva, för att 

den må stå i jemvigt. 

Obs. Detta problem kan behandlas 
så, som om ändpunkterna icke kun- 
de aflägsnas från de ytor, mot hvilka 
stången stödjer sig, så länge som 
stångens nedre ända hvilar på cylin- 
derytans nedre hälft. 
Den cylindriska ytans eqvation är 


x = V%rz—z- (24) 

Den eqvation, som uttrycker, att stångens längd är constant, är 

v 1 + (M-UxY + (~-~ i) 2 = p • • • • ( 25 > 

Jemvigtseqvationen är, om stångens tyngd m fördelas så, att hälften 
deraf förlägges till hvardera ändpunkten, 

m m 

- 2 & - 2 Jci = °' 


181 

eller 

dz + Js, = O . 

Differentieras eqvationerna (24) och (25), så erhållas 

r — z 

V 2rz- — p- 
och 

x8x + (y—y x ){dy-~SyO + (s— *,)(<?£— åz x ) = O . 

Mellan dessa och jemvigtseqvationen böra differentialerna elimine- 
ras, så långt ske kan. Vi finna 

(r + Z -.2% l ).-Z~étc + (y—y^Sy—dyJ = 0, 

en eqvation, som bör satisfieras af alla möjliga värden på J.r, 
dy och åy x , hvaraf följer, att antingen 

r + z — 2z l =0, 

V — Vx = ° 
eller 

x = O, 

y—vx = °- 

De tvenne första eqvationerna gifva följande coordinater for lini- 
ens ändpunkter i jemvigtsläget: 

V* 


/ r-—l- 
z, = r 


i ■ v 3 

2/ = 3/, = arbiträr. 

Dessa coordinater blifva imaginära, om l > r eller < - , och 

jemvigt är i detta fall endast möjligt, då liniens ändpunkter haf- 
va de lägen, som af de båda andra eqvationerna bestämmas, 
nemligen: 

14 


182 


x = O, 

y = y x = arbiträr. 

3:o Liniens ändpunkter fullkomligt fria. 

A. Vi antaga först, att linien är i j em vigt. Då är resultanten af de 
krafter, som verka i punkten x, y, z, lika med resultanten af de 
krafter, som verka i x x , y x , z- x . Dessa resultanter verka också mot 
hvarandra och i liniens rigtning. Således följer af jemvigten, att 

{2xf + (2 jo 2 + (2z? = (xr T ) 2 + (2i\y- + (2z x f = B-, 

— JL OC OC , 


B 

2F 

B 


B 

2£ x 

B 

2F, 
B 

B 


l ' 


y—yx 


i ' 


z—z x 


l ' 


OC OC | 


J 


y—Vx 


i 


z ,c t 


(26) 


l 


(27) 


Multipliceras nu eqvationerna (26) respective med Ax, Ay, Az och 
eqvationerna (27) med Ax x , Ay x , Az x och adderas, så blifva sum- 
morna 


och 


= 2 IxAx + YAy + ZAz + X x Ax x + Y x Ay x + Z x Az x \ 
-^(x-x.XAx-Ax,) + (y-y x )(Ay-Ay x ) + (z-z x )(Az-Az x )} 


lika, och om vi här gifva åt differenserna de värden, som tillkomma 
differentialerna i eqvationen 

( x — »i)(*p— Sas x ) + (y—y x )(åy—dy x ) + (z—z x )(dz—dz x ) = O, . . (28) 


183 

så få vi såsom följd af jemvigten 

2 (Xåx + Yåy + Zdz + X x dx x + Y x Sy x + Z x 8z x ) = 0. . . (29) 

B. Om vi för det andra antaga, att eqvationen (29) är sann för 
alla de värden på differentialerna, som kunna tagas ur eqvationen 
(28) , så är linien i jemvigt. Ty af vårt antagande följer, att venstra 
membra i eqvationerna (28) och (29) blott kunna skilja sig från hvar- 
andra på en constant factor, och att således 

2X 2Y 2Z 2X X 2F L 2Z X _ 


x-x x y-y x »-*, x r x y x -y *,-* 
der man tydligen bör erhålla 


Vj2Xf + [2Yf + {2Z? \/{ZA\f- + {Zl\)-- + (2Z^ 

k — ± - f — ± j 

B 

" l ■ 

Men af dessa eqvationer följer, att 

2X oc — x. 


B 


l ' 


2Y 
B 


y—y\ 
i ' 


2Z 


2- K, 


B 


l ' 


2X X 


«Z/ — ■ ■ «,X- | 


B 


r~ 


2Y X 
B 


i 


2Z X _ 


*— *, 


B l 

och att således resultanterna af de krafter , som äro anbragta i liniens 
ändpunkter, äro lika stora, hafva liniens rigtning och motverka hvar- 
andra, hvadan jemvigt bör äga rum. 


184 

Nödvändiga och tillräckliga vilkoret för jemvigt hos en linie, 
hvars ändpunkter äro fullkomligt fria, är följaktligen, att 

2{Xdx + Yöy + Zå% + X x 6x x ¥ }\åy x + Z x dz x ) = 

satisfieras, då differentialerna tagas ur eqvationen 

(x—x x )(åx—dx x ) + (y—y x )(åy—åy x ) + (z—z x )(å-z—åz- x ) = 0. 

Anmärkning. 

Hvad förut vid (3) och (4) blifvit anmärkt gäller äfven här, 
och i enlighet med sistnämnda obs. ligger den punkt x x + åx x , 
?/i + Sy x , z x + dz x , som motsvarar den godtyckligt valda punkten 
x + dx, y + Sy, z + Sz, hvar som helst i ett plan, hvilket är vin- 
kelrätt mot den af krafter angripna linien och beläget på ett af- 
stånd från den sistnämnde punkten, som är lika med liniens 
längd l. 
Nödvändiga men också tillräckliga vilkoret för jemvigt hos en linie 
är äfven i följande trenne fall, att summan af alla med ändpunkter- 
nas rörelse och inbördes samband förenliga virtuella momenter är 
noll. 

4:o Då liniens ena ändpunkt hvilar på en yta, hvars eqvation är 

L = f(x,y,z) = 0, 
och den andra på en curva 

M = (p(x xi y x ,z x ) =0, 

M i= 9i(^i»y 15 z i) = 0. 
Beviset så, som i första händelsen. 

5: o Då liniens ena ändpunkt är fri och den andra tillhör en curva, 
hvars eqvationer äro 

L = f(x, y, z) = 0, 

Lx=fxi x , y, *) = o. 

A. Beviset så, som i första händelsen. 

B. Om 

2 (.Yåx + Yöy + ZÖz + Å\åx l + l\dy x + Z x åz x ) = 

är sann för alla värden på differentialerna, som kunna fås ur eqva- 
tionerna 


185 
(30) 


<)Z , dZ ()Z 

TT Ä» + ^-ty + ^ = O, 

titt/ l*^/ tv^- 


dZ, „ ()Z/, v 0L X 

— l Jo? + — l dy + -5- 1 dz == O , 

så kan på följande sätt bevisas, att limen är i jemvigt. 
Emedan de eqvationer, ur hvilka differentialerna böra tagas, blott äro 
trenne, men differentialerna sex, så äga vi naturligtvis rättighet att 
ponera 6x lika med noll, livaraf först och främst följer, att dy = O 
och dz = O, och vidare, att eqvationen 

2 (Å\dx x + Y x dy x + Z x dz x ) = O 

måste vara sann för alla differentialer, som kunna fås ur eqvationen 

(x—x x )dx x + [y—y x )dy x + (z — z 1 )åz 1 = O . 

Detta visar, att de båda sista eqvationerna endast kunna skilja sig 
från hvarandra i afseende på en constant factor, och att således 

— • ' 1 1 1 


x-x x y-y x z-z x 

och detta åter, att resultanten af de i x x , y x , z x applicerade krafter- 
na har liniens egen rigtning och således skulle kunna förflyttas till 
punkten x, y, z, samt att följaktligen liniens jemvigt skulle kunna 
åstadkommas, om den icke redan ägde rum, derigenom att man i 
punkten x, y, z införde en kraft K af lämplig storlek och rigtning. 
Låtom oss införa en sådan kraft och kalla dess vinklar mot positiva 
coordinataxlarna a, /?, y. Numera bör linien vara i jemvigt och så- 
ledes på grund af A 

2 (A'dx + rdy + Zdz+.Y x dx x +F x dy x +Z x dz x ) + K(Cosadx + Cospdy+Cosydz) = O 

vara sann, sålänge differentialerna tagas ur eqvationerna (30) samt 
sålunda äfven tillfölje af vårt första antagande 

K (CosaSx + Cosfidy + Cosydz) = 0, 

hvilket gifver antingen 

K = O, 
eller 

Co&adx + Cosfidy + Cosydz = O . 


186 


Vi se häraf, att antingen bör ingen ny kraft införas, eller också må- 
ste den göras normal mot curvan. Följaktligen är hon alltid öfver- 
flödig och linien henne förutan i jemvigt. 

6:0 Då liniens ena ändpunkt är fri och den andra kan glida utefter 
men ej lösgöras från en yta, hvars eqvation är 

L =/(#, y, «) =0. 

Beviset nästan ord för ord lika med föregående. 

Anmärkning. 

För de trenne sista i denna paragraf förekommande hän- 
delser gälla anmärkningar, som äro likartade med dem, som blif- 
vit gjorda vid de trenne första. 

Exempel. 

I en rät linies ändpunkter, af hvilka den ena kan röra sig på 

en i a^-planet liggande cirkel och den andra är fri, skola krafterna 

P och Q, appliceras på sådant sätt, att linien tillfölje af deras verkan 

kommer i jemvigt i cirkelns plan och får det läge, som vidstående 

Fig. 15. figur utvisar. Man vill lära 

känna de rigtningar, som åt 
P och Q böra gifvas. 
Cirkelns eqvation är 
x*- + z- = r- , 
V = . 
Coordinaterna för liniens änd- 
punkter äro x = r, y = o, 
z = o och .x l z= r + l x Cos a > 
y l= = o, z x = l x S'm a . 
De obekanta vinklar, som krafterna P och Q böra göra med po- 
sitiva coordinataxlarna, kalla vi Z, m, n och A, ju, v. Kraftcompo- 
nenterna äro således 

X— PCosl, 
y — P Cos m , 
Z = P Cos n , 


och 


X x = PCosA, 
Y x — PCos/x, 

Zj= PCosa> 


187 
samt jemvigtseqvationen 

P {Cos lax* Cosmfy+Cos ndz}+Q{Cos Xdx x +Cos fiSy x +Cos v8%, x ) = , 
der differentialerna böra bestämmas genom eqvationerna 

xöx + zdz- = , 

<ty = o, 

(x—x x )(Sx—Sx x ) + {y—y^y—Sy^ + (z—z x ){Sz—dz x ) = , 

sedan vi i dem insatt ändpunkternas coordinater, således genom 

Öx = 0, 

fy = 0, 

Cos « . ö x x — Sin a.d z + Sin a 6 % x = . 

Transformeras nu jemvigtseqvationen med tillhjelp af de trenne sista 
eqvationerna, så få vi 

PCoswCosa + ÖCos/lSina „ .__ „ ,„-, .-_. v » 
^--=- Sx x + QCom§y x + (PCosrc + QCo&v)S-z x = 

och, emedan denna eqvation bör vara sann oberoende af differentia- 
lernas värden, 

Cos (i = , 

P Cos n Cos a = — Q Cos X Sin «, 

PCosw = — Q Cos T. 

Tillfölje af den första eqv. bör kraften Q, ligga i ;Z2-planet och således 

Cos v = ± Sin X 

samt följaktligen enligt de båda sednare 

tgX = ± tg«, 

hvilket betyder, att Q, bör hafva liniens rigtning, ehuru det lemnas 
obestämdt, om den bör gå från x, y, z till x x , y Xi z x eller tvärtom. 
Den sista eqvationen åter visar, att man bör gifva åt P en sådan 
rigtning, att 

Cos n = + — Sin X . 

Med storleken af l och m behöfver man ej befatta sig. 


188 


Fig. 16. 


Genom följande geometriska construction kunna vi bestämma ett 
par af de för jemvigt erforderliga lägena hos krafterna P och Q . 
Emedan Q, bör verka i liniens rigtning, så afsätta vi antingen på sjelf- 
va AC eller på dess förlängning och från C räknadt en linie, hvars 

storlek må representera 
denna kralt. Antag att 
vi afsatt henne så, som 
figuren utvisar. På tan- 
genten AB taga vi nu 
en punkt a efter behag 
och fälla derifrån en vin- 
kelrät linie Aa u mot AC 
På förlängningen af AC 
afsätta vi vidare ett styc- 
ke Cc l = Aa n . Hvarje 
punkt i hela det plan, 
som är vinkelrätt mot 
AC och går genom punk- 
ten c 1? motsvarar denna enda punkt a på tangenten AB, och kraft- 
momentet i C blifver Qy.(Cc x ). Jemvigtseqvationen är, om vi kalla 
kraftens väg i A Aa v , 

P x (Aa { ) + Q x (Cc x ) = , 

och denna eqvation visar, att emedan vi gjort Cc x positiv, så bör Aa x 
vara negativ och till numerisk valör lika med fjerde proportionalen i 
analogien 

P:Q = Cc x : £. 

Representeras kraften P genom en rät linie och den ifrågavarande 
fjerde proportionalen sökes, samt med denna såsom radie och med A 
till medelpunkt en cirkel uppritas; om vidare på Aa en annan cirkel 
beskrifves; ytterligare från skärningspunkterna a v tvenne räta linier 
Aa x dragas; samt slutligen på deras förlängningar afsättas stycken af 
längden P: så betecknar hvar och en af rigtningarna AP en sådan 
rigtning, i hvilken kraften P tillsamman med Q, håller linien i jemvigt. 

28. Analogt med det, som sades i § (26), behöfver icke heller i frå- 
ga om en linies jemvigt uttryckligen tillkännagifvas, att liniens änd- 
punkter röra sig utefter curvor, ytor eller äro fria; det är nog, om detta 
implicit ligger i de eqvationer, som uttrycka relationerna mellan änd- 
punkternas coordinater, och så ofta detta är förhållandet, är nöd- 


189 


vändiga men också tillräckliga vilkoret for limens jemvigt, att summan 
af alla med ändpunkternas rörelse och inbördes samband förenliga vir- 
tuella momenter är noll. 

29. Om jemvigt hos krafter, som äro applicerade till tvenne punkter 
m och m t , hvilka kunna röra sig endast utefter bestämda curvor och 
sinsemellan äro förenade genom något visst samband. 

Vi antaga, att coordinaterna för m och m l äro .t, y, z och a? lf 
y x , z x och att eqvationerna för de curvor, på hvilka dessa punkter 
kunna röra sig, äro 

x = f(z) , 

y = //*; 

och 

Vi = 9>i(*i) . 

samt att det samband, som förenar dem, uttryckes genom 

F(z, z x ) = 0. 

Af denna sista eqvation synes, att mot en godtyckligt vald punkt på 
den ena curvan svarar i allmänhet en viss punkt på den andra. 
Om vi differentiera föregående eqvationer, så erhålla vi 

å.T = /'O) & , 

§x x = (p'( z \) $ z \ ' 
<tyi= SP'iOi)^i> 


az 


+ sr/*- - 


(31) 


och dessa eqvationer visa , att i allmänhet mot hvarje godtyckligt valdt 
värde på dz svarar ett bestämdt värde på dz x , och att således mot 
hvarje godtyckligt vald punkt på den till punkten x, y, z hörande 
tangenten svarar en bestämd punkt på tangenten i x x , y x , z x . 
Om vi nu på en yta, hvars eqvation må vara 

x(h n* O = °> 

valt en på henne rörlig punkt (i och förenat denna med punkterna m 

16 


190 


(32) 


och m i medelst tvenne till längd och form oföränderliga räta linier l 
och l x , och detta på ett sådant sätt, att nämnde linier icke äro nor- 
mala mot de kroklinier, till hvilka punkterna m och m l höra, så är 
klart, att om punkten m sättes i rörelse och tillfölje af sitt samband 
med m x tvingar denna punkt att röra sig, punkten \i äfvenledes måste 
komma i rörelse och beskrifva en på ofvannämnda yta liggande curva, 

o 

hvilken vi för korthets skull vilja kalla C[m,m x ). Åtminstone är det 
tydligt, att så bör vara förhållandet, så vidt vi icke göra vårt val af 
fi så illa, att en rörelse hos punkterna m och m l tvingar denna punkt 
att lösgöra sig från ytan, något som naturligtvis alltid kan undvikas, 
enär vi äga full frihet såväl i valet af punkten (jl som af sjelfva den 
yta, vid hvilken han bör vara förenad. Denna curvas eqvationer bö- 
ra naturligtvis erhållas ur eqvationerna 

y = /t O) . 

oc x = (f (* t ) , 

2/1= 9>l(*l)> 

F (s, s x ) = O , 

(x-W + b/i-yy + (*i-0 2 = h 2 , 

om man ur dem borteliminerar &, y, % och a? t , y x , z x . Till en del 
kan denna elimination genast verkställas. Vi finna nemligen 

{/(*)-& + {/i(*W 2 + {*-Ö 2 = t 1 . 

{yOi)-*} 2 + fcw-# + {*i-ä 2 = v-. 

*>,*!) =0, . (33) 

x (5, «i, = 0. 

Om det nu också icke står i vår förmåga att solvera de tvenne första 
af dessa eqvationer i afseende på z och z-, , så synes likväl, att nämn- 
de variabler äro functioner af £, iq, £, och det är tydligt, att om 
dessa functioner insättas i stället för % och %- x i eqvationen (33), vi 
härigenom erhålla en eqvation i £, 17, £, som tillsamman med 

x (h ^0 = 


191 

är eqvationen för den kroklinie C(m,m x ), på hvilken den för linierna 
l och l x gemensamma ändpunkten f.i rör sig, under det att deras öfri- 
ga ändpunkter m och m x röra sig utefter sina respective curvor med 
bibehållande af det inbördes samband, som är bestämdt genom eqva- 
tionen 

JP(», s x ) = 0. 

Låtom oss nu antaga, att ändpunkten fi är förenad med den i- 
frågavarande curvan C(m,m i ) på ett sådant sätt, att den väl kan 
röra sig på men ej lösgöra sig från henne. Det är då först och främst 
tydligt, att punkterna m och ra x icke af sitt samband med [i i minsta 
mån förhindras från att röra sig, enär sistnämnda punkt endast tvin- 
gas att följa den curva, som han äfven utan tvång skulle hafva följt. 
Vidare är tydligt, att nyssnämnda samband icke förändrar den ursprung- 
ligt gifna lag, som bestämmer det samtidiga läget hos punkterna m 
och m n enär under uppkomsten af curvan C(m,m^) eqvationen (33) 
aldrig upphört att vara gällande. Äfvenledes är klart, att om man 
differentierar eqvationerna (32), hvarigenom man erhåller 

dx = /'(*) <?* , 

ty = //O) <K » 

6x x = g>'(z x ) Sz x , 

fyi = SPi # ( s i)**i» 

dF x dF , . 

— ÖZ + -j- ÖZr = O , 

dz dz x 


(34) 


:—$){dx—d$) + (y—^åy—drj) + (*_£)(*_*£) = O , , 


S* + 8^ + J*- - • • • • (36) 

så gifva dessa eqvationer värdena på de mot ett godtyckligt valdt dz 
svarande differentialerna dx, dy, dx x , dy x , åz x alldeles lika med dem, 
som fås ur eqvationerna (31), hvaraf följer, att den punkt på tan- 
genten i a? t , y x , z x , som motsvarar en godtyckligt vald punkt på tan- 
genten i x,y,z, blitver densamma, antingen han beräknas directe me- 
delst eqvationerna (31), eller medelbart derigenom, att man först sö- 
ker den punkt på tangenten i £, t], £, som svarar mot den valda. 
Slutligen är äfven tydligt, att ingendera af linierna l och l x kan vara 


192 

normal mot curvan C(m,m x ), ty då de enligt antagande icke äro nor- 
mala mot de curvor, vid hvilka punkterna m och m x äro förenade, 
så kunna icke eqvationerna 

{as— $)åx + (y—rfdy + (a— £)<fe = , 

(^[— £)&*! + (#1— !?)%! + (*!— D<K = O, 

och således icke heller, tillfölje af (35), eqvationerna 
(a?— £)J§ + (y—rfiSrt + (a— £)<?£ = O , 

fa—m + (i/i—v)^ + (n—m = O 

vara satisfierade. Men dessa sista eqvationer uttrycka just vilkoret 
för, att linierna l och / x äro normala mot curvan C(w>,m^). 
A. Vi antaga först, att punkterna m och m l äro i jemvigt och att 
componenterna af de krafter, som äro applicerade till dessa punkter, 
äro respective XI', -2T, 2Z och 2A\, SF lt 2Z X . 

Låtom oss i detta fall förena punkterna m och m x medelst linierna l 
och l x med den på curvan C(m,m x ) liggande punkten /.< . Emedan, 
såsom nyss är nämndt, detta nya föreningsband mellan m och m x ej 
står i ringaste strid med det, som är gifvet genom eqvationen 
F(z-, z x ) — O , så är tydligt, att det hvarken befordrar eller motver- 
kar dessa punkters jemvigt. Låtom oss vidare till ändpunkterna af 
linien l och i hennes rigtning applicera tvenne lika stora krafter T 
och — T, som verka mot hvarandra, och gifva åt dem en sådan stor- 
lek, att kraften T i förening med 2X 9 2Y,2Z skulle hålla m i jem- 
vigt, om denna punkt vore fri från sitt samband med de öfriga och 
endast tvungen att, i fall den rörde sig, följa den curva, på hvilken 
han nu hvilar. Detta är alltid möjligt, emedan linien l enligt anta- 
gande icke är normal mot denna curva. Låtom oss på samma sätt 
applicera till ändpunkterna af linien l x och i hennes rigtning tvenne 
lika stora och hvarandra motsatta krafter T l och — T x och gifva åt 
dessa en sådan storlek, att T x i förening med — T skulle hålla punk- 
ten (i i jemvigt, om denna vore fri från sitt samband med de öfriga 
punkterna och endast tvungen att, ifall den rörde sig, följa curvan 
C(m,m x ). Äfven detta är alltid möjligt, enär, såsom nyss är visadt, 
ingendera af linierna l och l { är normal mot sistnämnda curva. 

Derigenom att dessa fyra krafter blifvit införda, har jemvigten icke blif- 
vit rubbad, ty de förstöra hvarandra inbördes två och två. Men nu 
upphäfva krafterna XT, 2T, 2Z och T hvarandras verkan på punk- 


193 

ten m och kunna dertore utan skada för jemvigten tagas bort. På 
samma sätt upphäfva äfven krafterna — T och T x hvarandras verkan 
på punkten /.i (naturligtvis med tillhjelp af den normala kraft, som 
curvan C(m,m x ) alstrar) och kunna äfvenledes borttagas, utan att 
jemvigten derigenom stores. Följaktligen måste de återstående krafter- 
na 2Å\, 2F X , 2Z l och — T iy som numera äro de enda, som verka 
på punktsystemet, hålla punkten m x i jemvigt, ty i annat fall skulle 
denna punkt komma i rörelse och rycka med sig de öfriga, som icke 
vidare hafva någon förmåga att göra motstånd. Af jemvigten hos 
punkterna m och m x följer således, att kraften — T x skulle i förening 
med -2^, 2F X , ZZ X hålla punkten m x i jemvigt, om denna punkt 
vore fri från sitt samband med de öfriga punkterna och endast kunde 
röra sig på men ej lösgöras från den curva, på hvilken han enligt 
antagande hvilar. 

Tillfölje af vårt sätt att bestämma storleken af T, och emedan denna 
krafts componenter tydligen äro 

4- t - _ + T r l y 4- t £ — z 

± i . —j- , ± i . l , £ 1 . -y- , 

måste nu eqvationen 

± j{($-x)te+(>l-!j)dy + (£-:)d;} + 2 {Å'åx + Yåy + Zdz) = . (37) 

vara sann, om vi blott gifva åt dx, åy, åz sådana värden, som mot- 
svara någon punkt på tangenten i x , y , 2 . 

På samma sätt måste också i följd af det förhållande, vi antagit, 
mellan krafterna — T och T x och emedan deras componenter äro 


x T § - X 
+ 1 ' l ' 


,T.*?, 


+ Å ' l 


och 


1 h ' 


1 i 


± Ti^l 


eqvationen 


_ tu_^ ,_;„ 


„\*A 4. ^Scc r ut,/* 


i *• \x™ . ty ~ \xy\ - 


vara sann, om vi gifva åt d£, åt}, d£ värden, som motsvara någon 
punkt på tangenten i £, ^, £. 


194 

Slutligen måste också, emedan krafterna 2Å\, 21\, 1Z X och T x , 
såsom nyss är bevisadt, hålla punkten m x i jemvigt, eqvationen 


1} 


^^-x { )dx x+ { n -y x )dy l+ {l:-z)Sz^^(Å\8x x+ }\§y l+ Z x dz x ) = . (39) 


satisfieras at sådana värden på öx x , öy x , 6z- x , som motsvara någon 
punkt på tangenten i x x , y x , z x . 

Taga vi nu samtidigt differentialerna utur eqvationerna (34), (35) 
och (36), så äro vilkoren för giltigheten af eqvationerna (37), (38) 
och (39) uppfyllda och vi erhålla genom deras addition 

2(Xdx + V dy + ZÖz + X x åx x + l\dy x + Z x dz x )=Q. 

Tillfölje af punktsystemets jemvigt måste således denna eqvation satis- 
fieras af alla de värden på differentialerna, som fås ur eqvationerna 
(34), (35) och (36). Men då i densamma J§, di] och d£ icke före- 
komma, och sistnämnda eqvationer icke gifva några andra värden dx, 
dy, åz, åx x , åy x , åz x , än dem, som fås ur eqvationerna (31), följer 
äfven af jemvigten hos punkterna m och m x , att eqvationen 

2(Xåx + Yåy + Zåz + X x å\v x + Y x åy x + Z x åz x ) = 

är sann för alla de värden på differentialerna, som erhållas ur eqva- 
tionerna 

åx = f O) åz , 

ty = A(*) *■ . 

åx x = <f' (z x ) åz x , 

&V\ = <p'iM Sz \ > 

dF . dF x 

— - åz + — åz x = , 

dz az l 

och att således summan af alla med punkternas rörelse och deras in- 
bördes samband förenliga virtuella momenter är noll. 

B. Om åter eqvationen 

2 (Xåx + Yåy + Zåz + X x åx x + F x 5y x + Z x öz x ) = 0, 

är sann för alla de värden på differentialerna, som fås ur eqvatio- 
nerna (40), så är punktsystemet i jemvigt. I motsatt fall skulle 
jemvigt kunna åstadkommas derigenom, att man till någondera af 
punkterna m och m x applicerade en kraft K af lämplig storlek och 


(40) 


195 


rigtning. Antag då, att man till punkten m applicerat en sådan kraft 
och att dess vinklar mot coordinataxlarna äro a, /3, /. Emedan nu- 
mera jemvigt äger rum, måste eqvationen 

^ (Å r åx+yåi/+Zöz + Å\öa; l+ F l åi/ l+ Z l dz l ) + KiCosaåx+Cos^dy+Cosydz) = 

vara sann för alla de differentialer, som fås ur eqv. (40). Men till 
följe af vårt antagande är 

2(Xdx + Vdy + Zdz + X x dx x + l\dy v + Z x dz x ) = 0, 

och således måste äfven 

K(Cosadx + Cospåy + Cosyåz) = 0, 

hvaraf synes, att antingen bör ingen kraft införas, eller också måste 
man införa en kraft, som är normal mot den curva, på hvilken punk- 
ten m hvilar, hvilket sednare betyder, att ingen kraft är behöflig för 
tillvägabringande af jemvigt. 

Sammanfatta vi detta och hvad som nyss förut blifvit sagdt, så 
finna vi, att nödvändiga men också tillräckliga vilkoret för jemvigt 
hos tvenne punkter, som endast kunna röra sig utefter hvar sin curva 
och sinsemellan äro förenade genom något visst samband, är, att sum- 
man af alla med dessa punkters rörelse och inbördes samband fören- 
liga virtuella momenter är noll. 

Anmärkning. 

Curvornas eqvationer skulle naturligtvis, i stället för att 
hafva den ofvan angifna formen, lika väl kunna vara 

L = f(x, y, *) = 0, 
L v = f x {x, y, c) = 0, 

M = (f (#!,#!,*,) = 0, 

M x = g>i(^i,Pi^i) = 0, 

och sambandet uttryckas genom eqvationen 

F (x, y, 2-, x Xi y x , z t ) = 0. 

Exempel. 

I ena ändan af den fixa linien 
AB är ett gångjern, som samman- 
binder henne med AC, och i D 
ännu ett, från hvilken linien DB 
utgår. Om nu i O är applicerad 
en vertikal kraft P och i B en ho- 
rizontal Q, verkande den första ned- 


rig. 17. 


196 

åt, den andra mot A, så vill man veta, hur stor Q bör vara, för 
att jemvigt må inträffa, då vinkeln C AB är 45°. 

Sättes AC ■=■ r, så rör sig punkten C på en cirkel 

Kallas vidare AB = x x och DB = m, så är 

x x = Vm- — if + g , 
eller, emedan 

1 l 

S. = — x och « = —?/, 

r ' r 


x. 


Jemvigtseqvationen är 

— Pd?/ — Qdx l = 0. 
Differentieras (41) och (42), så får man 

xåx + y§y = , 

^-Ifc-S.^A- (43) 


»- 2 n / «, / 2 


.V 2 


Utelimineras Ja; och J.t 1 mellan dessa båda och nästföregående eqva- 
tioner, så får man, då man sätter coefficienten för dy lika med noll, 

l cy y±_ 


p __ m w> _ \ 

^ r\x l^r-m 1 — Py 1 / 


Emedan i jemvigtsläget vinkeln C AB bör vara 45°, så är y = x = — ;=. 


r 

v/2 

och således vår sökta kraft 


Pr V'2m-—F 

~ l{V^2m- — r- + 1} ' 

Problemet är orimligt, om l > m v/2, såsom också lätt synes af figu- 
ren. 

Q kan bestämmas genom följande geometriska construction. 


197 


l , l 

Af £ = - x och w =-// 

få vi 

å'£ = - &roch(b7 =-åy 
r r 

och således 


l 


Fie;. is. 


y/åP+årj^-y/tafl+Sir** 


Om derföre på tangenten i O afsättes ett stycke Oi2 = V öx l \-6)f- 
och linien ^ii? dragés, hvarigenom punkten F på tangenten i D be- 
stämmes, så är DF — K\j£ 2 + <fy 2 . Af eqvationerna (42) och (43) 

t. o 
a vi 


eller 


(ar, _ _ a;)^, — - rfar) = — -, yjy 


som kan skrifvas under följande form 


eller 


<fcr, Cos ABD = iSd^ + drf Cos FDB . 


(44) 


Om man nu från punkten F fäller en vinkelrät linie FG mot DB 
och vidare, från B räknadt, afsätter ett stycke BH lika med DG, 
samt slutligen från punkten H drager mot DB en vinkelrät linie, så 
är 

BH = DG , 

BH = BK Cos ABD, 

DG = VåF + årf . Cos FDB 
och således 


BK Cos ^5I> = yd? + åv? Cos FDB . 

Jemföres denna eqvation med eqv. (44), så synes, att BK=å.v x . Vi 
kunna således genom ritning finna den punkt K, som svarar mot den 

17 


198 


Fig. 19. 


på tangenten i C godtyckligt valda punkten K, och jemvigten fordrar, 

att 

P x {CL) + Q x (BK) =■- 

och att således det ena momentet är positivt och det andra negativt 
samt Q fjerde proportionalen i analogien 

BK: CL = P:Q. 

Exempel. 2. 

AB är en vindbrygga, hvars ena ända B kan höjas medelst 
en kedja, som går om en trissa i C och är förenad med en tyngd 
Q, hvilken kan glida utefter men ej aflägsnas från curvan EF, 
en curva, som anses ligga i samma plan som ABC. Man vill lära 
känna eqvationen för denna cur- 
va, då hon är sådan, att vind- 
bryggan i hvilket läge som helst 
håller jemvigt mot tyngden Q. 

Eqvationen för den linie, 
på hvilken B kan röra sig, är 
tydligen 

&x + Pi 1 = r 2 . 

Den sökta kroklinien må heta 

V =/(#)■ 

Den eqvation, som uttrycker sambandet mellan brons ändpunkt och 
den punkt, i hvilken Q, verkar, måste tydligen vara 


eller 


f/V + (^_ a)' 1 + Vx*- + {n x — a)- = l . . . (45) 


om vi med l förstå kedjans längd, med a beteckna längden AC samt 
med x x% y x och x,y coordinaterna för brons ändpunkt och applica- 
tionspunkten för kraften Q . Jemvigtseqvationen är, om brons tyngd 
tankes fördelad så, att hälften deraf förlägges till hvardera ändpunk- 
ten, 

— PåVt — Qåp = 0, (46) 

der differentialerna böra tagas ur eqvationerna 

x l dx l + y l Sy l = 
åy =/' (x)åx 


2x l åx i + 2Q h —a)Sy l = 


dr 


åx . 


199 


Elimineras mellan dessa eqvationer och jemvigtseqvationen, så finna 
vi 

2aQ 


. f{x) öx = dd-s/x^jy-a)^ 
P J v ' dx 

ZaQdy — Pd{l—Vx'-\(y—aff 
och genom integration 


hvaraf 


{2aQy + k} = P(l—Vx> + (y—a)-) 2 , 

som sålunda är den sökta curvan. Vilja vi, att denna skall gå ge- 
nom någon punkt x = b, y = c, så kan härigenom constanten k be- 
stämmas, ty vi böra i denna händelse hafva 

{2aQc + k} = P (l— V b- + (c— a) 1 ) 2 , 

en eqvation, som utom k innehåller endast kända qvantiteter. 
Om vi differentiera (45), erhålla vi 

xSx + (y — a)dy x l åx l + (y x — a)öy x 
s/x- + (y — af \/x x - + {y l —af 

eller, om man för enkelhets skull tecknar 


Ös = V dx 1 + dy- , 
ds { = V ' dx x - + dy { - , 


ds. 


x } dx x + (//, — a)dy x 
ds x \/x x - + {y x — af 


= ds 


Betecknar man nu med V i 
den spetsiga vinkeln mellan 
tangenten i punkten x x , y x , 
och rigtningen af den linie, 
som går till samma punkt 
från C, och vidare med V 
den spetsiga vinkeln mellan 
tangenten i punkten .t, y och 
rigtningen af den räta linie, 
som går från denna punkt 
till O, så utmärker den sist 
gifha eqvationen, att 

Ja, Cos V x = ås Cos V 


-xdx + (a — y) Sy 
ås\/x- + (a—yf 

Fig. 20. 


(47) 


200 

Af denna eqvation är tydligt, att om man på tangenten i^v ti y x af- 
sätter ett stycke BK eller ås l efter behag, då följaktligen BL blif- 
ver ås l Cos V x , så bör man för att finna den mot K svarande mo- 
mentpunkten (d. v. s. den af hvars läge ett moments storlek beror) 
på tangenten i .ry afsätta ett stycke DM eller ds af sådan storlek, 
att dess projection DN eller, som är detsamnvi, DM Cos V blifver 
lika med BL. Den mot en på tangenten i •r l y l godtyckligt vald 
momentpunkt K svarande momentpunkten M på tangenten i ,r,y kan 
således med lätthet genom construction bestämmas , då kroklinien EF 
är uppritad. Då åter denna kroklinie icke är uppritad, kan eqvatio- 
nen (47) i förening med jemvigtseqvationen anvisa ett sätt att erhålla 
en någorlunda noggrann teckning af henne. Vi antaga, att linien 
bör gå genom D, och sedan vi godtyckligt valt punkten K på tan- 
genten i a"[,.y,, afsätta vi på CD ett stycke DN— B L. Vidare fälla 
vi från K en linie KU vinkelrät mot kraften P, hvars storlek vi på 
figuren representerat genom en rät linie. Då blifver B U till numerisk 
valör lika med dy t . Till Q, hvars storlek och rigtning vi genom en 
rät linie representerat, P och BU söka vi fjerde proportionalen DZ, 
som enligt eqv. (46) måste till numeriskt värde blifva lika med <)'//, 
och afsätta denna på förlängningen af Q. Att vi icke afsätta den på 
sjelfva Q, beror derpå, att kraftmomenterna Péy x och Qdy böra hafva 
motsatta tecken. Slutligen draga vi från punkterna N och Z vinkel- 
räta linier och förena den punkt M, der dessa träffas, med punkten 
D. Linien MD blifver då tangent till den sökta kroklinien. Anta- 
ga vi nu, att en på tangenten MD och i närheten af D liggande 
punkt D l tillhör samma kroklinie, ett antagande, som naturligtvis 
icke är fullt rigtigt, men som blifver mindre origtigt, i den mån 
vi göra alståndet mellan D och D x litet, så finna vi först och främst 
lätt den punkt _B,, i hvilken P befinner sig, då Q, blifvit förflyttad till 
i>, , om vi observera, att CB X + CD. måste vara lika med C B + CD, 
och kunna sedan på samma sätt, som nyss förut, bestämma läget hos 
den mot D x svarande tangenten. Antaga vi, att äfven denna tangent 
har ännu en punkt D gemensam med den sökta kroklinien, så kun- 
na vi finna den mot denna punkt svarande tangenten på samma sätt, 
som vi funnit de föregående, och det är oss sålunda möjligt att genom 
upprepande af samma förfarande construera ut den ena punkten efter 
den andra, alla tillhörande ett punktsystem, som i det närmaste sam- 
manfaller med den sökta krokliniens. 

30. Om jemvigt hos krafter, som äro applicerade till ett system af 
punkter m, m,, m 2 ,...m„.i, m„, hvilka kunna röra sig utefter hvar 


201 

sin curva och sinsemellan äro på så sätt förenade, att mot hvarje läge, 
som en af dem kan intaga, svara bestämda lägen för alla de öfriga. 

Coordinaterna för en punkt m r benämna vi x r , y r , z- r och de 
i samma punkt applicerade krafternas componenter 2X r , .2T r , 2Z r . 
Såväl curvorna som sambandet punkterna emellan uttryckas genom 
följande eqvationer: 

y =/(*)» 

^ = 9> (*) . 
*(*. ^) = 0, 

Vi = A (~ i) » 


-^.2(2-»-?, 2-„-,) = 0, 

}Jn-\ ~ fn-\(Zn-\) , 

X n-\ = <jPn-l(-n-i) t 
-*n-l (-n-1 > ~n) = , 

Vn = /»(*») , 

A. Vi anse punktsystemet vara i jemvigt och skola i detta fall be- 
visa, att af jemvigten följer, att summan af alla på punkterna appli- 
cerade krafters virtuella momenter är noll, eller med andra ord, att 
eqvationen 

2 {äSx + . . . + X n §x n + V dy + ... + Y n åy„ + Zåz ,+ ... + Z n d'z„} = 
är sann för alla de differentialer, som kunna fås ur eqvationerna 

åy=f(z)åz, 

dx = (f>'(:)Sz , 

dF dF 

az dz l 

dx } = (f l '{z^)dz l , 
dF l , dF lx . 


202 


dF n . 2 : dF n . t 


dz n .2 + 


dz n .i = , 


(48) 


d*„-2 dz- n .\ 

dF„.l . ^i^n-l r, n 

- dz. n _i + -j — d*„ = 0, 

d#„ = 5p'„ (z„) d*„ . 

För bevisets skull antaga vi, att det, som här skall bevisas om ett 
system af n + 1 punkter , gäller för ett system af n punkter. 

Medelst tvenne till storlek och form oföränderliga räta linier Z n _, 
och l„ förena vi nu de båda sista punkterna m n .\ och m n med en tre- 
dje punkt n*, hvars coordinater må heta £, 17, £ och hvilken för punk- 
terna m n .i och m a har samma betydelse, som den i föregående para- 
graf omtalta punkten (i hade i förhållande till de der förekommande 
punkterna m och m ( , och således kan röra sig på men ej frigöras från 
den curva C\m„-i, m a ) , som han skulle hafva beskrifvit, ora han 
tillhört en yta 

och punktsystemet blifvit försatt i rörelse. Tydligt är, att denna cur- 
va C(m„.i, m„) bör erhållas, om vi ur eqvationerna 

.Vn-l = /n-i (~n-i)» 
3Vl == SPn-1 (~n-l) ? 

# n = </) n (*„), 
-^n-1 (~n-i> ~n) — 0, 

x(h n> ö = °> 

(^n-1— 5) 2 + (jfn-l-T nf + (^n-l— C) 2 = 4l , 

(tf n — I)' 2 + (y„— v)' 2 + K— D 2 = C 
borteliminera a? n .j , ?/ n .i , *„., , # n , y u , z n . 


203 

I ändpunkterna af linien Z n _, och i denna linies rigtning applicera 
vi tvenne krafter af samma numeriska storlek men af motsatta tecken, 
7^^ och — T B .i , och välja den i punkten m n -i applicerade kraften T a .\ 

så, att den ger jemvigt åt punktsystemet m, m ( , m, m aA , om 

detta befrias från sitt samband med punkterna m a och fjb. Vidare 
applicera vi i ändpunkterna af linien l a och i denna linies rigtning 
tvenne krafter T a och — T„ af lika numerisk valör men af motsatta 
tecken och gifva åt T n en sådan storlek, att den i förening med — T n . y 
håller punkten [i i jemvigt, om denna punkt göres fri från sitt sam- 
band med alla de öfriga punkterna och endast underkastas tvånget att 
tillhöra curvan C(m n .\ , m„ ). Då nu jemvigten tydligen icke blifvit störd 
deraf, att dessa krafter blifvit i systemet införda, emedan de upphäf- 
va hvarandra två och två, så följer, att också kraften — T n i före- 
ning med de i punkten m n applicerade krafterna 2A' n , 21 '„ , 2Z n må- 
ste hålla denna punkt i jemvigt, om han frigöres från sitt samband 
med alla de öfriga punkterna. Det är nemligen till följe af hela sy- 
stemets jemvigt nödvändigt, att de på punkten m n applicerade kraf- 
terna hålla hvarandra i jemvigt, sedan man tillställt så, att alla öfri- 
ga på systemet anbragta krafter upphäfva hvarandras verkan. 

De införda krafternas componenter äro, såsom vi lätt finna, 

, rp X n-\~t , rp 2/n-l"^ , rp %n-l ~C 

lfi-1 'n-l *n-l 

m ^n-,-g rp Vn-^ *„.,-£ 

+ J- n-1 • ~~ Il ■> + - 1 »-I • i i + ■*■ n-1 • J » 

^n-l '■n-l tn-1 

. rp j^n-S . rp jfr-^ . , rp z n~C 

tn *n 'n 

-r nr ^""^ -r t 7 Uol ~^ t t z ' n ~ * 

fc n ^n &n 

Till följe af det antagande, som nyss blifvit gjordt, och på grund 
af den storlek, vi gifvit åt T n ., , är nu 


2 {Xdx + .. + JTn.j&zv, + Ydy +• .. + J^ty,,., + Zdz + .. + Z n _,<ten-,}' 

Wi-1 

för alla de differentialer, som kunna fås ur eqvationerna 


=0(49) 


204 


dy -f(z)åz, 

dF x dF v 

dz az x 

8x x = tffoJåX) , 


dF, dF, Å 


^•s 1 


da. 


0, 


(50) 


■j OZ< n . 2 -f -z dZ- n .i = U , 

<fyn-l = /'n-l(^n-l)^n-1 , 
ÖX n . x = 5p' n .l(«n-l)^B-1 • # 

Vidare är tillfölje af krafternas jemvigt i punkten fi 

+ ^{(av.— S)^ + (y n . t — V )å V + (*„.,— Ö*A 
Z 7 » 


= 0..(51) 


± -^ { (*■ — 5) *S + (y. - n) § n + (*■ — D*£}J 

för alla de värden på differentialerna, som kunna tagas ur eqvationerna 


<tyn-l = /'n-l(*n-l)^n-l, 
Sx n . x = $p' n -l(*n-l)<**n-l , 
<fyn = /'n (*n) <?*n , 
ÖX n = (f'n (2-n) <?*n , 

""fe + ^-o, 


<fe n 


(52) 


(a?.-ö(*r.-*S + {y*-n){dy*-H + (*«-CX**-*ö = o. j 

Emedan mån lyckats bevisa, att de krafter, som blifvit applicerade 
till punkten m„, hålla denna punkt i jemvigt, är slutligen också 

2(A' n 6x n + F n dy n + Z n (L~ n ) \ 

+ Qfer-tyåx, + (y n -n)fy° + (en— 0^,. }| = " (53) 


205 

för alla de differentialer, som kunna fås ur eqvationerna 

fy» = /'nOn)<?*n, 1 

\ ( 54 ) 

ÖX n = y' n («„)<?»„ . J 

Taga vi nu differentialerna samtidigt ur eqvationerna (50), (52), (54), 
så bör för de värden, vi på dem erhålla, venstra membrum i hvar 
och en af eqvationerna (49), (51), (53) blifva lika med noll, och så- 
ledes äfven summan af dessa membra reducera sig till noll. Men med 
stöd af de båda sista eqvationerna i (52) blir summan af dessa 

2 {xdx + ... + Xjx n + Yåy 4- ... + Vjy n + Zå-z- + ... + Zjz n } . 

Denna summa måste således vara noll för alla de differentialer, som 
samtidigt erhållas ur eqvationerna (50), (52), (54). Observera vi nu, 
att differentialerna $£, dt], S£ icke ingå i den ifrågavarande summan, 
så inse vi lätt, att 

2 [X8x + . . + X a åx a + ¥åy + . . 4- Vjy n + ZSz + .. + Zjz n } = . . (55) 

måste satisfieras af de differentialer, som samtidigt fås ur eqvationer- 
na (48). 

Vi hafva således genomfört vårt bevis under den förutsättning, 
att det, som skulle bevisas om ett system af n+1 punkter, gäller 
för ett system af n punkter. Hvad nu denna förutsättning beträffar, 
så visades redan i föregående paragraf, att, om ett system af tvenne 
punkter är i jemvigt, så är summan af de på dessa punkter anbragta 
krafters virtuella momenter noll. Enligt beviset i denna paragraf måste 
således sak samma gälla om ett system af tre punkter, på grund här- 
af äfven om fyra o. s. v. ända till och med (n + 1). 

B. Om åter eqvationen (55) satisfieras af alla de värden på differen- 
tialerne , som samtidigt kunna tagas ur eqvationerna (48 , så är punkt- 
systemet i jemvigt. Ty vore det icke i jemvigt, så skulle för denna 
behöfvas, att man applicerade till t. ex. den första punkten en ny 
kraft af passande storlek och rigtning. Antag, att så förhåller sig, 
inför en kraft K och kalla de vinklar, som denna gör med positiva 
coordinataxlarna, «, p?, /. Numera är systemet med all säkerhet i 
jemvigt och tillfölje häraf 

2 {XÖx + .. + X n Sx n + YÖy + .... } + K {Cosa&r + Cos/% + CosyJz-} = O 
samt således äfven på grund af vårt första antagande 

K {CosaSx + Cos/3d// + CosyJc} = 0. 

is 


206 

Denna eqvation visar, att ingen ny kraft K behöfves för jemvigtens 
åstadkommande, enär af densamma synes, att den nämnda kraften? 
som ponerades behöflig, måste vara noll eller vinkelrät mot den cur- 
va, till hvilken punkten m hörer. 

Sammanfatta vi allt det, som i denna paragraf blifvit sagdt, så 
finna vi, att nödvändiga men också tillräckliga vilkoret för pmiktsy- 
stemets jemvigt är, att summan af alla med punkternas rörelse och 
samband förenliga virtuella momenter är noll. 

Anmärkningar. 

1. Af eqvationerna (48) följer, att, om man godtyckligt väljer 
en bland de punkter, af hvilka de virtuella kraftmomenternas 
storlek beror, så blifva alla de öfriga till sina lägen fullt bestäm- 
da. 

2. Eqvationerna för de kroklinier, till hvilka punkterna m, 
m l , m,, . . . m a höra, och sambandet mellan nämnde punkter kun- 
na naturligtvis skrifvas på följande sätt: 

f(x y y,z) = 0, 

<f(x, i/, ~) = , 


eller sålunda: 


gpn(^ n ,y n , *n) = o, 
F(x,y, *,#,.... ar n , p n ,z n ) = , 

F n .t(a;, y,z,x { x a , ?/ n , ss n ) = . 

F{x,y,z,x x ....x n ,y n ,z B ) =0, 

■P \\ X i V ' * ' X \ ' ' • • *^n > lim z "n ) — " » 


jC3n+l(^> y,Z i X 1 ..,. X Q , y„, Zn) = . 

3. Angifva vi sambandet mellan punkterna m r och m T+ \ me- 
delst eqvationen 

F r (x r , y„ 2>, x r+u y r+u z r+x ) = 0, (56) 

så uttryckes sambandet mellan en punkt på tangenten i x r ,y r ,£ r 
och motsvarande punkt på tangenten i w r +\, y r -n> «V+i genom e- 
qvationen 


207 

dF t dF T . dF T , - ÖF T . dF t 8 c)P r , 

as*** ** + ?s*> + ajf,**« + 5£*« + s£*»' - °- 

åt hvilken vi på följande sätt kunna gifva en för geometrisk con- 
struction beqvämare form. Vi skrifva den nemligen sålunda: 

dFt dF r 

der vi för korthetens skull tecknat 


r> -i /V'**' V , r dFt V ( 6F * Y 2 


tt ■\/{A F L-.\ i i dFr V 2 / ÖFt v' 

ds; = Sx; + Syl + öz-i , 

Gifva vi nu benämningen V r åt vinkeln, som tangenten i 
x T , y t , s x gör med normalen till den yta, som erhålles, om i 
eqvationen (56) endast x r , y r , z- r betraktas såsom variabler, F" r+1 
åter åt vinkeln, som tangenten i a? r+ i, 3/ r+ i, - rt i gör med nor- 
malen till den yta, som fås, om i samma eqvation endast x^ u 
2/ r+ i , 2 r+ i anses variabla, så öfvergår eqvationen (57) till formen 

B r .ås T . COS V r + Rr+ids r +t COS V r +\ = O 

och ger följaktligen en enkel relation mellan (is t och ås r , t . 

Exempel. 

Tvenne punkter m och m l kunna röra sig på en cirkelperiferi i 
.ry-planet och detta så, att de alltid utgöra ändpunkterna af en och 
samma rörliga diameter. En tredje punkt m 2 tillhör en mindre med 
den förra concentrisk cirkelperiferi och är med de båda andra punk- 
terna förenad på så sätt, att han ligger på en mot den nyssnämnda 
diametern vinkelrät och liksom denna rörlig rät linie. I punkterna 
m, m,, m, appliceras krafter, som verka parallelt med ?/-axeln och 
respective äro P, P 1? P 2 . Man vill lära känna jemvigtsläget. 

Coordinaterna för punkterna m, m lt m, må heta (.r, //, •;>•), (•'f, ,//,, *,) 
och (x 2 ,y 2 ,z 2 ). Kalla vi de båda cirklarnas radier a och b, så få 
vi 


208 


x- 


+ f = 


= a\ | 


** 


+ 2/i 2 = 


= a\ \ • ■ 


. 


X? 


+ y 2 --- 


= h\\ 


Sambandet 


mellan 


punkterna 


är 


y__ 


-Vi - 


_5l 


. 


X 


~ X, 


2/ 2 


och jemvigtseqvationen 


PSy + 


PfVx 


+ PJy 2 = 


0. 


(59) 


Genom differentiation af (58) och (59) finna vi eqvationerna 

x åx + y 5y = , 

x l dx l + y 1 Sy l = , 

x 2 åx 2 + y 2 Sy 2 = 0, 
y Sx Y + x } åy — x Sy l — y x Sx — , 
ySy 2 + y 2 åy + xSx 2 + x 2 dx = 

och genom elimination dem emellan 

<tyi <fy 2 


Sy 
x 


x, 


X, 


Användas dessa eqvationer till transformering af jemvigtseqvationen, 
så erhålla vi för bestämmandet af coordinaterna i jemvigtsläget följan- 
de eqvationer: 


x 2 + y 2 = a 2 , 

x x + V\~ — a ~ > 
x « + yS- = & 2 , 


y_ 

X 


_ 2/1 _ 


#. 


2\ 


l 2/2 

P^r + P^ + P 2 x 2 = 


(60) 


De tvenne första bland eqvationerna (60) gifva i förening med den 
fjerde och under iakttagande deraf, att x och x x alltid hafva mot- 
satta tecken, 


x x = 


X 


y.\ = — y • 

Eqvationerna (60) kunna derföre transformeras till 


209 


x x 


TT* 


• X 


* 


Vi 


-SS 


y-, 


i 


X 1 


+ 


P 2 


= 


<*\ 


X? 


+ 


y?- 


— 


b\ 


00 '2 

¥2 


— 


y 

x' 


-p 


{ )x + 


J° 2 


x 2 = 


0, 


(-?■■ 

som genom elimination slutligen gifva 

& 2 P 2 ' ' a a ll\-Pj ~ tflP-PJ ~ s/iP-PjW + P7& 2 
a? 2 a^ a; «6 


■P1--P — p 2 p 2 " v/(P-P 1 )V + P 2 2 ö 2 * 

På en vanlig våg röra sig vågskålarnas upphängningspunkter och 
vågbalancens centrum gravitatis så, som i förevarande exempel punk- 
terna m, m l ochm 2 . Låta vi hvardera vågskålens vigt utmärkas ge- 
nom P, , vågbalancens vigt genom P 2 , längden af hvardera vågarmen 
genom a, afståndet mellan balancens centrum gravitatis och rotations- 
axeln genom b, och slutligen en vigt, som blifvit lagd i den vågskål, 
hvilken är upphängd i m, genom Q = P — P x ; så kunna vi med till— 
hjelp af föregående formler beräkna det jemvigtsläge, som vågen in- 
tager. Vi finna nemligen, om vi observera, att x måste vara positiv 
och y 2 negativ, 

y, = -ii— = y = — l 

x 2 x x x ab 


— Q — P 2 P 2 v/^V + P.V 

Utslagsvinkeln a, som tydligen bestämmes genom eqvationen 

tg« = -|, 

kan följaktligen beräknas medelst formeln 

aQ 

tga =-oc- 

Denna formel visar, att vågens känslighet är stor, då balancens vigt 
och afståndet från dess centrum gravitatis till rotationsaxeln äro små, 
och tvärtom. 


210 


31. Om jemvigt hos krafter, som äro applicerade till ett system af 
punkter m, m,, m.,, ... m n , hvilka kunna röra sig utefter bestämda 
curvor och till hvarandra stå i det förhållande, att den plats, som en 
af systemets punkter innehar, icke fullständigt bestämmer alla de öf- 
riga punkternas samtidiga lägen. 

Coordinaterna för en punkt m r benämna vi såsom i föregående 
paragraf x T , y r , c r och de i denna punkt applicerade krafterna 2JT r , 
2F„ 2Z t . Curvorna, på hvilka punkterna kunna röra sig, uttryckas 
genom eqvationerna 

y ==/(*), 

x = <P (*) > 

Pi = A oo > 


(61) 


(62) 


1ln-\ = fn-l(Zn-l) , 
X n-\ = fpn-\\^n-l) 5 
Vn =z Jn\%n) 1 
X n = (p„(Zn) , 

och det ofullständiga sambandet mellan punkterna genom 

F (x, y, •z-,x l ,y A ,z l ....x n ,y B ,z n ) = O, 
F x (x, y, z-,x l ,y 1 ,z l x n ,y a , r n ) = O , 

Fk-l ( x i Vi %■> x \i V\t z \ ' ' ' • x ni 3/n» ~n) — " j 

F k {x,y,z,x l ,y 1 ,.z l x n ,y D ,z D ) = O, 

der vi med k förstå ett helt tal, som är mindre än n — 1. 

Transformera vi eqvationssystemet (62) medelst eqvationerna (61), 
så erhålla vi utom sistnämnda eqvationer endast k + 1 relationer mel- 
lan de w+1 variabla qvantiteterna c, », , z 2 , . . . ~ D , och det synes här- 
af, att, om man åt en af dessa variabler ger ett visst värde, så blif- 
va icke alla de öfriga variablernas värden derigenom fullt bestämda. 
Ehuru hvarje punkt vid en hos systemet uppkommen rörelse följer sin 
bestämda bana, så existerar således detta oaktadt betydlig frihet i af- 
seende på punkternas samtidiga rörelse. Den plats , som en punkt m, 


211 

i sin bana vid ett visst tidsmoment intager, motsvaras nemligen icke 
af blott ett enda samtidigt läge hos hvar och en bland 'systemets öf- 
riga punkter, utan det finnes bland dessa åtminstone någon punkt, 
som i samma tidsmoment lika väl kan inneha hvilket läge som helst 
bland oräkneligt många olika lägen. 

Antalet af alla de olika sätt, på hvilka ett system af ifrågava- 
rande beskaffenhet kan röra sig, är således obegränsadt. Hvart och 
ett af dem bör tydligen erhållas derigenom , att vi till de förut befint- 
liga relationerna mellan systemets punkter lägga så många nya, hvil- 
ka naturligtvis icke få stå i strid mot de redan gifna, att rörelsen 
hos hvarje punkt inom systemet blir fullständigt beroende af rörelsen 
hos en enda bland systemets punkter. Ett at de sätt, på hvilka rö- 
relsen kan försiggå, måste sålunda uttryckas genom eqvationerna 

y = /(*) . 

x x = cp x (z x ) , 


tfn-\ — /n-l (~n-i)» 
#n-l = <pn-l (-n-l) » 
Vu =/n(*n), 
X — (p a (*„) , 

F (x, y, *, .r, t y X} a, r n , y a , z a ) = , 

F k (#«, Vi »., x x ,y x ,* x x D , y n , z B ) =s= O , 

F k+l (x,y, », x x ,y x ,z x x D ,y a ,z a ) = 0, 

F n .i(x, y, z, x x , y x , % x a?„, y B , z a ) = . 

Låta vi formen hos functionerna F^+\ , F k+2 . . . F n .\ variera, så 
gifver hvarje variation ett nytt rörelsesätt. Kunde man låta förän- 
dringarna i functionsform sträcka sig i oändlighet, så skulle man här- 
igenom uttömma hela gebitet af för punktsystemet möjliga rörelsesätt. 

A. Vi antaga, att punktsystemet är i jemvigt. 

I stöd af en bland statikens axiomatiska satser kunna vi till det sam- 
band mellan punkterna, som redan förefinnes, lägga nya, och behöfva 


212 

icke frukta för, att jemvigten deraf stores. 

Då så förhåller sig, vilja vi komplettera det gifna sambandet mel- 
lan punkterna så, att systemets möjliga rörelsesätt derigenom inskrän- 
kas till ett enda, skildt från de öfriga och bestämdt genom den form, 
som de i 

JFk + i(ar, y, *, #j, y x , % x ...a: a , y n , * n ) = O, 

\ '. . . (63) 

förekommande functionerna F k +i . . . F n -i hafva. 

Det sätt, hvarpå systemets rörelse kan försiggå, är således numera 

blott ett enda och bestämmes af den lag, som har sitt uttryck i e- 

qvationerna 

v = /W . 

x = g?(s), 

yi = /iOi) . 


.!/»-! = /*-l( 8 n-l) » 
&n-\ = SP»-l(~n-l) » 


Jk(a?,y, 


^ 
*» 


*^i» 


#i» 


Cj , . . . 


. . 3/0, 


y n , 


*n) : 


= 0, 


J^+iC^y 


i* 


,*i 


.?!! 


1 »I » • • 


• • "'nj "ni 


«n) 


= 


■Fn-i(# , .V, *, ar lf y 15 »i» #n, ?/„, c n ) = . 

Följaktligen är också punktsystemet numera af den beskaffenhet, h varom 
handlades i föregående paragraf, och på grund af jemvigten måste så- 
ledes eqvationen 

2{äSx + .. + XJx n + l'dy + .. + i;<fy„ + U% + .. + Z„<te„ } = . (64) 

satisfieras af alla de värden på differentialerna, som kunna fås ur e- 
qvationerna 


21 3 


åx = <p'(c)<fe-, 


^n-l = /'n-l(^ii-l)^n-l t 

ÖX n . { — g/„-|(Z-n-l)<?* u -l , 

åx n = (f' n ( - n )åz- n , 
<&c dy dz- dx a dy lx dc n 


= O, 


<XF k , dJk, f)i^ v d.F k dF k «a. 


AF k 


di^.io d-ft-i. ^ kt , v d.F k+1 ^' A , dFi+\» n 


(te- 


di/ 


di 


dx„ 


dl/n 


dz n 


dF n . 


dF n 


dK-i 


åx+ "' --fly + . " dz + ..+ 


dF n .x 


åx n + 


ÖFn-t 


§Vn 


dh\. 


d* n =0. 


(65) 


dx"~' du ~ a ' dz dx n ~ ~ n ^ dy a d* n 

Tår slutledning får samma form , huru vi i öfrigt komplettera det 
gifna sambandet, blott vi inskränka systemets möjliga rörelsesätt till 
ett enda hvilket som helst. F M . . . F n .\ kunna dertöre ersättas af 
nya functionsformer, utan att detta i annat afseende förändrar det re- 
sultat, till hvilket vi på grund af systemets jemvigt kommit, än att 
de partiella derivatorna af F k+l . . . F a . t måste anses hafva blifvit an- 
dra, så ofta som functionerna öfvergått till annan form. 

Då således i eqvationerna (63) förekommande functionsformer 
kunna utbytas mot andra hvilka som helst, blott de icke strida mot 
eqvationerna (61) och (62), så gäller om dessa functioners partiella 
derivator, att deras värden kunna ersättas af andra hvilka som helst, 
och af jemvigten hos punktsystemet följer sålunda, att eqvationen (64) 
måste satisfieras af de differentialer, som fås ur eqvationerna (65), 

dF h+l dF k+i dF k+i dF n . { dFn-i 


under det att vi åt samtliga 


dx 


di/ 


dz> 


ClX n Mja 


dF 

— j^ gifva hvilka värden, vi behaga. Men detta vill med andra ord 
<iz a 

19 


214 


säga, att eqvationen (64) måste satisfieras af alla de differentialer, 
som samtidigt kunna tagas ur eqvationerna 


6y = /'(*)&, 
dx = <p'(z)ds , 

6x 1 =g)' 1 (z l )åz i , 


fty'i-1 =/'n-l(2-n-l)<J»i 1 -l , 
dx„. } = c/ n -l(*n-l)<5'~n-l , 
<tyn = /'n(*n)<^n , 


tur. dF „ dJ\ d.F, d2?\ <)jP" n 

dx dy dz dx n dy n dz- n 


dF 
dx 

dl\ 

dx 


Wix.. , ^i 


dF, v dF, 


dF, 


dy di dx n dy n d: n 


dF k .ti dJFU. dF*.x. dF*. lÅ dF k . t dF k . t 

■ åx+ -t— öy+ — — dz+ ..+ -^3- Jx n + — — oy a + — — d> u = , 


dx 

dF* 


dy 

dF k 


di 


(£**-■ fi 


dy a 

dFy 


dz-„ 


dF k dF k 

U/j/ ny ii- uu- a t*.7n 


Offn+-3—° Z o ~ ° » 

dz n 


(66) 


och att således summan af alla med punkternas rörelse och samband 
förenliga virtuella momenter är noll. 

B. Om eqvationen 
JS { Xåx + . . + XJx n + Ydy 'r . . 4- YJy n + ZSz + . . f Z n (Jr„ } == 

satisfieras af alla de differentialer, som samtidigt erhållas ur eqvatio- 
nerna (66), så är systemet i jemvigt. 

Antaga vi motsatsen till det, som skall bevisas, eller att syste- 
met af de anbragta krafterna försättes i rörelse, så är först och främst 
tydligt, att denna rörelse sker på blott ett enda fullt bestämdt sätt, 
som naturligtvis ligger inom gebitet af alla för systemet möjliga rö- 
relsesätt och således kan uttryckas genom eqvationerna 


215 


y 


==/(*), 


X 


== gp(a), 


Px 


- .A Ot) . 


x \ 


= spiC^i) , 


//»- 


1 = fn-iyZi\- 


0, 


"*B- 


1 = 5P»-l(^a 


-i). 


t/n 


= /.(«.) , 


J'n 


= 5P (*») , 


(67) 


(68) 


"n-l v-^5 II t " z *5 *i ) .Vj 5 ~i • • • • &m 2/ai ~a) — U 5 

i hvilka livar och en af iunctionerna F k+i . . . F n -\ har sin fullt be- 
stämda, om också för oss okända form. Vidare är lika tydligt, att, 
om man förenar systemets punkter medelst ett nytt samband af sådan 
beskaffenhet, att detta å ena sidan inskränker de för systemet möjliga 
rörelsesätten till just det enda, som har sin lag i eqvationerna (67) 
och (68), och å andra sidan hvarken underhjelper eller motarbetar de 
på systemet anbragta krafternas verkan, så måste systemet efter till- 
komsten af detta nya samband, lika väl som förut, af krafterna brin- 
gas ur jemvigtem 

Låtom oss nu antaga, att systemet under den gjorda förutsätt- 
ningen kommer i rörelse och dervid lyder den lag, som har sitt ut- 
tryck i eqvationerna (67) och (68). Vi vilja i detta fall förena syste- 
mets punkter genom ett nytt samband, som icke tillåter någon annan 
än den ponerade rörelsen och hvarken befordrar eller förhindrar den- 
na; således genom ett samband, som är af den natur, att mot hvarje 
läge, som en af systemets punkter i ett visst tidsmoment innehar, 
svarar i samma tidsmoment ett fullt bestämdt läge hos hvar och en 
af systemets öfriga punkter. Naturligtvis äger detta nya samband sitt 
analytiska uttryck just i de eqvationer (68), hvilka i förening med 
eqvationerna (67) bestämma beskaffenheten af den rörelse, som till 
följe af det nya sambandet är den enda möjliga. 


216 


Då nu, under det att eqvationen 

2 {Xdx + .. f Å' n dx n + YSy + .. + J'„ <?//„ + Z ( h + .. + Z„&r„} — 0.. (69) 
satisfieras af de differentialer, som fås ur eqvationerna (66), vårt git- 
na punktsystem antages komma i rörelse och dervid lyda den lag, som 
angifves genom eqvationerna (67) och (68), så följer af detta antagande, 
såsom nyss är nämndt, att punktsystemet äfven bringas ur jemvigt, 
sedan vi förenat punkterna genom det nya samhand, som icke tillåter 
någon annan än den genom eqvationerna (67) och (68) bestämda rö- 
relsen. Följaktligen kan icke, enligt föregående paragraf och så vidt 
vårt antagande är berättigadt, eqvationen (69) satisfieras af de diffe- 
rentialer, som erhållas ur eqvationerna 

dy = f(%)åz , 

dx = <f'(%)ö-z , 


fyn-i = /'n-l(~n-i)^'*n-l , 
^n-l = 5P'n-i(*n-i)^n-1 , 

dx n — Sp'„(*n)<feii ) 


dF 


dF 


dF 


dF 


ÖF 


ix 6x + *j*y f *'•+-* a to - + dv;, Sy " + 


dy 


dy„ 


dF 
d*„ 


1 (TO) 


å* n 


0, 


dF k ' dF k . dF k , dF k , dF k s dF k , 


(JF kM dF k+1 dF k+l , ^ dJF k+ , v 
-t— ö#+ -= — dy i — j— ds +... +— — dx D + -=- 
rf# rf.y rf^r rf.,r n rf// n 


dF k ,i dF k+i 


<**„== o, 


dF n .t dF n .i dF n . { , dF».,. dF n .i A dF„. lÅ 
rfr rf// rf.c rf.r n rf?/ n ^ rfs„ 

der F k+ , . . . F„. t hafva samma bestämda form, som i eqvationerna (68). 

Men emedan eqvationen (69) är sann för alla de värden på differen- 
tialerna, som kunna tagas ur eqvationerna (66), så måste den natur- 
ligtvis vara a fortiori sann för de värden på differentialerna, som fås 
ur eqvationerna (70), och således vårt antagande, att systemet af 


217 

krafterna försättes i rörelse, vara falskt. Punktsystemet är följaktligen 
såväl före som efter det nya sambandets tillkomst i jemvigt. 
Sammanfatta vi det, som i denna paragraf blifvit sagdt, så finna vi, 
att nödvändiga och tillräckliga vilkoret för jemvigt hos ett system af 
punkter, som kunna röra sig på men ej lösgöras från bestämda cur- 
vor och sinsemellan äro på ett sådant sätt förenade , att läget hos en 
af systemets punkter icke fullständigt bestämmer alla de öfriga punk- 
ternas samtidiga lägen, är, att summan af alla med punkternas rörelse 
och samband förenliga virtuella momenter är noll. 
Anmärkningar. 

1. I de bevis, som förekomma i denna paragraf, förutsattes, 
att man alltid kan mellan systemets punkter åstadkomma ett 
samband, som inskränker systemets rörelsesätt till blott ett 
enda hvilket som helst bland dem, som for systemet äro möj- 
liga. Att detta också alltid är förhållandet, vilja vi nu visa. 
I denna afsigt förena vi medelst tvenne till längd och form oför- 
änderliga räta linier de tvenne första punkterna m och m, med 
en tredje punkt /*, hvars läge är sådant, att de omnämnda räta 
linierna icke blifva normala mot de curvor, till hvilka m och m t 
höra. På likartadt sätt sammanbinda vi punkterna m, och m., 
med en punkt /*,, så belägen, att föreningslinierna icke blifva 
normala mot de curvor, till hvilka punkterna m, och m., höra. 
Vidare förena vi på samma sätt punkterna m, och ra 3 med en 
ny punkt /t., och fortgå sålunda, tills dess vi slutligen samman- 
bundit de båda punkterna m„.\ och m„ med en sista punkt //„., . 
Sedan vi sålunda förknippat punkterna med hvarandra, låta vi 
punktsystemet röra sig på ett visst sätt bland de otaligt många, 
som för systemet äro möjliga. Under denna rörelse beskrifva 
punkterna /.t, fi x ... fl tillfölje af sitt samband med systemet 
vissa kroklinier C^m,?/^), G(m,,m. 2 ), C(m 2 ,m. t ), ... C{m„-i , »»«). 
Göra vi nu dessa kroklinier fixa och slutligen med dem förena 
punkterna /», ,</, .. ,[i„., så, att hvarje punkt väl kan röra sig på 
men ej lösgöra sig från den af honom beskrifna kroklinien ; så är 
lätt att inse, att det fullständiga samband, som härigenom blifvit 
etableradt mellan våra gifna punkter m, m, , ...m„, är af den 
natur, att ingen annan rörelse, än just den, som vi nyss gifvit 
åt systemet, vidare är möjlig. 

2. I denna paragrafs sednare afdelning förutsattes, att, om 
punktsystemet af krafterna erhåller en viss rörelse, det nya 


218 


sambandet kan inrättas så, att det h varken medgifver någon 
annan rörelse eller förändrar krafternas verkan. Att äfven detta 
är möjligt, inses lätt. Man behöfver blott förfara såsom nyss 
förut med den enda skillnad, att man gör de kroklinier fixa, 
som uppkomma under den rörelse, hvilken af krafterna sjelfva 
förorsakas. 

3. Huru än punkterna ;i, f^, .. . fi„.i äro belägna, måste lik- 
väl det genom dem tillvägabragta sambandet mellan punkterna m, 
m { , . . . m„ äga sitt analytiska uttryck i eqvationerna (68) , så- 
länge detta samband endast tillåter sistnämnde punkter röra sig 
med bibehållande af de relativa lägen, som bestämmas genom e- 
qvationerna (67) och (68). Visserligen ha, efter införandet af 
punkterna p., ,</,,... /<„-i, samtliga punkternas banor och sam- 
bandet dem emellan närmast sitt analytiska uttryck i ett eqva- 
tionssystem sådant som 

y = /(*) . 

n = <KD, 

£ = x(0 , 

^i= SPi(*i)> 


.'/n-l — /n-l (^n-l/J 

^n-1 = SPn-i (-n-l) i 

lin-i = </''-! (£»-«) I 

?n-l == Xn-\ (Cn-l) > 

Va = /„ (*») , 

f (»,0 = 0., 


/n-l(-n-l, Ci.-l) — O, 


. . (71) 


219 

der </', d> { ,... lpn-uX,Xi, ■■ ■*■-« »/»/l» •• 'fn-l,Tr, -cri,- ..-Brn-i 
äro fullt bestämda functionsformer och £, r/, £, £,, >y,, cT, , . . . ?„-i 

^ n .i, £n-i eoordinater för punkterna ,u , /.<,, . . . /(„_, ; men ur eqva- 
tionerna (71) erhålles med lätthet ett eqvationssystem, som tyd- 
ligen är af formen 

F (:,z,) = 0, 


■Fn-i(~n-2i ~n-l) — 0, 
F n -l( ~n-l 5 ~n) = O » 


och såsom oberoende af i\ r h £, £,, 17, , C,, • • • Sn-i, V>> £n-i ut " 
gör rätta analytiska uttrycket för det samband mellan punkterna 
m, m lr ... m n , som genom föreningen med punkterna /«, /(,, ... 
/Vi åstadkommes. Vore nu detta sista eqvationssystem icke lik.— 
betydande med det i eqvationerna (68) gifna, så skulle icke hel- 
ler den rörelse, som af det ifrågavarande sambandet bestämmes, 
vara identisk med den, som bestämmes genom eqvationerna (67) 
och (68). Men att den så är, veta vi, och följaktligen måste 
äfven, sedan punkterna fl, ,",. . . . ft„.i blifvit med punkterna m, 
m l ,...m a förenade, sambandet mellan sistnämnde punkter äga 
sitt rätta analytiska utfryck i eqvationerna (68). 
Exempel 1. 

På en ring äro n kulor uppträdda. Mellan tvenne på hvaran- 
dra följande kulor verkar en attraherande kraft, som är proportionel 
mot afståndet mellan kulorna. Man vill veta i hvad läge jemvigt in- 
träder. 

Fig. 22. 
Ringens eqvation må vara 

x 1 + y ! = r\ 
Vi böra då erhålla 


■?3-> 1 

+ yz-= r 


*v + yr = r\ 


(72) 


hvaraf 


220 


x x åx } + y l åy 1 = 0, 


x m dx m + y m åy m — , 


(73) 


xjx n + y B ty n = 0. 
Den attraction, som förenar den m"' kulan med den (m + l) s,a , benäm- 
na vi T m och erhålla 

-*■ m == "^m ' ( ■* nu- 1 — X m j " + [J/m+fff m) i 

der således k m är attractionen på afståndet 1. De krafter, som ver- 
ka på m ,e kulan äro således 

^i nl = /C m \X m+ \ X m ) T ä;,„.i (<2?ni-l ' '^m)i 

Y m — Jc m (y m+i — // m ) + &,„., (3/ ni -i — y m ) . 

Jemvigtseqvationen blir följaktligen 

k { (x 2 x x ) åx x + fc n (.r n — ^"^ ^>! 
+ &, <?/, — 3/,) 3y y + k (//„ — V\) fy\ 
+ 

+ K m (X m + l -J' m ) 0X m + K m .\(X m .\-X m ) 0Z m 

+ k m iy m +\-y m ) dy m + fc m ., (y m .i-y m ) Sy m 

+ 

+ k a {x x — x n ) åx n + fe,,., (3r n -i -x B )äx B 

+ K (y, y n ) <?//n + fen-l [Vn-x-IJn) <tyn i 

eller tillfölje af eqvationerna (73) 

k l x 2 dx l + k l ?/ 2 Sy l + fcn-^n&z - , + k n i/ n åy x \ 

+ i 

+ 

+ fcn.Tj&r,, + 'k a y x dy n V k n . v x n . { dx n -\- k^y^åy* > 
och slutligen 


= 0, 


r 1 ^l 

{k x [y v x 2 — y,x x ) — k n {y n x x — y x x D )\ . ~— l - 


+ 


Sx„ 


+ \km{ymX m+ t-y m+i x m )-k m .i{y m -\X m -y m x m .\)f— r=0 

'/ni 


+ 


+ {k a {y n x x —y l x D ) — fc n -i(y n -i^n— yn#n-i)} 


» 

J.T n 


y n j 


221 


Emedan differentialerna numera äro af hvarandra oberoende, så må- 
ste i allmänhet erhållas n eqvationer af formen 

Af dessa innehåller den sista ingen ting nytt, utan utgör endast re- 
sultatet af eliminationen mellan alla de föregående, så att vi för be- 
räkningen af kulornas 2 n coordinater utom de gifna n eqvationerna 
(72) endast äga (n — 1) ur jemvigtseqvationen härledda eqvationer. 
Eliminera vi mellan dessa 2n — 1 eqvationer, så finna vi följaktligen 
en arbiträr coordinat, och de öfriga gifvas i functioner af densamma. 
Då kännedomen om kulornas coordinater i jemvigtsläget är af föga in- 
tresse, förbigå vi eliminationen och vända oss i det stället till gransk- 
ningen af den betydelse, som eqvationen (74) äger. Denna är, såsom 
vi skola finna, ganska enkel. Om vi nemligen dividera ifrågavarande 
eqvations båda membra med 2, så visar sig, att k m gånger den triangel, 
hvars hörn utgöras af ringens centrum och punkterna (.r ni ,// m ) och (.r m+ ,, 
y mt \\ är lika med k m .\ gånger den triangel, som har sina spetsar i cen- 
trum och punkterna {x m ,y m ) och (x m . x , ?/ m -i). Benämna vi den förstnämn- 
da triangeln J m och de öfriga i likhet med denna, så finna vi sålunda 

k x d l = k 2 J , «= ••..•= fcmd m <= -. . .== kj, _/„. 

Exempel. 2. 

Ett snöre af längden l är upphängdt i punkterna (x (n y„), (x n ,y n ) 
och uppbär ett antal lika stora tyngder, hvilka endast äro rörliga ut- 
efter vertikala, lika långt från hvarandra aflägsna, räta linier och hvi- 
la på, men icke äro fastade vid snöret. Man vill lära känna formen 
på den polygon, som snöret bildar vid inträdande jemvigt. 
Vi antaga , att ;/ n är 
lika med y„. Kraf- 
ternas antal är n-\. 
Coordinaterna x } , 

likasom a? -, y Q och 
^n > Ha constanta. 
Relationerna mel- 
lan coordinaterna 
för polygonens hörn 
äro 


Fisr. 2:5. 


T 


*\ ■ v 


^<ib "> 


. " 


% 


v 
■1 


% 


c 


K* 


•^v **g, 


^-/«?* 


•T l -T — X 7 -X x — X 2 -X 2 — 


X n — X n .\ — 


n 


dx, 


20 


222 


Ax 1 + (y t — y r -i) 2 = <*r\ 


^# 2 + (#n-l J/n-2) 2 =An-i, 

Ja7 2 + (?/ n y n -l) 2 =A n 2 , 

Jemvigtseqvationen är 

<^I + <ty 2 + <fys + • • • + ^n-l = O , 


eller 


i=n-l 
i=l 


Eqvationerna (74) gifva, om de differentieras, 

O 2 — .Vi)(<ty 2 — %i) = ^ <M 2 , 


hvaraf 


(^r */r-l)(<tyr <tyr-l) = ^r^r, 

(y n -l #n-2)(<fyn-i ^n-2) = A n - A-l 1 

(.Vn .Vn-l)( ^n-i)=^^n, 

i= 2 %~»" **-*• } dm = o . 

,=1 l %i ^«' + » ) 


(74) 


Jemfores denna eqvation med jemvigtseqvationen , så erhålla vi följan- 
de (w— 1) eqvationer: 


y 2 -S/i yi-yp — fr 
A 2 A t 


//r-j/r-l _ yr-l-ffr-2 


= fc, 


y n -3/11-1 y n -i-.y r -2 


An 


An-1 


= fc. 


(T5) 


223 

Dessa i förening med de w + 1 eqvationerna (74) gifva oss 2w eqva- 
tioner för bestämmandet af de In obekanta qvantiteterna y x , y 2 , . . . 
Pn-2, 2/n-i, ^i> A 2 ,...A n .i, l a och k. Problemet kan således betrak- 
tas såsom solveradt. 

Antaga vi, att tyngderna äro oändligt många, så reducera sig 
eqvationerna (74) till 

dx 1 + dy 1 = ds-, 

dxVl+y'* = l, 

och eqvationerna (75) till formen 

j dy 

d dl ,. k 1 

-5 — = lim -7— = - . 
dx Ax q 

Denna sista eqvation ger 

du x 

-T- = ~ + i 3 

ds Q 

och vidare 

(y + «?)" + (x + Pq)~ = p 2 . 

Snöret bildar sålunda en cirkelbåge. De ingående constanterna be- 
stämmas lätt, om vi observera, att cirkelns eqvation bör satisfieras 
af x n , y n och x n , y a , samt att derjemte y n = y . Eqvationerna 

(y„ + ccq)- + (x n + Pq)* = p 2 , 
(y + «p) 2 + (x + p Q y = p 2 

gifva nemligen 

to = — — 2— . 

och med st